Sidor

torsdag 1 december 2016

skotten i Köpenhamn - om yttrandefrihet och dess gränser

Några dagar för sent har jag lyssnat klart på Niklas Orrenius reportagebok Skotten i Köpenhamn, min tanke var att den skulle skrivas om här på bloggen innan Augustgalan men, men. Man kan ju tänka att jag medvetet sparat den eftersom just idag startar en serie på SVT där Lena Sundström undersöker yttrandefrihetens gränser i Håll käften eller dö.

Lars Vilks, är det inte lite uttjatat, tänkte jag när jag läste om boken tidigare i höstas. Så eldades det vid Nimis för precis en vecka sedan och jag bestämde mig för att ändå läsa Orrenius text. Han är en folkbildare av rang med tydliga ambitioner att försöka sätta saker i sammanhang, ifrågasätta och få den som läser att börja tänka själv. Så också i den här mycket intressanta boken. Idén att det året som tryckfriheten firar 250 år i Sverige gå in och diskutera var yttrandefrihetens gräns går och i det utgå från Lars Vilks konstnärsskap är så snygg. Får man säga vad som helst, när som helst och var som helst? Kan man som konstnär måla vad man vill? Kan man som författare skriva vad man vill? Så är vi där igen, vad är tillåtet i samhället? Vad är tillåtet i konsten?

Lars Vilks lever på hemlig ort ständigt övervakad av SÄPO-vakter, jag minns när han besökte bokmässan och hur mässgolvet delade sig där han gick med en ring biffiga fritidsklädda män runt sig. Då upplevde jag att det kändes lite löjligt, varför måste han bege sig just till ett ställe där bevakningen måste vara närmast omöjlig att ordna. Nu förstår jag mer kring hans drivkrafter, han ser sina teckningar som ett konstprojekt som aldrig tar slut. Han ville med dem kanske inte nödvändigtvis reta upp världens muslimer (eller så ville han det, också), han ville provocera etablissemanget och testa gränserna. För att göra det så måste han hela tiden bygga vidare på sitt verk, som på Nimis.

Orrenius tar här ett helhetsgrepp och beskriver både sina möten med Vilks och hans konstnärsliv, den muslimska radikalismen och terrorismen i Norden som gör att Vilks lever under ständigt dödshot och som ledde fram till attentatet i Köpenhamn,  yttrandefrihetens historia och idéhistoria och de politiska konsekvenserna av en teckning som skulle ställas ut i en bygdegård.

Jag har googlat som en tok när jag läst och det är alltid ett bra betyg. Det här är en given klapp under granen för alla som är intresserade av samhällsfrågor. Anse er tipsade!

2 kommentarer:

  1. Vilken bra recension, och jag håller helt med dig om allt. Jag googlade också mycket, och lärde mig väldigt mycket som jag inte hade en aning om. Väldigt intressant om ett ämne som kommer att fortsätta att vara aktuellt lång tid framöver i vår globaliserade värld. Jag gillade verkligen att författaren höll sig så objektiv till det han skildrade. Stort plus när författare låter läsarna bilda sig en egen uppfattning, även om det kräver mycket mer av läsaren att inte få uppfattningar serverade.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för fina ord. Jag tycker nog ändå att det lyser igenom ganska mycket Orrenius åsikter i den här boken. Han gömmer inte sina sympatier och han står evigt upp för humanismen och demokratin.

      Radera

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!