Sidor

torsdag 31 januari 2013

Sophie Elkans noveller i min hand


Jag har ett litet novellprojekt på gång här på bloggen och då är det givet att i min läsning för Göteborg Läser så ska Sophie Elkans novellsamlingar med på ett hörn. Liten januarilycka är de fina böckerna som nu ligger på mitt bord! Återkommer under våren med tankar om dem och förstås om John Hall  som är vår huvudbok. Välkommen att läsa med oss!
- en novellvåg i bokbloggarhavet - 

Bortom Brahms - en skräcknovell

Nu i ro, slumra in, 
allra kärestan min, 
låt en ängel ta din hand, 
bort till drömmarnas land, 
och låt tankarna fly, 
till en ny dag ska gry. 

Och en ängel du ser, 
när i drömmen du ler, 
som i lysande prakt, 
vid din säng står på vakt, 
och med kyss på din mun, 
vaggar hon dig i blund.

Hoi förlag har lyckats med att få mig att läsa en novell med ordet skräck utanpå, bara det kan ju göra mig skräckslagen. Alla som läser min blogg vet att jag inte gillar att bli rädd. Mardrömmarna kommer som ett brev på posten och den här berättelsen är i sig en mardröm, eller är det sant eller? Det handlar om den unga flickan med sin lilla baby, de sover dåligt om nätterna och Majsan beslutar sig för att köpa en babyvakt. Mer ska inte berättas men jag kan erkänna att det här är precis den sortens historier som jag tycker är riktigt otäcka. Mitt i vardagen. Ingen är säker. Läs Bortom Brahms av Caroline L Jensen! 

- en novellvåg i bokbloggarhavet - 

onsdag 30 januari 2013

dagens novell: stamtavla

Stamtavla heter dagens novell och jag lyssnar till den på väg mot sopsorteringsstationen. Karin Ström läser själv sin fina text och jag kan nästan inte förmå mig att pausa ens när tidningarna ska slängas. Maria är storasyster, Daria lillasyster och de är båda konstnärer, konkurrensen har alltid funnits där mellan systrarna och det blir ett konstverk som ställer allt på sin spets.

Diskussionen kring hur konstnärer eller författare använder sina familjer, sina vänner eller ovänner i sina verk är ständigt aktuell. Var går gränsen för den konstnärliga friheten? Finns det ens en sådan?

För Maria finns där en gräns, för Daria ingen och Karin Ström har skrivit en mycket fin novell som samtalar med mig om syskonskap, mödrar och konstnärsskap. Läs eller lyssna genast!

PS. Erikas bokprat har också lyssnat, via Spotify. Där finns det också noveller!

- en novellvåg i bokbloggarhavet - 

jag biter i apelsiner - debutroman med mersmak

Jag önskar att jag kunde ta tag i saker men jag vet inte vad. Jag vill ordna upp mitt liv men jag vet inte vilket. Jag har inget kvar.

Jag, är berättaren i AnnaKarin Thorburns roman Jag biter i apelsiner.  Jag biter i apelsiner, jag längtar efter pannkaka och hallonens smak i min mun minner mig om barndomen. Minner mig om en mamma som inte funnits där på länge. Som en dag försvann. Jag är student, lever med konstnären Ödlan och träffar Lo på universitetsbiblioteket och livet blir allt mer komplicerat. Till sist är det gästrummet i pappans hus som blir min fristad. Det är där jag samlar ihop mitt jag och går vidare mot vuxenlivet.

Det här en roman uppbyggd av snabba ögonblicksbilder, drömbilder och fragment av en verklighet. Den är sinnlig, utforskande och många av texterna skulle lika gärna kunna publiceras som kortnoveller, de innehåller skisser som tvingar mig som läser att tänka vidare, pussla samman och fylla i själv. Sinnesintrycken fyller sidorna, kärlek, passion och lust. Och väntan. Just den passiviserande väntan går som en röd tråd genom boken och det känns befriande när "jag" äntligen bestämmer sig för att ta fatt i sig själv, sitt jag.


Bonus är också det fina bandet, danskt band med ett orange sidenband att lägga som bokmärke.

Vill du läsa mer ur boken? Provläs här!

stadsbesök - Mumbai

Hörru Linda!

Nu tar du mig med på en resa som kan få mig att skriva ett mycket, mycket långt inlägg. Jag har aldrig varit i Indien och jag är inte ens säker på att jag ens skulle vilja åka dit men. Jag har läst en del, mitt favoritsätt att resa by the way...

Om vi nu ska hålla oss till Mumbai och inte ta en riktig rundresa i Indien så vill jag tipsa om alla böcker av Aravind Adiga, mest av allt The White Tiger men Between the Assassinations och Last Man in the Building är också mycket läsvärda. Rohinton Mistry är en annan favoritförfattare och En familjeangelägenhet har jag skrivit om här på bloggen.  Av Vikas Swarup har jag hittills läst Six Suspects  - en modern samtida deckare som utspelar sig i Mumbai. En novellist som bor i staden och som jag är nyfiken på är Ambai. Hennes novellsamling Flod finns i min hylla.

