fredag 31 oktober 2014

kvinnan i svart - en passande berättelse på en afton som i afton


Det finns en anledning till att jag inte läser läskiga historier. Jag är mörkrädd. Hysteriskt så, därför är det minsann inte varje dag är det som spökeri och skräckgenren skrivs om på den här bloggen. Närmast aldrig skulle jag vilja säga - enstaka novell, enstaka roman - men får man en av de mest omtalade spökromanerna i modern tid i sin hand så kan man ju ge den en chans. I dagsljus och med sällskap i rummet. Susan Hills klassiker Kvinnan i svart  är en riktigt engelsk historia, den börjar på julaftons kväll när spökhistoierna skall berättas runt den falnande brasan. Den medelålders advokaten herr Kipps står över när styvsönerna berättar, hans historia skall skrivas ned i lugn och ro. Det är berättelsen om när han som ung man fick uppdraget att reda ut en gammal dams efterlåtenskap. Det här är en kuslig spökis med massor av blinkningar till Great Expectations och det märks att Hill försökt att efterlikna det förra sekelskiftets språk. Tidsmarkörerna är många, gaslyktetändaren vandrar genom den lilla kuststaden och dimman ligger tät över marsklandet, kvinnan i svart dyker upp där du minst anar och följderna blir förfärliga. I förra hösten läste jag Huset Ushers undergång och jag minns att jag hanterade den historien precis likadant som den här, jag läser utan att känna efter vilket kanske inte direkt är meningen med genren ... Nåväl. Harry Potters första roll efter Harry Potter blev som Arthur Kipps: 

- repris från februari 2014 -

torsdag 30 oktober 2014

om någon undrat var jag håller hus ...

Så grejar jag med hus. Bloggtorkan är ganska total men barndomshemmet är färdigställt för försäljning. Nu hoppas jag att det flyttar in en stor barnfamilj med en ponny eller två så att det blir liv och rörelse på Myrhagen igen.

Jag kan inte räkna hur många gånger jag fått frågan: flyttar du inte hem nu då? Och nej, jag flyttade för trettio år sedan och bor så bra i stora staden. Men visst är det mysigt att vara del av en bygd, att ha en självklar plats.Vidunderligt vacker, på avstånd.

Vandringsleder i barndomens trakt

Mia har utmanat mig!


Mia har skickat en fin nominering och dessutom skickat mig frågor och jag har glömt att svara. Ursäkta, ursäkta. Bättre sent än aldrig osv osv 

1. Är du samlare av böcker eller ger du bort/annat alternativ, när du läst dem?
- Jag samlar på mig de som jag tror att jag vill läsa igen. Alla andra skänker jag bort.

2. Brukar du äta eller dricka något när du läser?
- Sällan. Ibland ett glas vin, ibland en kopp kaffe men oftast läser jag utan tillsatser.

3. Vilken är din favoritläsplats?
- På verandan på landet. Gärna under en filt och med sommarregn utanför.

4. Vad fastnar du för vid bokinköp?
- Oftast har andra tipsat mig, jag köper på rekommendation.

5. Vilken är din favoritgenre?
- Romaner som tar mig med till en annan plats.

6. Vad ska du läsa i jul?
- Oj, vet inte. Troligen någon maffig, tjock roman. De brukar bli stående under terminerna.

7. Vad önskar du för bok/böcker i julklapp?
- Jag önskar mig inte så ofta böcker, pass på den. 

8. Vilken årstid är bäst för läsning?
- Sommaren, helt klart!

9. Vad är skräplitteratur för dig?
- Jag gillar inte ordet skräp. Den mesta litteratur som läses fyller säkert en mening för sin läsare men ... Schabloner, stereotyper och förutsägbarhet i kombination med klyschigt språk och sunkiga könsroller är inte poppis här hos mig.

10. Vilken bok rekommenderar du att alla ska läsa?
- En halv gul sol av Chimamanda Ngozie Adichi

Fler som vill svara där ute i cyberrymden? Jag skickar inte vidare utan uppmanar alla att hänga på!

grattis Kjell!

Nordiska rådets litteraturpris till en av mina favoritförfattare. Jag älskar hans Helsingforskvartett och har skrivit om den senaste romanen Hägring 38 många gånger här på bloggen. Grattis Kjell Westö!

Har du ännu inte läst något av honom så finns chansen att lyssna på den senaste romanen som radioföljetong. Stina Ekblad läser.

Riktigt bra!

tisdag 28 oktober 2014

vi var alltid beredda - aktuell på kulturkollo

Veckans tema på kulturkollo är Döden, döden, döden. Idag bjuder vi ett samtal med författaren på kulturkollo. Välkomna dit!


Att göra det som på dig kommer an.

Tänk att människan är en så synnerligen både stark och anpassningsbar varelse. Man lever livet som det kommer mot en och hanterar de situationer som man hamnar i. Gör det bästa av de förutsättningar man har, man vill överleva. Älskar och kämpar gör den lille pojken Sam, det gör hans mamma Annika och hans pappa Jon. Trots det så dör Sam. Tio år gammal somnar han in och en ny sorts kamp tar sin början för familjen, den som handlar om sorgen, saknaden och tomrummet efter en älskad storebror.  

