#126 going on #127

Inspirerad av Linda på Enligt O så klickade jag i en lästhittillskarta (appen jag använder heter been). Enligt den så har jag läst böcker skrivna av författare från 126 länder hittills. Jag försöker aktivt att välja några nya länder varje år men så ambitiös som Feministbibliotekets Hanna kommer jag aldrig att bli. Hon är snart i mål med sin jordenruntläsning. Hurra för henne! Jag själv är för otålig för att leta upp litteratur skrivna av författare från små pytteöländer men visst måste jag plocka några av länderna i Amerika i år.

Jag för statistik över min läsning varje år och nu är jag inne på mitt tionde år här på bloggen. I år har jag läst böcker från 22 olika länder. Jag brukar landa på runt 40 olika och så blir det säkert också i år. Runt 160 titlar totalt brukar det också landa på. Övervikt på svensk, brittisk, nordisk och nordamerikansk litteratur blir det alltid och i botten är litteratur från Syd- och mellanamerika. Likadant varje år!

Vill man ha tips på böcker som vidgar ens läsning geografiskt så är Världslitteratur.se  alltid ett hett tips. Där kan finnas ett och annat tips här på min blogg också och jag påminner om att i högerkanten finns de kategoriserade i världsdelar.

Mot land #127!

pingvinlektionerna - charmigt om en verklig händelse

Så skriver jag om ännu en pingvinbok, under dagens pokemonevent så gick jag många steg i många timmar och då passade det att lyssna på Tom Michells Pingvinlektionerna. 

Tom berättar historien om hur han, för mer än fyrtio år sedan, av en slump blir fosterfar åt en pingvin. Under sin tid som engelsklärare på en internatskola i Argentina så gör han äventyrliga utflykter runt om i Sydamerika och vid en av dem så upptäcker han på en strand i Uruguay en oljeskadad pingvin. Han tar sig an den, tvättar den ren från olja och när han sedan vill släppa ut den i havet igen så hänger pingvinen kvar. Tom får helt enkelt ta med sig pingvinen som han kallar Juan Salvador (räddaren) tillbaka till skolan i Argentina. Vi som läser får följa äventyret med pingvinen samtidigt som Tom berättar om livet i Argentina under 70-talet. Där råder en galopperande inflation som gör livet svårt, militärkuppen väntar runt hörnet och för en ung engelskman så ter sig allt som ett spännande äventyr. Pingvinen blir en vän och en förtrogen som visar på andra värden i livet.

Allt som allt en läsvärd och charmig berättelse!

Boulders Beach - en annan kontinent och
en annan art men ändå pingviner. 

kött och ben och vatten - Luiza Sauma

Kött och ben och vatten är en riktigt fin roman skriven av den brasilianska debutanten Luiza Sauma. André Cabral, brasiliansk läkare bosatt i London har de senaste veckorna fått brev till sin mottagning. De kommer från Luana, hans livs kärlek, henne som han älskade när han var sjutton och som var familjens hembiträde. Hennes brev påminner honom om uppväxten i Rio, det privilegierade livet med en älskad lillebror och en hårt arbetande far. Familjen kollapsar totalt när modern omkommer i en olycka och André, som är tonåring, försöker leva som sina vänner men han känner sig inte delaktig. Han spelar sin roll och längtar efter sin mor och närhet. När han fyller arton får han disponera sitt arv och då lämnar han Rio för att inte komma tillbaka.

Inte förrän nu, när det gått trettio år, inser han att han behöver återknyta banden med sitt hemland. Hans dotter vill gärna besöka Brasilien och hans bror vill så gärna att han kommer på besök, men mest av allt måste han besöka Luana som bosatt sig vid Amazonflodens strand.

