torsdag 22 augusti 2019

förstå och arbeta med språkstörning - ytterligare en lärpocket



Natur & Kultur har en serie som de kallar lärpocket och det senaste tillskottet i den familjen är en lättläst och välskriven sammanfattning kring diagnosen språkstörning.

Anna Eva Hallin är logoped och forskare på Karolinska institutet och hennes skrift Förstå och arbeta med språkstörning vänder sig till alla som vill veta mer om diagnosen. Eftersom boken är såpass tunn och skriven på ett lättillgängligt språk så kan jag rekommendera den för både föräldrar och skolpersonal, som introduktion och praktisk tipsbok så fungerar den mycket bra. På skolan där jag arbetar så har vi många elever som befinner sig i språklig sårbarhet och oavsett om de har funktionsvariationen språkstörning eller ej så finns där många kloka tankar i den här boken som man kan reflektera över generellt när man planerar lärmiljöer och undervisning. Resonemangen kring visuellt stöd och insatserna som man kan göra för att öka den språkliga tillgängligheten ska jag genast ta med mig i de rådgivande samtal som jag för i mitt yrke. Mer kunskap om de svårigheter som språkstörning för med sig behöver absolut spridas. Själv ska jag gå en utbildning på SPSM i höst och med tanke på att det finns 1 - 2 elever i varje klass som lever med språkstörning så är det angeläget att vi är många som lär oss mer. Då är en sådan här lårpocket perfekt. Man läser den på en timme och får grunderna till sig. Perfekt!

Länksamling för den som vill läsa mer hittar ni här! 

PS. Vill ni läsa min tankar om boken Språklig sårbarhet i förskola och skola (av Barbro BruceEva SventeliusUlrika IvarssonAnna-Karin Svensson, 2016) så är det bara att klicka sig vidare. Under taggen lärartankar kan man följa mitt arbete som speciallärare på en F - 6-skola i Göteborg. 

onsdag 21 augusti 2019

klättra så högt du vill för du är ju ändå redan död - Lina Schollin Ask

Söndagskvällen tillbringades tillsammans med mamman och barnläkaren Lina Schollin Ask och hennes självbiografiska text Klättra så högt du vill för du är ju ändå redan död. Det är en jobbig stund för mig att lyssna och det måste varit oerhört svårt att skriva berättelsen om hur Lina och hennes man hittar sin dotter död i sängen. Dottern Ingrid är bara ett och ett halvt och föräldrarna får aldrig något svar på vad som genbligen hände den lilla. Lina är höggravid och på något vis så fortsätter vardagen trots den tragiska förlusten. Ett nytt barn föds och det blir nödvändigt att leva vidare. De kan inte bara överleva utan faktiskt ge det nya lilla livet en trygg och varm första tid och i texten får jag som läser följa Lina och hennes man ut ur det svartaste svarta till en allt mer normaliserad vardag. Sorg och saknad tar olika uttryck vid olika tider och att det skulle finnas något slags checklista att följa är nog mest ett sätt att försöka rationalisera det obegripliga. Det finns ingen patentlösning på sorgearbete, det är tydligt och extra fint är det att läsa den här uppriktiga skildringen som just betonar vilken berg och dalbana det kan vara. Höga berg och djupa dalar och däremellan helt vanlig vardag. 

tisdag 20 augusti 2019

heartmaps - en modell för skrivande om viktiga ting


Idag kommer eleverna till sin först skoldag för året och visst hoppas vi vuxna att skolan skall kännas både efterlängtad och meningsfull. Ett verktyg för att komma nära och locka fram elevernas tankar och känslor kan vara att arbeta med Heartmaps. Georgia Heard är en guru när det kommer till undervisning om skrivande och säkert har ni läst hennes bok om hur man kan undervisa kring dikter - Allt gott på jorden och i solen. I hennes nyöversatta metodbok med undertiteln - Elevens väg till autentiskt och kreativt skrivande - så får alla vi som arbetar med elever på låg och mellanstadiet en uppmaning att låta eleverna skriva om det som ligger dem nära. Med olika hjärtan som utgångspunkt så skapar eleverna sina egna hjärtekartor. Tankekartor är vi vana vid men hjärtekartor? Det handlar om att utifrån ett givet tema samla ihop det som väcker känslor, som ligger nära hjärtat och som berör. Sådana teman kan vara familj, husdjur, drömmar, sinnen, platser, tacksamhet eller saknad. 

Heard menar att man, precis som med tankekartor, måste träna på att formulera och fylla på sina hjärtan och hon beskriver praktiskt hur man kan modellera lektioner. Boken inleds med en introduktion där modellen presenteras och har sedan förslag på 20 olika hjärtekartor. En karta finns där för att man skalla kunna hitta vägen och de här personliga kartorna som man sätter samman skall hjälpa till för att hitta fram till det som är meningsfullt, viktigt och autentiskt. Utifrån kartorna kan man sedan skriva texter i många olika genrer, berodde på vad som är aktuellt i klassen.

Jag är sugen på att introducera det här för lärarna i kollegiet och jag tror att det skulle kunna bli riktigt bra, skrivande ska aldrig blir instrumentellt i skolan och vårt genreskrivande kan ibland bli lite själlöst. Jag tror att hjärtekartor kan vara ett sätt att motverka det. Vad tror ni? 

måndag 19 augusti 2019

jag ser dig - Mari Jungstedt



Jag gillar att läsa om kommissarie Anders Knutas och hans team av poliser i Visby. Miljöerna som ramar in brotten är alltid spännande och relationerna mellan kollegan Karin och Knutas är småputtrigt vanliga och vardagliga.  Journalisten och fotografen (som jag just nu glömt namnen på) finns också med i serien och de är ena hejare på att snoka upp ledtrådar. Den här gången är det en grupp juridikstudenter som utsätts för ett otäckt brott, de ska åka till Lilla Karlsö för att ladda upp inför höstterminen. De är fyra vänner som åker och tre av dem hittas döda på den enliga ön. Flickan Frida, som är ensam överlevande blir den av ungdomarna som vi får lära känna lite bättre.

Det är riktigt spännande emellanåt i Jag ser dig (del 15 i serien) och jag lyssnar klart trots den erbarmliga inläsningen. Kanske är det den eller något annat för jag upplever ett litet motstånd, störningsmoment. Det kan vara så att det är språket, eller att alla karaktärer ska beskrivas med utseende, eller att en av de unga studenternas kläder beskrivs som grälla. Jungstedt ger sig också på att skriva om Fridas bakgrund och jag får ingen trovärdig känsla. Det är nog så att Mari Jungstedt är bra mycket bättre på att skriva om människor mitt i livet och mitt i medelklassen än unga studenter och sjukpensionerade. Måhända är jag onödigt kritisk, måhända var jag lite smågrinig just den där date. Måhända blev jag mycket irriterad på inläsningen.