Kan man tänka sig att ta en avstickare till Dehli så är Tarquin Halls "deckarserie" om Vish Puri oefterhärmelig. Som en skruvad Damernas Detektivbyrå i indisk storstadsmiljö. Anita Nair skriver om Kvinnor på ett tåg, uppe i bergen i Kashmir utspelar sig Kiran Desais underbara Bittert Arv och Jumpha Lahiris novellsamling Främmande jord handlar om indier i exil. Längre, och längre från Mumbai kom jag visst och ändå har jag inte riktigt släppt loss :-)

Jag kommer på mig själv med all länka till döds, jag har en kategori här på bloggen som heter Asien. Välkommen att kika runt där för fler tips och texter!

PS. Maria tipsar mig på FB om en reportagebok som verkar mycket spännande. Bakom det evigt vackra av Katherine Boo. En glimt av den bjuder jag på:

tisdag 29 januari 2013

Göteborg på John Halls tid

Akvarellerad konturetsning efter Martin Elias 1787, Ostindiska huset till vänster om kanalen. 
Bild: Göteborgs Stadsmuseum

vi har alla en Ove inom oss

Visst har vi alla en Ove inom oss? Ett drag av den där personen som tycker om ordning och reda, det var bättre förr och som ägnar både tid och energi åt att förfasa sig över andras fel och brister. Frågan är väl bara hur mycket man släpper fram den där Ove i sitt liv?

Ove är 59 år och han har just blivit pensionerad från sitt arbete, han har ordning på sin verktygslåda och kör Saab. Ove är änkling och helt ensam. Livet har passerat och lika  metodiskt och omsorgsfullt som han levt, lika metodiskt och omsorgsfullt planerar han sin död. Det är bara det lilla problemet att människor i nöd kommer emellan. Ove är ju en hjälpsam och plikttrogen man i all sin butterhet och livet i radhuset förändras, att Ove förändras är väl kanske att ta i men sakta. Sakta kommer fördomar på skam, sakta hittar Ove annat att fundera över, annat att att leva för.

Och ja, inget att hymla med. Det här är en historia med castade karikatyrer som är utformade för att med hjälp av humor peta på alla oss Ovar och ge oss en och annan tankeställare och gapskratt som fastnar i halsen...

Inte alls konstigt att mest utlånade av alla e-böcker på mitt bibliotek just nu är En man som heter Ove av Fredrik Backman. Jag själv har lyssnat på den som ljudbok och jag kan ärligt erkänna att jag aldrig hade gett den en chans om det inte varit för ett gäng bokbloggare. Hyllad av många och jag stämmer in i kören, det här är roligt, sorgligt och lätt att identifiera sig med.

måndag 28 januari 2013

våren med Göteborg läser

Välkomna till vår gemensamma läsning av Sophie Elkans historiska roman John Hall. Redan har nästan 100 personer gillat vår sida på Facebook och det är fantastiskt roligt att se att så många vill läsa med oss!


Vi tänker oss att vi delar upp romanen i tre delar och varje del ägnar vi ungefär en månad. Under hela våren kommer Göteborg läser att presentera inlägg, diskussionsfrågor och annat som vi tycker är intressant och passar ihop med läsningen. Extra roligt vore om alla andra som har lust också bidrar, tillsammans kan vi säkert hitta mycket spännande att diskutera. Länka gärna det som du skriver till FB-sidan så att vi kan hitta varandras tankar!

Så här ser vår plan ut:
Februari - Historien i fokus: Vi läser första delen av boken som avslutas med kapitlet När gamle John Hall dog. I slutet av februari eller i början av mars ses alla som har lust på Göteborgs Stadsmuseum för en tur genom 1700-talsutställningen, bokprat och fika.
Mars - Sophie Elkan i fokus: Vi läser vidare till och med kapitlet John Hall & compani. I början av april ses de som har tid och möjlighet och går en stadspromenad med Sophie Elkans liv som röd tråd. Efter promenaden bokpratar och fikar vi tillsammans.
April - Gunnebo Slott i fokus: Vi läser ut boken och ses sedan i början av maj för en guidad tur på Gunnebo Slott,  promenad genom trädgården och till cafét.  Där sitter vi ned för bokprat och fika.


Alla träffar kommer att följas upp med en Facebook-cirkel några dagar efteråt där alla som har lust kan samtala vidare. Vad tror ni om det här upplägget? Kan det funka?

Inlägget publiceras också hos Linda på Enligt O.

vill du vinna Torka aldrig tårar utan handskar 2. Sjukdomen?

Det har hänt igen. Jag är så otålig och kan bara inte vänta på en riktigt bra bok därför har jag två exemplar av Gardells senaste. Det verkar ju väldigt onödigt så jag lottar ut det ena, vill du vinna så skriv en kommentar här på bloggen för en lott, kommentera och dela på FB för två lotter och kommentera, dela på FB och skriv om tävlingen i egen blogg för tre lotter. Glöm inte att tydligt ge dig till känna med en blogg eller mailadress så att jag vet vart jag ska skicka vinsten!

Vinnaren dras på lördag den 2 februari kl 24. 

Lycka Till alla hugade!

torka aldrig tårar - 2.Sjukdomen

Bokbloggarvärlden och all annan media kommer säkerligen vara helt översvämmad av texter, tankar och hyllningar idag. Och med all rätt. Det som Jonas Gardell gett sig på i sin serie om Benjamin, Rasmus och alla de andra förtjänar spaltmeter av uppmärksamhet och stående ovationer.

