Sidor

torsdag 3 februari 2011

vad vi vet att vi inte vet

Läser sällan lyrik men i min utmaning på resan jorden runt så kom stoppet till Här av Wislawa Szymborska. En av dikterna som jag läst flera gånger heter Tonåring. Hon beskriver i den hur det skulle kunna vara att möta sig själv som tonåring och det fastnar hos mig. Undra hur det skulle vara att faktiskt träffa sig själv som tonåring igen. Skulle man känna igen den personen? Är den personen den som man minns man var? Szymborskas två åldrar enas slutligen om kärleken till en färgglad halsduk som modern virkat. Undra jag var sjalen som ligger till höger på bilden tagit vägen? Den som min moder vävt.

Lånar några av orden från dikten:

Så mycket skiljer vi oss åt,
så helt olika saker tänker vi och säger.
Hon vet så lite,
men gör det med en envishet värd en bättre sak.
Jag vet så mycket mer,
fast inte alls så säkert.

1 kommentar:

  1. Jag kan nog leva utan att möta mig själv som tonåring! Inte för att jag var hemsk eller otrevlig, utan för att det var en jobbig tid. Och det hade inte hjälpt att säga: Det blir bättre!

    Ja, definitivt en kopp te till Damernas detektivbyrå. Man kan ju inte undgå heller att bli sugen på att dricka te eftersom det nämns ganska ofta!

    SvaraRadera

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!