Sam är Jon och Annikas första barn och han föds med en lever som inte fungerar, snart blir den lille pojken allt sjukare. Familjen slutar inte att hoppas på bot, hoppas på förbättring. Samtidigt så finns den alltid där, känslan av en katastrof. Det som inte får, men kan hända. De var alltid beredda på en ny infektion, en ny komplikation. Ändå var de inte beredda på döden. 

Att utan att tveka göra det man måste för att rädda sitt barn är så grundläggande också i mitt liv och just det gör att den här boken blir en verkligt fin läsupplevelse. Vi var alltid beredda är en djupt personlig och samtidigt universell berättelse som börjar med det svåraste. Att ett älskat barn dör. 
Berättelserna om livet med Sam är gripande, berättelserna om de långa sjukhusvistelserna, vardagslivet, syskonens självklara sätt att anpassa sig till storebror är osentimentala och samtidigt nära. För mig så var det nödvändigt att distansera mig lite från de partier som handlar om sjukdomen men avsnitten om efteråt, om sorgen, kryper innanför mitt skinn ända in till hjärtat. Annika Koldenius skriver sin och familjens historia naket, ärligt och mycket modigt. 

Den här romanen visar så tydligt på hur livet rymmer både stark kärlek och stor sorg och visst är det praktiskt att försöka fastna i vardagssysslorna, ordnandet och fixandet, byggandet och logistiken när man inte orkar tänka på att döden är nära. Och i arbetet. Det är en överlevnadsstrategi när livet är svårt som jag tror att många tar till och kan känna igen sig i. För Annika blev tomheten efteråt, när livet skulle börja om utan Sam, mycket svår. Nu var hon inte längre Sams mamma. Vad händer med en människa när en stor del av det som skapat ens identitet försvinner? 

Länge låg den där i sommarläsningshögen och sneglade på mig. Vi var alltid beredda av Annika Koldenius var en bok som jag inte var säker på att jag skulle klara av att läsa.  Har Annika orkat skriva den så ska väl vi orka läsa. Så skrev en bloggis på nätet till mig. Så då gjorde jag det. 

Gör det alla. Orka läsa, det här är en av höstens finaste böcker. 

- repris från augusti 2014 -

vad gör man när läshögarna hotar ta över ens lägenhet?

Köper fler böcker förstås. Bokbubblarbok och en bookernominerad. Klart jag måste ha. 

måndag 27 oktober 2014

Livets och dödens villkor - ny deckare från Bauer

Livet och dödens villkor är Belinda Bauers senaste spänningsroman, den har just kommit ut på svenska och jag tänker på Mörk jord. Mycket är lika i de båda böckerna och särskilt är det Bauers röst som jag känner igen. Med det utsatta barnets blick skildrar hon ett samhälle där de vuxna tappat fotfäste och framtidstron, barnen får klara sig själva och råheten från havet sveper in den lilla varvsstaden i en kall dimma. I Livet och dödens villkor är det Ruby som berättar, hon bor med sina föräldrar i en liten by i västra England. Varvskrisen har gjort en stor del av männen arbetslösa och ekonomin är ansträngd, också för Rubys familj. När unga kvinnor börjar försvinna spårlöst i trakten formerar männen ett medborgargarde, de klär sig som cowboys och ger sig ut för att bistå och rädda. Ruby får följa med sin pappa och snart är de förövaren på spåren...

Det här är en skitig och solkig spänningsroman som utspelar sig i ett England långt från huvudstadens glitter och glamour. Spännande och psykologiskt mycket otäck. Jag lyssnade på ljudboken och det blev nästan för påträngande. Det är alltid extra otäckt när det är ett barn som skildrar en tröstlös verklighet. 

Jag har ett oläst recex som jag gärna skänker till någon som vill läsa. Skriv en kommentar så är det först till kvarn som gäller. 

PS. Temat på kulturkollo den här veckan är Döden, döden, döden. I det temat passar den här boken mycket bra in. 

söndag 26 oktober 2014

på väg i ordens rätta bemärkelse


Trötta och nöjda men smått frustrerade. Två kulturkollare på vift, resan mellan Stockholm och Göteborg går just nu via Norrköping, Nässjö, Jönköping och Falköping. Sisådär tre timmars försening. Utan bra nät. Tur man har böcker i packningen! 


på resa

På resa är temat för utställningen på Moderna och det passar fint denna dag. 

lördag 25 oktober 2014

en trio på min säng

Fyra författare har jag lyssnat till idag. Tre böcker på min säng. Den fjärde läste jag i veckan och skrev om på kulturkollo. Dagens överraskning var Aminatta Forna. Jag tänkte på Leonora Miano när jag hörde henne berätta om sitt författarskap. Spännande. 

omtänksamt hotell



Hantlar och en föreslagen promenadrutt väntar mig på hotellrummet. :-)
Jag har dock annat att göra. Typ läsa. 

Small things - Joburg Blues

Nthikeng Mohlele minns hur bakgrunden till historien som han berättar i Joburg Blues kom till honom. Han växte upp i ett apartheidsystem och när han började läsa om motståndsrörelser ville han berätta om det på ett nytt och fräscht sätt och det blev en utmaning. Han utgick från de små tingen i livet och byggde en berättelse kring det som läsaren kan sätta samman som kommentarer till de stora universella frågorna.

