kämpat med hans nya roman Den första stenen. Jag har börjat och börjat om och börjat och börjat om och får inse mig besegrad just nu. Det är ett så spännande ämne han tar sig an, och så här skriver förlaget:
I centrum för berättelsen står en grupp unga män och kvinnor som anmält sig till att delta i kriget i Afghanistan, drivna av ett behov av att utmana sig själva under extrema förhållanden. Men snart står de inför prövningar som ingen militär träning har förberett dem på, och överlevnad mot alla odds blir deras enda uppdrag. Avskurna från omvärlden och förlorade i okänt territorium, är de på jakt efter en övermäktig fiende. Rollerna som förföljare och förföljda skiftar oavbrutet, tills de inte längre kan skilja gott från ont, vän från fiende, verklighet från fantasi. Den slutliga uppgörelsen tvingar dem till en uppgörelse också med sig själva.
Jag lägger den till listan över alla de där böckerna jag ska läsa i sommar när min hjärna är pigg och också de tyngsta ämnena kan rymmas i min läsning. I väntan på en fräsch och vaken skalle så ska jag se babel ikväll. Mycket nyfiken på att höra samtalet!
Jag är också väldigt sugen på denna. Har tyckt mycket om hans tidigare romaner.
SvaraRaderaJag har bara läst Vi, de drunknade men den tyckte jag mycket, mycket om. Tror att den här är lite annorlunda.
RaderaJa, det låter som en väldigt intressant bok men som kanske kräver ett visst känsloläge. Jag tyckte mycket om hans bok Vi, de drunknade.
SvaraRaderaJag också! Läste den en regnig sommarvecka för ett antal år sedan och det var fint att få följa Marstal genom århundradena.
Radera