Sidor

måndag 6 december 2010

jag kommer sen...

De allra flesta i som bor i Göteborg minns vad de gjorde morgonen den 30 oktober 1998, det var då som vi alla via media blev varse den fruktansvärda katastrof som drabbat så många unga. I branden i Backa dog 63 ungdomar och många, många blev skadade. Göteborg blev en stad i sorg.
I dokumentärromanen Jag kommer sen... berättar författaren Eva Wiklund främst Anne-Britts historia. Genom att följa mamma Anne-Britt från det att den efterlängtade dottern Johanna föds, omkommer och hur Anne-Britt bearbetar sorgen efter henne får vi också ta del av Anne-Britts liv. Eva Wiklund väver dessutom in tankar från räddningsmanskapet, polisen, andra anhöriga m fl i sin text. Den ohyggliga branden tränger sig på och vid flera tillfällen måste jag pausa i läsandet eftersom minnen och känslor blir starka.
Det är ett viktigt och behjärtansvärt projekt som Wiklund har gett sig på men jag måste erkänna att jag har väldigt svårt med formen. Jag skulle gärna ha läst en reportagebok eller en roman. I reportageboken kunde det varit vittnesbörd från olika människor och foton både ögonblicksbilder och analys, i romanen kunde det varit en litterär gestaltning av Johannas liv som inte nödvändigtvis var kronologisk och fullständig. Jag hade gärna sett dottern Johanna i centrum av en berättelse som förhöll sig lite friare till fakta. Det hade jag nog uppskattat mer än den bok som blev...

Tack till Norlén&Slottner som vänligast skickade ett recex av boken.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!