Elisabeth Hjorth frågar om han medvetet undviker frågorna om ras, klass som kanske är det som förväntas av honom som ung sydafrikansk författare.  

Miles Davies är hans idol, han har förändrat jazzmusiken flera gånger genom historien. Mohlele vill göra samma sak med litteraturen, han vill förändra sättet att skriva. Han vill sätta sitt fingeravtryck i historien genom sitt skrivande. Konsten vill ge en tillgänglig möjlighet att nå människor utanför sin kontext. Människan är det centrala i alla berättelser oavsett miljö eller handling.

Han ser på världen på sitt speciella sätt och det avspeglar sig i hans sätt att skriva. Han är noga med detaljer och han har inspirerats av poesi och musik. Han är uppvuxen i en kultur där orden är viktiga, orden är väl valda och det ger en person status. Mohlele uppskattar det som är vackert och vill omge sig med vackra saker och vill skildra också hemska och fula ting genom ett vackert språk. Författaren ska göra jobbet så att läsaren kan få en vacker upplevelse. 

Hur är det, har författare och konstnärer ett särskilt ansvar när det kommer till politik och ansvar för revolutionen? 

Nej, man kan inte se konst som ett enskilt uttryck, det hänger samman. All mänsklig aktivitet hänger samman och de kan inte separeras. Man måste ta med all de olika variablerna och smälta dem samman. Det finns olika sorters hjältar, det kan vara att stå upp för sina åsikter och det handlar om att kunna stå för den man är. 

Juan Gabriel Vasquez - Stockholm Literature

 

Ljudet av sådant som faller heter Juan Gabriel Vasquez roman som nyligen översatts till svenska. Yukiko Duke beskriver boken som en meditation över verkligheten. Liv och död.

Samtalet mellan Lena Andersson och Juan Gabriel Vasquez tar sitt avstamp i tanken att en bra roman tar det som händer och förvandlar det till något allmängiltigt som kan tala till alla, över hela världen. Den personliga erfarenheten är motorn i den här romanen men det är ingen självbiografi. Teman och ämnen utmejslas i berättelsen och han ville skriva en bok om sin egen generation. Hans generation är jämnårig med droghandelns framväxt - hur har det påverkat den generationen? Hur har det påverkat människornas liv? Han kan inte svara men det är det som gör romanen både viktig och spännande. 

Man skriver ju böcker för att kunna sätta sig in i andras liv och erfarenheter. 

Lena berättar att flygplan spelar en viktig roll i den här romanen och Juan Gabriel har samlat på tankar om flygplan under många år, han har intresserat sig för flygplanskrascher och samlat material som sedan hamnade i bearbetad form i romanen. Symbolismen i att luftens hjältar från frihetskriget sedan blev de som gjorde droghandelns framväxt möjlig är en trådarna som går genom romanen. Våldets påverkan är ett annan, han ville utforska hur det påverkar familjen och det finns många colombianska familjer som kan att berätta om våldet som följer med droghandel. 

Det vore för enkelt att göra USA till den store Satan och som roten till det onda, som romanförfattare har man en möjlighet att bygga upp en värld i vilken man kan sedan diskuterar ett ämne och visar på komplexiteten. Man har också möjligheten att diskutera frågor som historien inte riktigt har adresserat. 

Hur påverkas moralen i ett land där de yttre betingelserna faller sönder? 

Skulptur efter skulptur - dagen börjar i utställningshallen

Fritsch, Koons, Ray. Ett av temana är mellan kyrkan och skyltfönstret och ett annat är Från det hittade till det tillverkade. Konsumtion och identitet är ord jag tänker på.

fredag 24 oktober 2014

Årets översättning

Översättningen av En mörk strimma av ljus får priset för årets översättning och vi får ta del av ett samtal mellan Samar Yasbek och Yukiko Duke på scenen.

Den unga generationen välkomnade boken som gavs ut i Libanon. Det är en roman om makt och utsatthet, den beskriver klassklyftorna och de fattigas totala maktlöshet. Samar berättar att de fattiga människorna i Syrien är de som driver revolutionen. De intellektuella stödde kampen genom fredliga demonstrationer och sedan slogs revolutionen ned med vapen. Nu har helvetet brutit löst. Komplext och en konflikt som nu verkar närmast omöjlig att lösa. Samar försöker beskriva hur massakrer genomförs mot befolkningen och den fria armen får ingen hjälp men den religiösa armen ISIS har starkt ekonomiskt stöd. Det har blivit ett stort internationellt politiskt spel. Woman in crossfire är Yasbeks skildring av inbördeskriget, den har ännu inte översatts. Helvete är ordet som Samar återkommer till: 13 miljoner människor på flykt och stort lidande för civilbefolkningen. Yasbek skildrar ofta den lilla människan och hennes nya bok kommer att berätta om hennes personliga erfarenheter av kriget.

