onsdag 29 januari 2020

dimma över Darjeeling - Göran är i Indien igen

Del två i serien om Göran och hans resor till Indien heter Dimma över Darjeeling och Mikael Bergstrands feel-goodare är just precis så underhållande som man önskar sig. Göran är en hängiven  Malmö FF are som jobbar med reklam, samlar till en hästsvans och letar efter kärleken. Han har svårt för att hålla kontakten med sina anhöriga och han bestämmer sig för att gå i terapi. Terapeuten påminner om att Göran måste våga stanna upp och vara i stunden. Ändå så händer det något som gör att Göran i alla hast reser till sin vän Yogis bröllop, eller rättare sagt kommande eventuella bröllop.

Yogi ska bara först finansiera sitt stora indiska bröllop och i den ekvationen så ingår en teplantage i norra Indien. Göran och Yogi beger sig ut på resa och det är en tripp som gör att jag blir allt mer sugen på att bege mig på resa. Bland annat så far de på en tigersafari och visst letade jag fram dotteran kamera när jag hade läst klart. Och gick och köpte Ben & Jerrys som jag svullade i mig. Man kan tro att jag nästan är Göran ... 

tisdag 28 januari 2020

resa i månljus - radioföljetong


P1 är min ständiga följeslagare och då och då så blir det att jag ramlar på ett avsnitt av radioföljetongen. Just nu är det Antal Szerbs Resa i månljus och jag påminns om romanen jag läste för några år sedan. Vill gärna tipsa både om radioföljetongen och boken!


repris från lördag 10 oktober 2015


resa i månljus - en ungersk klassiker

Med risk för att anklagas för att vara ytlig så måste jag börja med att kommentera den fantastiskt fina designen på Nilsson förlags nya klassikerserie. Danskt band med greppvänlig yta, flikar att stoppa in i boken under läsningen, en liten limegrön "bläckplump" på ryggen som följs upp med en insida på omslaget som är i samma färg. Absint kallar de sin nya serie och Louise Kelpe har gjort omslagsformen. Så snyggt!

När sedan ytan följs upp med ett superbt innehåll kan det nästan inte bli bättre. Resa i månljus är en fantastisk text skriven 1937 av den ungerske författaren Antal Szerb och hela min bok är fylld med hundöron. Man skulle kunna slå upp nästan vilken sida som helst och hitta meningar att välja ut att citera. Hör bara på den här som levereras redan på sidan 10:

Som anstod synnerligen intelligenta människor som också var enormt självkritiska bemödade Mihály och Erzsi om att hitta den rätta medelvägen mellan snobbism och antisnobbism. 

Med bara ett par raders text har vi bilden klar för oss. Det nygifta ungerska paret har rest till Venedig på bröllopsresa och de första dagarna fylls av smekmånadens fröjder och stilla promenader. Erzsi har lämnat sin välbeställde make, gift sig med Mihály och nu ska deras gemensamma liv starta. Redan efter några dagar börjar Mihály tveka, hans giftermål ser han som ett steg på vägen till att bli en vuxen man, en allvarlig människa som har riktning på sitt liv och han undrar om han verkligen gjort rätt? När det är dags att resa vidare på rundresan i Italien stöter han på en gammal barndomsvän och plötsligt sitter han på ett tåg åt alldeles fel håll. Han rymmer från sin fru, han rymmer från sitt liv som respektabel fabrikörsson och lever som en vagabond. Tankarna på barndomen och minnena från uppväxten i Budapest tränger sig på och han återser (verkligen eller i feberdrömmar) vännerna som format hans liv: sökaren Ervin - den judiske pojken som lever som munk i ett otillgängligt kloster i de italienska alperna, den äventyrlige och halvkriminelle János och syskonen Ulpius. Tamás och hans oförglömliga syster Éva är de skuggor som Mihály ständigt gäckas av, han söker dem, han söker spår efter dem och det driver honom till sammanbrottets rand.

Jag vet vad det är för fel på mig, sa han till Ellesley. Jag lider av akut nostalgi. Jag skulle vilja vara ung. Finns där något botemedel mot det?

I det fina efterordet som är skrivet av Julie Orringer så kan jag läsa att romanen skrevs 1937 efter en resa som Antal Szerb gjort till Italien 1936. När kom hem från den resan, som han själv trodde skulle bli den sista till ett land som han varit närmast besatt av under stor del av sitt liv, skrev han på bara några månader sin text. Den blev på sätt och vis ett farväl till det land som han älskat och som under 1930-talet blev allt mer förändrat. Resa i månljus är inte alls en politisk bok, den tar sig inte an de fascistoida vindarna i Europa som rådde när den skrevs utan istället vill den få oss som läser att påminnas om ett Italien med kultur och konst, det sorglösa goda livets plats. En plats där döden ändå alltid är närvarande.

