Sidor

tisdag 31 juli 2018

tur man har mässkatalogen ... och AC


Underbara timmar på klipporna med härliga bad men så blev det för varmt för att stanna kvar i solen. Då cyklar man hem och njuter av att luftvärmepumpen faktiskt kan användas som kylare också. Jag hade aldrig tänkt att göra det men jag hade väl aldrig tänkt att det skulle bli en så het sommar heller ...

Passade på att tänka mig höst ett tag. Om det blir mässa för mig i år är osäkert, jag har fortfarande svårt att vistas bland för mycket människor men håller man sig på seminarierna så borde det gå. Hur som, planeringen är i vart fall igång och jag hittar mycket som jag vill gå på. Följ gärna mina inlägg, jag taggar med bokmässan 2018. Några texter har jag redan skrivit och fler inlägg kommer att dyka upp allt eftersom det närmar sig.










måndag 30 juli 2018

dagens tur var Fiskebäckskil

Bad i Gröderhamn - jag hoppade inte från trampolinen ...
Blev inbjuden till vänner i Fiskebäckskil, härlig dag med bad, lunch, havhäng och tur med golfbil runt om i omgivningarna. Väldigt praktiskt fordon det där, tyst och luftigt! 

Utsikt mot Lysekil. 

Dagens chaufför :-) 

Fiskebäckskil sett från Östersidan. 

Stopp på marsipanladan med Kutterkonfekt på vägen hem. 



söndag 29 juli 2018

alex - Pierre Lemaitre

Alex  är en kriminalroman som börjar med att en ung okänd kvinna brutalt slås ned och kastas in i en skåpbil. Kommissarie Camille Verhoeven har lovat sig själv att aldrig någonsin arbeta med fall som rör bortförda kvinnor igen, hans egen gravida fru Irène kidnappades några år tidigare och det har satt djupa spår. Eftersom det inte finns någon annan kommissarie i tjänst och tid är en viktig faktor så tar han motvilligt befäl. Gruppen som bildas kring Verhoeven börjar jakten på den unga okända kvinnan och allt eftersom de närmar sig hennes identitet tar sökandet nya vägar.

Överraskningsmomenten är stor del av berättandet i den här både råa och otäcka boken. Det var precis på gränsen för vad jag klarar/vill läsa i grymheter. Spännande och med driv, en okonventionell polis som inte alls passar in i mallen och ett bestialiskt brott. Detaljerna gör det så äckligt så att jag nästan skumlyssnar - om det nu skulle finnas något sådant begrepp ...

Nu ska jag pausa lite med den här serien av Pierre Lemaitre, kanske lyssnar jag vidare på del tre som heter Camille.  Det är välskrivet och miljöerna i och runt Paris ger en extra twist men så var det det där riktigt råa beskrivningarna som avskräcker. On verra. Vi får se. 

kulturkollo läser!


Kulturkollo läser Bonjour Tristesse och samtalar om den i vår FB-grupp med början den 13 augusti.
Häng med - alla välkomna att delta!

lördag 28 juli 2018

gården vid Fårö strand - en historisk roman från Gotland

Gården vid Fårö strand av Ronnie G Lundin börjar 1532 och pesten härjar på Fårö. Den besöker den lilla gården Hamars, moran och bonden dör, och de två unga syskonen Oluff och Gartru måste från en dag till en annan bli vuxna och bruka släktgården. Halvbrodern Jakob är ännu för liten att ta hand om djur, bruka åkrar och följa med på fiske. Med hjälp av släktingar så kommer syskonen allt mer in i sina nya roller och det är de tre syskonen Hamars som vi får följa i den här spännande historiska romanen grå Gotland. En liten smula får vi också lära känna den gren av släkten som lämnade gården och gjorde sig ett liv i kyrkans eller kungens tjänst vilket jag tycker berikar berättelsen. Skickligt väver Lundin händelser i syskonens liv samman med händelser i Visby och i länderna runt Östersjön. 1500-talet är en spännande tid att skildra, det är orolig tid när Gustav Vasa beslutar att kyrkan ska ledas av kungen och statsapparaten byggs upp. Gotland är en knutpunkt i Östersjön och möjligheterna till handel och rikedomarna i klostren på ön är eftertraktade av både Sverige och Danmark. Prästerna placeras ut för att hålla koll på befolkningen, ta upp skatt/tionde och samtidigt föra ut de kungörelser och nyheter som människorna i socknarna tog del av och konflikten mellan centralmakten och glesbygd är inte obekant än i dag.

