Sidor

lördag 27 september 2014

Låt vargarna komma - Carol Rifka Brunt


Låt vargarna komma seglade upp som en bokbloggarfavorit för något år sedan och häromdagen vann boken också Stora ljudbokspriset. Det är en fin bok om familjehemligheter, systerskap, sorg och kärlek som jag lyssnade på. 

Vem är June? Hon är en tonårig flicka som befinner sig i utkanten, hon är på väg in i vuxenvärlden men skulle helst av allt vilja vara kvar i barndomen. Hennes morbror Finn är en viktig person, han är döende i aids och boken inleds med att han avlider. Han är Junes vän som lärt henne allt om litteratur, musik och konst. June är den röst som bär berättelsen, det finns mycket av Carol i June och den där lite nördiga sidan hos June kommer definitivt från Carols tonårstid.

Hon ville ge en naiv tonårings syn på aidsepidemin och därför valde hon June som berättare, det blev en bok som hon inte läst förut. Hon skriver, låter berättelsen växa fram och vet inte alltid vart det ska leda. Finn är på sätt och vis Junes första stora kärlek, han är hennes morbror men också hennes förebild och mentor. June börjar sin resa mot vuxenvärlden genom sitt sorgearbete, och hon möter Toby som en del av det svåra som det är att växa upp. Det är romanens kärna - vänskapen mellan dem. Han behandlar henne som en vuxen och hon blir tvingad att acceptera att hon kommer att bli vuxen.

Systerskap är ett av de stora temana och de två flickorna har varit så nära. Nu är den tiden förbi och Greta som är äldre är totalt elak mot sin syster, Carol berättar att Greta var rolig att skriva. Hon är så smart och så kvicktänkt, June var lite svårare, de bådas relation förändras. Balansen mellan dem skiftar under bokens gång och det var små händelser som förändrar. Det var ett medvetet val för Carol, hon ville inte att det skulle vara drama utan gradvis nedbrytande av den tuffa fasaden. 

Porträttet av systrarna är det som öppnar boken och avslutar den. Bilden blir som ytterligare en person i boken och via det börjar de kommunicera igen. Känslorna var hela tiden nära när Carol skrev, hon redigerade boken och de fick henne ofta att gråta. Den känslan ville Carol förmedla till läsaren. Jag intygar, det är en fulgråtarbok. 

Ny bok på gång? 

Det är svårare att skriva en uppföljare, nu förväntar sig läsare något lika känslosamt. Just nu skriver Carol och prövar sig fram mot en ny roman. Många hör av sig och mejlar och det är en bok som når många olika åldrar. Gammal som ung kan känna igen sig. Nu är utmaningen att skriva bok nummer två. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!