 Det är inte så ofta jag läser romaner från Brasilien och därför är jag extra glad över att Kött och ben och vatten hittade till min brevlåda. Klassamhällets tydliga regler, strandlivet med vännerna och skildringen av det enkla livet i inlandet vid Amazonas kant är spännande och intressant läsning och André Cabral är en huvudperson som man gärna vill lära känna. Familjehemligheter och ett trauma som förändrar familjen för alltid gör att man läser den här romanen närmast som en spänningsromb, den har ett driv och man vill verkligen veta "hur det går". Rekommenderas!

en oväntad sommar - Isabel Allende

En oväntad sommar av Isabel Allende börjar mitt i smällkalla vintern. Det är januari i NY och i en liten källarlägenhet i Brooklyn sitter den chilenska gästforskaren Lucía och värmer sig med en riktigt het gryta. Hennes hyresvärd, Richard, är en ekonomisk universitetslärare som har bestämda åsikter om hur livet skall levas. Värme är för veklingar och trots att snöstormen viner utanför fönstren så beger sig Richard ut i ovädret, hans katt är sjuk och behöver vård. I halkan kör han på en bil och det visar sig att den körs av Evelyn en ung papperslös flicka som senare samma kväll dyker upp hos Richard. Hon behöver hjälp med det som hon hittat i bilens bagage. Lucía hämtas från källaren och tillsammans planerar de tre för hur de ska lösa det stelfrusna problemet (aka bli av med liket).

Lucía delar många erfarenheter med den unga flickan från Guatemala och vill hjälpa, när de sedan beger sig ut på en osannolik roadtrip så lär de känna varandra allt mer och måhända leder det fram till en oväntat fin sommar?

Jag har tidigare varit lite skeptisk mot Allendes romaner, det är övernaturligt och magisk realism och sånt som inte är för mig men nu fick jag ändra mig. Riktigt härlig läsning med relationerna mellan det  äldre paret (med alla sina exter) och omsorgen av den unga flickan blandat med tillbakablickar på deras uppväxtår och det våld, de sorger och förluster som format dem. Jag lyssnade som ljudbok och uppläsningen av Gunilla Nyroos funkade mycket bra. En oväntat bra sommarbok! 

håll mig utanför - en egensinnig och utmanande roman

Håll mig utanför av María Sonia Cristoff är en egensinnig roman om en egensinnig kvinna. Mara är den argentinska simultantolken som bestämt sig för att ta en paus i livet. Hon bestämmer sig för att protestera mot den rådande ordningen genom att tala så lite som möjligt och aldrig ställa frågor. Hon letar runt efter ett arbete som fungerar att ha när man helst av allt vill vara ifred och kanske lite smått odla sin trädgård. Hon tar med sig sin retorikbok där hon har markerat styrkan i tystnaden, en trädgårdshandbok som är avsedd för norra Europa och flyttar till den lilla byn och blir salsvakt på det lokala museet. Livet där går i stilla mak och Mara håller sig utanför sociala sammanhang men så ska de två hästarna på museet restaureras och konservatorn behöver en assistent. Mara blir utsedd och tvingas allt mer att vara delaktig i det samhälle som hon egentligen inte vill vara del av. Hur ska hon hantera den nya situationen?

I min roman har jag ett stort gäng med hundöron vikta på ställen jag vill citera eller gå tillbaka till och ändå nu när jag skall skriva min text så är jag ganska förvirrad. Vad är det jag läst egentligen? Tät och kompakt prosa blandat med utdrag från dagböcker och fackböcker gör texten koncentrationskrävande och utmanande. Tankarna far, visst bör jag skriva något om de två hästarna som skall restaureras. De är av crillo-ras och reds en gång ända till USA. De representerade hela landets idoghet och envishet men som nu mest är en skamfilad yta och ett tomt innanmäte. De, liksom landet (?) består av yta som tappat sin päls och en mannekängkropp som hålls samman med diverse småspik och nubb. Sen måste jag ju skriva något om konservatorn som kämpar tappert för att hålla traditionen och yrkesstoltheten vid liv men det går ju sådär, trots hemliga recept och noggrannhet och så måste den där drömmen om en vacker trädgård som Mara tror likt Voltaire skall ge henne tid för eftertanke och det lugn som hon längtar efter komma med.  Tystnaden som provocerar så, varför gör den det? Det här är en roman som behöver tanketid och kanske också en omläsning.

SvD har recenserat om man vill läsa mer om den här spännande och utmanande romanen och jag länkar in Yukikos  recension för de som vill höra en riktig recensent prata om boken.

godnattsagor för rebelltjejer - vilken bok!