I Torka aldrig tårar utan handskar 2. Sjukdomen  fortsätter Gardell berätta om det som han måste berätta, det som han efter 30 år bestämt sig för måste ut i ljuset, luftas och diskuteras och han gör det rasande skickligt. Han använde själv ordet upprättelse, upprättelse för alla de unga vackra män som dog i det som samhället kallade bögpest, när jag hörde honom på bokmässan och det är starka känslor som svallar genom hela serien. Risken med ett projekt av det här slaget där författaren är starkt personligt engagerad är ju att det blir just alltför internt men Gardell har lyckats skapa en roman som gör precis tvärtom - han skriver en rasande, ömsint och totaldrabbande text som angår oss alla. Han har skapat människor av kött och blod som jag kan förstå, han beskriver med autentiska exempel hur samhället på det som var skrämmande och han gör det med ett språk som är allas. Det här är allåldersböcker som kan läsas av unga som gamla och jag är övertygad om att det är en romansvit som kommer att leva länge.

Det enda lilla abret i min läsning var att jag sett TV-serien och hade den i gott minne, den är fantastisk på sitt sätt men den gav också ansikten åt karaktärerna på ett sätt som påverkade min läsning av boken. Jag hade önskat att SVT hade sänt serien efter böckerna var utgivna. Inte sagt nu att man inte ska både se serien och läsa böckerna. Det ska man absolut, de kompletterar varandra!

Jag har skrivit om 1.Kärleken flera gånger här på bloggen och för de som är intresserade av det så länkar jag:
Reflektion om Kärleken 
Seminarium på bokmässan
Inför Sjukdomen och TV-trailer

söndag 27 januari 2013

är det det här som kallas multitasking?

Jag räknar till 5 skärmar igång samtidigt. Normalt? 

morgen - Mia Willaume

Morgen, Mia Willaume
I somras var vi på en konstrunda i Värmland. På den fina konsthallen Sliperiet såg jag flera verk av den danska konstnären Mia Willaume. Det är något i hennes collage som jag tycker mycket om - mer om henne kan man hitta här. Just den här tavlan får mig att tänka på en kall, klar januaridag.

just nu läser jag John Hall

Just nu läser jag det sista i Sophie Elkans roman John Hall och jag har mängder med tankar i huvudet. Där finns helt klart många trådar att nysta i, mycket att diskutera och upptäcka. Jag kan knappt vänta tills vi ska sätta fart med Göteborg Läser

För att lätt hitta till alla inlägg och aktiviteter så har vi (jag och Enligt O) samlat ihop oss på en FB-sida. Välkommen att gilla den :-)
Hoppas många är pepp på att hänga på - alla  hjärtligt välkomna!

aldrig bättre - noveller från Singapore

Aldrig bättre - Never Been Better - heter O Thiam Chins novellsamling som utspelar sig i Singapore. Det är nutid och novellerna ger mig som läser ett helt knippe färgrika och knivskarpa bilder från en stad som jag sällan möter i litteraturen.  

Många av huvudpersonerna i de här berättelserna lever mitt i förnekandet, de svarar överslätande "never been better" på frågan hur de mår fastän de egentligen mest av allt skulle behöva stanna upp och få hjälp av en medmänniska. Flickorna på ungdomshemmet, pojken som just förlorat sin far, den misshandlade kvinnan som hämnas och mannen som tjuvröker samtidigt som han vårdar modern för lungcancer. Alla hanterar de sina problem genom att skaka av sig, rycka på axlarna och gå vidare. Never Been Better. 

Den novell som jag fastnar för mest av alla heter Familjehistoria och i den håller en ung man på att röja ur sin döde fars lägenhet. Han hittar faderns dagböcker och genom dem så lär han känna sin far och hela familjens historia där en bror som aldrig fick leva spelar huvudrollen. Den unge mannen känns på flera sätt som författarens alterego, han har arbetat som tekniker, studerat engelsk litteratur och skriver noveller. Måhända är det funderingarna kring skrivandet som jag uppskattar mest av allt i den här berättelsen, fadern var journalist, skrev dagböcker och sonen är frilansskribent. Med inspiration från  dagböckerna vågar sonen sig på att skriva fiktion igen, på något sätt blir pappan sonens musa trots att han egentligen inte uppmuntrat till att bli författare.  

Översättare av novellerna är Anna Gustafsson Chen och hennes tankar om novellsamlingen hittar jag i hennes blogg: Bokberget. Där har hon också lagt ut en novell av Chin i sin helhet: Flickan som svalde solen. Aldrig trodde jag väl att jag skulle länka till The Jakarta Post. Nu är den dagen här, läs en intervju med O Thiam Chin och läs sedan en mycket spännande novellsamling!

- en novellvåg i bokbloggarhavet - 

lördag 26 januari 2013

bli fadder idag!

Dagligen läser vi i tidningen om oron i Mali, det är ett av världens fattigaste länder som nu dessutom härjas av inbördeskrig. Världens politiker funderar på att hjälpa till, Frankrike har redan bestämt sig. Du kan göra en insats redan idag!


