Sidor

torsdag 29 september 2016

alla hjältar blir förlåtna - en roman om London, andra världskriget och tre unga människor

Alla hjältar blir förlåtna är den tredje romanen som jag läser skriven av Chris Cleave och man kan inte anklaga honom för att upprepa sig. Den första jag läste var Little Bee som handlade om en nutida flyktinghistoria med nigeriansk ung kvinna i huvudrollen, bok nummer två Guld handlade om ett gift par med ett cancersjukt barn som var besatta av tävlingscykling och nu kommer en historisk roman från andravärldskrigets London. Det som de alla har gemensamt är att de delvis utspelar sig i Storbritannien och att de blandar snabba, rappa repliker med ett allvarligt innehåll. Livet som flykting, ett dödssjukt barn följs här upp med berättelsen om den unga generation som blev vuxna mitt under brinnande krig.

Vi får följa den unga societetsflickan Mary som på krigets första dag anmäler sig frivillig, hon tror att hon ska bli spion eller något annat spännande men hamnar som lärare för alla de barn som inte kan evakueras från London. Hon möter där Tom, skolinspektör och de blir handlöst förälskade. Toms vän Alistair har tagit värvning och när han kommer hem på permission så blir inser han att han också faller för den vackra, egensinniga Mary. Så långt en kärleksroman men det som gör den här läsningen intressantare än det är humor, dialogerna är skrivna med den där hurtiga Jolly Good-tonen som är så typisk brittisk. Utöver det så är skildringen av hur kriget löser upp de vattentäta skott som tidigare funnits i klassamhällets England spännande läsning. Där finns också en del i romanen som tar oss med till Malta, Alistair är förlagd där och jag får läsa något nytt (vilket inte är så vanligt i romaner från kriget).  Blitzenkrigets fasor är skildrade på ett sätt som berör och det är ju lite orättvist för Chris Cleave eftersom han i mitt sinne jämförs med Kate Atkinson. Då räcker han inte hela vägen fram, Liv efter Liv och En gud i spillror är ju exceptionellt bra litteratur. Alla hjältar är förlåtna är mer en fin roman - vilket inte alls är dumt. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!