Sidor

onsdag 21 juli 2010

vi, de drunknade

Sällan har jag läst en roman som utmanat mig med så speciell vokabulär. I Vi, de drunknade av Carsten Jensen fängslas jag av de många historierna som har havet som genomgående tema och språket är fyllt med sjömans, redar och sjöfartstermer. Också havet och naturen kring havet beskrivs på ett precist och ordriktsätt. Det är lätt att nästan drunkna i alla ord i denna episka berättelse som sträcker sig över 4 generationer och har sin utgångspunkt i Marstal, Danmark. Havet är människornas hopp men det är också grymt och läsaren får i romanen följa sjöfararnas öden runt om i världen. Jag tyckte mycket om att läsa boken som jag fått av min hemliga bokvän. Språket tar nästan andan ur en och historierna spretar i skön fabuleringskonst och man kan då inte anklaga Carsten Jensen för att vara minimalistisk. En ovanlig läsning: Tack min snälla bokvän för läsupplevelsen!

1 kommentar:

  1. Ah, den har jag liggandes någonstans hemma i Sverige, men var tvungen att lamna kvar den nar den inte fick plats i vaskan ner till Afrika. Nu fick jag sååådan lust att läsa den, fór den låter riktigt bra!

    SvaraRadera

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!