Visar inlägg med etikett poesi. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett poesi. Visa alla inlägg

fredag 18 september 2020

vi firar övervintra!


Igår hade Therese Widenfjord releasefest för sin diktsamling Övervintra det var fint att äntligen få träffas och göra något bokligt. Passande nog så var mötesplatsen Majornas böcker och kaffe som är en härlig liten bokhandel i superfin miljö. Therese berättade personligt om hur skrivandet av dikterna i samlingen var ett sätt för henne att sakta ta sig tillbaka till livet efter en svår utmattningsdepression. När man läser dikterna så förstår man känslorna som ryms i dem är grundade i erfarenheter och upplevelser som både upprör och berör och jag hoppas att den vackra lilla boken når ut till många läsare!   




söndag 22 september 2019

berör och förstör - dikter för unga

På bokmässan så kan man hitta programpunkten om Berör och Förstör och det är en diktsamling med dikter för unga. Athena Farrokhzad och Kristoffer Folkhammar har gjort urvalet och de har kategoriserat dem i olika teman som fått namn av en strof. Jag läste den från pärm till pärm för några veckor sedan och de teman som jag återkommer till är Att allt ändå till sist skall multna och Det är enklare att älska orden.

Urvalet är brett med lyrik skriven i många olika stilar och former, författarna är alla bosatta i Sverige men flera har sitt ursprung någon annanstans. Särskilt drabbar Jila Mossaeds ord mig:

---
Någon gång vill jag dö i ett land
där människor kunde uttala mitt namn
---


lördag 4 maj 2019

dags att plocka fram Bodils


Direkt när jag lyssnat färdigt på dagens Lundströms så plockade jag fram den fina samlingen av Bodil Malmstens dikter. Deras bokcirkel gjorde mig väldigt sugen på att läsa henne igen, jag har läst det allra mesta innan men det tål att läsas igen och igen. Jag har återkommit till hennes författarskap under många år och hennes sista samling Det här är hjärtat är ännu för svåra att närma sig igen. Så här skrev jag om den 2015:

Det här är hjärtat - vad kan man använda för ord som gör den här dikten rättvisa? Det är en sorgesång, en kärleksvisa och en protestmarsch. Varför ska du gå och dö innan mig? Hur ska jag kunna leva mitt liv vidare utan dig? Hjärta - slå, slå, slå!




lördag 3 november 2018

det här är hjärtat




repris från tisdag 22 december 2015

det här är hjärtat - måste ägas!

Det här är hjärtat - vad kan man använda för ord som gör den här dikten rättvisa? Det är en sorgesång, en kärleksvisa och en protestmarsch. Varför ska du gå och dö innan mig? Hur ska jag kunna leva mitt liv vidare utan dig? Hjärta - slå, slå, slå!

Jag har lyssnat på Bodil Malmsten som själv läser sin dikt om sorgen, och på något vis så berörde det ända in i benmärgen att höra henne läsa. När man följer henne på twitter så förstår man att hon själv är mycket sjuk och på något vis så blir texten om sorgen så ofattbart drabbande. Det här är en text för alla som saknar, alla som älskar eller har älskat. Det är en texta att äga. Gömma. Läsa igen. Älska.

Eftersom jag lyssnade så har jag inga passande citat att välja men var så säkra. Formuleringarna är sylvassa samtidigt som de är så sköra, så sköra.

Textutdraget hittade jag på Finistère.se
Svindeln inför världsalltets 
likgiltighet
Det finns astronauter
som aldrig kommer tillbaka 
från rymden 
Ground control to

Genom de fagra riken på jorden
gå vi till paradis 
som inte finns

Hur gör folk för att leva?
Vid vilken ålder är det för sent

Det finns gamla par 
som dör samtidigt 
Men det är i dödsannonserna
och bara där

torsdag 11 oktober 2018

morgonstund



Hur fort blir lönnarna gula,
som lyser vår vandring i parken.
Att dö är att resa en smula
från grenen till fasta marken.


Stig Dagerman, 1954

tisdag 8 maj 2018

se magnolian!


Djupt djupt inne i sorgens mörker,
glimmar en annan sorts glädje fram
en allvarligare glädje,
i grunden besläktad med sorg.