Text från Barnfondens hemsida:
På landsbygden i södra Mali ligger det nystartade fadderprojektet Yelen. Här bor 55 000 människor i 26 byar. Hälften av dem är barn.
Förutsättningarna för barnen i området är svåra. Många barn dör före fem års ålder i undernäring, malaria eller diarrésjukdomar på grund av att de druckit smutsigt vatten. De få skolor som finns är i mycket dåligt skick – och många barn får aldrig ens chansen att börja skolan. Detta gäller särskilt flickorna.
Som fadder till ett barn i Yelen hjälper du de här barnen till ett bättre liv och du följer utvecklingen i området från fadderprojektets start. Redan nu är Barnfonden i gång med att bygga en skola och två brunnar.
Barnfonden planerar nu fler insatser tillsammans med familjerna i byarna för att förbättra utbildningen och hälsosituationen. Det behövs skolor och utbildade lärare, brunnar med rent dricksvatten och kunskap bland familjerna om hur man undviker sjukdomar. För att familjerna ska få en ökad inkomst på sikt kommer också olika försörjningsprojekt att startas.
Listan på saker som behöver förbättras är lång. Drömmarna om framtiden är många. För att kunna uppfylla drömmarna behöver vi fler faddrar.
Bli fadder – hjälp ett barn att fortsätta drömma!

filmfest i stan

Sambon gick förbi Draken igår kväll och såg invigningsminglarna anlända till årets filmfest. Jag själv är ingen filmfantast så det blir inga besök men jag var ändå nyfiken och läste en snutt om öppningsfilmen Kon Tiki. Berättelsen om Thor Heyerdal - en av Norges sista riktiga äventyrare i en dyr storfilm, oscarsnominerad och allmänt hyllad.

Jag började genast att söka i våra bilder från resan till Oslo, på Bygdöy låg de tre museerna som manifesterade norrmännens upptäckarlusta, Osebergaskeppet, Kon Tiki och Fram. Vi kände tydligt när vi var där det fanns en enorm stolthet över landets hjältar och att äventyrslustan kändes som en viktig del av Norges identitet, just det nämnde Petter Stordalen också på Skavlan häromsistens. Det enda foto jag hittade från Kon Tiki-besöket var ett segel. Nu behöver ju alla lite vind i seglen en kall januaridag så jag bjuder på det. Seglet:

ryssar är såna som gillar björkar

En knallgul bok med klagomuren på framsidan och titeln Ryssar är såna som gillar björkar går bara inte att låta bli att läsa. Olga Grjasnowa har skrivit och det är en roman om en ung judisk kvinna, Masja, som alltmer förtvivlat söker efter ett hemma.

Hon har i sin barndom flytt från Baku tillsammans med sin föräldrar, hamnat i Frankfurt. Föräldrarna drömmer tillbaka om en tid i Sovjetunionen där pappan hade en ställning, mamman var respekterad pianolärainna och i deras bibliotek stod flera tusen böcker. Nu är de invandrare i ett land, främlingar. Masja lär sig språket, utbildar sig, har vänner och partners av alla religioner och nationaliteter. Det skapar frihet och svårigheter. Enklast för människan är att ingå i en grupp, det är enkelt att förhålla sig till världen om man ingår i en gemenskap. Att höra till.

Nu är de strukturerna allt mer upplösta och hon är hemma överallt och ingenstans. För att försöka glömma sin kärleks död flyr hon själv till Tel-Aviv, sorgen och samhället runt henne tränger sig på. Masja talar många språk och vill helst av allt arbeta som tolk på FN, hon översätter och skapar kontakt mellan människor men hennes egen röst blir allt mer förvirrad. I Palestina tillsammans med en flyktig bekant, får hon frågan:
- Vad tror du på?
Masja konstaterar att det varken är Gud, Kultur, eller Nationen. Måhända är det människan?

Kaxig, så skulle en göteborgare beskriva bokens färg och kaxig får bli ordet för innehållet också. Grjasnowa vill få mig som läser att fundera en runda till på vårt sätt att kategorisera människor, att stoppa in dem i fack och sedan förvänta oss att alla ska hålla sig på sin plats. Kaxig och underhållande, i sin vilja att punktera en och annan fördom så lyckas hon verkligen locka fram både fniss och småleenden. Jag gillar!

Lyssna på på Martina Lowdens tankar i Kulturnytt:

fredag 25 januari 2013

bokbloggsjerka - hur är det med ärligheten?


 Är du 100% ärlig i dina recensioner/omdömen? 

Annika ställer en fråga i veckans bokbloggsjerka som är lätt att svara tvärsäkert på men också lätt att börja svaja kring. Klart är att jag skriver det jag tycker om de böcker jag läser och att hur jag fått tag i boken inte påverkar mina texter. Mitt uppsåt alltid är att vara ärlig men... ibland lindar jag in mina tankar och åsikter. Jag har en uppfattning om en bok och den kan ju vara grundad på så många olika saker. Det kan vara innehållet, språket, känslor den väcker, minnen eller längtan. Utmaningar eller tröst eller... Det finns många fler färger än svart eller vitt i min läsning och därför skriver jag inte alltid precis allt jag tänker eller tycker men jag försöker vara ärlig. Försöka duger långt. Enligt mig då.

där gäddorna slår

Lördagen den 26 januari har en alldeles speciell dokumentärfilm premiär. På Kulturen i Vårgårda kan man då se Stefan Quinths porträtt av Olle Ekman. Där gäddorna slår har filmen om en mångsysslande man med ordets gåva döpts till och jag hade gärna varit på plats för att se, och framförallt lyssna till en historieberättare av nåde.