Godnattsagor för rebelltjejer är ännu en av de böcker som jag läste inför mässan och som inte blivit omskriven här. Nu så - äntligen!

Precis som undertiteln antyder så är det här en textsamling om fantastiska kvinnor/tjejer som kan inspirera unga tjejer eller kanske till och med gamla tanter till att följa sin dröm, vara envisa och inte ge upp utan envetet kämpa för att få göra precis det som de längtar efter. Kvinnliga förebilder från många olika länder och många olika tider samsas här och jag blir genast inspirerad till att bygga en fortbildningsdag på höstlovet kring den här spännande samlingen. Jag tycker mycket om den här sortens texter som är någon slags hybrid mellan fiktion och fakta och jag tänker att de ofta fungerar väldigt bra i undervisningsammanhang. Tidigare har jag arbetat med bilderböcker om t ex Malala och Rosa Parks och nu finns här en stor samling texter om kvinnor från olika delar av samhället. Astronauter, idrottskvinnor, revolutionärer och konstnärer. Musiker, drottningar, författare och modeskapare. Alla ryms de i den här vackert formgivna boken som borde hamna på allas nattygsbord. Jag själv ska absolut ta med mig mitt exemplar till jobbet och väldigt snart försöka genomföra något inspirerande kring den.

100 korta texter som var och en presenterar en extraordinär kvinna, historisk eller nu levande, och dessutom fantastiskt fina illustrationer gjorda av kvinnor från hela världen. Kan man önska sig mer?

Kanske, möjligen att det skulle varit någon mer nordisk kvinna med bland de utvalda. Boken är skriven av italienska journalister och någon övervikt åt italienska och amerikanska tjejer och kvinnor är det helt klart. Samtidigt så har författarna bemödat sig om att ha representation från alla världsdelar och från många historiska epoker. Det kan inte ha varit enkelt att välja ut vilka kvinnors berättelser som skulle vara med, från Norden finns bara Astrid Lindgren representerad och kanske, kanske kunde man klämt in någon ytterligare i den svenska översättningen?

fåtöljresenären!

Jag tycker ändå att jag är en hyfsat van resenär som sett lite av världen genom åren, med betoning på lite märker jag när jag klickar i de länder jag besökt på en världskarta. Sorgligt få länder utanför Västeuropa. Så är det. Tur då att jag har möjlighet att resa utan att ens lämna mitt hem ...

Kartan som visar de länder från vilka jag läst en eller flera romaner är roligare att titta på. Då börjar det närma sig de flesta faktiskt, några länder i Afrika saknas och några småländer i Oceanien och Mellanamerika/Karibien. Tur för mig, som inte är så äventyrlig av mig, att man kan resa sittandes i sin fåtölj!

Jag samlar mina texter om böcker jag läst i kategorier efter världsdel - det finns närmare 500 inlägg om afrikansk litteratur, likasamma gäller för Asien. Europa, Nordamerika och Norden har sina egna fullmatade kategorier, sedan kommer Oceanien med Sydamerika som sladdis. Är någon sugen på boktips bortom allfarvägen så klicka er fram, eller lägg en kommentar här nedan så ska jag försöka tipsa om något passande! 

urkass på läsutmaningar - men jag räknar länder. Gör du?

Året som gick var jag totalt urkass på att följa upp och redovisa för olika läsutmaningar som jag egentligen ville sköta så ambitiöst och så fint. Sån't är det. Livet.

Den enda utmaning som jag faktiskt har kunnat hålla i år efter år är att försöka läsa litteratur från många olika länder. Hittills i år har jag läst 12 romaner och de har författare från 10 olika länder (det sätt jag valt att räkna är alltid plats där författaren är född). Bra start alltså på den där eviga målsättningen - läsa från fler länder än Sverige, Storbritannien och USA.

Förra året slutade avräkningen på 163 lästa böcker och 38 olika länder, kan jag matcha det i år?

Jag kan försöka, det har ju som sagt börjat bra. Vill man följa min läsning i listform så har jag en sida för varje år där titlarna redovisas i samma takt som de läses. Välkommen dit för den som är nyfiken.