Se magnolian! Den blommar nu.

(Barbro Lindgren)

fredag 27 april 2018

litteraturveckans final!

Delar med mig av några ögonblicksbilder från Trappscenen på Göteborgs Stadsbibliotek idag där jag hade sällskap av en stor publik och fina Anna och Therese. Stort tack för sällskap!

Litteraturveckan i P1 hade final med en  sju timmar lång litteraturfest, jag var med på eftermiddagen och fick lyssna på ett fint samtal med alla de fyra nominerade romanpristagarna som leddes av Måns Hirschfeldt. Skrivandet och språket var i centrum och frågan om fiktion och autofiktion blev ganska självklar eftersom tre av de nominerade titlarna har starka drag av självbiografier. Ingen av författarna vidstod riktigt att de skrev om sitt eget liv utan framhöll att de med fiktionens styrka och möjligheter använt sina romaner till att utforska och leta fram det där jaget. Skrivandet blir ett sätt att strukturera och organisera en berättelse och ett budskap. 

Sedan var det dags för prisutdelningen som leddes av Marie Lundström. Lyrikpriset delades ut till Gunnar D Hansson som skrivit samlingen Tapeshavet. Lyssnarna hade sedan röstat fram Underverket av Nicolas Kolovos som fick novellpriset. Han berättade att novellen skrivits just på övervåningen i Stadsbiblioteket. Så var det tid att avslöja romanprisvinnaren. Alexander Motturis Broder är en roman som låter mycket spännande men troligen inte något för mig. Jag har nog fått tillräcklig med död i mitt liv just nu ...

Det var alltså tre pristagare från Västkusten den här gången och lite extra kul blev det förstås att de fick ta emot de fina priserna på hemmaplan.










fredag 13 april 2018

UR - Agnes Lidbeck


"ur frånvaron skapas en mån av mättnad 
och ur mättnaden en stund av ro
och ur ron en plats för ord 
och ur orden jord 
för skog" 
En dag ligger där en diktsamling i brevlådan och texterna går rakt in i hjärtat. I Agnes Lidbecks UR. DIKTER. tar hon oss med till det nedärvda vansinnet som hotar bryta ut i skogen, till avskedet av en far och sökandet efter en manual till den som kallas livet och förstås till utombordaren. Kärleken och oron till barnen, arvet som man har fått att förvalta och de vardagliga sysslorna som upprepas och nöts in i kroppsminnet -
"de är ärvda med ryggen som en diagnos". 
Från skogen till havet, från det hotande vansinnet till det obönhörliga vattnet som styrs av vind. Det som hotar att dränka, tvätta bort och göra vattensjukt. Och mitt i allt språket, som Lidbeck prövar för att se om det kan bära. Och som det bär - språket är konkret och vardagligt, tilltalet är enkelt och okonstlat och det träffar mig precis mitt i prick. Jag tycker mycket om Lidbeck som romanförfattare (Finna sig och Förlåten) men kanske är hon ändå vassare som poet. Jag får fylla i mellanrummen, jag får en frihet att tolka på ett sätt som passar mig och mitt liv just nu. Tack snällaste Ulrica för en otroligt välvald gåva!

Har ni inte sett samtalet med Agnes Lidbeck i söndagens babel så tycker jag att ni ska göra det direkt. Så intressant!



torsdag 11 januari 2018

årets debutantprisnomineringar


Nomineringarna till Borås Tidnings debutantpris är alltid spännande att följa. Är det någon svensk författare som jag missade under förra året som det är dags att hitta till? Som alltid så har jag (oftast) läst romanerna. Agnes Lidbeck och Isabelle Ståhl är två välkända författare för mig. David Väyrynen,  Linus de Faire och Viktoria Jäderlings texter har jag inte läst, möjligen tar jag mig an Jäderlings noveller. Möjligen. 