Hur som, jag kommer lyssna på nästa del i serien också, jag måste ju få veta hur det går för Knutas och Karin!

lördag 17 augusti 2019

villa havsbris - Caroline Säfstrand



Villa havsbris av Caroline Särstrand är en ovanligt välskriven svensk feelgood som jag blev positivt överraskad av. Den håller sig inom mallen på många sätt, det är en kvinna som ärver ett hus och finner i samband med återkomsten till sin barndoms stad att där finns hemligheter att upptäcka. I den här berättelsen är det Sophie som kommer hem från Berlin för att begrava sin mor. Hon bor i Berlin och har inte alls tänkt att det ska bli mer än en snabbvisit. Kremeringen har hon köpt på nätet och nu återstår bara mötet med advokaten som skall ordna bouppteckningen. I testamentet visar det sig att Sophie ärvt sin mormors kurhotell och en liten resväska med moderns saker. För att inte behöva släpa på väskan så åker Sophie via huset på väg till flygplatsen och väl där så inser hon att hon inte är färdig med allt det som hon upplevt där.

Den här romanen avviker lite från det allra vanligaste i genren eftersom Sophie är en oberoende kvinna som närmar sig fyrtio, människorna hon träffar under sin vistelse i Sverige är alla personer lies utanför de ordinarie ramarna och deras liv får också ta plats i berättelsen. Jag gillar ju dessutom allehanda trädgårds och renoveringsprogram på TV så för mig så var det arbete i trädgården och diskussioner om hur tapeten skall se ut i hallen extra mysig del av romanbygget.

Mysig och varm bok som är perfekt underhållning en dag när skyfallet drabbat Göteborg och det enda vettiga viset att spendera dagen på har varit med en bra bok. Fika, också, man måste ha fika till. 

fredag 16 augusti 2019

babylon berlin



På SVT hittar vi Babylon Berlin som är en påkostad tysk kriminalserie. Den har varit mitt sällskap på kvällarna den senaste veckan och jädrar så rädd jag varit. Jag har drömt mardrömmar flera nätter och alltid har jag varit jagad i stadsmiljö. Staden i serien är Berlin och året är 1929. Det är brytningstid, dekadensen frodas, ekonomin är på väg att kapsejsa och de politiska extremerna växer sig starka. Väldigt intressant tidperiod! Till polishuset i centrala Berlin kommer en ung polis från Köln med ett särskilt uppdrag, samtidigt står den ambitiösa och fattiga unga kvinnan utanför och väntar på påhugg. Deras vägar korsas och vi som tittar får se en mycket spännande tv-serie. Narkotika, prostitution, kommunister och nationalsocialister, korrumption och lite romantik. Snygga och välgjorda miljöer och fantastisk kostym. Rekommenderas, men man får inte ha anlag för mörkrädsla ...  

I samband med att man skriver om den här serien så kan man inte glömma att nämna Himmel över Berlin som utspelar sig i samma tidsperiod, jag hittade en CD-bok här hemma som ska bli höstens omtittning. Vill man läsa fantastiska romaner om tiden för Weimarrepublikens fall så kan jag orks rekommendera Hans Falladas romaner t ex Hur ska det gå för Pinnebergs? och Varg bland vargar. 

torsdag 15 augusti 2019

min perfekta man - Bengt Ohlsson



Bonnier Bookery är ett förlag i Bonniersfamiljen som satsar på utgivning anpassad till digitala medier. Böckerna är skrivna för att lyssnas på som ljudbok eller läsas som e-bok och finns inte i tryckt form, de är inte heller så långa och har korta kapitel. Bengt Ohlssons Min perfekta man  har jag lyssnat på och det är ganska vanlig samtidsroman med relationer i fokus. Jasmine är psykolog och arbetar som parterapeut, hon är gift med drömmannen Adrian. De har ett ordnat gift liv tillsammans med hus och kanske till och med tankar på att skaffa barn. Det är liksom dags för det. När Silvio och hans fru Filippa stiger in på Jasmines mottagning så känner Jasmine direkt att det finns en spänning i luften, snart kan hon inte bortse från känslorna kan vara besvarade. Hur oprofessionellt är inte det?

Det här är en roman om att våga lyssna på sina känslor och inte rygga för det obekväma, det är också en roman som landar rakt i den medelklassiga samtiden. Jasmine har en annan bakgrund och har genom utbildning gjort en klassresa, hon känner sig hela tiden osäker på sitt värde och bygger upp det med hjälp av prestation. Känslor är sekundära och det temat i romanen hade gärna fått vara starkare enligt mig. Romanen diskuterar också vad det är att vara sann mot sin partner, måste man berätta allt för varandra för att en relation skall fungera?

Jag blev aldrig riktigt engagerad i någon av karaktärerna i den här boken, det där att känna saker för människorna eller händelserna i en berättelse är viktigt för mig. I Bengt Ohlssons roman De dubbelt så bra som jag nyligen läste så var jag så intresserad av människorna och vill hela tiden lära känna dem bättre, i den här så var känslan bara: Jaha, Ok, Jaså. Halvljummet betyg från mig alltså.

tisdag 13 augusti 2019

gott om tid - Bodil Jönsson

Ja, dagen innan jag börjar arbeta igen efter semester så passar det väl bra att skriva om Bodil Jönssons Gott om tid. 20 år efter det att hennes braksuccébok Tio tankar om tid kom ut så följer hon upp den med en uppdaterad version, en del av texterna är de samma och annat är helt nytt. Andemeningen känner man igen i de båda böckerna, du har gott om tid - det handlar bara om vad du väljer att göra med den. I den nya boken så skriver Jönsson en hel del om hur det nya digitala samhället påverkar vår koncentration och uppmärksamhet, hur vår försiktiga uppfostran skapar otrygga barn och hur den ständiga tillgången på information både hjälper och stressar oss.

En av de delar som jag fastnar för är det där med styckad och ostyckad tid. Att skapa så många tillfällen som möjligt med ostyckad tid menar Jönsson är en förutsättning för tänkande, kreativitet och vila. Hon skriver också om rutinernas trygghet som gör att tid friställs, framförhållning och planering gör att tidskrävande och energislukande akututryckningar kan undvikas. Vi är många som behöver ha tydligare gräns mellan arbete och fritid och hon förespråkar detox, ingen media, ingen mobil, ingen fullspäckad kalender. Min sommar har varit full av ostyckad tid och med en tom kalender. Jag behövde verkligen försöka bli van att kunna skrota runt och ta det som det kommer. Det är verkligen en utmaning för en sån som mig, inte för att jag alltid vill vara social eller aktiv men låt oss inse att det är ensamt när man är ensam själv vecka efter vecka. Det blev tvunget att koppla in bredbandet, annars hade det inte gått. Stimulans och vila i balans är helt klart det bästa receptet. Det har gått sådär men jag får träna på.

