APRIL is the cruellest month, breeding | |
Lilacs out of the dead land, mixing | |
Memory and desire, stirring | |
Dull roots with spring rain. | |
Winter kept us warm, covering | 5 |
Earth in forgetful snow, feeding | |
A little life with dried tubers. | |
Summer surprised us, coming over the Starnbergersee | |
With a shower of rain; we stopped in the colonnade, | |
And went on in sunlight, into the Hofgarten, | 10 |
And drank coffee, and talked for an hour. |
T.S. Eliots dikt kommer för mig varje april. The Waste Land beskriver det så bra, den där känslan när man förväntas vakna till liv och lägga vintern bakom sig. Varje år överraskas man av ljuset och så underbart det är att få sitta och dricka kaffe, och tala i timmar. Om man inte är allergiker förstås. Jag har haft en tung pollenperiod den här våren och känslan av att gå omkring avtrubbad försvinner inte. Nog med gnäll, den här helgen skall sommaren överraska oss enligt prognoserna. Låt oss gå ut i solskenet! Och läsa en eller annan bok!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!