Läs min text om hennes roman och min text från bokmässan 2013 här på bloggen.

light warriors



Stilla - Ying Chen


Snart sitter jag på ett tåg till Stockholm, litteraturfestival väntar! På tåget kommer jag att läsa de sista sidorna i en vidunderligt sällsamt författad text. Stilla av Ying Chen har minnesvärda formuleringar och kräver tankeverksamhet av den som läser. Jag bjuder några rader som beskriver den kvinnliga huvudpersonens bild av sin man:

Nu för tiden är det bara ledan som tycks kunna muntra upp honom, för ett kort ögonblick ge honom lindring, liksom kokainet befriar sina erövringar genom att förgifta dem än mer. Han är stolt över denna angenäma paradox som inte kommer sig av hans tidevarvs oförmåga till dramatik - tvärtom - utan av det faktum att hans huvud har blivit ett slags ytters avancerat filter där de färgstarkaste saker lugnt och stilla flyter förbi, utan att skapa några effekter, och snabbt förvandlas till en neutral blandning, färglös, svagt bitter och så tråkig att man kan dö.

Kl 13.00-13.45 på lördag ska jag lyssna till Ying Chen & Meriç Algün Ringborg. Återkommer med rapport därifrån.

Lyran skriver om boken på kulturkollo idag - kika in!  

onsdag 22 oktober 2014

utmaningsdags: jorden runt!


Berätta om:
en bok från en världsdel,
en film från en annan världsdel,
en TV-serie från en tredje och
musik från en fjärde världsdel.
Så lyder veckans tisdagsutmaning på kulturkollo. Jag ska försöka ge mig på att svara.
Boken får bli från Oceanien, jag vill tipsa om en ljudbok som tog mig med storm i somras. Det var Fyren mellan haven av M.L. Stedman. Mycket tänkvärd roman som utspelar sig i skuggan av första världskriget. Sedan blir det film. Det är en som jag vill se, som kommer från Afrika, En halv gul sol är baserad på Chimamanda Ngozi Adichies roman med samma namn och jag vill så gärna se den. Boken är fantastiskt bra! Sedan kommer vi till TV-serier. Jag är så dålig på TV. Urkass faktiskt. Kommer bara på typ danska som jag vill ta med och det känns ju inte vidare spännande. Borgen får det alltså bli. Musik är jag ju ännu sämre på men jag behöver lite värme och färgglatt så det får bli en låt av Bob Marley. Häng med till Karibien!

tisdag 21 oktober 2014

i kväll lyssnar jag på

den som törstar - pusseldeckare från Billingen

Den som törstar utspelar sig till stor del på Flämslätts stiftsgård. Det är trakter som jag känner väl och därför retar jag mig hela boken lång på att uppläsaren inte kollat upp betoningen. 'Flämslätt när det ska heta Fläm'slätt, störande som påverkar hela min upplevelse. Dessutom är inläsningen allmänt störig, entonig och oengagerad. Synd.

Själva boken då? Vi möter ännu en gång rektor för Västgöta Universitet, Emma. Hon ska deltaga i begravningen för en av sina professorer på Fläm'slätt och utan att avslöja för mycket så blir hon tillsammans med kyrkokören indragna i det som så småningom uppdagas vara ett mord. Utreder brottet gör poliskommissarien som Emma är mer än förtjust i. En operasångerska från bygden, kopplingar till romartiden och Emmas mormor arkeologen är också komponenter i det här pusslet. Och en törst, en längtan.

Harmlös pusseldeckare, perfekt underhållning a la Morden i Midsomer. Typ så.

måndag 20 oktober 2014

recensionshög


Alltså, två augustprisnominerade ligger och väntar på mig. 
Finnes: Recensionshög
Saknas: Tid

en mörk strimma ljus - årets översättning

Hos Kulturkollo reser vi jorden runt hela veckan och jag vill förstås haka på här också. På fredag öppnar Stockholm Literature och på invigningen ska Samar Yazbeks roman En mörk strimma ljus hyllas som årets översättning. Inte särskilt ofta som jag läser en roman från Syrien så jag passar på att köra en repris av min text från september 2013:
En mörk strimma av ljus är skriven av den syriska kvinnan Samar Yazbek. Hon fick Svenska PEN:s Tucholsky-pris 2012 med motiveringen ”för hennes rapporter från det syriska upproret – texter präglade av mod och sanningslidelse och med sin tyngdpunkt i ett försvar av värdigheten hos de enskilda medborgare som fångats mitt i konflikten” och jag tänkte mig nog att det skulle vara en bok om inbördeskriget. Det var det inte. (Har förstått att hon driver/drev en frispråkig blogg också - därav motiveringen.)

Det här är en bok som utspelar sig i fredstid, platsen är Damaskus där skillnaderna mellan mycket rika och mycket fattiga är avgrundsdjup och Yazbek gläntar på dörren till en värld som jag har mycket svårt att ta in. Inte på grund av språket, det är en fascinerande språkdräkt där arabiskan anas och bildspråket känns fräscht för en västerländsk läsare, utan för innehållet. 