Kvar från den förra boken är den starka uppmaningen att se på tiden som något som kommer och inte som går. Hur den är är så är ju tiden i en mängd sammanhang (inte minst i livet) ändlig och därför så är det svårt att riktigt göra den tankevändan. Jag borde döpa om min blogg till Och dagarna kommer ... Det här är en riktigt fin bok som passar alla. Ung som gammal, alla förhåller sig på något sätt till tid. Ljudboken är inläst av Bodil själv och det är jättefin lyssning. Hon är en nestor och säger så kloka saker som man bara inte kan säga emot! Man kan dessutom lyssna på Bodil Jönsson på årets mässa. Seminariet heter Tankar om tid och paus. 



söndag 11 augusti 2019

halvmördaren - Håkan Nesser



Det har regnat på tvären i 36 timmar och humöret hamnar på botten. Röjning av garderober, städning av bokhyllor och köksskåp behöver en påse polly och en dos Håkan Nesser. Dessvärre är det inte Nesser själv som läser Halvmördaren - Krönika över Adalbert Hanzon i nutid och dåtid författad av honom själv, Reine Brynolfsson är en bra inläsare men inget slår Nesser själv. Alldeles nyutkommen är den här romanen och som alltid så är man tveksam huruvida man ska kategorisera den som kriminalroman eller ej. Det förekommer ett mord och visst är det en viktig komponent men det som gör att man läser vidare är att man får lära känna Adalbert Hanzon.

Han är en 74-årig pensionär som bestämt sig för att skriva ned sin sanning. Huruvida det han minns är sant är oklart, hans minne sviktar emellanåt och i samma veva som han börjar skriva i sina anteckningsböcker så skymtar han en kvinna som han kände för mer än 40 år sedan. Att minnas det som varit, och att försöka finna henne, kvinnan i hans liv, upptar hela Adalberts liv. Nesser är fenomenal på att skriva om gubbar, man hör Adalberts resonerande och det är långsamt och omständligt och vilsamt. Språket som Adalbert använder i sin krönika är osvikligt nesserskt och visst klämmer han dit ett par luguber och några till yttermera visso. Det är inte särdeles spännande och det är egentligen inte så händelserikt heller men det är vilsamt.

Perfekt en regnig söndag!

vem dödade min far - Édouard Louis

Vem dödade min far av Édouard Louis är en kort essäliknande text av den franske författaren som blev mycket uppmärksammad för debutromanen Göra sig kvitt Eddy Bellegeule. I den berättar han om hur han bokstavligen var tvungen att lämna den lilla ort han vuxit upp i och bryta med med den sociala kontext som var vardag och dessutom lämna sin familj. Han lämnade för att kunna andas fritt, för att fly fattigdomen, för att kunna leva som öppet homosexuell och för att studera sociologi och han använder egna erfarenheter som utgångspunkt i sina undersökningar av mönster i samhället.

I den här senaste texten glimtar en far fram som jag inte riktigt mött förut, en far som var levnadsglad och hade drömmar, ville väl men inte riktigt förmådde och som maldes ned av arbete och svårigheten att ge sin familj ett gott liv. Där finns dessutom sonens ilska över systemet som brutit ned hans far och på så vis kan man se den här texten som en kärleksfull sådan. Jag har också läst Våldets historia  och alla tre texterna har en stark samhällskritisk blick på det Frankrike som Louis upplever. Den sociala nedrustningen, klassamhället, synen på manlighet och det självklara våldet som finns både inom familjer och i samhället, det våld som riktas mot det avvikande och de svaga är teman som återkommer. Det var fint att i Vem dödade min far också läsa om omtanken och stoltheten mitt all ilska, om kärlek och acceptans mellan far och son mitt i det oändligt sorgliga.  

lördag 10 augusti 2019

innan ni tog oss - Lisa Wingate



Strax innan sommaren kom Lisa Wingates Innan ni tog oss i pocket och ljudbok och det har gett titeln en riktig skjuts. Jag har i sommar läst ett gäng böcker som utspelar sig i den amerikanska södern och i det temat passar den här romanen som börjar i Memphis 1939 in mycket bra. Den bygger löst på en adoptionsskandal där en föreståndare för ett barnhem i Memphis, Georgia Tann, kidnappade och sålde barn över hela USA. Verksamheten avslöjades 1950 och då hade runt 5000 barn sålts på den illegala marknaden. Just föreståndarens motiv är så svåra att förstås sig på i den här romanen. Hon är girig och vill tjäna pengar men samtidigt så avvecklar hon inte verksamheten när hon fått ihop en summa utan hon fortsätter driva barnhem fram till sin död. På hemmen, som sköttes med järnhand, bodde inte bara kidnappade barn utan också barn som faktiskt var föräldralösa och utsatta. Man kan hoppas att det ändå fanns någons slags ursprungstanke om att hjälpa barn i grunden, annars så blir tanken på hela företaget oerhört cynisk.

Tillbaka till boken. Den utspelar sig i två tidsplan, det ena handlar om Rill och hennes fyra syskon som växer upp med sin mamma och pappa på en flodbåt i Mississippi-deltat. När modern skall föda ytterligare syskon så går det fel och hon måste föras till sjukhus. Kvar på båten är de fem barnen och en natt blir de hämtade till ett barnhem. Barnen tror att de ska föras till sina föräldrar men det visar sig att de hamnar i källaren till ett barnhem. Roll försöker hålla ihop syskonskaran och funderar på hur hon skall kunna återse föräldrarna igen.

Nutidshistorien handlar om juristen Avery Stafford som är född in i en politikersläkt. Hennes far är senator och när han nu blivit sjuk i cancer så förväntas Avery träda in i hans ställe. Hon är knappa 30 och kanske har hon hela livet varit den där duktiga flickan som gjort vad som förväntats av henne. När fadern blir sjuk så får Avery ta hand om farmoderns hus och affärer, farmodern är drabbad av alzheimer och försvinner allt mer. Avery bestämmer sig för att gå igenom hennes anteckningsbok. Där finns oförklarade händelser, fotografier och måhända hemligheter om hennes farmor som släkten kanske anat men som troligen inte passar in i en senators bakgrund.

