Sidor

fredag 29 juli 2016

den gröna vägen - fantastisk irländsk roman!


Inför Sigtuna Litteraturfestival  föresatte jag mig att jag skulle försöka läsa några titlar av de författare som kommer. Det blir ju alltid roligare att lyssna om man har lite hum om författaren och författarskapet. Sagt och (faktiskt också) gjort. Anne Enrights roman Den gröna vägen  (kommer på svenska i augusti så jag läste på engelska) har allt som en riktigt bra berättelse om en familj ska ha. Jag är mycket imponerad av hennes sätt att med några få ord få mig som läser att vara där, känna det som människorna känner och befinna mig mitt i den här irländska familjen.

I en liten stad på kusten växer de fyra syskonen Madigan upp, mamma Rosaleen är av den lynniga sorten och hon har gift sig med den godmodige pappa Pat som kommer från enkla förhållanden. De fyra syskonen vänjer sig vid att mammans utbrott styr hela familjens vardag och när Dan en påsk kommer hem från storstan och säger att han ska bli präst så bestämmer sig mamma att gå till sängs och inte stiga upp. Inte ens för att gå till kyrkan.

Så börjar den här romanen och snart får vi följa syskonens väg ut i världen. Dan hamnar i New York och det är 80-tal och runt honom dör hans konstnärsvänner, mellanbrodern Ennis arbetar som läkare i olika biståndsprojekt, minstingen Hannah flyttar till London för att skådespela och bara den ansvarstagande storasyster Constance blir kvar i barndomstrakten. När barnen börjar närma sig medelåldern och Rosaleen är änka sedan många år bestämmer hon sig för att det är dags att sälja barndomshemmet. Tid för de fyra syskonen att komma hem för att fira en sista jul. Frågan är om de fortfarande är en familj när de inte längre har huset som samlingsplats? Har de ens intresse av att försöka vara en?

The Green Road - Den gröna vägen är en naturskön plats i verkligheten och i den här romanen så är det en symbol för vägen hem till det ursprungliga, det traditionella och det enkla. Constance får åka den när hon ska besöka sin farmor, där går livet sin stilla mak. Inget av det nerviga och oförutsägbara som finns i hemmet når farmors lilla stuga med hönshuset bredvid. För mig var det här en riktigt glimrande läsning som handlar om behovet att åka bort för att sedan kunna komma hem igen. Jag läste en fin intervju med Anne Enright i The Guardian där titeln var "Ireland is my home but I feel I have been trying to leave all my life." och den känslan förnimmer man mycket tydligt.

Jag förstår att den här romanen nominerats till ett gäng fina priser(Man Booker, Baileys och Costa Awards bland annat) några av kapitlen stannar kvar i minnet långt efteråt. Särskilt är det Dans liv i konstnärskretsar i NY mitt i AIDS-utbrottet som stannar kvar men också gestaltningen av syskonens barndom är oförglömlig. Helt klart en bok värd mycket uppmärksamhet och många läsare!


1 kommentar:

  1. Började läsa den igår strax efter jag råkat på Enright i Babel! Fint samtal du refererar på Kulturkollo, förstår du var nervös (jag hade aldrig vågat) men bra blev det!

    SvaraRadera

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!