Sidor

söndag 12 december 2010

gåvan - en smällkaramell

”Det här är berättelsen om en person som upptäcker sig själv. Om en person som blir blottad och vars kärna avslöjas för allt som räknas. Och allt som räknas avslöjas för denna person. I grevens tid.” (s11)

Det är strax innan jul i Dublins finansdistrikt och precis som varje dag de senaste 10 åren rusar Lou Suffern mot sitt kontor för att göra det han älskar mest: affärer. Hemma i sitt vackra hus har han lämnat sina två barn, en vacker och smart fru och ett familjeliv som han inte deltar i. Plötsligt ser han den hemlöse mannen Gabriel sitta på en filt i en portgång och han erbjuder honom kaffe och ett jobb på postavdelningen. Gabriel spelar mycket snart en stor roll i Lous liv och hans små kommentarer stör Lou, de sticker hål på hans till synes lyckade liv och får honom att tänka till kring vad som är viktigt. Gabe blir Lous besyddare och räddande ängel och ger Lou möjlighet att hålla alla de där löftena som han strör omkring sig. Att skriva mer om handlingen vore att förstöra läsningen men som i de flesta historier så är det inte alltid enkelt att förändra sig…

Gåvan skriven av Cecelia Ahern är en typisk chicklit med beskrivningar av unga, vackra, framgångsrika människor som plötsligt får omvärdera sina liv. Jag kan inte undgå att jämföra Cecelia Aherns bok med Marian Keyes romaner. De båda författarinnorna är båda irländska, rör sig bland samma ämnen, miljöer och skriver båda lättsamt, i nutid och med driv. Gåvans svaghet, jämfört med till exempel med Keyes senaste Oväntat besök på Star Street, är att det ibland blir alltför uppenbart och övertydligt, beskrivningarna av människorna blir onödigt stereotypa och det gör det ibland förutsägbart. Trots detta vill jag gärna rekommendera Cecelia Aherns bok, som på det stora hela är den en charmig och underhållande smällkaramell. Passar perfekt i julklappsäcken för alla de som vill ha en lättläst feelgood-roman att läsa i mellandagarna!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!