Jag gillar den historiska delen av den här boken absolut bäst. Det är gripande att läsa om den lilla syskonskaran och livet både på floden och på barnhemmet. Den nutida delen blir lite för amerikansk för min del, det är politiska hänsynstaganden, sjukdomar som övervinns, kärleksbekymmer och livsval som emellanåt är svåra att relatera till. Som helhet så är det här en relationsroman som har sin styrka i sin historiska bakgrund. Jag gick genast igång och googlade och började tänka till kring både adoptioner, barn i utsatta sociala situationer som jag möter och så förstås livet på floden. Det finns flera fina stycken i boken om hur högläsning håller den lilla syskonskaran vid gott mod och visst läser de Tom Sawyer ...

Om jag ska ha någon invändning så är det omslaget. Syskonen lever på en flodbåt i södra USA och senare på ett barnhem och det är den försigkomna Rill som berättar. Hon är 12 och tar hand om sina syskon på ett rådigt och  brådmoget sätt. Två små flickor i motljus i en åker passar faktiskt inte alls till storyn. Så var det sagt.

fredag 9 augusti 2019

herravälde - Elin Olofsson


Så har jag då lyssnat på Elin Olofssons efterlängtade nya roman Herravälde. Den är föredömligt inläst av Marie Richardsson och jag ska erkänna att jag närmast sträcklyssnade under gårdagen, som var släppdag. Så kom livet emellan och jag hinner skriva några rader om den först nu, det kan bli hur kort som helst.

Läs!

För den som vill veta lite mer så handlar det om Alice som växer upp på en herrgård utanför Östersund, hon går i byskolan och är begåvad utöver det vanliga. För henne finns dock ingen annan framtid än att gifta sig med en man som kan förvalta och utveckla gården och när ingenjören Fredrik passande nog presenteras för hennes far så spelar det ingen roll att Alice hjärta tillhör en annan. Bypojken Halvard är en av de karaktärer som jag kommer att minnas från den här berättelsen, han får symbolisera den där mannen som står vid sitt ord, är arbetsam och vill gott och visst är det en smula övertydligt att arbetarklassens man i slutet står på tunet och bjuder på pianot, men jag köper det. Det blir en bra slutkläm.

I motsats till honom så finns där så många män som manipulerar och brukar våld i den här berättelsen och det är gott att det finns en vanlig, hederlig man som Halvard som går att lita på. Det är året då kvinnorna för första gången skall få rösta och trots det så är det fortfarande herrarna som styr, kapitalisten Gustaf är en särdeles slemmig typ som får smaka sin egen medicin och kanske, kanske skulle de kunnat rymmas också en man som trots att han har pengar och utbildning faktiskt är reko. Utöver Alice så får vi också följa Brita, en piga som trots sin utsatta position längst ned på samhällstegen försöker skaffa sig ett bättre liv och Thomasine som arbetar tillsammans med sin far med att måla porträtt.

Det som de tre kvinnorna, som möts på herrgården, har gemensamt är att de bär på ett socialt arv som snävar in och begränsar deras möjligheter. De saknar dessutom ekonomiska möjligheter, de saknar rättigheter att bestämma över sig själva och de har små möjligheter till utbildning. Thomasine har en fantastisk konstnärlig begåvning och ändå är det hennes far som signerar porträtten, Brita som växer upp med en alkoholiserad mor bär på ett socialt stigma som det är mycket svårt att bryta. Alice kan spela piano men är hon skickad till att bygga upp och driva en möbelfabrik?

Det här är en historisk roman som utspelar sig just i den brytningstid då Sverige börjar närma sig ett modernt land och jag tycker Olofsson har lyckats väl med att gestalta hur livet kunde te sig. Det är lättsamt utan att bli lättviktigt och särskilt mycket gillar jag miljöerna.  Jag hoppas att många hittar till Elin Olofssons roman och jag själv bokar in seminariet på lördagen på mässan. När gammalt möter nytt är rubriken och Dörte Hansen och Audur Ava Ólafsdóttir är samtalspartners.  Det blir spännande att höra!



torsdag 8 augusti 2019

jamåhonleva - Anders Roslund

I åtta böcker innan har jag kunnat läsa om kriminalkommissarien Ewert Grens och det kändes riktigt fint att återse honom i Jamåhonleva av Anders Roslund. Han har ett halvår kvar innan han fyller sextiofem och han oroar sig redan för pensionen. Vad skall fylla hans liv med mening om han inte längre får vara polis? I den här nya boken så kommer en av hans kollegor och meddelar att det skett ett inbrott i en lägenhet där Grens en gång fann nästan en hel familj dödad. Bara den lilla flickan, Zana, som just hade fyllt fem överlever. Han fäster sig vid flickan och bestämmer sig för att än en gång försöka utreda vad som egentligen hände. Familjen är skjuten på ett särskilt sätt och när fler kroppar dyker upp med två kulhål i huvudet förstår Grens och hans kollegor att allt hänger samman. De förstår bara inte hur.

Samtidigt får vi följa Piet Hoffmann och hans nya liv i Sverige. Han har lämnat sin brottsliga bana och livet som agent är avvecklat. Han bor tillsammans med sin familj och kanske kan allt nu börja om. En dag när han steker pannkakor till kvällsmat så får han se att sonen leker med en handgranat och han förstår att  de kriminella nätverken har funnit honom. Snart får han ett uppdrag som han inte kan neka att utföra om inte hans familj skall råka illa ut.

Det här är en actionfylld kriminalroman med stort driv och handlingen har några tvister som gör att man inte riktigt kan känna sig säker på hur det egentligen hänger ihop. Anders Roslund är en rutinerad och skicklig kriminalförfattare och man vet precis vad man får när man tar upp en av hans böcker. Egentligen är det lite väl många ord för min smak men visst är det bra. Det är spännande mest hela tiden och jag kan inte låta bli att nästan sträcklyssna.


onsdag 7 augusti 2019

gårdagens sommar - Ingrid le Roux

Mandelas hem i Soweto som vi körde förbi.
Jag lyssnade till hans självbiografi Vägen till Frihet under resan. 

Första gången jag hörde talas om organisationen Philani var under min resa till Sydafrika i februari. Vår guide var engagerad i verksamheten och uppmanade alla som kunde att skänka en slant till deras oförtröttliga arbete med att hjälpa mödrar och barn till ett hälsosammare och friskare liv. Ordet philani är förresten zulu och betyder just att leva i god hälsa. Idag hade jag möjlighet att höra grundaren och läkaren Ingrid le Rouxs sommarprat där hon berättade lite om sin gärning i Sydafrika. Jag blir alltid så tagen av människor som använder sina kunskaper och alla sina förmågor till att göra skillnad. Skillnad inte bara för sig själva och sin familj utan för ett stort antal kvinnor som utbildats vid deras center och en mycket stor mängd barn. Alla gåvor är välkomna och vill man göra skillnad i det lilla är det enkelt, en liten summa gör stor nytta.

det lilla simsällskapet vid havet - Katie May

I Det lilla simsällskapet vid havet av Katie May så får vi läsa en ganska typisk brittisk feelgood. Det handlar om att några kvinnor i övre medelåldern träffas av en slump på stranden i Whitstable, de passar in högvattnet för att kunna simma. Kvinnorna har var och en sina hemligheter och så sakta lär de känna varandra. När ett byggföretag bestämmer sig för att riva badhytterna och bygga ett nöjeskvarter så bildar kvinnorna ett simsällskap för att samordna sina protester.