Hur är det med er andra? Är geografisk spridning viktigt för ert läsande? 

Samanta Schweblin - i Karavan

En av de författare som jag missade på Stockholm Literature var Samanta Schweblin. Enligt säkra källor (aka Enligt O) så var samtalet mellan henne och Jerker Virdborg mycket intressant. Tur för  mig är att det nya numret av Karavan har både en intervju och en novell att bjuda. Temat för höstnumret är Förbjuden kärlek - kärlekens hinder, kärlekens gnista. 

Ni läser väl Karavan? En fin tidskrift om litteratur bortom allfartsvägarna. 

vinden som sprider elden - roman från Argentina

Den ambulerande pastor Pearson har i månader kört runt i det dammiga och torra landskapet i norra Argentina och predikat ordet. Med sig har han sin tonårsdotter Leni och nu är de på väg för att hälsa på en vän när bilen plötsligt ger upp mitt ute i ingenting. Pastorn får hjälp och blir bogserad till mekanikern Brauer som bor tillsammans med sin son Tapioca och väl på den isolerade gården så börjar kammarspelet där de olika människornas världsbilder konfronteras med varandra. Pastor Pearson döptes till tron och vill att människorna skall förtrösta sig på att Gud har en plan samtidigt som han uppmanar sina åhörare att tänka själva, göra sina röster hörda. Gringon Brauer menar att religion är för veklingar, ett sätt att smita undan sitt ansvar och han menar att livet helt enkelt om att göra gott här och nu. De båda ungdomarna är också de varandras motsatser. Leni är den beresta rotlösa flickan som sett det mesta och Tapioca är den unge mannen som tillbringat stor del av sitt liv med enbart sin far som sällskap.  

Vinden som sprider elden är en tät berättelse om hur människor väljer att leva sitt liv, eller kanske mer hur livet blivit för för att de inte sett några valmöjligheter. För de fyra huvudpersonerna så har livet blivit som det blivit och kanske blir det osannolika mötet på den dammiga heta slätten en början till något nytt? Som ett renande bad mullrar åskan och ösregnet faller, natten kommer och går och när bilen äntligen fungerar igen så har en hel del hänt. Jag är förtjust i sådana här koncentrerade historier där handlingen på ytan är enkel och tydlig. Det som är intressant är det som händer inuti människorna, hur de förändras under det ofrivilliga mötets gång. Jag hoppas att många hittar till den här fina romanen från Argentina, den är värd många läsare.

Att den sedan var min första bok i år från världsdelen är inte sämre, jag läser väldigt sällan böcker från Sydamerika och visst är det synd. Bättring, bättring krävs på den punkten.

tre minuter - en rå kriminalroman med en gadget för mycket

Roslund och Hellström är duon som kan det där med att konstruera en infernaliskt bra handling. Deras kriminalromaner är fyllda av samtid, de är skitiga och känns trovärdiga in i minsta detalj, om det nu inte den här gången hade varit 200 sidor och ett antal tekniska prylar för mycket!

I tre minuter  får vi möta Piet Hoffman igen, han som i Tre sekunder gjorde sig så osams med den polska maffian att han med en dödsdom hängande över huvudet var tvungen att ta sin familj med sig och börja ett nytt liv. Han flyttar till Colombia och gör det han kan bäst. Han infiltrerar ännu en grovt kriminell miljö, knarkkartellen där. På ett av uppdragen i djungeln för att inspektera ett kokain-kök får han kunskaper som han sedan kan använda för att försöka göra det möjligt för honom och ha s familj att återvända hem. Han måste bara se till att bli struken på de officiella amerikanska dödslistan.

Frun Zofia och de två pojkarna kan inte fortsätta leva på det viset som är Piets liv och han måste försöka komma ur den rävsax han sitter i. Möjligheten infinner sig när den amerikanske talmannen kidnappas av maffian, han torteras på det gruvligaste vis och kanske kan Piet med sina kontakter och med hjälp av den svenska polisen få talmannen fri? Det är i alla konvojer,  bomber, tortyrinstrument, fritagningsoperationer, kirurgiska operationer och annat som jag tappar intresset. Det är någon slags James Bond känsla som infinner sig där undervattensmopeder, satellitskuggor och luftreningsapparater gör att jag skummar. För den som är intresserad av teknik och diverse spioneriprylar är den boken säkert fantastiskt bra. För mig blev den mest lång.