Huvudparten av berättelsen så får vi dock lära känna den hederlige och gudfruktige Oluff, en man som man bara måste tycka om. Han strävar för att familjen skall få mat på bordet och hans kärlek till sin hustru är innerlig. Lundin beskriver miljöerna målande med kläder, mat, sysslorna på gården och i fisket och det här är ännu en roman som får mig att googla. Jag vill veta mer. Lundin låter dessutom sina karaktärer berätta sägner om alla de naturväsen som det gäller att hålla sig väl med och det levandegör den verklighet som människorna kan ha upplevt för 500 år sedan. Då när örter och dekokter var den medicin som fanns och vinterkvällarna var mycket mörka och långa. På vår tur till Gotland för några år sedan bodde vi i Bunge och gjorde utflykter till både Fårö och Visby. Tänk om jag har läst den här romanen innan den resan, vilket lyft det hade varit för upplevelsen!

Jag tycker mycket om historiska romaner som gestaltar en tid så levande som Gården vid Fårö stand gör. Det som är problematiskt för mig som läser är ju att faktiskt veta vad som ä historiskt belagda fakta och vad som är fiktion. Den här sortens texter kräver lite mer av läsaren än en renodlad fackbok men är å andra sidan så mycket lättsammare paketerad. Fällan som många historiska romanren faller i, att få med så mycket fakta att fiktionen inte håller måttet, tycker jag att Lundin klarar sig från. Det här är en historisk roman från Gotland som är väl värd att läsa!

Fårö 2013



fredag 27 juli 2018

dagens


Såg ingen måne men det var mysigt ändå! 



mot Käringön

Rännan i Kyrkesund. 

Ni vet att det nya svarta är hemester va? Jag har sommarbott i 20 somrar på ön men besöksmålen har ofta varit de samma. Varför ändra på ett vinnande koncept liksom?  Många år hade vi som riktmärke att en semesterdag utan bilanvändning var en bra semesterdag. Båt däremot åkte vi mycket, varje varm dag blev det en tur till en holme för läsning, bad, korsord, vila och kanske grillning.
Typisk familjebild ... 
Nu är de dagarna inte mer, vad gör man då? Åker turistbåt! En ny linje för sommaren är turen Rönnäng - Marstrand - Mossholmen - Skärhamn - Mollösund - Käringön. Med avgång ett par gånger i veckan så får man boka in sig hos Gunnars båtturer (de puffar också för att båtluffa mellan Bohusläns öar) och det var riktigt kul att se Tjörn från "utsidan". Jag klev på i Skärhamn och det var en vacker tur inomskärs. Biten upp från Stigfjordens mynning till Käringön har jag seglat så den var inte ny, men otroligt vacker.

Mollösund



Runt hamnen på Käringön är det mycket pittoreskt och väldigt många turister så här i högsommartid. Särskilt om sett swimrun dessutom gick av stapeln med tillhörande musik och högtalare ... För mig, som är närmast folkskygg, så blev en promenad till kyrkan och upp i bergen ett bra alternativ på det två timmar långa stoppet på ön. Åker man reguljär färja och väljer bort de fem hektiska veckorna då det är invasion på ön så är miljön och naturen fantastisk. Och maten är god på Petersons krog, idag var det omöjligt att äta där för det var fullbokat men jag hade matsäck så det funkade helt ok. Till båtresan hem kunde man också beställa räkmackor och de så väldigt goda ut. Inget slår faktiskt västkusten när vädret levererar som den här sommaren!

Kaprifolen, kaprifolen. Så underbar! 







Lena Cronqvist på Bohusläns museum

Skriver lite om Lena Cronqvist-utställningen på Bohusläns museum på Kulturkollo idag.
Välkommen dit! 

onsdag 25 juli 2018

jag läser vi läser


Åka till brevlådan i stan innebär också att man får lite gott och blandat i läsväg. Vanligen brukar förlagen ligga lågt i juli men modernista har skickat ett gäng nya böcker. Mest av allt är jag sugen på Makten som jag börjat läs på engelska. Inte min genre egentligen men spännande tankelek. Så slängde jag mig, som vanligt, på Vi Läser. Bra nummer den här gången med ett intressant reportage om Lena Andersson och en lång intervju med Peter Englund om hur hans gick till väga när han skrev Poltava. Tänk att det är 30 år sedan den kom. Hur gammal är inte jag då? Jag tycker att Vi Läser allt mer hittat sin form, lagom blandning av det mer lättsmälta och det krävande och ofta välgjorda intervjuer. Kul att det finns en tidning för alla oss som gillar läsning! 


tisdag 24 juli 2018

dyröleden - igen



Jag vet att jag bloggat om den förunderligt vackra vandringsleden runt Dyrön förut men idag gick jag den för första gången i riktig högsommar. Så då får man väl skriva igen, eller hur? En av grejerna med leden är att den ändrar så karaktär med hjälp av naturen. Dagen bjöd mulet och svalka och det passade mycket bra eftersom det är en krävande vandring med stora höjdskillnader. Torkan hade gjort det mesta gult och torrt och i skogen på den östra sidan var björkarna gula och tallen torr.



