Sidor

söndag 22 juli 2012

första boken om Bricken

Frikyrkorörelsen, nykterhetsrörelsen, arbetarrörelsen. Det är folkrörelsernas tid i Sverige i slutet av 1870-talet. Den nya maskintiden är här med människor som arbetar efter fabriksvisslan, ångmaskinen och produktionen styr och industrialiseringen förändrar människornas livsvillkor. Den gamla tiden där man lever med årstiderna, är utsatt för väderlekens nycker kan inte föda Sveriges ökande befolkning, emigrera eller industriarbete är alternativet. Arbetare från hela landet samlas vid industrierna och till sågverket i Svartvik söder om Sundsvall har Brickens mamma och pappa flyttat för att komma undan svält. 3 barn fick de begrava, gå från hus och hem under nödåren och hoppet om en framtid för sig själva och Bricken finns i arbete. Hårt arbete, men när ägaren Dickson (som närmast ironiskt nog under samma tid är en av de stora donatorerna av folkbibliotek 100 000 riksdaler, arbetarbostäder 330 000 riksdaler osv i Göteborg) sänker lönerna för att möta en lågkonjunktur är det svårt att äta sig mätt trots 14 timmars arbetsdag och våren 1879 bestämmer sig arbetarna för att strixa. 

Vibeke Olsson beskriver på ett varmt och engagerande sätt i Sågverksungen hur Bricken, som är 10 år och arbetar som ströflicka, upplever den där våren då Sundsvallsstrejken samlade arbetare i 1800-talets största strejk. Grunden till en fackföreningsrörelse anas. Alla som känner mig vet att jag gillar romaner där faktiska historiska händelser vävs in i en fiktiv berättelse, särskilt när det är så glimrande fint skrivet som Vibeke Olssons text. Enkelt, rättfram och med en mycket mänsklig berättarröst lär vi känna Bricken och en tid som ter sig mycket länge sedan men egentligen var ganska nyss. Vi bor ju i Gårda, granne med remfabriken, som var den del av Göteborg där industrierna växte fram under 1880-talet i samband med att järnvägen kom till stan och jag tycker därför det är särskilt spännande att läsa om arbetarnas liv och arbetsvillkor.

Olsson har en förmåga att gestalta historien på ett enastående sätt, i romartiden har jag följt slavinnan Sabina,  under andra världskriget Hedwig och nu Bricken. Jag vill genast läsa vidare, tyvärr får man bara låna 3 e-böcker per vecka annars skulle del två redan vara påbörjad. Jag får stilla mig.

8 kommentarer:

  1. Jag har fått nr 2 vid något tillfälle och har den liggande men läsning tar emot. Dels för att det just är nr 2 och böcker vinner oftast på att läsas i ordning men också för att jag är lite trött på eländesskildringar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror absolut att de ska läsas i ordning så det var nog ett bra val att inte börja med del 2. Jag tyckte det var oväntat lite elände och mycket mänsklig värme. Klart läsvärda för historiavärdet också.

      Radera
  2. Vad kul att du också gillade Sågverksungen! Jag blev faktiskt väldigt positivt överraskad, för här hade jag absolut dömt boken efter omslaget som jag inte alls gillar. Del två var utlånad på mitt bibliotek, men jag har ställt mig i kö och väntar ivrigt.

    Håller förresten med dig också om eländet, det är väldigt lite eländesskildring över den här boken.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag väntar på att det ska bli torsdag så att jag kan låna igen på e-lib! Håller med dig om att omslaget inte säljer berättelsen, Olsson är ju djupt troende och det och tron på solidaritet och mänsklighet genomsyrar boken på ett fint sätt. Ser fram meot del 2.

      Radera
  3. Jag har också precis läst Sågverksungen och tyckte att det var en av de bättre böckerna på länge...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hon är en duktig författare Vibeke Olsson. Alltid bra.

      Radera
  4. Jag har bara läst Molnfri bombnatt av Vibeke Olsson, men jag vill gärna läsa både den här serien och Romarriket-serien. De verkar också himla bra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. De är de. Himla bra! Böckerna om Bricken är lättlästa men fina - allåldersböcker verkligen.

      Radera

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!