Sidor

onsdag 30 november 2016

tack och hej!

Nästan två månaders intensivt augustbloggande är härmed till ända. Jag kan i ärlighetens namn inte tycka något om vinnarna i varken barn och ungdom eller fack eftersom jag inte läst alla de nominerade men i skön kan jag utropa ett litet försiktigt jippi, jippi! De polyglotta älskarna var inte min favorit men den är helt klart en värdig och spännande vinnare. Lina Wolffs genuina glädjefnatt på galan var härligt att se och jag kan tänka mig att det är en perfekt bokcirkelbok. Det finns mycket att upptäcka i den, mycket samtala kring. Tror man att det är en romantisk berättelse så lär man stänga pärmarna ganska snabbt, visst handlar det om kärlek men av annat slag än det rosenskimrande. 

Generellt så kan jag väl tycka att medan Svenska Akademin närmat sig en ny(gammal) genre och vidgat litteraturbegreppet med sitt val av pristagare i år så har Augustjuryn allt mer snävat in och siktar på litterära-litterära texter. Inget fel i det, men kanske kan jag tänka att för många läsare är de nominerade böckerna i år ganska krävande. För mig var det rasande fin läsning, det mesta, men ingen av texterna som jag läst i skönlitteraturklassen är direkt lättillgänglig. Däremot i fack, där finns flera titlar som har potential att hamna under många granar om några veckor. Fattigfällan, 1947 och Skotten i Köpenhamn är alla böcker som jag tror passar många. 

Hurusom, nu är det tack och hej för mig som augustprisambassadör. Stort tack för att jag fick möjligheten att hänga med på det här äventyret och kul att så många läsare har hittat hit. Välkomna igen så ska jag fortsätt att bjuda på en salig blandning av texter om böcker, kulturupplevelser, lärartankar och en och annan resa.

2 kommentarer:

  1. Jag läste Aftonland för några veckor sedan och tyckte inte då att den var särskilt svårtillgänglig: http://jsprbok.blogspot.com/2016/11/110-therese-bohman-aftonland.html Men när jag läser din recension och samtalet om den inser jag att den kan ha haft sidor som jag inte tänkte på. Kanske man kan säga att den är möjlig att läsa med olika nivåer av engagemang med ändå med behållning. Det är på sitt sätt ett gott betyg, tycker jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den bästa litteraturen fungerar säkert så, man läser den på olika vis. Roligt om du hittade ngra nya tankar här på bloggen.

      Radera

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!