Sidor

torsdag 10 december 2015

butcher's crossing - eller hur jag hamnade i den vilda västern

Man kan ju undra om jag blivit alldeles bonkers och gått totalt bananas. Tredje romanen läst på mindre än en månad som är skriven av en amerikansk man ... Det är inte särdeles vanligt på den här bloggen. Tro mig. När det sedan dessutom i det senaste fallet är en bok som utspelar sig i den vilda otämjda västern på 1870-talet så snackar vi nästan unikt. Men för att förklara mig en smula så är det helt logiskt. Min läsning började i Jonathan Franzen (Renhet) och då kom jag och tänka på Philipp Meyers senaste som jag inte läst (som jag nu då läst och skrivit om här) och när jag läste den så kom jag att tänka på hans roman Sonen och då kom jag att tänka på Butcher's Crossing av John Williams som jag hade hört var en fantastisk roman. Glasklart eller hur?

Nog om detta, jag var verkligen något på spåret när jag tänkte på Sonen och sedan satte igång att läsa John Williams roman från 1960. Jag kan sätt en stor peng på att texassonen Meyer har läst sin texasfödde frände Williams för det finns så många likheter mellan Sonen och Butcher's Crossing. Det som främst slår mig är det nästan sakrala sättet att förhålla sig till den vilda och nyckfulla naturen. I båda romanerna beskrivs naturen på ett så detaljerat och självklart vis att självaste Linné skulle vara imponerad. Samtidigt finns en total brist på respekt för det som lever i densamma, och det finns scener i båda romanerna som skulle passa i en överlevnadshandbok eller en instruktionstext för hur man bäst flår och tar ur en buffel. Man kan inte vara kräsmagad. Just sayin'

Titeln Butcher's Crossing är också namnet på den lilla håla i mellanvästern dit den unge harvardstudenten Will Andrews kommer för att söka det sanna och rena livet i samklang med naturen. Kanske tänker han till förstone inte främst på den ekonomiska lyckan men efter någon vecka på plats så bestämmer hans sig för att ta sitt sparkapital och utrusta en expedition som ska ge sig av för att jaga buffel. Det har blivit allt svårare att hitta de stora hjordarna men med löfte om storjakt så beger han sig av tillsammans med tre andra män. Det blir en strapatsrik färd över prärien och lärdomen är väl så enkel att naturen inte går att tämja. Civilisationen är en så tunn fernissa och när det handlar om överlevnad så ändras spelreglerna i ett slag. Den stora och helt skoningslösa buffelslakten gör människorna till våldsverkare på naturen och när de sedan ska korsa Coloradofloden så kan naturen ge igen. Besjälad eller ej, någonstans så kanske det finns en rättvisa. Och då är tanken tillbaka i Franzens Frihet där en del av romanen handlade om hur gruvdrift var på väg att utrota en sångarfågel. Cirkelrörelsen avklarad.

2 kommentarer:

  1. Jonathan Franzén har varit på min "att läsa lista" i flera år. Är han så bra som jag har hört?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alltså, jag är dubbel. Han är en skicklig författare men jag saknar själen i det han skriver. Lite för snyggt, lite för konstruerat och kyligt. Alla hans romaner finns omskrivna här på bloggen om du vill läsa lite mer om varje titel.

      Radera

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!