Min favorit så långt är Agnes Lidbecks starka Finna sig: 
Finna sig av Agnes Lidbeck är en riktigt stark debut, jag läste den i ett svep och kunde under de timmarna helt leva mig in i huvudpersonen Annas liv. Romanen börjar med att det första barnet föds och Anna förstår att nu har hon fått det tydliga uppdrag som hon längtat efter och kanske samtidigt fruktat. Hon skall vara den som tar hand om. För att hemmet och livet med barnen ska fungera så arbetar hon hemifrån och snart blir familjen ännu ett projekt som hon driver. Hon går all in i den traditionella kvinnorollen som handlar om att uppfylla mannen och barnens behov innan de ens vet om att de har dem, hon sköter familjelogistiken, arbetar flitigt med sina reportage och blir allt mer uttråkad. Så en dag när barnen är nästanvuxna, maken reser allt oftare till Oslo och hon själv är nästan utplånad av rutiner och måsten möter hon den karismatiske författaren på en middag. Gnistan tänds och trots att hon nu är medelålders kanske det finns något annat för henne? 
Jag är imponerad över hur stramt och precist Lidbeck skriver fram sin huvudperson. Handlingen och ämnet skulle kunna locka till en pratig text om vardagens krav och tristess men hon kokar ned det till några få meningar som säger allt. Boken handlar om hur Anna fullt och helt identifierar sig med den som skall finna sig, den som skall tjäna, den som skall fixa och ordna. Bitterheten ligger där som underton som inte så mycket uttalas men som anas. Offerkoftan är på men samtidigt så är det hon själv som har stickat den i sin iver att vara till lags. För att bli omtyckt, vara behövd. Så snyggt gjort och så skickligt! Frågan som man ställer sig är om Anna hade ett val? Var det ett medvetet val att bli den som vigde sitt liv åt andra eller var det så djupt rotat i föreställningarna om hur en kvinna, en mor skall vara? Är det en roll som unga kvinnor känner igen sig i idag eller är det en generationsfråga? 

- repris från juli 2017 - 

lördag 6 januari 2018

bokryggspoesidags

Hela veckan har vi presenterat bokryggspoesi inne på Kulturkollo.
Idag är det min tur. Kika in! 

torsdag 12 oktober 2017

i väntan

Utanför virvlar höstlöven i stormbyar och regntunga skyar och jag passar på att bjuda en av Tranströmers dikter. På något vis trösterikt att tänka på de där flingorna ...


TRÄDET OCH SKYN
Det går ett träd omkring i regnet,skyndar förbi oss i det skvalande grå.Det har ett ärende. Det hämtar liv ur regnetsom en koltrast i en fruktträdgård.

Då regnet upphör stannar trädet.Det skymtar rakt, stilla i klara nätteri väntan liksom vi på ögonblicketdå snöflingorna slår ut i rymden.

Dikten är förstås Tomas Tranströmers och den är hämtad ur Dikter och Prosa 1954 - 2004

måndag 9 oktober 2017

veckans kulturkollotema fritt tolkat


Rött guld igår, torrt löv idag. 
Imorgon finns där ingenting.
Men stjärnor brinner tyst som förr
i natt i rymden runtomkring.

- Karin Boye -

fredag 7 april 2017

i trädgården hörs andra ekon

Jag sitter med öppen balkongdörr och hör koltrastens vackra sång som tävlar med ljudet av helikoptrar. Också här i Göteborg är det en ovanligt sorglig fredagskväll och då passar Göran Greiders underbara bok I trädgården hörs andra ekon så fint att läsa. 




Jag ska spara mig och skriva en riktig text om den snart men tills dess så måste jag bara säga - läs, läs, läs! 


april - den grymmaste månaden?


APRIL is the cruellest month, breeding 
Lilacs out of the dead land, mixing 
Memory and desire, stirring 
Dull roots with spring rain. 
Winter kept us warm, covering         5
Earth in forgetful snow, feeding 
A little life with dried tubers. 
Summer surprised us, coming over the Starnbergersee 
With a shower of rain; we stopped in the colonnade, 
And went on in sunlight, into the Hofgarten,  10
And drank coffee, and talked for an hour.