Knallebladet har gjort ett litet reportage och har jag riktigt tur så kommer Quinths film småningom på SVT, då ska absolut se!

Tills dess så får jag önska alla fina släktingar lycka till med premiärnerverna!

noveller i radio1


Novellix ljudnoveller i Radio1

Utanförskap och hämndbegär blir starten för en ny programserie i Radio1.
Tillsammans med uppstickarförlaget Novellix bjuder Radio1 på nyskrivna noveller av svenska författare och skådespelare.

Jens Lapidus, Arne Dahl och den tidigare Radio1-programledaren Unni Drougge är några av författarna bakom novellerna. Under sex helger framöver ger de liv åt berättelser med sina egna röster. Först ut är skådespelaren Jonas Karlsson,  just nu dubbelt aktuell i SVT-produktionen En pilgrims död och Rainman på RivalJonas Karlsson är även hyllad som författare och dramatiker med flera novellsamlingar i bagaget.  Hans novell Spår i snön är en laddad historia om utanförskap och hämndbegär, men också om att hitta tillbaka till livet och förlika sig med det förflutna.

- Radio1:s ljudnovellsatsning är ytterligare ett exempel på hur novellen idag letar sig in i nya forum, säger Lena Hammargren, VD på Novellix. Det korta formatet passar perfekt i radio, så därför känns det här som ett extra roligt samarbete, och ett sätt att nå ut till nya målgrupper.

Radio1-novellen i samarbete med Novellix, premiär 26 januari klockan 07.00-08.00. 

Sändningstid: En novell per helg, lördag och söndag kl. 07-08 och kl. 23-24.

Tack till Johanna på Sincerely Johanna för tipset!

- en novellvåg i bokbloggarhavet - 

wallflower - panelhönan på svenska

Pressrealesen kommer från Gilla Förlag, de släpper  The Perks of Being a Wallflower på svenska. Klart att jag måste puffa lite för en av mina finaste ungdomsboksupplevelser under 2012. Då gör jag det. Puff. Puff:
repris från 3 april:


Privilegiet av att vara en panelhöna skulle måhända översättningen kunna lyda av the perks of being a wallflower. Det här är en underbar ungdomsbok som handlar om hur svårt det kan vara att delta i dansen som kallas livet. Det krävs både mod och en aning aningslöshet för att våga slänga sig in och bjuda upp, något som är så svårt för Charlie. Han har just börjat highschool, vännen har tagit livet av sig och Charlie vill helst av allt iaktta, som en fluga på väggen förhåller han sig, avvaktande och ständigt reflekterande, till det nya dansgolvet. Det handlar om att smälta in i bakgrunden som en blomma i tapeten samtidigt som han längtar efter att få vara bara Charlie.  Han har en varm familj omkring honom som låter honom finnas där i bubblan men han inser efter hand att det är dags att försöka ta sig ut i världen. En hjälpare på den vägen är engelskläraren som uppmuntrar till läsning och förser honom med coming of ageklassiker som The Catcher in the Rye, On the Road, Naked Lunch och Peter Pan. Snart får han två vänner bland avgångseleverna, Patrick och Sam och de blir hans ledsagare in i samspelsmysteriet highschool. Det handlar om vänskap, lojalitet, kärlek och saknad i en blandning varvat med ganska drastisk humor.




Det som gör den här boken så härlig är formen, den består av ett antal brev skrivna till en okänd person. Man vet inte till vem och det betyder egentligen inget heller, det handlar om att Charlie öppenhjärtigt skriver ned sina mest personliga tankar om skolan, familjen, kompisarna och livet i allmänhet. Som så ofta i tonårstiden är livet ganska gråskalelöst, antingen är det toppen eller botten och för en intelligent, känslig kille med läsning som intresse är det extra svårt att hitta en plats. Vad jag förstår av min amerikanska upplaga så är det här en bok som ibland läses och diskuteras i den amerikanska skolan -diskussionsforum och instuderingsfrågor hittar  man hos förlaget. Riktigt bra idé!


missa inte Café de la nouvelle!

En blogg bara om noveller! 

Café de la nouvelle är en finfin startsida för alla novellintresserade, Tina har samlat information om förlag, recensioner, novelltips och länkar till novelltävlingar. Toppen! 


- en novellvåg i bokbloggarhavet - 

ååååå, ännu en fransyska i min hylla!

Red Alert! Nu är det på gränsen till att min blogg har förvandlats till en tävlingsarena, utlottningar till höger och vänster och så rapport om en mycket välkommen vinst!

Tack snälla Feelgoodbibliotekarien för vinsten och grattis än en gång till fem bokbloggarår! Jag har bara läst novellsamlingen Bubblor  av Castillon innan, nu blir det en ny högtidsstund. Inte särskilt feelgood har jag på känn...

september - en roman om en mor

I den magnifikt vackra romanen September undersöker Kristoffer Leandoer bilden av en mor. Berättelsen börjar och slutar med en mamma som allt för ung dör i cancer och hennes sista månad i livet är september. Tidiga hösten är månaden när skolåret börjar om, alla har förväntningar men för modern är livet snart slut. Hon ligger i mörkret i sjukhussalen, känner törsten och barndomen i prästbostaden i Katarina församling kommer nära.

