Sidor

fredag 10 september 2010

arseniktornet

Plötsligt har jag hamnat i ett stim med böcker som handlar om familjen, hur familjen påverkas av föräldrarnas bakgrund och hur familjemönstren upprepar sig. Drömmar som inte blev och ambitioner som blev till intet kan hanteras på olika sätt. Detta är den tredje romanen på kort tid som jag läser som har en verklig förebild som huvudperson. I Anne B Ragdes Arseniktornet finner vi Annes egen mormor som en av huvudpersonerna och hela boken börjar med att mormodern dör. Släktens reaktion är något udda - de firar och reser genast till Köpenhamn för att sälja huset och dela upp arvet. Det värdefullaste är de serviser som morfadern målat i sitt arbete på porslinfabriken. Han målade det vackra koboltblå mönstret som för länge sedan kunde läcka arsenik och förgifta den som drack när glasyren började spricka. Hela matserviser med klassiskt danskt kungligt porslin finns där i skåpen men där finns också ett svartvitt foto som lämnats särskilt till barnbarnet. Hur har konstfotot från Berlin hamnat i mormoderns ägo?
För mig var Arseniktornet en positiv överaskning, efter att tyckt mycket om Berlinerpopplarna så var jag inte särdeles imponerad av de följande två böckerna i serien om Neshov. De tyckte jag var lite hastverk men Arseniktornet var en trevlig läsupplevelse som kändes välskriven och genomarbetad. Den ställer oss frågan: Vad är det som formar våra liv och vår tankevärld? Bitterhet och flykt eller hopp och förtröstan? Hur undviker vi att förgiftas när porslinet blir kantstött?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!