Mycket humor, härlig simning, följa sina drömmar och tillsammans kan vi. Typ så.

Gott så.


tisdag 6 augusti 2019

i denna ljuva villervalla - så är året allt hos begravningsbyrån Tranan

I denna ljuva villervalla av Ewa Klingberg släpptes som ljudbok igår och det är klart att jag lyssande direkt. Sån är jag.

På begravningsbyrån Tranan arbetar Sandra vidare, hon är fast besluten om att se till att hennes moster Majken skall kunna sälja byrån och pensionera sig. Det är vår och ekonomin ser lite bättre ut, kanske kan de få en spekulant? Sandras romans med Kristoffer artar sig och det känns allt svårare att flytta tillbaks till Västerås, men Sandra kan inte bo kvar i huset som hon hyr. Det är helt enkelt en riktig villervalla som hon befinner sig i.

Det är charmig och lättsamt, romantik och hemligheter om vartannat och begravningsbyrån Tranans anställda verkar ha det så mysigt. Wienerbröd och chatt på webben, urnor och ny ljus och fräsch inredning och en varm grundton som man liksom bara kan vila i. Utan att avslöja för mycket så tycker jag att det slutade precis perfekt. Nu tänker jag att serien är alldeles lagom lång, vi har fått följa med under ett år som har varit omtumlande för Sandra  och hon har fått omvärdera sitt liv på ett sätt som säkert är nyttigt för många kvinnor och män.

Gillar man feelgood-böcker så är det faktiskt festival i Mariefred på lördag. Det kommer säkert bli väldigt trevligt, det ser man ju direkt när man ser alla medverkande!

måndag 5 augusti 2019

den stora skrivboken - Agota Kristof


Helgens lyssning har varit den första boken i Agata Kristofs svarta trilogi: Den stora skrivboken.  Förträffligt läst av Jonas Karlsson och förfärande grym berättelse. Jag läste i någon recension eller någonstans att det här är en bild av krigets outhärdligt hemska verklighet och det är emellanåt så grymt otäckt att jag måste pausa. De två tvillingpojkarna blir lämnade av sin mamma, i staden där de bor finns inte mat att hitta och hos mormodern på landet kan de få äta sig mätta.

Berättelsen utspelar sig i ett land som inte namnges och det pågår ett krig som har många likheter med det som vi tänker på som det andra världskriget. Byn som de hamnar i ligger på gränsen mellan de två fronterna och mormodern är ärligt talat inte klok. Barnen lämnas att klara sig själva i smuts och misär, med egen uppfinningsrikedom och hjälp av några av de andra byborna kan de överhuvudtaget överleva. Samtidigt blir de utnyttjade å det grövsta i den beroendeställning som de befinner sig i.

Världen och civilisationen faller sönder omkring dem och den som borde vara deras värn är en tokig gumma som är helt inkapabel att ta hand om dem. De båda pojkarna registrerar sina erfarenheter i en skrivbok som de gömmer på vinden och det är då den som vi läsare får ta del av.

Jag förstår att det är viktigt att läsa också Beviset och Den tredje lögnen för att få med sig hela läsupplevelsen men ärligt talat så måste jag pausa. De får vänta. Omskakad och ganska sorgsen lägger undan den här boken. Vad är det vi människor sysslar med egentligen? Finns det hopp? I Lundströms bokcirklade Majgull Axelsson och Jonas Karlsson de här böckerna i våras och det är ett avsnitt att njuta. Lyssna! 

grattis idag!

Hipp hurra!
När ska man egentligen sluta fira födelsedagar?
Aldrig, om man heter J!

söndag 4 augusti 2019

en ros är en ros är en ros




Bor man i Bohuslän i ett litet vitt hus så ska man ha röda klätterrosor längs fasaden. Det är lag på det. I den tjugoförsta sommaren i högsommarens tid så var det då dags att följa påbudet. I våras planterade jag enligt alla konstens regler rosorna, sedan ville jag ordna med taket och måla fasaden innan de blev för stora och självklart få dit en fin spaljé. Hjälp med den har jag fått av H som gått in för uppgiften med stor entusiasm. Han har mätt, sågat och oljebehandlat. Jag har grundmålat, målat igen och lagt mig i designen och med lagarbete på hög nivå så är spaljén nu klar. Nu ska bara rosorna växa och resten av rabatten grävas och jordförbättras och planteras. Jag tänker stockrosor och lavendel eller kantnepeta, vita/limefärgade pioner och något mer. Det här är ett långtidsprojekt som känns fint att ha sjösatt. Har ni tips på växter? 





Inspo. Stockrosor på Klädesholmen. 

förberedd och laddad för Kulturkollo läser


Igår läste jag ut Timmarna av Michael Cunningham och se, nu är jag förberedd och laddad inför vår digitala bokcirkel som kör igång den 12 augusti. Det var mycket intressant att läsa om både Mrs Dalloway och Timmarna. Jag inser att jag nu själv är femtio plus och troligen har det att göra med hur jag läser romanerna den här gången. Mer om dem kommer inte här nu utan bara en uppmaning:   Bokcirkla med oss på Kulturkollo läser



lördag 3 augusti 2019

strålende, strålende!


Då var det klart. Lördagen den 24 augusti åker jag till Louisiana Literature över dagen

Tågbiljetten är bokad och programmet är släppt. Jag behöver läsa Rachel Cusk å det snaraste så att jag kan följa samtalet bättre. Visserligen har jag hört henne i Lundströms så jag har en liten aning men nu måste här läsas. 

Får börja med Transit. Någon som läst? 


västerhavsveckan inleds idag och jag har läst ålevangeliet


Idag inleds västerhavsveckan och den bjuder fullt med aktiviteter från Koster i norr till Landskrona i söder. Jag hörde i går på nyheterna att veckan tjuvstartat med ett ålsläpp, 500 000 ålyngel släpptes ut i olika vikar på kusten för att förhoppningsvis kunna växa sig stora, simma till Sargassohavet och fortplanta sig. Arten är allvarligt hotad och vill man veta mer om den här ovanligt intressanta fisken så tycker jag att man ska läsa Ålevangeliet av Patrik Svensson. 