Att vara sjuk är att vara barn på nytt, hjälplös och utlämnad i ett mörkt rum. Inte underligt att det kommer tillbaka.

Genom uppväxten i prästbostaden på Söder i Stockholm, ensamheten i familjen, studierna i Lund och den egna familjebildningen strömmar ensamheten, förmågan att passa in och kärleken till böcker och ord. Böckerna, dikterna och orden har varit tröst men också en sköld och ett sätt att fjärma sig från världen.

Om hon ska vara helt ärlig så har nog böckerna varit ett skydd också, ett legitimt vindskydd från världen. 

Just den känslan av att böckerna finns där som ständiga följeslagare, och ibland godtagbara ursäkter för att hålla sig undan det verkliga livet kan jag känna igen. Kristoffer Leandoers roman skildrar en kvinna som hade en dröm om att skriva, mycket ung flicka som ville att hennes far skulle se henne och en trebarnsmamma som helst vill vara någonannanstans, någonting annat. Bibliotekens läsesalar är hennes kyrka, dikterna hennes trygghet. Leandoer har i intervjuer berättat att det tagit honom 35 år att komma fram till berättelsen om sin mamma. För det är hans egen mamma som berättelsen handlar om och han har skrivit ett både ömsint och ärligt porträtt, han kallar det en romanfantasi, en senkommen kärleksförklaring, men framför allt en roman. Porträtt av författaren som kvinna 1936, skulle den lika gärna ha hetat.

SvD har skrivit om boken, i Lundströms bokradio finns en intervju att lyssna till. Gör det och läs boken. Den är en av de finaste jag läst på länge; osentimental, stark och ett vackert kvinnoporträtt.

onsdag 23 januari 2013

stadsbesök: Göteborg

Dags för en stad nära mig! Nu reser till Göteborg med Enligt O och vad passar bättre när vi just satt fart med det lilla projektet Göteborg Läser? Vi hoppas att många har lust att läsa Sophie Elkan tillsammans med oss och de flesta aktiviteterna kommer att hålla till på nätet, några träffar IRL blir det också i vår. Hääääng med!

Jag ser också fram mot att läsa Per Johanssons nya bok Kricket, hans tidigare romaner Göteborg i päls och Cancersurfare har jag läst och gillat. En annan göteborgsförfattare som jag verkligen kan rekommendera är Eija Hetikivi Olsson. Hennes debutroman Ingenbarnsland är inte lik något annat och ilskan i den kan kännas nästan ett år efter det att jag läste den.

Klara Kristalovas utställning på Konstmuseet har jag nästan tjatat ihjäl bloggläsarna med men... Den är något extra! Stänger tredje februari så skynda, skynda. Inte så kulturellt man något jag ser fram emot är inomhus-EM i friidrott. Första helgen i mars finns det chans att se duktiga atleter in action, hoppas det blir mycket publik och skön stämning. Sen i april kommer Håkans nya skiva om någon möjligen hade missat det.

Mysig vår att hoppas på alltså!

grattis till Vinterdagbok!



Grattis till Vinterdagbok önskas Bokmoster och Med en bok i solen! Maila mig era adresser till anna (snabela ) joholofsson.se så kommer vinsten som ett skott. Alla ni som nu inte vann kan höra en intervju med  Paul Auster i Lundströms bokradio från i lördags. I programmet hörs också Kristoffer Leandoer och Olga Grjasnowa som jag skriver om i veckan. Lyssna!

PS. Stort tack till Bonniers som skänkte böckerna.

pssst - Göteborg läser - häng med!

Visst vill du hänga med oss och läsa Sophie Elkan? I Göteborg läser skall vi läsa tillsammans, bokcirkla på nätet, bokfika och kanske gå en och annan bokpromenad. Gilla på FB så missar du inga aktiviteter! Inte behöver man ens vara göteborgare för att delta, välkommen!

tisdag 22 januari 2013

några vinterträd


Isande kallt ute och isande bilder inne. Vi har tittat noga på snöns olika färger, arbetat med begreppet silhuett och jämfört kalla och varma färger. Trollvinter som högläsningsbok, en klart passande bilduppgift i januari :-)

tematrio - vinter

Berätta om tre böcker som utspelar sig under vintern.

Lyrans Noblesser har med sin tematrio hittat en alldeles lagom utmaning för mig den här veckan. Isande kyla utomhus och isande kyla i böckerna på mer än ett sätt.  Det här är titlar som jag alla läste under 2011 och för att läsa mer om varje tips är det bara att klicka på dem så kommer man till min text. Mycket nöje!


Snöängel
Änglarnas sorg
En lång vinter

Klassiker i blindo: Tortilla Flat (John Steinbeck)

Under rubriken "Klassiker i blindo" gör bloggen det omöjliga, nämligen tar sig an böcker om vilket allt redan är skrivet, av generationer av litteraturdoktorander dessutom. Här görs dock en dygd av vår dåliga allmänbildning och läsningen sker i blindo, dvs utan googlande och läsande av eventuella förord. Istället tar vi i efterhand och kollar Wikipedia för att se om vi fattat rätt.