Romanens budskap går inte att missa. Yazbek kastar ljus på en grym verklighet: oavsett rik eller fattig, är du kvinna i Syrien är du inte fri. Hierarkierna är benhårda och en kvinnas tillgång och hennes fördärv är hennes kön. I den här romanen beskrivs kärleken mellan kvinnor som en fristad, den plats där männen inte kan begränsa och förnedra. Ändå är den aldrig på samma villkor, där finns alltid ett element av dominans och underkastelse. Alya växer upp i slummen där sexuella övergrepp är legio, Hanan växer upp i en besutten familj där Allt omkring henne var reglerat in i minsta detalj och när Alya säljs av sin far som tjänarinna till Hanan så startar ett maktspel dem emellan. Hanan förgriper sig på den unga flickan och det är genom besöken i matmoderns säng som Alya blir bekräftad att hon duger något till. När Hanan en natt vaknar och ser en strimma av ljus leta sig ut från sin åldrige makes sovrum inser hon att Alya också betjänar herrn i huset. Alya blir körd på porten och Hanan ångrar sig djupt. Var det ett förhastat beslut?

En reflektion som jag gör att det här är den andra romanen någonsin jag läser från Syrien och i både Järngräshoppan av Barakat och den här romanen så är människorna så hänsynslöst råa mot varandra. Det handlar om förtryck och utnyttjande och just den sexuella makten är central i båda berättelserna. 

Om kvinnornas tillvaro i ”En mörk strimma av ljus” är normaltillståndet, går det knappast att förstå vad ett krig innebär. Så skriver Elisabeth Hjorth i SvD  och jag är böjd att hålla med. 

- repris från 2013 -

Nytt tema: Jorden runt!


Ni förstår kanske varför det varit lite tyst här inne hos mig - vi ska resa jorden runt på Kulturkollo!
Välkomna att hänga på!

söndag 19 oktober 2014

o la la, vad tiden går!

Jag hinner dåligt med just nu. Det blir bloggen här som får stå tillbaka en smula, hoppas att ni fortsätter att klicka er hit ändå. Jag lovar att det kommer bättre tider. Snart.



Imorgon är det måndag. Det betyder ny temavecka på Kulturkollo och så betyder det just den här måndagen avslöjandet av de nominerade till Augustpriset. Jag kan bara önska en sak och det är att Majgull Axelssons bok Jag heter inte Miriam kommer med på listan. Då är jag nöjd.

12.15 imorgon direktsänder Augustpriset. Jag håller tummarna!

lördag 18 oktober 2014

Tusen dårar - Quim Monzó skriver noveller; motvilligt

Att skriva noveller. Är inte säker på att jag läst tillräckligt många för att kunna generalisera, men om Munro (i de fåtal jag läst av henne) beskriver hela livsöden fungerar den för mig okände katalanen Monzó annorlunda. Han tar en betraktelse, adderar en fundering och placerar dem i en novellkontext. En person besöker sin far på ålderdomshem. En miljö och situation värd att betrakta. Vad skulle hända om pappan var transvestit? Jo, man lägger en absurditet till betraktelsen och gör novellen vassare. Kanske är det publikfrieri, kanske är det ett sätt att stå ut med tristessen i att skriva noveller, för skall man tolka en del av texterna som återspeglande författarens åsikter så är det inte av egen vilja utan för att mätta en spirande novellmarknad han skrivit Tusen dårar.

Research är inte min starka sida så ni kommer inte här att få reda på Monzós avsikter med sin samling, men den är åtminstone väldigt underhållande. Jag inbillar mig att det inte är jättelångt till Hammarbyhunden (Redaktörn teaterviskar att han heter Jonas Karlsson; Redaktörn har dessutom läst honom till skillnad från mig). Ibland känns det kanske lite banalt, men han kommer tillbaka till åldrande föräldrar några gånger och då blir det starkt, liksom relationsanalyserna. Det balanserar iblande på gränsen till intellektualiserande, men klarar sig. Så, ni kollektivåkare därute, följ Gästbloggarns exempel och låt en katalan sticka fram lite nonchalant ur trenchcoatfickan i höst.

/Gästbloggare M

fredag 17 oktober 2014

världens viktigaste kyss - What a Difference a Day Made

Plötsligt är det fredag och jag har fortfarande inte skrivit om Världens viktigaste kyss av David Levithan. Kanske är det för att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva? Med de tidigare böckerna jag läst av honom: Jag, En och Love is the Higher Law så var min reaktion så omedelbar, så totaluppslukande. Riktigt så var det inte den här gången, kanske var det för att jag inte riktigt var i fas och faktiskt hade jag lite svårt att uppmana intresset för alla de här paren som jag får möta.

Berättarrösten är en man som tittar på nutiden och förundras över hur annorlunda livet är för unga homosexuella jämfört med hur det var för honom. Han såg en hel generation dö av Aids och nu så kan två unga män bestämma sig för att komma in i Guinness rekordbok - de ska genomföra världens längsta kyss. De förbereder sig väl och försöket sprider sig genom sociala medier - snart handlar kyssen inte längre om två människor som försöker slå ett rekord utan något helt annat.