I berättelsen om världens mest gåtfulla fisk belyser han ålens plats i människornas liv. Han utgår från sin personliga erfarenhet som ålfiskare tillsammans med sin far och beskriver hur vetenskapsmän, med början i antiken, försökt förstå sig på och kategorisera ålen. Vad är den egentligen, en fisk eller en orm eller något annat? Hur förökar den sig och hur har den påverkat människornas sätt att leva där den fiskats och ätits? Med nedslag i olika länder, hos olika forskare i olika tider, i litteraturen och konsten och i sitt egen barndom så skriver Svensson en mycket läsvärd och intressant bok. Svensson drar i trådarna och hamnar i allt från Freud till ålen som valuta, äventyrliga färder över haven för att följa ållarverna, fångstmetoder genom tiderna och tänk att jag hörde en halv mening om ett visst ålfiske i Gunther Grass Bläcktrumman för att minnas hela romanen. Kultur och natur, vetenskap och konst - allt i ett. Hur otippat är det att jag som är paniskt rädd för ormar och ålar och som dessutom ogillar fiske rent generellt skall läsa en bok som handlar om ålar? Väldigt! 
Mitt intressen av naturvetenskap, kulturhistoria, vetenskapens historia och bevarandet av västerhavets flora och fauna gjorde att jag klickade på lyssna. Ålen är utrotningshotad och det är människans handlingar som lett till det, man kan hoppas att en halv miljon yngel släppta igår kan hjälpa till något och vända trenden. Så tacksam för att boken dök upp i nyheter på strömmingstjänsten, jag rekommenderar den till alla! 

Såhär inledde jag västerhavsveckan imorse. Gött liv!





fredag 2 augusti 2019

sensommarvemod

Bohusmarrisp på saltängarna på Knödestrand

Augusti kommer med underbara färger i naturen, varmt hav och härlig skördetid i både land och björnbärssnår. Trots ledighet ytterligare någon vecka så infinner sig vemodet. Så var sommaren slut. I vart fall den där slappardelen av sommaren där inget är planerat och man bara skrotar omkring. Nu är det dags att fylla sin kalender, boka klippning, köpa nya jobbskor och ta sats mot hösten. Jobbstart i skolan är hektisk och man behöver vara alert, hoppas det blir ok och att huvudet är med mig i år. Något jag verkligen ser fram emot är att åka till Louisiana Literature, programmet kom idag och förhoppningsvis så blir det en tur till Danmark. 

Jomen, det ska bli augusti i år också. En fin sådan! 

torsdag 1 augusti 2019

en sommar i Devon - Lucy Diamond



En sommar i Devon av Lucy Diamond är en sån där engelsk feelgood där du vet ungefär vad du kommer att få och den vetskapen fungerar precis som den ska på mig som läser. Känslan av att allt är tryggt och mysigt och en aning fnissigt emellanåt. Underhållande, härliga miljöer med vackert väder och så förstås några förvecklingar som i slutet ordnar upp sig. Perfekt. För mig som blev änka förra året så är det dock lite tradigt att nästa alla böcker av det här slaget har en änka i huvudrollen, ofta en kvinna som förlitat sig på sin man både ekonomiskt, socialt och praktiskt. Änkan stöter på hemligheter som dolts i familjen eller släkten och  tar sig an sin nya situation genom att festa loss, starta företag, renovera hus, ordna fester eller för den delen bada naken.

Verkligheten ser inte sådan ut, jag vet. Men som Jenny Colgan sa med ett snörp på munnen när jag ställde en fråga till henne häromåret om hur hon väver in samtiden i sina böcker (vilket jag tycker hon gör supersnyggt) så handlar den här genren bara om verklighetsflykt. Lagom balans mellan charmiga miljöer, trassliga relationer, dråpligheter, överraskningar och svärta så har man en bra feelgood. Det här är en sådan. Perfekt sensommarläsning!

onsdag 31 juli 2019

My Last 10 Minutes 38 Seconds in This Strange World - Elif Shafak



Gårdagens lyssning var den fantastiska romanen My Last 10 Minutes 38 Seconds in This Strange World  av Elif Shafak.

Leila, en prostituerad i Istanbul, blir mördad och slängs i en soptunna och under de 10 minuter och 38 sekunder som dröjer mellan hon dör tills hennes medvetande upphör så minns hon tillbaka på sitt liv. Barndomen som är full av omsorger och trygghet, uppväxten i Van med skola och senare det hårda livet i Istanbul passerar förbi . Redan som sexåring utsätts hon för sexuellt våld och resten av livet så skall hennes kropp bli  utnyttjad av män samtidigt som Leila också utnyttjar den för att skaffa sig ett visst mått av frihet. Det är ett patriarkalt samhälle som beskrivs i en tid och plats som befinner sig mitt emellan starka traditioner, religion och modernitet.

Vi får lära känna några av Leilas vänner som är hennes familj i Istanbul, de är alla människor i utkanten av samhället och Shafak låter dem berätta sina historier så att vi som läser skall få insyn i livet som det kan vara för utsatta kvinnor i en patriarkal miljö.  Hennes familj har hon ingen kontakt med efter flytten till Istanbul, det är hennes vänner som tar sig an kroppen för att ge Leila en värdig begravning. Så himla värdig blir inte den där aktionen utan hela romanen slutar med en helt absurd biljakt genom Istanbul med ett lik i lasten.

Utifrån den här texten så kan man tro att det här är en deppig och sorgesam roman, och det är det. Samtidigt är det en bok fylld med en livskraft och framtidstro skrivet på ett språk som har det vackraste bildspråk och humoristiska repliker som gör att man fnissar högt. Jag har tidigare läst hennes roman Bastarden i Istanbul och att inte fler av hennes böcker översatts till svenska är underligt. Hallå förlagen? Den här senaste är dessutom nominerad på Bookerprisets långa lista. Väl värd att få en stor läsekrets också på svenska!

tisdag 30 juli 2019

klockmakarens dotter - Kate Morton

Vi har inget vidare förhållande jag och Kate Morton. Det ska sägas direkt. Den nya romanen Klockmakarens dotter  övertygar mig faktiskt inte alls att ge henne fler chanser. Det är något som hela tiden irriterar mig, jag har ofta svårt för spöken och andar och dessutom så tycker jag det blir för många ord och för spretigt. Lite mycket drama och lite för mycket av det mesta. Nu ska jag säga att jag lyssnade på boken och troligen hade den vunnit på att läsas.