Läsupplevelse:

Tortilla Flat (den svenska titeln Riddarna runt Dannys bord är ju faktiskt oerhört mycket bättre) får vi följa några paisanos i Monterey, Kalifornien. Paisanos är spanskättlingar och i inledningen skymtar det förbi att man då troligen är utsatt för en viss rasism. Utfattiga är de i alla fall, huvudpersonerna, och när berättelsen börjar och slutar vad vi idag skulle kalla uteliggare. En av dem, Danny, råkar ärva två hus, och av sin hjärtas godhet låter han några av sina vänner bo hos sig. Kretsen utökas efter hand till en handfull män och hundar, samtliga (männen i alla fall), livsnjutare fullt nöjda med att konversera varandra på solverandan, stjäla mat och vin (det är förbudstid för övrigt) för dagen och kurtisera den fattiga stadsdelen Tortilla Flats kvinnor. Om det här låter som ett omoraliskt liv har jag givit er en felaktig bild - riddarna runt Dannys bord har tvärtom en stark känsla för vad som är rätt och kamratgängets filosof, Pilon, får ofta anstränga sig till det yttersta för att motivera vad som vid en första anblick skulle kunna tas för illdåd. Ofta bottnar också riddarnas moral i något mycket djupare och viktigare än samhällets regelverk och behöver därför inte ens motiveras.

Våra paisanos har också goda hjärtan och ägnar en hel del av kapitlen (som vart och ett nästan kan läsas som en fristående novell) åt att göra goda gärningar för de som är i behov av dem. Detta kulminerar när de för sin välgörare Dannys skull viker en hel dag åt att arbeta. Här kulminerar också Steinbecks underhållande, medkännande men lätt ironiska sätt att beskriva våra hjältar. När de vandrar tillbaka upp till Tortilla Flat efter en hel dags arbete väntar hela stadsdelen på dem då ryktet har spridits och de är uppfyllda av sin prestation och triumf. Berättandet balanserar för den moderna läsaren på gränsen till att vara nedlåtande ibland, men samtidigt viker aldrig Steinbeck en tum från sina huvudpersoners sida så det är tänkt att vara kärleksfullt. Sammantaget ger Tortilla Flat en stark bild av fattigdom, trots att den länge är romantiserad och underhållande. Danny är en Jesusfigur, vars öde till slut abrupt tar läsaren ur det lättsamma och till en svart, stark avslutning. Förutom avslutningen finns ytterligare en episod där vännerna tvingas konfronteras med samhället i övrigt, i bägge fallen den katolska kyrkan, och där de plötsligt faller från sin riddartron och står som de trashankar de är. Detta är de starkaste passagerna och de som förankrar berättelsen och gör den politisk och framför allt till fullödig läsning.

Facit:

Wikipedia tar upp det som jag reagerade på som en nedlåtande ton utifrån ett minoritetsperspektiv. Steinbecks beskrivning av paisanos anses ge en felaktig bild av mexikanska amerikaner, målad av en vit medelklasskribent (det nämns också att paisanos beskrivs som "rasblandade" som vill se sig själv som direkta spanskättlingar, vilket är en korrekt återgivning av vad Steinbeck skriver till skillnad från min ovan). Steinbeck själv reagerade tidigt på att läsarna uppfattat hans karaktärer som stereotyper och påstod sig ha ångrat att han skrivit boken. Vidare skrivs om hur berättelsen är direkt modellerad på historien om Kung Arthur samt att den handlar om ett av Steinbecks favoritämnen, den (manliga) gruppen och dess dynamik. Inget om religiösa referenser, vilket jag hade förväntat mig.

/Gästbloggare M

måndag 21 januari 2013

Göteborg läser Sophie Elkan



Stockholmläser har funnits sedan 2002, med ett uppehåll 2009-2010. 2011 återuppstod arrangemanget då författarförbundet och Stockholms stadsbibliotek tog över. En jury väljer ut en bok med stockholmsanknytning och under parollen "en stad en bok" ordnas sedan aktiviteter kring denna bok. I Göteborg finns ingen motsvarighet och det är synd. Det tänker vi ändra på. Nu startar vi Göteborg läser och hoppas att just du är sugen på att hänga på.
Under våren kommer vi att ordna aktiviteter kring boken John Hall: en historia från det gamla Göteborg av Sophie Elkan. En historisk bok som var mycket stor på sin tid. Sophie Elkan är en idag ganska bortglömd göteborgsförfattarinna som  föddes 3 januari 1853 och dog 5 april 1921. Hon ligger begravd på judiska begravningsplatsen i Göteborg. Vid hennes jordfästning talade Selma Lagerlöf om Sophie Elkans starka livsmod: ”Alltid har du älskat. Alltid har livet prövat dig, men ur varje prov har du utgått ännu större, ännu mera livsduglig, ännu mera livsdyrkande än förr.” 

