Sidor

söndag 6 november 2016

änkan - en psykologisk thriller avslutar temat rädslor

Änkan av Fiona Barton har varit de senaste dagarnas lyssning och det var verkligen en psykologisk thriller i min smak. Jean Taylor har just blivit änka, hennes man har dött i en olycka och nu har hon äntligen möjlighet att berätta precis hur det var. Livet med maken Glen efter det att han anklagats för att ha rövat bort en liten flicka, längtan efter ett eget litet barn och ensamheten i tvåsamheten som byggde på att hemligheterna inte avslöjades.

Det här är smygande och ganska lågmäld spänning som spelar på alla de där rädslorna som många av oss bär inom oss. Rädslan över att bli ensamma, rädslan över att bli avslöjade med fel och brister, rädslan över att inte vara lojala, rädslan över att inte duga. I mångt och mycket är det också en roman som undersöker ett äktenskap, och många kan säkert känna igen sig i känslan att den man trodde man kände egentligen var någon helt annan. Glen beskrivs i media som ett monster, den som rövat ett barn, men han är ju Jeans omtänksamme make. Hur hänger det ihop?

Jean bestämmer sig för att berätta allt och parallellt med hennes berättelse så får vi följa polisutredningen och arbetet med den intervju som Jean ställer upp för. Temat med mediernas roll i ett så gripande brott som när ett litet barn blir kidnappat och försvinner är spännande och viktigt. Journalisterna ockuperar alla inblandades liv och både den bortrövade flickans ensamstående mamma och den misstänkte Glens privatliv hängs ut i  media, just de artiklarna som jag klickar på på nätet är de som kan förstöra flera familjers liv. Jean ser till slut ingen annan utväg än att lämna landet för att kunna börja om. Nu har jag nästan avslöjat för mycket av handlingen och det passar mycket dåligt när det handlar om en spänningsroman.

Därför säger jag "slut i rutan".

2 kommentarer:

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!