Sidor

fredag 23 februari 2018

pottungen - nu är det revolutionstider

Pottungen av Anna Laestadius Larsson tar vid där Barnbruden slutar och vi får åter möta Charlotta och Johanna. Kung Gustav III har blivit mördad och hertig Karl får gå in och leda en förmyndarregering tills Gustav IV Adolf är 18, hans hustru Charlotta är fortsatt barnlös och livet i de kungliga salarna påverkas allt mer av att revolutionens vindar drar fram över Europa. Kungens skattkista är tom och samtidigt som hovprotokollet och det kungliga överdådet skall upprätthållas så har hertigen allt svårare att få finanserna att gå i hop. Johanna, Pottungen, har vuxit upp till en vacker ung kvinna och hon arbetar hårt för att skapa en framtid för hennes oäkte son Nils. Att vara ensam mor gör det mycket svårt att kunna försörja sig och när hon får chans att skaffa en roddbåt som fraktar passagerare på Stockholms vattenvägar så bestämmer hon sig för att satsa. Det innebär att hon sätter sig i skuld till Filip, en man som under flera år tagit sig an henne och sonen Nils. 

Del två i de här historiska serien är väsentligt mer politisk än del ett och det är klart förståeligt att författaren tagit den vägen. I den första delen skildras de naiva ungdomarnas syn på glansen i hovet och det handlar en hel del om romans, hovlekar och kurtis men i del två så har både Charlotta och Johanna åldrats, dessutom har världen runt dem också förändrats. Hovet i Versailles är upplöst och Frankrike en republik. I Amerika har självständighetsförklaringen antagits och idéerna om allas lika värde, avskaffande av ärvda privilegier sprider sig också till Sverige. Jag gillade mycket att den här delen fick mig att googla och fundera flera varv över vad som egentligen hände i Sverige efter mordet på Gustav III.  Hattar och mössor har man ju vaga idéer om men hur var det egentligen?

Om jag nu ska vara lite petig så saknar jag det vetenskapliga perspektivet i de här romanerna. Slutet av 1700-talet var upplysningens tid också i Sverige och vetenskapsmän som Linné och andra hade sin storhetstid. Visst hade det varit snyggt att få med lite av det också i de här romanerna? 

Hur som - jag lyssnar genast vidare på Rävhonan, jag vill absolut följa alla de kvinnor som jag lärt känna genom böckerna in deras ålderdom. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!