Sidor

torsdag 7 juni 2012

analys av ett försvinnande av Hisham Matar

Analys av ett förvinnande av Hisham Matar är en sådan där roman som jag plockar upp och sedan inte kan lägga ned förrän den är utläst. Jag får från första sidan veta att det här är en berättelse skriven av en son som letar efter sanningen om hans sedan många år försvunne far.

När berättelsen börjar så förstår jag som läser att det är en vuxen man som tänker tillbaka på sin uppväxt och med hjälp av de minnen läggs bit till bit av bilden av en far och bit till bit av Nuri själv. Genom att leta efter minnen av sin far hittar Nuri bitar av sin egen identitet som förändrar i grunden. Nuri växer upp i landsflykt, hans far är politiskt aktiv mot regimen i hemlandet (som inte bestäms men kan vara Libyen) och Kairo blir familjens nya bas. Fadern är ständigt på resande fot, modern sjuklig och tryggheten finns i en lojal och älskad tjänarstab. När Nuri är tio år dör hans mor och snart dyker den vackra unga Mona upp i deras liv. Hon blir Nuris första stora, och ack så förbjudna kärlek och det är tillsammans med styvmodern Mona som Nuri får beskedet att hans far kidnappats och är bortförd. 14 år gammal blir han föräldralös och en engelska internatskolan hans hem. Inte förrän återflytten till Kairo i vuxen ålder kan han börja pussla samman alla minnesbitar så att de hänger samman, den engelska titeln är Anatomy of a Disapperance och det är spännande att följa Nuri när han bygger på minnesskelettet av sin far med kött och blod - hjärna, hjärta.

Extra spännande blir det när jag efter läsningen googlar Hisham Matar och inser att hans egen historia innefattar ett liv i exil från Libyen, barndom i Kairo, en regimkritisk pappa som kidnappades 1990 (familjen vet ännu inte vad som hänt honom) och utbildning i London. Jag är mycket imponerad över att Matar har kunnat skriva en så otroligt fin uppväxtsskildring om något som ligger honom personligen nära, skickligt och gripande berättar han om en ung mans resa mot vuxenhet. Det politiska spelet finns där i skuggorna som en mörk fond och boken ger ännu en personlig bild av hur enskilda människors liv påverkas av diktaturer och deras hantlangare. Så vacker läsning att orden nästan tar slut. Läs!

SvD och DN har skrivit om romanen tidigare i år.

2 kommentarer:

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!