Smakprova här! 

de långa listorna kommer slag i slag - Man booker International!

The full 2016 longlist is as follows:

Author (nationality)     Translator Title (imprint)

José Eduardo Agualusa (Angola),  A General Theory of Oblivion (Harvill Secker)

Elena Ferrante (Italy), The Story of the Lost Child (Europa Editions)

Han Kang (South Korea),  The Vegetarian (Portobello Books)

Maylis de Kerangal (France),  Mend the Living (Maclehose Press)

Eka Kurniawan (Indonesia) ,Man Tiger (Verso Books)

Yan Lianke (China),  The Four Books (Chatto & Windus)

Fiston Mwanza Mujila (Democratic Republic of Congo/Austria),  Tram 83 (Jacaranda)

Raduan Nassar (Brazil),  A Cup of Rage (Penguin Modern Classics)

Marie NDiaye (France),  Ladivine (Maclehose Press)

Kenzaburō Ōe (Japan), Death by Water (Atlantic Books)

Aki Ollikainen (Finland), White Hunger (Peirene Press)

Orhan Pamuk (Turkey),  A Strangeness in My Mind (Faber & Faber)

Robert Seethaler (Austria), A Whole Life (Picador)

 

Jag har läst några av författarna på listan och särskilt roligt är det att se att Nödåret nominerats! Klickar ni på titeln så kommer ni till min text!

 

årets 5 bästa - uppväxtskildringar

Dagens lista blir kring texter som skildrar barndom, tonår och vuxenblivande. Bjuder här en fin femma med uppväxtskildringar:

We Were Liars av E. Lockhart
Kroppen jag föddes i av Guadalupe Nettel
Vi behöver nya namn av NoViolet Bulawayo
Göra sig kvitt Eduard Bellegeule av Édouard Louis
En dag ska jag skriva om den här platsen av Binyawanga Wainaina

Som alltid så är det bara att klicka på titeln så kommer man till mina tankar om boken.

små svarta lögner - spänning på en avlägsen plats

Små svarta lögner är en riktigt läsvärd deckare i en ovanlig miljö. Sharon Bolton har valt att förlägga den på den ensliga ögruppen Falklandsöarna. En av huvudpersonerna är naturvårdare och den karga dramatiska naturen spelar en avgörande roll för stämningen genom hela boken.

Sharon Bolton har skrivit ännu en spännande psykologisk bladvändare där hon skickligt undersöker minnets olika mekanismer, lojalitet mellan vänner och hur man måste kämpa för att överleva när ens barn dör. I centrum av berättelsen finns två kvinnor, de är goda vänner och barnen är jämnåriga. En dag dör Kathryns två pojkar i en förfärlig olycka och hon har svårt att hantera sorgen. Snart efter olyckan försvinner små pojkar oförklarligt från ön, kan det finnas något samband? När den här deckaren börjar har det gått ytterligare några år efter olyckan och ännu en liten pojke är försvunnen.

Jag lyssnade på boken som ljudbok och den passar fint att höra eller läsa just i dagarna. Man får följa letandet efter sen lille pojken i realtid (som är just i slutet av oktober och i början av november) och det ger en extra nerv åt spänningen.

Jag rekommenderar!  

Man Booker priset utdelat!

156 romaner var anmälda, dessa sex blev slutligen valda till den korta listan: 

Author (nationality)                  Title (imprint)

Marlon James (Jamaica)       A Brief History of Seven Killings(Oneworld Publications)

Tom McCarthy (UK)               Satin Island (Jonathan Cape)

Chigozie Obioma (Nigeria)       The Fishermen (ONE, Pushkin Press)

Sunjeev Sahota (UK)               The Year of the Runaways (Picador)

Anne Tyler (US)                       A Spool of Blue Thread (Chatto & Windus)

Hanya Yanagihara (US)            A Little Life (Picador)

och jag hade bara läst en enda av dem. Skulle man ha lust att veta lite mer om dem så finns där fina poddar att lyssna på. Ikväll har den pampiga prisutdelningen hållits på London's Guildhall och jag får säga grattis till Marlon James (Jamaica), A Brief History of Seven Killings.

