Sidor

torsdag 17 maj 2018

blå - nytt från Maja Lunde



Blå är Maja Lundes andra bok i hennes planerade dystopiska kvartett som alla ska konkretisera vilka konsekvenser klimatförändringarna kan får för mänskligheten om vi inte tänker till och förändrar vårt sätt att ta hand om vår jord. Vatten är temat för den nya romanen och precis som i Binas historia berättas det i tre olika tidsplan. Boken börjar i nutid, den sjuttioåriga Signe lastar sin båt Blå och seglar söderut. I lasten har hon något alldeles extra och hela företaget är en avancerat planerad hämnd.

Signe och hennes käre träffades som ungdomar och det är romanens äldsta tidsplan. De växer upp tillammans, lämnade båda den lilla orten i kanten av fjället för att studera och de återvände sedan till sin hembygd. För Signes far, och för Signe är fjället, glaciären och älven som rinner genom dalen mycket viktiga och när vattenkraftverket skall torrlägga älvfåran delas bygden i två. De som önskar arbetstillfällen och modernitet och de som vill värna naturen kommer inte överens.

Framtidsberättelsen i den här romanen skildrar ett Europa där vattnet har försvunnit helt, torkan breder ut sig och bränderna går inte att stoppa. Människorna flyr och samlas upp i läger och några av flyktingarna är den unge David som har med sig sin fyraåriga dotter. De har kommit ifrån resten av sin familj och väntar uthålligt på dem i ett av uppsamlingslägren. Läget blir allt mer akut och de söker sig från lägret för att leta efter mat, de finner ett övergivet hus som de kan vistas i. Där finns också en igenstängd båt på en ställning som blir David och dotterns dröm om att kunna åka därifrån, bara vattnet kommer i kanalen. Bara regnet börjar falla.

Det är ett delat Europa som vi anar i den här berättelsen, Södra Europas befolkning är på flykt och de länder där regnet fortfarande faller vill inte ta emot de stora flyktingströmmarna. På det viset så är Blå en tydligare kommentator av samtiden än den tidigare Binas historia. Lättläst och spännande, vackra miljöskildringar och gripande skildrings av livet i ett flyktingläger är det som stannar kvar efter att jag läst klart. Vattnet är viktigt för berättelsen, helt klart, men det känns som att Lunde i sin nya roman vill bredda sin berättelse något och placera den mitt i samtiden. Jag ser mycket fram emot att läsa nästa bok som, om jag uppfattade henne rätt i Babel, ska handla om utrotningshotade djur.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!