Nedgång mot ravinen som är en spektakulär klättring. Trappor och spänger helt nödvändiga.



Appen på telefonen hävdade att jag gått i 44 trappor idag - jag ska säga att det var väldigt många trappsteg iallafall. Vandringen är inget för de som är lite krassliga eller är ovana vid att gå i berg.



Hisnande ravin.



Kanske kan man se Carlstens fästning i fjärran, kameran på mobilen är inte tillräckligt bra för att skildra det som ögat såg. Klara dagar är Pater Noster också synlig, och från andra hållet både Åstol och Tjörnekalv förstås. Hakefjorden breder ut sig mot öster och man kan både öar och båtliv. Det var extra kul att gå mitt i sommarsemestern, fjorden full av segel!


På östsidan går man på sandstigar genom skyddande skog och det är verkligen en kontrastrik vandring som leden bjuder. Dyröns samhällsförening sköter leden föredömligt med ideella krafter och de önskade sig ett bidrag till material för underhåll. Klart att jag skänker - en knapp biobiljett för en fantastisk naturupplevelse på stigar som jag annars aldrig kunnat gå.



irène - Pierre Lemaitre



Pierre Lemaires serie om kommissarie Camille Verhoeven börjar med romanen Irène. Verhoeven och hans ram har fått en utredning av mordet på en ung kvinna att lösa och hemma är hans hustru Irène rastlös. Hon går hemma i parisvåningen och väntar på parets första barn och sysslolösheten passar henne dåligt. När detaljer från polisutredningen avslöjas i dagspressen så förstår Verhoeven att någon i den lilla gruppen läcker, samtidigt så får de ett tips från en bokhandlare att sättet som kvinnan mördats på liknar det i en känd kriminalroman. Kan det vara så att det finns fler mord utförda enligt instruktioner från klassiska deckare?

När mördaren sedan börjar skriva brev till polisen och ytterligare lik hittas så blir jakten på förövaren bokstavligen en jakt på liv och död. Utan att avslöja allt för mycket så är det en James Ellroy-bok som sätter polisen på spåret och just Ellroy har jag så många böcker i hyllan. Ingen av dem har jag läst då M vänligt men bestämt avrådde mig, han trodde inte de var min stil. Och med tanke på råheten i den här copy-catversionen så ska jag nog fortsätta avstå.

Högt tempo, ganska franskt och en intressant kommissarie som leder sin polisgrupp som jag hoppas att jag får fortsätta att följa i nästa del. Kul ändå att läsa en kriminalroman där böcker, bokhandlare och Den svarta Dahlian finns med som bärande element. Kanske skulle jag pröva den trots allt?




måndag 23 juli 2018

så himla sportig ...


Det kan hända att jag varit lite irriterad på att jag inte kan lyssna på ljudbok och ladda min mobil samtidigt på min ajfån. Det kan hända. Särskilt om jag samtidigt lyssnar och spelar batterislukande Pokemon. Som av en händelse så hittade jag M s sporthörlurar i en kartong, de som han skulle använda när han joggade. Det blev inte av så äntligen har de stackars bortglömda fått en hängiven användare (kruxet är bara att det är ännu en sak man ska hålla laddade ...).  Och på pokenaden idag så fick jag till en excellent curveball - vilket efter typ en månads kastande och kastande var på tiden. Äntligen var den lilla katten min! 


Nåja, mina sportiga lurar till trots så begränsar sig mitt sportande till raska promenader och en och annan längre vandring. Hittade en bild som passande beskriver en målbild i mitt liv just nu, min dröm:


Och för er som känner mig så vet ni att jag varken kunnat läsa eller äta eller sova på länge så den här sortens sport är verkligen perfekt för mig! 

en oväntad sommar - Isabel Allende



En oväntad sommar av Isabel Allende börjar mitt i smällkalla vintern. Det är januari i NY och i en liten källarlägenhet i Brooklyn sitter den chilenska gästforskaren Lucía och värmer sig med en riktigt het gryta. Hennes hyresvärd, Richard, är en ekonomisk universitetslärare som har bestämda åsikter om hur livet skall levas. Värme är för veklingar och trots att snöstormen viner utanför fönstren så beger sig Richard ut i ovädret, hans katt är sjuk och behöver vård. I halkan kör han på en bil och det visar sig att den körs av Evelyn en ung papperslös flicka som senare samma kväll dyker upp hos Richard. Hon behöver hjälp med det som hon hittat i bilens bagage. Lucía hämtas från källaren och tillsammans planerar de tre för hur de ska lösa det stelfrusna problemet (aka bli av med liket).

Lucía delar många erfarenheter med den unga flickan från Guatemala och vill hjälpa, när de sedan beger sig ut på en osannolik roadtrip så lär de känna varandra allt mer och måhända leder det fram till en oväntat fin sommar?

