Sidor

lördag 14 maj 2011

sorgesång

Favorit i repris. Jag vet att jag skrivit om boken förut, men jag kan inte hålla mig från att skriva igen. Sorgesång av Siri Hustvedt är en bok som jag tycker mycket om. Jag är särskilt förtjust i böcker där dåtid och nutid blandas, läsaren bjuds in i berättelsen och uppmanans att tänka själv och där miljöerna talar till mig. Sorgesång är en berättelse som tar vid där Vilhelm Moberg lämnar oss, vi får bilder av hur det gick sedan med några skandinaviska immigranterna som byggde sina liv på dem amerikanska prärien. Mitt i berättelsen står sonen Erik, genom honom får vi följa den norskättade immigranten Lars liv i Minnesota, pappans kvarlämnade papper är minutiöst ordnande och när Erik läser dagböcker och brev tonar en ny bild av hans far fram. Erik lever ett ensamt liv i New York, hans arbete som psykoanalytiker är det ramverk som han hänger upp sitt liv på. Vi möter också syster Inga, neurotisk författarinna, ganska lik Siri Hustvedt själv utifrån vad jag känner till om henne, och sorterandet leder till att de två syskonen börjar sortera och omvärdera även i sina egna liv. Vad är viktigt? Vad vill vi lämna till våra barn? Vilka sanningar ska egentligen berättas? Det är dags att förändra och tro på ett annat liv, utan sorg över det förgångna. En pånyttfödelse "Inte efter döden utan här, när vi lever.".

För mig var detta en strålande läsupplevelse, det ska bli mycket intressant att höra vad mina bokcirkelkompisar tycker. Imorgon är det träff. 14.00. Pip.

3 kommentarer:

  1. Du vill nog inte läsa min sågning som kommer imorgon...

    SvaraRadera
  2. He he, jag lär också såga, fast jag har halva boken kvar fortfarande...

    Skulle vi ta med oss något imorrn? Fika? Pocket att byta?

    SvaraRadera
  3. Bytesböcker för de som vill. Ser fram emot stora släggan...

    SvaraRadera

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!