Alla Levithans romaner som jag läst har en uttalad referensram i amerikanska värderingar och jag tror att det var det här som kändes lite smått tröttsamt den här gången. USA är långt från Göteborg och trots att många känslor som beskrivs är universella så var det något i den här boken som saknades. Den blir lite för mycket av en programskrift för att jag ska beröras på djupet. Hur som, livet blir aldrig sig likt igen för de två unga pojkarna. Kanske förändras också samhället lite genom världens viktigaste kyss.

What a Difference a Day Made



torsdag 16 oktober 2014

inget bubbel för mig - en oläst Maze Runner skänkes

Idag var det bokbubbel om ungdomsboken Maze runner. Jag hann tyvärr inte läsa i tid och kommer inte heller att läsa.

Finns där någon som skulle vilja ha mitt exemplar så är det bara att skriva en kommentar här med med en mejladress som jag kan nå dig på.

Först till kvarn!

onsdag 15 oktober 2014

letar i mina album ...

och hittar en bild. 1967.

Lotus blues - Ohlsson prövar nytt

Lotus blues - en hårdkokt deckare. Så säljer Piratförlaget in Kristina Ohlssons nya serie om Martin Benner vars första del just kommit. Det är bra av förlaget att påminna alla läsare som älskar Fredrika och Alex att det här är något nytt.

Martin är en ung advokat som bor i Stockholm, han lever för sitt yrke och tillfälliga förbindelser och trots att han har en kompanjon som han egentligen älskar och ett fyra år gammalt syskonbarn som han tar hand om så släpper han egentligen ingen riktigt nära. Han gillar vackra kvinnor, snabba bilar och att få en rejäl kick i en utmaning - alltså en typisk huvudperson i genren. När han en dag blir uppsökt av en man som vill ha hjälp med att få sin syster rentvådd från fem mord så kan han inte tacka nej. Det verkar för spännande och snart är han indragen i ett kriminalfall som rör sig från Stockholms innerstad till Texas.

Jag ska erkänna att den här typen av deckare inte är min favoritsort. Jag läste t ex bara en Jens Lapidus. Ska man dyka ned i deckarpåsen så vill jag gärna ha något mer inriktat på relationer. Jag tycker att det där som brukar beskrivas hårdkokt kan bli lite parodi över sig självt. Det är mycket svårt att få till karaktärerna så att de inte blir överdrivna. Ohlsson balanserar verkligen på kanten i den här boken och när dessutom berättargreppet är att Martin återberättar hela historien för en tredje part så blir det väldigt mycket snack. För min del så föredrar jag handlingsstyrda deckare där inte allt hela tiden berättas och förklaras.

Mitt betyg får bli Nja. Jag längtar faktiskt efter Fredrika och Alex, deras kollektiva polisinsatser föredrar jag absolut framför Martin Benners solitära jakt på sanningen. Ska man ha en enda huvudperson i en deckare så får det vara en som jag intresserar mig för, kan känna med och som jag vill engagera mig i. Det hände inte riktigt i Lotus blues.

Provläs!

tisdag 14 oktober 2014

#tbt på en tisdag

Veckans tema på kulturkollo är serier och kanske hänger ni på Helenas enkät?
Jag har aldrig varit någon seriefantast men jag gillade att läsa högt redan som liten.
Anno 1971.

måndag 13 oktober 2014

från satir till superhjälte - nytt tema på kulturkollo!

Holy Batman - idag börjar ett nytt tema på kulturkollo. Vi ska kolla in serier!

mindre än två veckor kvar ...

Visst ses vi i Stockholm?

en enda sanning - åter till Österlen

Det verkar som att jag bara lyckas välja böcker där huvudpersonernas föräldrar har allvarliga cancersjukdomar just nu. Eller så ska de röja ur dödsbon ...

Slumpen är underlig ibland. Hur som, precis det händer i Joels Lindgrens liv. Han får, mitt i den värsta snöstormen i mammaminne på Österlen, ett telefonsamtal från sin far. Konstnären Mårten Lindgren, ringer upp och vill ha hjälp. När Joel kommer fram hittar han sin far hängande från en krok i taket, snart inser polisen att det är ett mord. Kan det ha att göra med de målningar som Mårten ställt ut nyligen som många muslimer fann stötande? Samtidigt som man får följa säkerhetspolisens arbete så undersöker Joel själv omständigheterna kring hans fars död. Han inser att där finns många röster, många bilder. Inte En enda sanning

Olle Lönnaeus använder miljön, årstiden och de udda existenserna på landsbygden på Österlen till att bygga upp en vemodigt sorgesam berättelse om hur det kan vara att upptäcka sin far efter det att han dött. Bilden av fadern förändras och kanske Joels känslor förändras en smula också, mest av allt är det här ändå en historia om en son som känner sig sviken av sin far. Ända in i döden.

söndag 12 oktober 2014

grattis till Jonny Liljas skuld

Grattis till Boklysten som vinner Jonny Liljas skuld

Maila mig din adress på anna at joholofsson.se så kommer boken på posten.

Mrs Sinclairs resväska - en feelgood om en livslögn

Kulturkollos temavecka med te och brasa-tema börjar lida mot sitt slut och i sista sekunden får jag med en riktig feel-goodare. Jag har, framför brasan nota bene, läst Mrs Sinclairs resväska av Louise Walters. Nästan lustigt är att jag började läsa den för att den skulle passa bra in i temat om hemligheter och lögner och nu spurtar den in lagom i slutet av te och brasa. Så kan det gå när läsron inte riktigt är på plats.