Tråkigt nog var det den titel som intresserade mig absolut minst så jag får se om jag håller i min tradition och läser. Ska ni andra läsa? 

tiden läker inga sår - en berättelse om flykt

Tilde de Paula Eby har i dagarna släppt sin självbiografiska bok Tiden läker inga sår  och den landar i den svenska samtiden som en rejäl påminnare om hur det är att växa upp i en familj som präglats av rotlöshet och migration.

Tilde själv växte upp och blev den duktiga flickan som minsann skulle visa att hon hörde hemma i Sverige, hon såg till att vara lagom framåt, lagom smart, lagom söt och lagom det mesta. En dag ringer det en kvinna till TV 4 och berättar för Tilde att hon har en väska i sin ägo som hon tror kan höra till hennes släktingar. Väskan var funnen på vinden i Kubas konsulat i Chile och med hjälp av innehållet i den hittar Tilde tillbaka till sin släkts historia.

Det här är en självbiografisk berättelse om starka kvinnor som sörjt för sina familjer, självvalda flyttar för att följa sin man, flyttar för att försöka förverkliga drömmen om ett kommunistiskt samhälle, flykt från diktaturer och flyttar för att försöka samla ihop spillrorna av en splittrad släkt. Med en varm och stark berättelse om hur man med envishet och glädje kan skapa sig en plattform i ett nytt land så påminns jag som läser om hur vi här i Sverige har en tradition av att ta emot och välkomna människor på flykt från inbördeskrig och diktaturer. Tildes familj kom på 70-talet från Chile, nu kommer människor från andra delar av världen för att få en trygg plats att vara på. Tiden läker inga sår är en bra bok att börja med om man vill veta mer om hur det kan vara att ständigt flytta, ständigt vara beredd på att fly.

Jag är i allmänhet skeptiskt till när kända tv-personligheter ska skriva böcker, det kan ibland kännas som att de mest vill sälja ännu en bok men här fick jag faktiskt kapitulera. Tilde de Paula Eby har något att berätta. Läs hennes historia!

Tove Alsterdals prisbelönta deckare Låt mig ta din hand  handlar också de allra första Sydameikanska flyktingar som kom till Sverige på 70-talet. Läs den. Också.

då så - Padura i min hand

Kina och Kuba i samtal

Eller kanske inte Kina och Kuba precis utan Leonardo Padura från Kuba i samtal med Yan Lianke från Kina. Trots besvärligheter med språken så blev det här ett av festivalens mest minnesvärda samtal. Det var mycket spännande att höra två författare från två kommunistiska länder samtala om skrivande och litteratur. Det var första gången de möttes på en scen och de var båda mycket nöjda med det.

Lianke berättar att han är uppvuxen med att se Kuba som en lillebror, inte alltid så väluppfostrad men ändå så tillhör Kuba den kommunistiska familjen. När nu Kuba och USA har öppnat för diplomatiska förbindelser så känns det som om att Kina har mistat sin bror. Lianke vill gärna resa till Kuba för att se landet och Padura menar att han då får skynda sig. Kuba har öppnat sig alltmer mot väst och många av de värden som det slutna samhället står för är på väg att försvinna. I Kina ses en cigarr från Havanna som något alldeles extra, bara för dignitärer och Padura kontrar snabbt med att alla de kinesiska produkter som svämmar över Kuba oftast inte fungerar ... Så'n är den kapitalismen.

De var rörande överens som att oavsett Kuba eller Kina så lever de i en fabricerad lögn. De menar båda att en författares uppgift i länder som deras är att föra fram människornas sanning, det som står i tidningar och visas på TV är inte alltid detsamma som befolkningen upplever. Lianke säger att god litteratur är den som använder en röst som kan tala om det som finns inombords. Kan man inte tala öppet så kan man kanske skriva om det. I litteraturen finns själens sanning - inget är förställt. Han avslutar samtalet med att poängtera att vad en kines tänker det vet ingen. 