Romanen växlar mellan nutid och flera olika tidsplan och det allra mesta är kopplat till godset Birchwood Manor. Om vi börjar i nutid så handlar den storyn om konstvetaren och arkivarien Elodie som hittar en bortglömd väska i arkivet. I den finns det ett foto och en skissbok och hon bestämmer sig för att ta reda på mer. Fotot leder henne till en konstnärsgrupp med Edward Radcliffe som nav. Han tar i mitten av 1860-talet med sig en grupp konstnärer ut till sitt lantgods och där målar och lever de. Konstnärskollektivet drömmer om en sommar på landet med den slutar abrupt med bråd död. Huset går vidare till Edwards syster Clara som öppnar flickskola och så får vi följa några av de människor som passerar genom huset under åren.

Klockmakarens dotter, som lämnas till en änglamakerska i London när hennes far reser till Amerika för att finna lyckan, är en annan av huvudpersonerna. Hon lärs upp till ficktjuv och livet på gatorna beskrivs Dickenskt. Så småningom så knyts alla de olika berättelserna ihop och visst får Morton till det på slutet  men både titeln och omslaget signalerar till mig att det kommer att handla om tid. Förvisso så finns de olika tidslagren med i romanen men det här vad tiden gör med människor minne och hur tidens gång påverkar hur vi ser på vår värld saknade jag. Ingen höjdavläsning för mig, troligen är det jag inte du Kate Morton. Men nu är det slut. 

måndag 29 juli 2019

solo på sjön


Det är mycket man ska lära sig och våga göra när man blir ensam efter 29 års tvåsamhet. Allt går inte så bra. Com Hem och bredband i stan är fortfarande löst med hjälp av en sladd som ringlar genom hela lägenheten men i sommarstugan har jag nu koll på både fiber och router. Ekonomi, besiktiga bil och måla fasad var redan innan på min lott så där har jag förberett mig väl men så var det då livet på sjön. Båten är såld redan i våras men kajaken ville jag försöka våga använda själv. Hela förra sommaren låg den under huset och blängde på mig när jag öppnade luckan. Varje gång det var helt stilla i viken så tänkte jag så synd att jag är så feg ...

Det är på kvällarna i högtrycken som det är magiskt att paddla i Stigfjorden. Med hjälp av J häromdagen så gjorde jag en skakig premiärsolotur och idag gav jag mig ut ensam. Till saken hör att det är tungt att lyfta på på kärran, sedan nästan en kilometer att dra till havet, så ska det lyftas av och sjösättas och sedan ska det paddlas och så skall hela proceduren göras igen fast omvänt då. Jag är för svag och för dåligt tränad för att orka fullt ut. Tog iallafall en tvåtimmarstur idag med stopp på M s strand där han alltid åt sin äggmacka och tog sig ett nakenbad. Jag hade ingen äggmacka med men ett bad fick det bli. Inga bilder från just det dock ... 

sommarpratet idag är Eija Hetekivi Olsson

Sommarpraten är perfekta inledningar på sommardagarna här i stugan. Jag lyssnar och pysslar samtidigt med viktiga praktiska ting som att packa picknick, tömma diskmaskinen och köra en tvättmaskin med saltstela badhandukar. Så blir det då Eija Hetekivi Olssons tur att prata och man måste lyssna noga, noga. Jag har läst hennes böcker, följer henne i sociala medier och 2016 gjorde jag en kort intervju med henne som publicerades på Kulturkollo. 

Min text om hennes debutroman Ingenbarnsland  tycker jag ni ska klicka er till och så kör jag en repris från 2016 som handlar om bok två: Miira. Lyssna, läs och få en rejäl tankeställare! 


repris från söndag 2 oktober 2016

Miira - Eija Hetekivi Olsson


Omslaget visar en vulkan som är på väg att få ett utbrott och det får man väl kalla en riktigt välvald bild. Att läsa Eija Hetekivi Olssons romaner är en upplevelse som inte liknar något annat, och då har jag ändå läst en del i min dag om man säger så ... Man dras i in en bubblande, fräsande, tumlande, rumlande och totalt utmattande värld som skildrar en plats och en tid som på ett sätt är mig nära och på andra sätt är totalfrämmande. Jag minns att jag när jag läste Ingenbarnsland så ville jag så innerligt läsa mer om Miira, och jag ville så innerligt att det skulle gå bra för henne. Hon var där en flicka att älska och som man ville väl. I Miira får man då svaret.

När romanen börjar är det dags för klass 9 att tillbringa sina sista dagar tillsammans på grundskolan. Miira längtar så att det gör ont efter att lämna den finska hemspråksklassen, börja på gymnasiet och skapa sig en framtid. Ett steg på vägen till den kanske kan vara att förälska sig i den unge bildläraren? När antagningsbeskedet från Burgården kommer och det säger att hon är välkommen till den naturvetenskapliga linjen så är vägen mot att bli hjärnkirurg rak.
Eller inte. Skildringen av Miiras första dagar på gymnasiet är så fantastiska att det gör ont i hela kroppen när man läser. Burgården är långt från Gårdsten, långt från Bergsjön och Miira har noll koll. Hon har aldrig varit i den här delen av stan, aldrig umgåtts med flickor som vill gå och ta en fika och hon är absolut inte förberedd på undervisningens nivå. Hon vill ju vara pluggarproffsig men har inte tänkt på att ta med ett anteckningsblock i sin plastpåse. Hon inser att hon måste lista ut en helt ny världs koder och ett sätt är att fixa till en ordspärr.
Bannlyste orden fika, fräsch, trevligt och mysigt från sitt ordförråd som förr hade rymts i munhålan men nu fodrade fler håligheter i den främre delen av fejset, den delen hon fyllt med järnkoll. Snobborden i ordspärren påverkade inte ordmognaden. De hade ingenting med mognad eller med hennes liv att göra. men hon fick inte bannlysa det självblottande ordet tack. Det som hon måste börja använda utan att självskämmas röven av sig.
Miira lär sig snabbt, hon tar sig fram med furiös energi mot det som hon hoppas ska bli en väg bort från trappstädning och fattigdom. Vägen är krokig, Miira är en krigare som tar sig själv på största allavar. Hon vet att om någon skall kunna förändra livet så är det hon. Hetekivi Olsson är helt fantastiskt skicklig på att använda språket på ett helt oväntat, Miira väder och vrider på orden, hon uppfinner ständigt nya för att kunna beskriva sin verklighet och jag är så imponerad. Grymt bra - grymt sorgesamt.