T.S. Eliots dikt kommer för mig varje april. The Waste Land beskriver det så bra, den där känslan när man förväntas vakna till liv och lägga vintern bakom sig. Varje år överraskas man av ljuset och så underbart det är att få sitta och dricka kaffe, och tala i timmar. Om man inte är allergiker förstås. Jag har haft en tung pollenperiod den här våren och känslan av att gå omkring avtrubbad försvinner inte. Nog med gnäll, den här helgen skall sommaren överraska oss enligt prognoserna. Låt oss gå ut i solskenet! Och läsa en eller annan bok! 

onsdag 14 december 2016

sorgen bär fjäderdräkt - sorg skildrad som aldrig förr

I sovrummet på ovanvåningen ligger de två bomullsdoftande pojkarna och sover och i vardagsrummet hör den sörjande pappan någon som envetet väsnas vid dörren. Han öppnar motvilligt, är det ännu en av alla välmenande släktingar, vänner och bekanta som kommer med plastbyttor med mat, tröstande ord och blickar som knappt vågar möta hans?

Nej, in tumlar den asätande, stinkande kråkan. Den som rotar runt i sorgen och som med humor, klokskap, irriterande sanningar och ständigt kraxande lovar att stanna så länge det behövs. I Sorgen bär fjäderdräkt av Max Porter får vi omväxlande höra pappans, pojkarnas och kråkans tankar om det som drabbat den lilla, helt vanliga familjen. Min älskade har dött. Mamma har dött. Huset är tomt och ändå så fullt av minnen och vägen ut ur den där oändliga labyrinten som kallas sorg verkar omöjlig.

“Moving on, as a concept, is for stupid people, because any sensible person knows grief is a long-term project.” 

Ska jag sedan försöka skriva något omdöme om den här helt unika texten så får det bli just att det är en skildring av sorg som inte liknar något annat jag tidigare läst. Så intensivt, så vackert och så totalt utmattande. Alla som någonsin förlorat någon kan säkert känna igen sig och det gäller att sätta på en tunn extra hud när man öppnar den här boken. Den äter sig in i kroppen på ett sätt som inte går att hejda, och har man inte förberett sig så drabbar den så hårt att den lämnar en totalt hudlös. Sorgligt, hoppfullt och oändligt vackert.  


fredag 23 september 2016

poetens blick på den arabiska kulturen

Jag gillar Cecilia Uddens rapportering från Mellanöstern och när hon nu modererar ett samtal så är jag på plats. Den som hon samtalar med är den syriske poeten Adonis som är aktuell med en ny bok om Islam. På plats är också psykoanalytikern Houria Abdeloyahed. I sin bok skriver Adonis att det finns bara ett Islam, vad menar du med det?

Jag vet, vi vet att det finns ett stort missförstånd i det att tolka Islam idag. Precis som i kristendomen som har olika samfund så har Islam sina olika grenar. När man talar om Det svenska samhället så är inte ett religiöst samhälle. I de islamska samhällena borde man ha samma rätt att leva i ett sekulärt samhälle och kvinnan borde ha samma rättigheter varthän man bor.  Så är inte fallet nu, i vissa länder har kvinnor inte ens rätt att köra bil och man har inte på 1500 år lyckats att bygga ett muslimskt civilsamhälle. Man använder islams namn för att behålla det ojämlika samhället där minoriteter, kvinnor och alla kan vara fria. Individens lojalitet skall vara mot lagen och inte mot klanen eller religionen. Just nu är det en wahabism-rörelse som dominerar islam i världen och de är de fundamentalistiska rörelserna som IS är sprungna ur det. Det är beklagligt att Europa och USA stöder detta på grund av olja, gas och annat. Vi förväntade oss att de intelligenta i västvärlden skulle stödja utvecklingen mot demokrati. Min bok mot denna islam som är präglad av våld är en protest mot detta. 

Abdeloyahed menar att Islam bygger på texten i Koranen, fatwas t ex mot kvinnor kan uttalas och spridas på internet. Om man nu säger att det bara finns ett Islam så blir ju IS religionens uttolkare, de våldsamma vinner utrymmet. Adonis menar att det är maktstrukturer och samhälleliga instutitioner som de skriver om och att de ska vara sekulära. Vi kallar till en annorlunda läsning av Koranen där människan är fri och där religion skall vara individens sak och inte samhällets. 