Jag har tidigare varit lite skeptisk mot Allendes romaner, det är övernaturligt och magisk realism och sånt som inte är för mig men nu fick jag ändra mig. Riktigt härlig läsning med relationerna mellan det  äldre paret (med alla sina exter) och omsorgen av den unga flickan blandat med tillbakablickar på deras uppväxtår och det våld, de sorger och förluster som format dem. Jag lyssnade som ljudbok och uppläsningen av Gunilla Nyroos funkade mycket bra. En oväntat bra sommarbok! 

söndag 22 juli 2018

Alma Josefina Johansson - min mormorsmor




Det här är berättelsen om ett fotografi som enligt flera generationer äldre släktingar aldrig blev skickat. Den om ett fotografi som blivit bevarat i mer än hundra år och som jag för några år sedan bestämde mig för att ta reda på berättelsen bakom. Med hjälp av mina släktingar har jag gjort tidsresan bakåt och hamnat i det lilla torpet på Örmanäs 5, Ölmevalla, Halland. 

Året är 1904 och flickan till vänster på bilden, hon med den klara blicken och den allvarliga uppsynen, är min mormors mor Alma Josefina Johansson. Hon står högtidligt uppställd tillsammans med sin bror Karl, äldsta systern Hilma och minsta brodern John. I mamma Albertina Anderssons knä sitter minstingen Anny och mitt i skaran finner vi mormor Anna Britta Eriksdotter. De har besök av en fotograf som ska ta en bild av familjen som blev kvar i Sverige, fotografiet skall skickas till pappa Johan Andersson för att saknaden inte ska bli för svår därborta i Amerika.

Johan hade, enligt vad som berättas i släkten, fått sin biljett betald av en släkting för att söka lyckan i Kalifornien. Johan var arbetare, bland annat på det närliggande slottet Tjolöholm, och torpare. Han ville, enligt Alma, försöka att skapa en god framtid för sin växande familj så han tog  chansen och utvandrade. Den 5 juni 1902 avreser han, minstingen Anny är då ännu inte född och enligt släkthistorierna så valdes namnet av pappa Johan strax innan avresan. Vad som händer Johan sedan är oklart. Det finns inga funna brev, ingen dödsattest, inte heller anteckningar i immigrationsarkiven i USA. En notering i kyrkboken här i Sverige som bekräftar avresan och en anteckning 1910 om att han troligen är avliden i Amerika är våra enda säkra källor. En gammelmoster berättar att han ska ha omkommit i en pråmolycka i Kalifornien och att kyrkklockorna ringdes i hemma i Ölmevalla för att hedra honom, men vi vet inte säkert.

Det vi vet är att kvar på torpet fanns änkan Albertina och de fem barnen, troligen bodde Albertinas mor Anna Britta hos familjen också. Hon var 1904, då bilden togs, 65 år och blind. Hon hade redan 1883 blivit änka och satt under sin brors förmyndarskap. I bouppteckningen efter maken Johannes Johansson så kan vi se att det i Anna Brittas och hans gemensamma hem bland annat fanns 1 ko, 3 höns, 1 kamin, 1 bord, 4 stolar, 1 skänkskåp, 1 väggur, 2 biblar, 2 grytor, 1 kaffekittel i bleck, 3 kaffekoppar, 3 tallrikar, 9 skedar, 3 knivar och 1 lampa. Kanske var det något av det bohaget som 1904 fanns i dottern Albertinas hem?

De två kvinnorna försörjde sig och barnen genom att göra dagsverken, hålla djur och odla grönsaker. Tidigt fick också min mormors mor Alma bidra, hon var piga i närliggande gårdar. I Nord-Hallands hembygdsförenings arkiv skall enligt en sparad tidningsartikel finnas inspelningar där den yngsta systern Anny berättar om sin barndoms jular. År 1909 var hon sju år och hon minns hur det var full fart på julförberedelserna hela december. Mattor vävdes, det städades och i god tid hade modern lämnat in ull från fåren som hon fick vävt till tyg. Nya kläder, konfekt till julgranen och var sin pepparkaksfigur som sattes på väggen med en nål blev julklapparna. Något år fick de också beställa jultidningar av lärarinnan, ”Julkärven” kostade 15 öre. På julafton var maten extra god och bredvid de två ljusen på bordet stod julgrisens huvud och risgrynsgröt. Efter maten läste de evangeliet och julpsalmer för mormodern som var blind. I ottan gick de sedan tillsammans till julottan, det var svårt eftersom de inte hade skor till alla barn. Vardagsträskorna gick man inte i kyrkan med. Efter kyrkan tog lekarna vid, det var ”dra kävle”, ”mussla sko” och ”pricka jungfrun”. Alla torparungarna lekte tillsammans och hade, enligt intervjun med Anny, mycket roligt. 

