Sidor

fredag 21 oktober 2011

himlen i bay city är violett eller var det grålila?

J
Jag minns att jag läste en text om Catherine Mavrikakis roman himlen i bay city där skribenten retade sig så på färgen som på franska benämns mauve och som återkom gång efter annan. Hur många gånger kan man skriva mauve, hur övertydlig ska man nu vara? Ja, mitt svar är att man måste skriva mauve så många gånger det bara behövs eftersom den violetta, gredelin,a purpurfärgade eller grålila himlen är bokens själ. Sedan kan jag inte riktigt förstå omslaget, för mig är mauve en brungrålila nyans som inte särskilt liknar den på omslagsbilden. Detaljer?

Hur som, katolska präster bär lila mässhakar före de utför bikt och den här boken är en slags lång bikt från den nu medelålders kvinnan som genom livet bär sin egen och sin familjs historia som en kvarnsten om sin hals. Amy har för länge sedan resignerat, om himlavalvet ramlar ned, om jorden går under spelar ingen roll för det värsta har redan skett och tron på kärleken och medmänskligheten tog slut den 5 juli 1975 eller var det 1944 i Treblinka?

Inte ens de döda kan med lätthet göra sig kvitt livet. Det är svårt för dem att hitta fram till tomheten, därför att luften fortsätter att darra av deras förskrämda jämmer, och himlarna fortsätter att flytta runt deras bleka aska i världen. De döda fortsätter att leva. Och just det är de levandes tragedi..."

De naturvetenskapliga lagarna berättar för oss att "ingenting försvinner, allting finns kvar" och luften som Amy fyller sina lungor med innehåller aska från den dagen då hela hennes familj brann upp, de dagarna då hennes släkt utplånades i lägren och från partiklarna som spyr ut från de höga industriskorstenarna. Välståndet i det nya landet byggs på de smustiga utsläppen och luften som Amy andas in är mättad av både hoppet om framtid och skuggan av dåtid.

Jag drabbades av den här boken som beskriver hur förintelsen för alltid förändrade vår världsbild och hur den lämnar spår hos många generationer. Europas historia är inte bara Europas utan hela världens angelägenhet och att det får inte glömmas. På något sätt finns där ändå ett hopp om tillhörighet. Amy skapar sig en ny identitet med en egen liten familjen, dottern som symboliskt nog heter Heaven, flytten till Arizona där ökenhimlen är klarblå och Amys arbete som flygkapten lyfter henne ovan den grålila himlen. Mot en himmel där luften är lättare att andas.

Boken igår i Lyrans läsutmaning Jorden runt 3 och vill du läsa en fantastisk text om boken så klicka dig in hos henne.

1 kommentar:

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!