Sidor

torsdag 29 november 2012

moln över Silverkusten

Plöstligt hamnade jag i ett stim av barn och ungdomsböcker med lokal historisk anknytning. Nu är det 1700-tal och flickan Elsa Sjöstjärna bor  vid kobben sälhuvudet, längst ute i väster, i Klövedals socken på Tjörn. Hon har ärvt en vacker kikare av sin far och en dimmig dag ser hon en lykta blinka från berget, någon signalerar falskt för att skeppet på fjorden skall gå på grund...

Det hela utvecklar sig till att bli en spännande berättelse om sillfiske, smugglare, trangrums, livet i Porto Franco-staden Marstrand och så en liten kärlekshistoria på det. Gunhild Arby har gått grundligt tillväga och många av miljöerna känner jag precis igen från mitt sommarparadis, samtidigt stör jag mig på en del detaljer. En av dem är valen av namn och stavningen Sjöstjärna, borde varit -stierna eller? Dessutom vissa ordval som "gräsmattan" utanför fiskartorpet (strandängen skulle jag valt) och vissa växtval. Exempelvis är kobbarna utanför Älgön omöjligen bevuxna med mossa och martallar, absolut inte någon meter ovanför vattenytan. Där har den stockholmsbaserade författarinnan hamnat på tok. I andra delar t ex hur trankokerier fungerar, mathållningen eller livet på Sundsby känns det som att hon hamnat mer rätt. Beskrivningen av täcket som vävs i finnväv i den lilla fiskarstugan i sten blir för mig mycket levande och jag ser den nyrestaurerade stugan i Säby framför mig när jag läser. Det känns som Elsas hemvist. För mig har författare som skriver semidokumentärt och säger sig skildra historiska miljöer eller händelser ett extra stort ansvar att få så mycket som möjligt rätt.

För många barn och ungdomar kan mötet med Elsa i Moln över Silverkusten vara det som de minns kring den stora sillperioden, då är detaljerna noga. Samtidigt skall jag inte vara alltför sträng i min bedömning, jag är glad att det överhuvudtaget finns en barn och ungdomsbok om den här viktiga epoken i Sveriges historia. Sverige är ett avlångt land och det är viktigt att lokalhistorien lyfts upp. Dessutom är de föredömligt en flicka i huvudrollen, och en ung modern kvinna som förebild: mamsell Beata på Sundsby uppmuntrar till utbildning och självständigt tänkande också för flickor.

Jag kommer definitivt rekommendera den till sexornas lärare, både som högläsning och att läsa själva. Det skulle gå att utgå från romanen och lägga upp ett helt historiatema. Till just den åldergruppen kommer den här historiska äventyrsromanen passa riktigt fint!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!