Antal Szerb dog 44 år gammal i koncentrationsläger.

måndag 27 januari 2020

analfabeten - Agota Kristof



Det var Linda på Enligt O som påminde mig om att jag inte skrivit om min läsning av den ungerska författaren  Agota Kristofs självbiografiska  Analfabeten. Kristof skriver i den här tunna boken om hennes relation till språk. läsande och skrivande, hur hon var tvungen att erövra ett nytt språk när hon flydde till Schweiz. Hon skrev sina texter på det nya språket franska och när jag förra året läste Den stora skrivboken så reflekterade jag över att det faktum att Kristof skriver på ett andraspråk kan vara det som bidrar till att hennes texter är enkla och tydliga. Inte grunda och ytliga men med tankar som är uttryckta på ett rättframt och direkt sätt. Det gör att de här 11 korta kapitlen är snabblästa, kanske läste jag lite för fort och missade en del av innehållet, jag hade gärna sett något längre utläggningar på de olika rubrikerna som ibland kändes skissartade.

Identitet och hur det är kopplat till språket är ett mycket spännande och aktuellt ämne, särskilt som jag arbetar med elever med annan än svensk språkbakgrund. Jag hade gärna läst mer! 

söndag 26 januari 2020

det brinner på berget - Anita Desai


Om några veckor så är jag på väg till norra Indien och det är verkligen dags att gasa med min indiska läsning. Jag hittade Det brinner på berget av Anita Desai på Storytel och började lyssna. Efter en halvtimma eller så så kändes hela berättelsen märkbart bekant. Så märkbart bekant att jag faktiskt hade läst romanen 1988 när jag pluggade Commonwealth Literature ... Hittade pocketen med frågeställningar, kommentarer och allt i min hylla. Märkbart gulnad och aningen skör men bredvid stod minsann Clear Light of Day och In Custody. Anita Desai har varit en av mina favoritförfattare och nu var det fint att läsa hennes text igen. Eftersom Fire on the Mountain är en kort roman så gav jag den en omläsning. Väl värd!

Nanda Kaul är änkan som dragit sig tillbaka från sociala plikter och omvärldens brus i ett hus i norra Indiens bergstrakter. När hon får ett brev som berättar att hennes barnbarnsbarn Raka ska komma för att tillbringa sommaren hos sin gamlamormor så blir hennes lugna och förutsägbara cirklar rubbade. Det enda som vanligen avbryter änkans rutiner är brevbäraren eller ett besök från hennes väninna Ila Das och nu skall det alltså komma ett litet barn. Med barnets ögon upptäcks naturen runt om det ensligt belägna huset och sakta väcks Nanda Kaul upp ur sitt avtrubbade tillstånd. Världen, naturen och allehanda intryck smyger sig in i hennes liv och den rakryggade Nandas liv förändras först i det lilla och snart också i det stora. 

Anita Desai är en mycket läsvärd indisk författare och hennes romaner är moderna klassiker. Jag tackar särskilt förlaget Bakhåll som gett ut sex av hennes titlar igen. Jag är inte det minsta sponsrad här utan bara genuint glad över att det finns förlag som vågar sig på att de ut den här sortens kvalitetslitteratur. Heja heja!  




lördag 25 januari 2020

att skörda ben - Edwidge Danticat

Att skörda ben av Edwidge Danticat har nyligen kommit i en nyutgåva och tack Tranans förlag för att ni tar er an den här fantastiska författaren och påminner alla oss som hade glömt av hur bra hon är! Det här är en roman som berättar om livet för Amabelle, en haitisk kvinna som när hon var barn hamnade på den dominikanska sidan av ön Hispaniola. När romanen börjar, år 1937, så är Amabelle tjänsteflicka på det sockerrörsplantage där hon vuxit upp närmast sida vid sida med den unga husmodern. Senoran väntar nu sitt första barn och eftersom hennes man är miltär så är kvinnorna ensamma hemma i det stora huset. Amabelle får hjälpa till vid förlossningen och snart får vi som läser veta mer om hennes bakgrund. Hon förlorade sina föräldrar som var kunniga med läkeörter i en drunkningsolycka. Amabelle lever hela sitt liv med en fascination för vatten och en undran om huruvida hon var menad att överleva.

Vi som läser förstår också att det är oroligt i landet, diktatorn som styr med järnhand uppmanar sina militärer att skilja på de som ska få vara i landet och de som ska drivas ut genom att be dem säga persilja. Kan de uttala ordet "rätt" - på det spanska sättet - så är de välkomna. Många av arbetarna på fälten är haitier och talar med en annan dialekt. För att inte bli massakrerade så flyr de tillbaka till Haiti. Så också Amabelle och hennes käresta Sebastien. På vägen kommer de från varandra och resten av sitt liv tänker Amabelle på händelsen och hon har svårt att försona sig med tanken på att han ska ha blivit mördad tillsammans med de tusentals andra arbetarna.