Adonis har under många år varit aktuell för Nobelpriset och Udden sitter varje oktober och väntar på samtalet där hon ska kommentera priset. Nu har troligen Adonis skrivit en så politiskt laddad bok så samtalet lär dröja. Eller? 

lördag 6 februari 2016

tänker på Bodil Malmsten

Nyheten når oss att Bodil Malmsten avlidit i sviterna av sin cancer. Orden räcker inte till för att skriva om en författarinna som jag läst och älskat i snart 30 år. Jag väljer att minnas genom att reprisera min text om Det här är hjärtat. Lyssna på den! 
Det här är hjärtat - vad kan man använda för ord som gör den här dikten rättvisa? Det är en sorgesång, en kärleksvisa och en protestmarsch. Varför ska du gå och dö innan mig? Hur ska jag kunna leva mitt liv vidare utan dig? Hjärta - slå, slå, slå!

Jag har lyssnat på Bodil Malmsten som själv läser sin dikt om sorgen, och på något vis så berörde det ända in i benmärgen att höra henne läsa. När man följer henne på twitter så förstår man att hon själv är mycket sjuk och på något vis så blir texten om sorgen så ofattbart drabbande. Det här är en text för alla som saknar, alla som älskar eller har älskat. Det är en texta att äga. Gömma. Läsa igen. Älska.

Eftersom jag lyssnade så har jag inga passande citat att välja men var så säkra. Formuleringarna är sylvassa samtidigt som de är så sköra, så sköra.

Textutdraget hittade jag på Finistère.se
Svindeln inför världsalltets 
likgiltighet
Det finns astronauter
som aldrig kommer tillbaka 
från rymden 
Ground control to

Genom de fagra riken på jorden
gå vi till paradis 
som inte finns

Hur gör folk för att leva?
Vid vilken ålder är det för sent

Det finns gamla par 
som dör samtidigt 
Men det är i dödsannonserna
och bara där.
- repris från december 2015 -  

torsdag 14 januari 2016

de nominerade debutanterna är presenterade

Jag har en liten extra vurm för debutanter och brukar läsa ett antal varje år. Extra spännande är det förstås när det börjar närma sig Borås Tidnings debutantpris. I år är det två diktsamlingar, två novellsamlingar och en roman som kan vinna:  

Theodor Hildeman Togner med diktsamlingen Ut

Gabriel Itkes-Sznap med diktsamlingen Tolvfingertal
Linna Johansson med romanen Lollo
Stina Stoor med novellsamlingen Bli som folk
Anna Westphalen med novellsamlingen Perfekt packad skit. 

Jag har bara läst Lollo och Bli som folk och de båda är starka berättelser om unga kvinnors väg mot vuxenlivet. Jag hoppas på Stina Stoor som vinnare! Klicka er vidare så kan ni läsa om mina tankar inne på Kulturkollo!


Har ni läst några av de nominerade? Vilken hejar ni på? 

onsdag 30 december 2015

årets 5 bästa - ljudböcker


Jag har de senaste åren lyssnat allt oftare på böcker, fördelen är att man kan lyssna nästan var som helst och nackdelen är att det är svårt att spara på citat och snygga formuleringar under läsningen. Jag läser nästan bara deckare i ljudboksformen men inte en enda spänningsroman har hamnat på min topp-fem-lista: 

Det är något som inte stämmer - Martina Haags såriga skilsmässoroman går rakt in i hjärtat. Hon läser den själv och det gör att distansen till texten blir nästan obefintlig.
Det här är hjärtat - Bodil Malmsten är ännu en författaruppläsning som får tårarna att rinna. Svårt sjuka Bodil Malmsten läser sin dikt om sorgen efter en älskad. Huva, så bra!
Mina drömmars stad av Per-Anders Fogelström är en av årets bästa klassiker. Jag hade läst serien någon gång i tonåren och det blev ett fint återseende med Lotten och Henning.
De förklädda flickorna i Kabul - Jenny Nordberg är en reportagebok som slår rakt in i magen - stenhårt. Den beskriver flickorna och kvinnornas liv i Afghanistan på ett vis som man inte kan värja sig för.
The Children Act av Ian McEwan - snygg roman om moraliska och etiska dilemman men den domare i huvudrollen. Lyssnade på engelska och Ian McEwans språk är grymt!