Det här är annars en perfekt bok för båda kategorierna. Den handlar om Roberta som arbetar i en bokhandel i Oxford. En dag lämnar hennes far in en hög med böcker till försäljning, de förvaras i en resväska och de har tillhört hennes farmor. I en av böckerna hittar Roberta ett brev som gör att hon börjar fundera över hennes farmors liv. Brevet är förvirrande, det är avsänt från faderns polske far som dog i kriget men både namnen och datumen stämmer dåligt med hennes fars berättelse. Eftersökningarna leder till England under brinnande världskrig och på vägen får Roberta omvärdera sitt eget liv, sina egna livsval.

Jag tyckte att det var en lättläst, småcharmig historia som passar fint att läsa just framför brasan, en kopp te och en crumpet eller scones, björnbärssylt och filt. Väldigt engelskt. Ganska förutsägbart men med oemotståndliga ingredienser. Betyget blir mysig och oförarglig underhållning (sen att romaner som innehåller brev inte är min kopp te är ju min smak).

lördag 11 oktober 2014

Kinas landskap i förändring - samtida kinesisk tusch

Just nu kan man besöka akvarellmuseet i Skärhamn och se en spännande samtida kinesisk utställning. Det är tio kinesiska konstnärer som har utforskat tuschets möjligheter och med avstamp i det klassiska tuschmåleriet så har de skapat bilder av samtiden. Qui Zhijies bilder i sviten Fågelperspektiv tyckte jag mycket om och animationerna gjorda av Xu Bing var fantastiskt spännande. Liten provsmak av hans konst kan man se i filmen från BM, London:

Museet bjuder också work-shops där man kan pröva på kalligrafi och föreläsningar, bland annat kommer Ola Wong på besök senare i oktober. Hans bok Pekingsyndromet har gästbloggarn läst och skrivit om här i bloggen. 

Vad bilden nedan föreställer?
Jo, det är min kalligrafipensel inköpt i Nara, Japan. Den bara ligger och väntar på att bli använd ...

dagens definition av mys

Det Lundströms pratar om ska Kulturkollo göra!

Idag pratar Marie och gäster i studion om att det borde bokcirklas om en titel av Modiano. Just Det ska vi på kulturkollo göra, vi läser Dora Bruder och samtalet börjar första veckan i november. På FB i gruppen Kulturkollo läser,väl mött! Snacka med oss! 

fredag 10 oktober 2014

fjärde riket - en bok om maktens mekanismer

Då ska jag skriva några korta ord om Maria Nygrens ungdomsbok Fjärde riket. Som titeln antyder så är det en bok som vill diskutera hur Hitler bar sig åt för att skapa det tredje riket och koppla ihop det med ungdomars vardag idag. Platsen är en högstadieskola i en mellanstor stad och ny klassen är Blenda. Hon utmanar Hedvig, skolans drottning och hon skaffar sig anförvanter i LSD och Penny. Rektor utlyser en tävling och tonåringarna skall få rösta fram representanter som skall få åka till Bryssel. Så är maktspelet i full gång. Jag läste kanske boken med lite för vuxna ögon, jag tycker att ungdomarna och de vuxna i skolan är lite väl grovt tillyxande för att bli helt trovärdiga. Ser man det som en saga är det lättare att ta till sig berättelsen.

Diskussionen om makt, och vad som gör att vissa människor får makt, är dock intressant. Vill man vara med och diskutera boken så pågår bokpratet på Kulturkollo läser på FB ytterligare en vecka. Håll ögonen öppna - tror minsann att det kommer mer om boken på kulturkollo i helgen!

torsdag 9 oktober 2014

inte läst Modiano - än

Jag tippade inte ett dugg rätt inför nobel - inte en siffra eller bokstav rätt. Inte kön, inte ens världsdel. Kul ändå med en romanförfattare som många verkar ha läst. Jag har inte men det får naturligtvis åtgärdas. Har en känsla av att det snart blir en bokcirkel om någon av hans titlar i en cyberrymd nära dig. Klart att det är en författare i min smak. Dags att upptäcka Patrick Modiano!






För den minneskonst varmed han frammanat de ogripbaraste levnadsöden och avtäckt ockupationsårens livsvärld.

livesändning!

nu börjar det närma sig - tillkännagivandet

Förra årets nobelpristagare var den älskade novellisten Alice Munro och jag hoppas att Peter Englund kommer att öppna dörren klockan 13 och tillkännage ännu en kvinnlig pristagare. Jag har noll koll på lyrik och dramatik så mina förhoppningar ligger hos en romanförfattare. Det borde vara den arabiska delen av världens tur och då hoppas jag att det blir en fransktalande algeriska - Assia Djebar, eller en feministikon - Nawal el Saadawi som får priset. Blir det Afrika söder om Sahara som tar hem priset så verkar Ngugi wa Thiong'o ligga bra till om man ska se på oddsen. Hans tidiga romaner har jag läst nyligen och de är verkligen mycket bra. När jag skriver det här så funderar jag över om geografin spelar roll? Har akademin uttalat att de försöker sprida priset över världen? Det får googlas!

