tisdag 24 juli 2018

irène - Pierre Lemaitre



Pierre Lemaires serie om kommissarie Camille Verhoeven börjar med romanen Irène. Verhoeven och hans ram har fått en utredning av mordet på en ung kvinna att lösa och hemma är hans hustru Irène rastlös. Hon går hemma i parisvåningen och väntar på parets första barn och sysslolösheten passar henne dåligt. När detaljer från polisutredningen avslöjas i dagspressen så förstår Verhoeven att någon i den lilla gruppen läcker, samtidigt så får de ett tips från en bokhandlare att sättet som kvinnan mördats på liknar det i en känd kriminalroman. Kan det vara så att det finns fler mord utförda enligt instruktioner från klassiska deckare?

När mördaren sedan börjar skriva brev till polisen och ytterligare lik hittas så blir jakten på förövaren bokstavligen en jakt på liv och död. Utan att avslöja allt för mycket så är det en James Ellroy-bok som sätter polisen på spåret och just Ellroy har jag så många böcker i hyllan. Ingen av dem har jag läst då M vänligt men bestämt avrådde mig, han trodde inte de var min stil. Och med tanke på råheten i den här copy-catversionen så ska jag nog fortsätta avstå.

Högt tempo, ganska franskt och en intressant kommissarie som leder sin polisgrupp som jag hoppas att jag får fortsätta att följa i nästa del. Kul ändå att läsa en kriminalroman där böcker, bokhandlare och Den svarta Dahlian finns med som bärande element. Kanske skulle jag pröva den trots allt?




2 kommentarer:

  1. Jag gillade det franska i Alex, och att kommissarien var så långt från amerikansk hjälte som man kan komma. Väldigt grymt i Alex, och det låter som det inte är mindre våldsamt i den här första delen. Gillar inte onödigt våldsamma historier, men den här författaren kommer undan med det hos mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är våldsamt men ändå inte riktigt frosseri i detaljer. Skönt med en hjälte som bryter lite från normen.

      Radera

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!