Sidor

fredag 25 april 2014

när kejsaren var gudomlig

När kejsaren var gudomlig av Julie Otsuka läste jag på min resa i Japan och sällan har väl plats och bok samspelat så väl. Liggande på ett hotellrum i Hiroshima och med atombombsminnesmärket framför ögonen så fick jag en påminnelse om hur grymt kriget drabbar många människor. Otsuka berättar i den här romanen sin egen familjs historia, hon skildrar på ett gripande vis hur hennes mors, morbrors, mormor och morfars liv förändras i ett slag när Pearl Harbour angrips. Från att tidigare haft ett välbärgat medelklassliv i det nya landet USA förändras allt. Misstänksamheten mot japaner frodas och FBI håller koll med sina register. Morfadern tas till fånga som spion, mormodern och de två barnen gör allt för att sudda ut sin identitet som japaner, teserviser slås sönder, kimonoer bränns och bara engelska ska talas i hemmet. Det hjälper inte, en dag kommer ordern, alla japaner ska skickas på interneringsläger till Utah. 
Henri Sugimotos bilder skildrar livet i interneringslägren.
På Japanese American National Museum finns hans bilder online.
Romanen är uppdelad i tre delar: innan lägret, under tiden i lägret och efter lägret och de olika berättarrösterna ger alla sin bild av händelserna. Morfaderns brev finns också med som en komponent och Julie Otsuka berättade i en intervju i Lundströms bokradio att just breven var en av anledningarna att hon började skriva den här berättelsen. Hennes familj hade aldrig riktigt pratat om upplevelserna i lägret och Otsuka kände ett behov av att veta mer. Utforska vad som hände och gestalta det på ett sätt som kunde sätta ljus på en del av den amerikanska historien som inte är särskilt välkänd och jag tycker hon lyckas mycket, mycket väl med sin ansats. Barnens intensiva upplevelser, moderns utsatthet och den brutne fadern, de är alla personer som stannar kvar i minnet och det som skulle kunna vara en sentimental eller bitter berättelse är mest av allt en skildring av hur den lilla familjen inte ger upp hoppet om att ses igen. Att livet ska bli som det en gång var, att de ska kunna leva ett gott liv. Att ställa klockan tillbaka.
Kvart över 8 den 6 augusti släpptes bomben över Hiroshima och kriget var snart efter det över. Lidandet tog ju ändå inte slut, krigsfångar från båda sidor utväxlades och det var inte lätt att glömma. En detalj som fick mig att googla direkt var att transporten av dessa fångar skedde med amerikalinjens kryssningsfartyg M/S Gripsholm som hade fri lejd. En vinkling på det hela som jag inte funderat så mycket på innan var tiden efter krigsslutet i USA. Otsuka beskriver hur japanerna som släpps ur lägren återvände till sina gamla bostäder med 25 dollar på fickan efter mer än tre års fångenskap och hur hela samhället behandlade dem som om de fortfarande var fiender. Lyssna nu på inledningen på boken, och läs den sedan. Anbefalles!


En annan roman som behandlar samma ämne är Hotellet i hörnet av bitter och ljuv - lura er inte på den smöriga titeln, den innehåller mer än romantik. Mycket mer. Självklart vill jag också tipsa om Vi kom över havet som är en roman om alla de kvinnor skickades efter som hustrur till japanska män som emigrerat till Kalifornien för att söka lyckan.

Novellen Diem Perdidi skrev jag om när den publicerades i Granta förra våren, den ger en liten hint om temat för nästa roman. 

8 kommentarer:

  1. Den här är jag väldigt sugen på att läsa. När jag läste Vi kom över havet, hade jag velat läsa mer om interneringen så då känns det ju lämpligt att jag läser den här :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, den var mycket bra, du blir nog inte besviken.

      Radera
  2. Jag har ju både Vi kom över havet och Jamie Fords bok i hyllan. Nu måste jag verkligen läsa dem snart!

    SvaraRadera
  3. Det måste ha varit mycket speciellt att läsa boken i Japan. Håller med om att den är fantastisk.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, särskilt i Hiroshima som drabbade mig rejält. Det var en nästan surrealistisk känsla att vandra i minnesparken.

      Radera
  4. Intressant! Jag ska nog läsa denna bok också - tyckte att "Vi kom över havet" var alldeles fantastisk, bland det bästa jag läst. Efter den boken fick jag tipset om "Hotellet i hörnet av Bitter och Ljuv" som var oerhört gripande och som matchade min läsupplevelse av Otsukas roman. Synd, som du säger, att den har en så tramsig titel! Jag gillade för övrigt inte huvudpersonens orimligt mogna beteende då han skulle föreställa vara 13-14 år. Stickspår! Tack för recensionen av "När kejsaren var gudomlig" - låter som en bok helt i min smak.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Härligt att du hittat hit. Julie Otsuka är en fascinerande författare.

      Radera

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!