I våra dagar är hon kanske mest känd som Selma Lagerlöfs livskamrat men runt sekelskiftet var Sophie Elkan en populär och mycket läst författarinna. Efter att ha förlorat både make och dotter i sjukdom bestämde hon sig för att viga sitt liv till skrivandet. Hon debuterade 1889 och skrev då under pseudonym, hennes signatur var Rust Roest som på flamländska betyder ”Dådlös vila rostar”. Hennes mest lästa verk kom 1899:  John Hall – en historisk roman som berättar om en familjs uppgång och fall, beskriver Göteborg som det kan ha sett under slutet av 1700-talet och låter oss lära känna de stora köpmansfamiljerna som etablerade Göteborg som  handels och industristad. Berättelsen låter oss följa John Hall d.y. och samtidigt skildrar Elkan skickligt miljöerna runt honom. Vi rör oss i stadsmiljöer, i de omåttligt rika hushållen inom vallgraven, på kontoret till ett av Sveriges största företag,  på sommarresidenset Gunnebo och på John Halls resor ut i landet.

Bokens John Hall d.y. föddes i Göteborg 1771 i familjens palats på Östra Hamngatan. Hans far var John Hall d.ä. en framgångsrik  grosshandlare, en av de rikaste i Sverige vid slutet av 1700-talet och vid hans död ärvde John Hall d.y. både företag och Gunnebo slott. Nu hoppas vi att många är sugna på att delta i Göteborg läser och lära känna Sophie Elkan och John Hall tillsammans med oss. Vi planerar en nätbaserad bokcirkel, men hoppas också att intresset finns för aktiviteter i staden som bokpromenader, eller kanske en gemensam tur till Gunnebo slott.

Boken finns att köpa i pocket, eller att ladda ner hos Litteraturbanken. Häng med oss, läs tillsammans med oss, välkommen att kika in på våra bloggar och på Göteborg läsers egen FB sida!

Det här inlägget presenteras också hos Linda på Enligt O.

anjum hasan - indiska i tiden


Karavan är beroendeframkallande. Nu läser jag vidare om den indiska författarinnan Anjum Hasan som jag hittills bara läst romanen Bort, bort av. Hon bor och verkar i Bangalore och hon säger i intervjun att känslan av främlingskap format henne. " Jag har alltid bott på platser där jag inte hört hemma etniskt. Det har gett mig en ständig känsla av att vara främling, och jag tror att betraktandets spänning kommer ur detta, ur upplevelsen av att ha distans till allting.

Anjum Hasan lever samman med den finske, och i Göteborg uppvuxne författaren Zac O'Yeah. Om det har påverkat hennes författarskap på något sätt framgår inte, men lite rycker det i min nyfikenhetsnerv och när jag hittar Zacs hemsida så kan jag läsa att han har en bestseller på topplistan i Indien. Once Upon a Time in Scandinavistan. Tänk vad mycket det finns som jag inte vet. Och så mycket som jag inte läst.

En saga på 12:e gatan heter i vart fall novellen av Anjum Hasan som jag läst. Den publiceras för första gången på svenska i Karavan och det är en fantastisk text. Jag har strukit under och skrivit utropstecken överallt i marginalen. Redan i första stycket är temat och tonen satt:
Allas klockor är inställd på olika tider och jorden rör sig långsamt eller snabbt beroende på tillståndet i ens hjärta.

 Januari 2011 skrev jag om Hasans roman:
"Men vad händer sen, när du har allt du önskade?"frågar Sophie sina unga, välutbildade, medelklassvänner som hon träffat i den indiska staden Bangalore. De drömmer alla om ett lyckligt liv någon annanstans, i Europa, USA eller Australien där gatorna är antiseptiskt rena och allt går att köpa för pengar. Sophie har flyttat från den lilla staden i bergen till storstaden och har 24 år gammal ett jobb som textare av amerikanska filmer, en pojkvän och livet handlar om att festa, shoppa och stryka. När Sophie stryker sina kläder om och om igen får hon ordning och reda i det röriga storstadslivet, hennes pojkväns pappa har ett annat recept. Ät och sov regelbundet - det är hela fundamentet för tradition och framsteg.
Konflikten hos den unga indiska generationen mellan tradition och framsteg, föräldrarnas förväntningar och personliga önskningar är Anjum Hasans tema i Bort, Bort och jag hade verkligen sett fram mot att läsa den här omskrivna indiska samtidsromanen men läsningen har gått trögt. Tröttande layout på sidorna och liten text och dessutom har jag haft svårt att engagera mig i Sophies liv och val och jag stör mig på att ungdomarna har så lite handlingskraft. Kanske beror det på mina egna förväntningar, senaste indiska samtidsromanen jag läste var The White Tiger av Aravind Adiga och i den har berättarjaget ett driv, en ambitition och vilja. Miljöerna och dialogen i den var fylld av samtidskritik och ironi och kanske trodde jag att Bort, Bort skulle vara en liknande roman. Det var det nu inte utan Bort,Bort är i mitt tycke en OK roman, ganska lakoniskt berättad om en ung kvinna som undersöker vad som egentligen spelar roll i livet och istället för att längta bort, bort hitta hem, hem:
"Vi försöker alla nå något slags överenskommelse med oss själva. Det är det som är viktigt - att vara nöjd med sig själv. Gilla sitt liv. Hitta sitt liv först och främst."


- en novellvåg i bokbloggarhavet -