Jag själv har lagat mig en kålpudding idag, sådär halländsk i smaken med rikligt med sirap när man bryner kålen. Det är ett recept som jag fått med mig från min mormor, som hon fått med sig från sin mor, flickan Alma. I maten lever traditionerna och minnena kvar precis som i fotografierna och de berättelser som finns i dem när man börjar söka. 

- Text införd i tidskriften Släkthistoria våren 2017

så många farväl - Nena Olin


På en hylla i shopen på Bohusläns museum fick jag syn på Nena Olins historiska roman Så många farväl och då kom jag på att jag fått den i gåva i vintras ... Letade i min hylla och fick äntligen läst den här intressanta boken som handlar om Hedda. Hon är född i slutet av 1800-talet och arbetar som piga på en gård i Lur, Båhuslän. Romanen börjar mycket dramatiskt när en man ur resandefolket, boende i Bullarebygden, knackar på dörren för att be Hedda om hjälp med en förlossning och från första sidan så förstår man att Hedda är en varmhjärtad ung kvinna som vågar ta sig an utmaningar och tänja på konventionernas gränser. Hon är mycket fäst vid Vilhelm, en av sönerna på gården och han har rest till Amerika för att arbeta ihop till hennes biljett. När hennes far så kommer och berättar att hennes giftermål med en äldre man på Resö är arrangerat så måste Hedda lyda. Hon hamnar på en ö i Bohuslän och får snart en barnaskara att ta hand om. 

Så får man följa Heddas liv genom både glädje och sorg, drömmen om Amerika lever och det är en fin skildring av det strävsamma livet som många kvinnor levde i början av 1900-talet. Med få möjligheter att försörja sig själva och en vardag med hårt arbete så var drömmen om ett bättre liv någon annanstans helt förståelig. Hedda är rådig och gör det bästa av varje situation men hennes liv blir inte enkelt. Mina tankar går till Vibeke Olssons serie om Bricken när jag läser och förstås går de till mina egna släktingar som har berättat om liknande erfarenheter.  Om jag förstår rätt så har Olin under många år samlat berättelser från sin mormor och andra äldre på Resö och valt att samla dem i den här skönlitterära formen. Det fungerar riktigt bra och jag läste och googlade om vartannat, lite sugen bli man ju på att besöka ön. 

Tack Annika för den fina presenten som skildrar ditt sommarparadis för ett sekel sedan, nu blir jag igen sugen på att skriva något själv. Det finns många berättelser, många människoöden därute som förtjänar att dokumenteras! 

PS. Elin Boardys Allt som återstår är en historisk roman med en kvinnlig huvudperson som utspelar sig på Orust ungefär i liknande tid. Det är också en roman som bygger på äldre kvinnlig släktings liv  (Boardys morfars mor) och den måste man bara läsa! Också. 

pollinatörsfest!


Min trädgård har under sommaren fått några tillskott som ska hjälpa till att locka både fjärilar och andra insekter. Både äppelträd och körsbärsträd har i år hur mycket frukt som helst så det finns gott om pollinatörer här på Tjörn just i år men jag vill dra mitt lilla strå till stacken och svänga mitt växtval mot det insektsvänliga. Blommande örter, som basilika, lavendel och oregano, en ny syrénbuddleja och fler nepetor ska förhoppningsvis locka till sig både det ena och andra. Årets högsommarfärg verkar bli lila, nu ska jag leta reda på växter som är lite ljusare också så att det inte blir allt för dystert ...






påminnelse från måndag 14 maj 2018

binas historia - Maja Lunde 

För någon vecka sedan såg jag babel med Maja Lunde och påmindes om hennes dystopiska romaner som konkretiserar klimatförändringarna på ett sätt som man inte kan värja sig för. På Norges nationaldag är det recensionsdatum för hennes senaste roman Blå som handlar om vatten. Binas historia handlar, som titeln tydligt signalerar, om bin. Pollinerande insekter är otroligt viktiga för att de grödor som vi människor odlar skall ge de skördar som vi behöver för att överleva som art.

Binas historia är en tredelad historia där vi får följa tre olika familjer i tre olika tider. William är den frösäljande familjefadern i 1800-talets England som helst av allt vill studera insekter. Han får en tanke om att han vill förbättra binas kupor så att det blir lättare att både skörda honungen och hålla koll på samhällena så att de mår bra.

I nutid möter vi den amerikanske bibonden som reser runt med sin lastbil för att pollinera fruktodlingar, så drabbar bidöden och hans livsverk ser ut att bokstavligen dö ut. Framtidsberättelsen är placerad i Kina, bristen på insekter har lett till världssvält och konflikter. Den lilla kinesiska familjen är slavar som lever hela sitt liv för att pollinera fruktträd. När den lille sonen oförklarligt blir sjuk så hittar mamma Tao en bok från länge sedan som kan ge henne ledtrådar till vad som hänt. Det historiska perspektivet är viktigt och jag gillar extra mycket att berättandet spänner över flera hundra år, en ren framtidsdystopi hade jag nog inte läst men nu så blir det här både intressant och spännande.