Den stora slakten kallas händelsen i boken, persiljemassakern kan man läsa om i historieböckerna och det här är en mycket vacker roman om saknad, söka sitt hem och hur människor påverkas i livet av att var med om traumatiska händelser. Amabelle är van vid förluster, ändå kan hon inte glömma. Hon har inga kroppar arr sörja men hon har minnen som hon vårdar. De är både smärtsamma och vackra och kanske är det bara vattnet som kan skölja bort, rena och pånyttföda?

Det finns så många andra som skrivit insiktsfullt och väl om den här boken att jag råder alla intresserade att läsa t ex recensionen i DN. Den fick mig att genast börja läsa. Boken finns som e-bok på t ex Storytel för den som vill börja direkt!

fredag 24 januari 2020

mellan djävulen och havet - vi är i Doggerland igen!



Maria Adolfsson fortsätter sin serie om den medelålders polisen Karen i det fiktiva landet Doggerland och del tre heter Mellan djävulen och havet. Till Doggerland har en världsartist kommit för att spela in en ny skiva, Luna har lämnat landet för snart 20 år sedan för en karriär i USA och i all hemlighet skall hon göra come-back. När hon försvinner spårlöst så blir kommissarien Karen Eiken in, hennes inneboende Leo har varit med på inspelningarna och eftersom allt måste skötas mycket diskret för att undkomma pressen så blir det en knepig sits för Karen. Inte blir det enklare när hon märker att Leo är mycket förtjust i Luna, det var väl Karen och Leo som skulle bli ett par?

Karen är dessutom missnöjd med att leta efter en kändis när hon skulle kunna vara med och leta efter en återfallsvåldtäktsman som ger sig på unga kvinnor. Hon är alltså lite allmänt irriterad och också väldigt trött. När det obligatoriska årliga fys-testet närmar sig är Karen orolig, hon är verkligen inte i form. Hur som, det här är en välskriven och spännande deckare i typisk nordisk stil, balansen mellan kriminalfall och privatliv är god och miljöerna är lagom. Liksom lagom av allt kändes det att läsa den här boken och jag är på så måtto lite besviken. Särskilt den första boken i serien fullkomligt knockade mig, i Felsteg så tyckte jag mig läsa något helt nytt i genren. I Mellan djävulen och havet så har det där nyskapande landat i habilt för mig. Det är fortfarande mycket läsvärt, mycket välskrivet men kanske inte lika överraskande.

Om jag kommer att läsa en del fyra? Såklart! 

torsdag 23 januari 2020

ett hemligt liv - Set Mattsson


Set Mattson skriver historiska romaner i Malmömiljö, i serien där Douglas Palm är huvudkaraktären så utspelar de sig under femtiotalet. Han är en medelålders poliskommissarie och i Ett hemligt liv  så är det försommar och Palm känner sig ensam. Hans fru sedan 20 år är hos hennes far som är sjuk och livet är, trots fågelsång och en vacker försommar, ovanligt trist. När en man anmäls försvunnen så går Palm in i utredningen med full kraft, snart hittas en annan man död och kanske kan det finnas ett samband? De verkar båda ha kopplingar till försvaret och kanske kan det handla om spioneri?

Set Mattsons styrkor som författare är att han skildrar miljöer och tidsandan på ett sådant sätt att man inser att mitten av femtiotalet på många sätt var en annan tid än vår. Det är säkerligen ett gediget arbete med research bakom texten och den känns på många sätt autentisk, jag gissar att Mattsson tillbringar tid med att läsa tidningar från årtalet han vill skildra. Det uppskattas. Jag läser gärna vidare om Douglas Palm.

onsdag 22 januari 2020

delhis vackraste händer - Mikael Bergstrand



På bokmässan i höstas så kom jag i samspråk med Mikael Bergstrand och då kom jag på att jag inte läst han populära serie om den medelålders Göran som mest av en slump hamnar i Delhi. Böckerna har ju också adapterats till en TV- serie (som jag inte heller sett men sett reklam för ...) och jag förstår att serien blev mycket uppskattad. Delhis vackraste händer är en charmig historia om femtiplussaren från Malmö som blir av med jobbet. Hans surfande på Malmö FF s forum, utdragna luncher och upprepade misstag med det tekniska går till slut för långt och jobbet på kommunikationsbyrån blir till en årslön och ett liv som frilans. Han tillbringar dagarna med att tänka på sin ex-fru, äta Ben & Jerrys och vara allmänt grinig. I gubbgänget som ses på den lokala puben finns en kompis som bjuder med honom på en charter till Indien.

Sagt och gjort, Göran hänger med och väl på plats i Delhi vänds hela livet upp och ned. Det här är en berättelse om hur slumpen blandat med modet att våga se möjligheter istället för begränsningar kan förändra hela livet. Jag fnissade högt ett antal gånger, betraktelserna över åldrandet och livet i största allmänhet är väldigt träffsäkra om man som jag befinner mig just i samma ålder som Göran. Att jag ska flyga till Delhi om ett par veckor försämrar ju inte historien.