Padura i sin tur menar att god litteratur är den som talar om mänskligheten och dessutom är vacker. 

Det passar som en bra slutkläm för min rapportering från Louisiana Literature. Nu är det bokmässan nästa och sen förstås Stockholm i oktober. Klart att jag skriver, läser ni?

programmet är kommet för Sthlm Literature!

Ja, jag vet att det är i oktober men jag gläder mig ändå över de fina författarna som jag ska lyssna till en helg i den höstigaste hösten. Jag ser att där finns en kenyansk författare som måste läsas, och en ryska och ... Läslistan blir diger!

Text direkt från hemsidan:

2015 gästas festivalen av en rad framstående internationella gäster som författarna: Marie NDiaye(Frankrike/Tyskland), Lev Rubinstein (Ryssland), Jesús Carrasco (Spanien), Colm Tóibín (Irland), Duong Thu Huong (Vietnam/Frankrike), Rosa Liksom (Finland), Andrei Codrescu (Rumänien/USA), Hassan Blasim (Irak/Finland), Olga Tokarczuk (Polen), Ljudmila Ulitskaja (Ryssland), Katja Petrowskaja (Ukraina/Tyskland), Philip Teir (Finland) och Binyavanga Wainaina (Kenya), konstnären Adrian Villar Rojas (Argentina) och skådespelaren och dramatikern Alina Serban (Rumänien/England).

Från Sverige medverkar författarna Jonas Hassen Khemiri, Ebba Witt-Brattström, Martina Lowden, GabriellaHåkansson, Daniel Sjölin, Aris Fioretos och Kristoffer Leandoer, skådespelarna Hannes Meidal, Rebecka Hemse,Maia Hansson Bergqvist, Lindy Larsson, Magnus Ehrner, Gunnel Fred, Julia Dufvenius och Sofia Pekkari (samtliga från Dramaten) och översättarna Örjan Sjögren, Erik Andersson, Aimée Delblanc, Hanna Axén, Lars Kleberg och Janina Orlov.

Leonardo Padura - en kubansk författare som vill fånga läsaren

Hur ska det gå för baseballen på Kuba?

Ja, den frågan kan man också ställa på en litteraturfestival i Danmark. Louisiana Literature för vår del startade med en spännande timme då vi lyssnade på Leonardo Padura som brinner för två ting i livet: litteratur och baseball. Mycket passande så började samtalet med att han berättade om hur viktig han tycker att den första sidan i en roman är. Det finns två utmaningar som måste övervinnas för att skapa en bra bok och först av allt måste man placera ut en krok som drar läsaren in i berättelsen. Han liknar romanen vid en riktigt god tårta, den första anblicken ska skapa åtrå men ändå inte ge falska förhopningar om innehållet.  De första sidorna skall locka läsaren in i berättelsen och göra så att man vill läsa vidare. Padura berättar att han kan skriva om inledningen av en roman 20 - 30 - 40 gånger innan han är nöjd och i den testar han sig fram till tonen, språket och den grundläggande idén med boken. Sedan kommer utmaning nummer två -  att disponera berättandet så att formen matchar innehållet. 

Han menar att stor litteratur alltid är fokuserad på kommunikationen med läsaren, boken är först levande när den blir läst. Han själv skriver mörka historier, ofta med kriminalitet och utsatthet som teman och ofta utspelar de sig i Havanna. Tyvärr finns ingen av dem ännu översatta men jag har beställt ett par titlar på engelska. Hur var det då med baseballen då?

Jo, han ville gärna förmedla till oss baseballens sköna konst som till skillnad mot fotboll är ett ställningskrig. Han menar att fotboll är sport som är en representation av två härar som skall inta varandras slott - men i baseball är det ett taktiskt spel i symbios med skickliga prestationer som avgör vem som vinner. Sporten var de första på Kuba där ättlingar till svarta slavar fick spela sida vid sida med vita och belv på så vis en möteplats för människor från många samhällsklasser. Den blev en del av demokratiseringsprocessen på Kuba och han frågar sig vad som ska hända nu när barnen dyrkar Ronaldo och Messi? Är det slutet för nationalsporten?