Maja Lunde skriver lättläst och välformulerat om svåra frågor, visst vet man att vi lever under en tid där klimatet ändras och visst försöker jag att åka kollektivt och tåg för att döva det värsta dåliga samvetet. Lunde gör klimatförändringarnas konsekvenser tydliga och de landar mitt i vår vardag. Ingen kan göra allt men alla som har en trädgård kan hjälpa insekterna lite extra. Att låta gamla torra träd stå, inte städa för noga så att barkhögar och annat får sin plats eller fixa ett enkelt insektshotell. Plantera också en nybörjarrabatt som lockar insekter så bidrar vi alla med att hjälpa de superviktiga insekterna att överleva, föröka sig och sköta vår pollinering!

Insektshotell på Östra kyrkogården

fredag 20 juli 2018

yrsel - Annika Widholm



Yrsel  av Annika Widholm är en skräck/spänningsroman skriven direkt för digitala marknaden och ges ut på förlaget Bonnier Bookery. Jag lyssnade på den som ljudbok uppläst av Rebecka Hemse och hon gör som alltid en riktigt bra inläsning. Jag gillar att hon läser med inlevelse men undviker att "spela teater", det lämnar utrymme för mig som lyssnar att gestalta karaktärerna efter mitt huvud också. Det här är en bok som skänker olustkänslor direkt, spänningen stegras allteftersom man tillbringar tid med Clara. Hon är psykologistudent och har nyligen flyttat in hons kärleken Markus. Han bor tillsammans med sina två tonårsdöttrar i en våning och flickorna saknar sin mor mycket, hon omkom i en olycka för ett drygt år sedan. Clara får oförklarliga svimningsattacker och hon vaknar upp på de konstigaste ställen, hon blir allt mer intresserad av att undersöka gränsen mellan vakenhet och dröm och samtidigt känner hon sig förföljd. Vad händer i hennes liv egentligen och kommer kärleken till Markus att hålla?

Man kan ju verkligen undra vad jag gör, lyssna på en så läskig roman boende ensam i en sommarstuga? Svar, jag har lyssnat dagtid för det här är en roman där man inte riktigt kan vara säker på något. Det skapar en osäkerhet som man behåller långt efter läsningen är slut och min personliga matdröm är att bli förföljd, att någon skall stå utanför och titta in. Say no more ...

Bookerys romaner är lagom långa och ett lite extra driv i sitt berättande för att passa bra för lyssning och Yrsel var så spännande att jag i det närmaste sträcklyssnade. Det i sig är ett mycket gott betyg! 

onsdag 18 juli 2018

ett mörker mitt ibland oss - årets gotlandsdeckardos



Ett mörker mitt ibland oss är del 14 i serien om kommissarie Knutas i Visby och den här gången är det både almedalsvecka och gotland runt och turisterna börjar anlända för sommarens säsong. Knutas känner sig ensam, han närmar sig sextio och vardagen är tom nu när barnen är utflugna och relationen med kollegan Karin har tagit slut. Så försvinner en ung krögare på södra Gotland spårlöst, samtidigt så går starten för Gotland Runt i Stockholm och när ett av ekipagen måste söka nödhamn i en av Gotlands otillgängliga vikar så hittar besättningen en död man. Så sätter deckaren fart, Knutas får upp livsandarna när han får ett komplext fall att ta itu med och snart förstår man att det här inte är ett slumpmord.

Inte mer om handlingen här men som vanligt så använder Jungstedt den gotländska miljön för att förstärka handlingen och det är som vanligt mysigt att återse både poliser och journalister på ön. Som om att man tar en semestertur och hälsar på gamla vänner. Lagom spännande, väl valt brott ett valår och relationer som trasslar lagom mycket. Hon kan sitt hantverk Mari Jungstedt.

Hon kommer förstås till Crimetime på Bokmässan i år. Programmet är späckat och man kan köpa en lite billigare biljett om man bara är intresserad av de seminarierna. Vi ses säkert där!



tisdag 17 juli 2018

dagens sommarprat: Fatima Bremmer

Dagens sommar höll Fatima Bremmer i, hon pratar om sin biografi över Ester Blenda Nordström. Lyssna på programmet och läs boken! Så här skrev jag på Kulturkollo i januari:

”Ett levande porträtt av en tid och av en person, som var undersökande journalist, äventyrare, barlejon, med en livslång förbjuden kärlek till en annan kvinna. En bok om att skriva och leva till varje pris.”
Så löd motiveringen på 2017 års augustprisgala till den mycket välförtjänta vinnaren. Tack vare Fatima Bremmers noggrant researchade och mycket välskrivna biografi Ett jävla solsken så har en av Sveriges historiskt intressanta, och nästan bortglömda kvinnor, åter igen kommit fram i ljuset. Vinsten i augustprisets fackboksklass hjälper säkert till att locka många till läsning. Bravo!
Ester Blenda Nordström är en av de där kvinnorna som gått före, som banat väg för kvinnors möjligheter att i allt större utsträckning välja väg utanför de traditionellt manliga och kvinnliga rollerna. Redan som ung flicka är Ester Blenda våghalsig och nyfiken, hon arbetar med sysslor på familjens gård, lär sig reparera och köra motorcykel och klär sig gärna i byxor. 1911 börjar hennes arbete som journalist på Svenska Dagbladet och 1914, när hon är 23 år gammal, tar hon tjänst som piga för att kunna skriva om sina erfarenheter. Hon lever på en gård i Östergötland under en månad och boken En piga bland pigor blir den första av ett antal mycket uppskattade reportageböcker.

Redan tidigt i biografin, som Bremmer satt samman genom att studera brev, dagböcker, tidningstexter och böcker, så möter man en rastlös och impulsiv kvinna som har svårt att komma till ro. Hon har en stor vänskapskrets, där ingår som nära vänner t ex Elin Wägner med make och hon ingår i både borgerlighetens kretsar och i mer radikala och konstnärliga kretsar. Många pläderar för kvinnlig rösträtt och ökad valfrihet för kvinnor och i Ester Blendas krets ät det flera unga kvinnor som försöker kombinera familj och arbetsliv. Normen är giftemål och Ester Blenda Nordström kan inte finna sig i det ödet. Hon tar tjänst som ambulerande lärarinna i lappmarken, organiserar hjälpsändningar till svältande i finska inbördeskriget, utbildar sig till bonde (som enda kvinnliga student), reser genom Europa på motorcykel, korsar USA genom att lifta och arbeta sig fram, reser till Argentina och tillbringar två år i Sibirien tillsammans med nomadfolket evenkerna. På många resor har hon Carin vid sin sida och de var varandra nära ända fram till Ester Blendas död. Och överallt dokumenterar hon, hon skriver och fotograferar sina upplevelser. Texter publiceras i både dagstidningar, veckotidningar och böcker. Just böckerna är föredömligt nyutgivna av förlaget Bakhåll.
Livet på hemmaplan, i Stockholm är inte enkelt. Hon har svårt att finna ro till skrivandet och festandet lockar. Hon bestämmer sig för att flytta ut på landet och försöka hitta ett ställe som kan bli hennes hem. Allt större ekonomiska problem och alkoholism gör att hennes hälsa blir allt sämre. Man får en bild av en kvinna som bär på en oro och ett tempo i kroppen som är på många sätt utmattande. För att få en stadigare inkomst så skriver hon en uppskattad flickboksserie med Ann-Mari i huvudrollen som Eva Wahlström i Fria flickor före Pippi menar är en tydlig föregångare och inspirationskälla till Astrid Lindgrens författarskap.
Det är ett av många exempel på hur Fatima Bremmer skickligt försätter Ester Blendas liv i en kontext som gör att det här inte bara är en biografi om en enastående och egensinnig kvinna med ett unikt livsöde utan också en historia om Sveriges utveckling och levnadsförhållanden för många av de människor som hon träffar. Särskilt intressant för mig var avsnittet om hur hon arbetade som lärarinna och diskussionen kring hur man skulle kunna anpassa undervisningen efter den samiska befolkningens behov. Andra som läser kommer säkert att fastna för andra delar.
Precis så önskar jag mig en riktigt bra biografi!

tsarens dotter - Gill Paul



Tsarens dotter av Gill Paul har en titel och ett omslag som på pricken deklarerar innehållet. Historisk romantik baserat på en av mest omskrivna kungliga familjerna genom alla tider och berättelsen om tsarfamiljens öde upphör inte att intressera. I Pauls roman får man i nutid följa Kitty som har ärvt en stuga av  sin mormors far, när hennes äktenskap är i gungning så bestämmer hon sig för att lämna London och undersöka arvet och kanske få reda på mer om hans liv. 

Parallellt får vi som läser en historisk berättelse, det är 1914 och den ryske officeren Dmitri hamnar på sjukhus, hans vårdare visar sig vara storhertiginnan Tatiana, en av tsarens döttrar. De blir förälskade man får följa paret fram till revolutionen. Gill berättar i efterordet att hon baserat en del av berättelsen på historiska fakta men min upplevelse är att det här är väldigt mycket fiktion. Vilket är helt ok om man inte förväntar sig något annat än en ganska typisk romantisk roman. Jag hade nog hoppats på lite färre känslor och lite fler beskrivningar av miljöer och kläder osv. Det är jag det, någon annan hade säkert låtit sig sväva bort i den mycket gripande berättelsen om den omöjliga kärleken mellan Tatiana och Dmitri. 



