Sidor

lördag 15 juni 2013

limpopos akademi för privatdetektiver - damerna igen!

Ko-Ko?
Någon där?

Såklart att jag i The Limpopo Academy of Private Detection  får träffa Mma Ramotswe och Mma Makutsi igen. Livet går sin stilla gång med omständliga samtal, artigheter och mängder med rött te i del nummer tretton om damernas detektivbyrå, Gabarone, Botswana. En dag får de två damerna oväntat besök av en man, det visar sig vara den berömde detektiven Clovis Andersen som är på resa i landet. Samtidigt blir barnhemsförståndarinnan Mma Potokwani av med jobbet, lärlingen Fanwell anklagad för häleri, Mma Makutsi och hennes nybliven make Mr Radiphuti bestämmer sig för att bygga sig ett hus och så är berättelsen igång.

Mr McCall Smith är en mästare på att skriva långsamma, småroliga och mysiga historier som samtidigt ger mig som läser en bild av samhället. Där förekommer stölder, mutor och bedrägerier som klaras upp genom list och sociala kontakter, omtanken om nästan är hela tiden där. Det är varma, ordrika och mänskliga resonemang som förs där runt tekannan och det är feelgood i dess rätta bemärkelse. Lugnt och stilla flyter Limpopofloden fram, stilla och sakta färdas den här boken mot sista sidan. Såklart jag ser fram emot del 14. 

Hallå, Ko-ko, Mr Håkan Nesser. Här finns din frände, inte mindre än vid tre tillfällen hittar jag ordet lugubrious alt lugubriously. Det är i Håkan Nessers och Alexander McCall Smiths böcker man utökar sitt ordförråd. Varje gång, fler nya ord. Tack för det!

2 kommentarer:

  1. Jeg elsker McCall Smith, selv om jeg aldri helt klarer å sette fingeren på hva som gjør bøkene hans så fantastiske.

    Men Nesser, altså. Han har jeg aldri lest noe av. Burde jeg det?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag gillar Håkan Nesser skarpt! Hans deckare med polisen Gunnar Barbarotti är mycket fina! Jag har gillat allt jag läst, tycker du ska pröva!

      Radera

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!