Någon klok människa skrev igår på FB att det är synd att priset alltid går till någon som är i slutet av sin författarbana, det vore väl bra om man gav det till någon som har många år kvar att skriva? Om nu akademin är så djärv att ge de till en yngre författare så har jag två afrikanska förslag också där. Nina Bouraoui från Algeriet och Chimamanda Ngozi Adichie från Nigeria.

Klicka dig nu in till kulturkollo och var med och tyck till - omröstning där pågår!

tisdag 7 oktober 2014

tematrio - prepositioner


Lyran bjuder på teamtrio i nobelprisspekulationernas tid. Hon vill ha tips på böcker med prepositioner i titeln. Jag kör en kombo: titlar med prepositioner i titeln skrivna av författare jag hoppas får nobelpriset. Bra va?

Ingenstans i min fars hus av Assia Djebar

Floden mellan bergen av Ngugi Wa Thiong'o

Röst ur djupet av Nawal el Saadawi

Britt-Marie var här - Backman levererar igen

Hur är det nu? Är det passivt aggressiv eller aggressivt passiv som hon är, Britt-Marie?

Ett är säkert, Fredrik Backman kan det där med att skriva berättelser som människor känner igen sig i. vem känner inte en Ove? Vem känner inte en kvinna som levt för sin man hela livet och som upprätthåller sin anledning att finnas till genom att städa? Och ordna i besticklådan.

Britt-Marie var här  är en Backmanbok att känna igen sig i. Med humor och en skarp iakttagelseförmåga berättar han om avfolkningssamhället Borg som egentligen bara har en genomfartsväg, en allt-i-allo-pizzeria och så en fritidsgård. Till den gården kommer den 63-åriga Britt-Marie eftersom hon behöver ett arbete. Efter att ha levt sitt liv i mer än 30 år oavbrutet undrande vad Kent ska tycka, vad Kent vill och vad Kent gillar så har hon nu brutit upp. Hennes stolthet: hemmet och hela hennes identitet har försvunnit i ett drag. Vilsen i livet blir hon lycklig när hon hittar en karta över bygden i fritidsgårdens gömmor. Hon städar av den med fuktig trasa och bikarbonat och ser den röda pricken som tryggt talar om: Du är här.

Ibland är det lättare att leva med att inte veta vem man är om man åtminstone vet var man är det.

Och att man har svabbat golven, utifall man dör imorgon.

Jag minns så väl hur min mamma i min barndom alltid sa att man skulle byta underkläder - för tänk om man hamnade på sjukhus? Precis den känslan finns i den här boken. Man ska inte tvätta sig och byta för att det är trevligt för sig själv utan man ska byta så att man inte ska behöva skämmas inför andra. Det är en mentalitet som sitter så djupt rotad i kulturen jag kommer från och den har Backman fångat på pricken. Britt-Marie är en karaktär som är fjättrad av skammen att inte duga. Hur ska det se ut? Vad ska folk säga? Samtidigt så är hon så socialt otränad att hon säger det mesta hon tänker rakt ut. Hennes repliker har en avväpnande frankhet som gör att man antingen retar sig till vansinne på henne eller bara älskar. Visserligen så'n kärlek som säkert är behagligast på avstånd. Märk väl.

Sedan så får jag väl ändå försvara min mamma lite, hon sa också att "Var och en skäms för sitt" och i det ligger ett hopp om en möjlig förändring, ett personligt ansvar mer än ett kollektivt. Det finns utrymme för individer också hos Backman och jag tycker att ungdomarna som Britt-Marie möter i Borg utstrålar både handlingskraft och entusiasm. De vill förändra, på sitt sätt och det är som otippad fotbollscoach som Britt-Marie får en roll i samhällsgemenskapen. Hur nu det gick till?

Visst är Backmans människor karaktärer i en saga, de är schabloner och tillspetsade för att de ska gå att diskutera runt och skapa poänger. Det sväljer jag, jag är också överseende med att formen ibland blir alltför lik en ståuppa eller en krönika. Det märks att Backman är van att skriva korta texter med knorr och det blir ibland lite mycket av det. Hans blogg, hans twitter är härliga platser att besöka om man vill få lite underhållning och vardagsfilosofi till livs.

I dagens digitala värld kan man fråga sig om surret kring Backmans böcker bara är en mediehype? Är det allt det där runt omkring som gjort böckerna både älskade och lästa av många, många?  En megastor vit fotbollströja med Britt-Marie på ryggen såg jag i vart fall på bokmässan. PR-byrån hade lyckats och köerna till Fredrik Backman var långa, långa. Enligt hörsägen också otroligt långsamma eftersom han skrev så mycket och småpratade med alla.

Nej, jag menar att böckerna kan stå för sig själva, de når fram till läsarna, både ung och gammal. Den bästa boken är trots allt den som blir läst, jag har hört så många berätta att de läst om Ove och att det var den första bok som de läst på många år. Det är ett toppenbetyg, nu finns boken om Britt-Marie att fylla på med.

Underhållande, lättläst, mitt i prick och en riktig mys-lit blir mitt betyg!