måndag 16 juli 2018

läsa för integration - ordets makt och en arena att agera på

Läsa för integration - en metodhandbok är utgiven av En bok för alla och vänder sig till alla som är intresserade av att arbeta läsfrämjande. Boken beskriver ett projekt som startades i Södertälje och som använder metoder som sprider sig ut i landet. I korta drag handlar det om att skapa arenor för barna att möta litteratur på och där de också får möjlighet att skapa och vara delaktiga. Verksamheten använder sig av enkla metoder som interaktiv högläsning, workshops där man tillsammans bearbetar texten på olika sätt och fika. Att äta och dricka något tillsammans har visat sig vara en av framgångsfaktorerna. Andra är att verksamheterna skall vara gratis och lättillgängliga, tröskeln för att komma skall vara mycket låga. De ska också hålla en viss takt och kontinuitet och de ska ha en planering som sträcker sig över tid. Läsa för integrations verksamhet fokuserar på språket som en avgörande nyckel för individens frihet och möjlighet till att ta vara på sina möjligheter. Boken beskriver hur verksamheten arbetar med integration via familjerna och hur aktiviteterna bidrar till att ge språkligt splittrade familjer gemensamma referensramar. Projektet i Södertälje har startats av en aktiv medlem i assyriska föreningen där och samarbete med föreningar underlättar möjligheten att få ut information om aktiviteterna. Samarbete med Tom Tits experimentverkstad har också lockat besökare.

Mycket lite handlar den här boken om samarbete med skola eller fritidshem men jag är övertygad om att de aktiviter som beskrivs också kan genomföras på fritidsgårdar eller i fritidshem, den viktiga aspekten samarbete med hemmen borde gå att få till också inom skolans verksamhet. I boken kan man läsa en lista över olika aktiviteter/övningar som de har använt i projektet och de påminner om hur viktigt det är med tydlig struktur på träffarna. Inledningsaktivitet, interaktiv högläsning, fika och sedan någon typ av gestaltning/workshop med skapande verksamhet i dans, musik, bild och drama. I boken finns också en lista över några av de böcker som varit extra lyckade i arbetet, nämnas kan t ex Pudlar och Pommes, Örjan den höjdrädda örnen, Malala - ord är hennes vapen, Mulle Meck bygger en bil och Ronja Rövardotter.

Det jag främst tar med mig efter läsningen av den här boken är att språklig kompetens är så viktig för både individer och samhället i stort att alla måste hjälpas åt. Det är en demokratifråga att kunna uttrycka sig och kunna delta i samhället. Samhället det är vi - alla som bor här och det blir det som vi gör det till. Några har svårare än andra att känna sig hemma, att känna sig delaktiga och då är arenor som Läsning för integration en av flera framkomliga vägar. Alla som är etablerade i samhället måste lyssna in de behov och den kraft som finns hos de allra flesta och alla vi som arbetar i skola, idrottsföreningar, kulturföreningar, kyrkor/moskeer och politiker behöver dra åt samma håll så att klyftorna i samhället kan överbryggas med hjälp av språket. I östra Göteborg där jag själv verkar finns mycket att göra tillsammans. Jag tar med mig den tanken in i höstterminen. 

söndag 15 juli 2018

röster från kriget - Bohusläns museum


Bohusläns museum i Uddevalla är ett riktigt all-utställningshus. Där finns en hall med vackra träbåtar, en permanent utställning med djur och natur typiskt för landskapet, fina lekområden för barn och en fin utställning kring fisket och andra näringar i centrum. Och så är där alltid tillfälliga utställningar som den aktuella Röster från kriget. (Utöver den i den vackra konsthallen, just nu Lena Cronqvist som ska få ett eget inlägg).  För att inte tala om shopen, så helt otroligt lockande urval ...


Under tidigt 1700-tal var Bohuslän en orolig plats att leva i, landskapet var svenskt men gränserna var inte självklara. I den här mycket spännande utställningen får andra än historieskrivarna ge röst åt händelserna under karolinerkriget. Det är lätt för oss att se hjältemålningen av Karl XII likfärd som den enda bilden av kriget (se den förresten på Konstmuseet i Gbg, den är magnifik) och här ger museets pedagoger en annan bild. Yrkeskvinnornas, barnens, soldaternas, kaparnas och båtmännens röster kommer här fram i dramatiserade filmade scener. Mycket intressant! Några snapshots kan inte göra utställningen rättvisa - åk och se! (Det är gratis inträde till hela museet, så generöst.)



Om man är intresserad av historiska romaner från Bohuslän där många röster får höras så rekommenderar jag Maria Gustavsdotters serie om prästdöttrarna från Morlanda. Visserligen stormaktstid (alltså ungefär 50 år innan Karl XII) men mycket välresearchade och särskilt Katarinas bok utspelar sig delvis i Uddevalla.