Varje dag sätter jag mig på spårvagnen från Burgården mot Bergsjön, de elever som jag arbetar med varje dag lever många av dem i den verklighet som Hetekivi beskriver. Just nu pågår en diskussion om vad som ska vara fokus i skolan, jag möter dagligen elever som inte har en susning om de sociala koder som de ganska snart behöver för att kunna fungera i andra sammanhang än de som de är nu. Inte heller får de med sig de kunskaper de behöver, väldigt lite tycks ha förändrats från tidigt 90-tal. Hur ska vi i samhället tillsammans kunna vända den här trenden?

söndag 28 juli 2019

idag var det halsduksväder


För all er som känner mig lite mer privat så vet ni att laget i vår familj alltid är blått och vitt. M var hängiven supporter och årskortsinnehavare sen många, många år. Han, och senare dottern, har varit supportar på ett sätt som är svårt att förstå sig på och M bestämde att texten i hans dödsannons skulle vara versen ur Snart skiner Poseidon. Idag utmanade jag mig själv och gick på match, halsduken på i högsommarvärmen och såklart sjöng vi tillsammans med 15 000 andra. 




lördag 27 juli 2019

ordning och reda ...

En nymålad bod med lediga rum. 
En kubik ved travad.

En syrenhortensia som äntligen har blivit rejält beskuren.
Så kan det gå när det är 29 grader ute och man har J på besök. Högen med skräp som skall köras till tippen och allt ris som skall göras av med får inte vara med här. Det får ni föreställa er :-)



sommar pågår








fredag 26 juli 2019

sommarplåga - Hanna Jedvik



Sommarplåga av Hanna Jedvik är en perfekt roman att tipsa om sent på våren i sexan. Jag lägger genast till den på min lista, jag har så många unga tjejer i min närhet som skulle gilla den här.

Sommarlovet är på gång och Alma går ur nian. Hon är en helt vanlig tjej som älskar skateboard, bor i lägenhet i Majorna och har en pappa som längtar efter att vara rockstjärna. Det som inte är alldeles vanligt är att hennes mamma är död och att hon har en klasskamrat som heter Hedvig och som är så förälskad i Alma. Alma gillar inte när livet blir sådär komplicerat och hon längtar så efter sommarlovet i sommarstugan vid havet. I stugan bredvid bor hennes bästa sommarkompis Mira och kanske är det här sommaren då deras vänskap skall utvecklas till något mer? När Mira dyker upp och har med sig Hampus så förändras hela spelplanen. Sommaren blir inte som Alma tänkt sig och jag som läser småler av ingenkänning, skrattar åt de vuxna, letar efter låtreferenser och funderar på att läsa om Karin Boye.

Jag skulle gärna följa Alma in i hösten, nu ska hon börja gymnasiet och det skulle kunna bli en minst lika bra story. Skriv mer Hanna Jedvik!



torsdag 25 juli 2019

på drift - Marianne Lindberg De Geer



Just nu är det Marianne Lindberg De Geer som råddar Instagram på Brombergs bokförlags konto och då påmindes jag om att På drift låg och väntade i min bokhylla. Sagt och gjort, under ett par dagar har jag lyssnat till hennes (självbiografiska?) roman där huvudpersonen heter Mona. Den här första delen handlar om barndomen i Köping och tonårslivet bokstavligen på drift genom Europa och på väg bort från sin kvävande uppväxt för att landa i konsten och det egna moderskapet.

Eftersom hon inte tar den förväntade gymnasieexamen så blir hennes väg mot vuxenlivet krokig. Året som au-pair i London blir något av en vändpunkt, livet i kappsäck och som extramamma åt en skara barn vars mor är sjuk driver henne till ett sammanbrott. Mona är en på ytan tuff tjej som inget annat vill än att passa in och hon anpassar sig så till den grad att hon glömmer sig själv. Modern ser till att hon blir inskriven på en sekreterarkurs i Göteborg och andra halvan av romanen handlar om livet i konstkretsar där, hennes utbildning till mentalsköterska och jag väntar på att få höra mer om hennes väg till konstnärskapet.

Det kommer säkert i del två om Mona - Under belägring.

onsdag 24 juli 2019

allt jag inte kan säga - Emelie Pine



Allt jag inte kan säga av Emelie Pine  är en sån där bok som man kan rekommendera till alla. Oavsett kön eller ålder så kommer man att få nya tankar när man läser! I korta och välformulerade essäer så skriver Pine personligt och samtidigt allmängiltigt om allt det där som man som kvinna (eller man) kanske inte pratar om. Livet med en missbrukande förälder, infertilitet, menstruation och klimakterie, att välja att inte vara duktig och hur hon i jakt på bekräftelse och bedövning tar till sex, alkohol och droger.

Ätstörningar och våldtäkt, man kan tänka sig att det blir mycket dyster läsning men någonstans finns där en känsla av att det går att förändra, det går att skapa ett gott liv. Det är utlämnande texter och de sätter fingret på strukturer som många kan känna igen, även om vi andra kanske inte formulerat dem lika pregnant som Emelie Pine.

Den engelska titeln på den här boken är Notes to Self  och den påminner oss som läser om att det här är en uppmaning, att inte glömma och inte hålla tyst om att de erfarenheter som format oss är värdefulla att sätta ord på.

Läs nu alla!

tisdag 23 juli 2019

Ett enklare liv - Anna Fredriksson



Anna Fredriksson är en etablerad och omtyckt författare som alltid har relationer i centrum av texten.  Jag har läst henne under lång tid, med stot i romanen Sommarhuset. Nu är hon aktuell med en serie som hon kallar Pensionat Pomona. Ett enklare liv är del två och om del ett Mellan himmel och hav har jag skrivit förra våren här på bloggen. Miljöerna är Kivik med omliggande landsbygd och vi får följa tre generationers kvinnor. Josefin bor med sin pojkvän Harald och försöker driva en ekologisk gård, hennes mamma Sally har just öppnat en pensionat i samhället och mormor Vanja är konstnär boende både på Österlen och i Köpenhamn. Relationerna mellan de tre är inte enkla och inte blir det lättare av att ekonomin är svår att få ihop. Det är ett hårt och utmanande arbete att driva en gård och på ett pensionat har gästen alltid rätt. Man får väl säga att både Josefin och Sally är en smula naiva men varför ska man inte vara det?

Det här är en ganska typisk feelgood-serie och det är lite romantik, gnissel i kommunikationen, drömmar som krossas av verkligheten och lyckligt slut. Fredriksson är skicklig på att ta till vara den unika miljön på Österlen. Det är inte utan att man ser det lilla fiskeläget och de omgivande kullarna framför sig när man läser och jag får just nu min dagliga dos Österlen när jag på Insta följer Ett flyttat hus som plockat ned ett korsvirkeshus, numrerat varje del och nu bygger upp det igen. Sånt gör man bara om man är entusiast, och typ 28. Heja på P och E, ni är grymma. Likt Josefin och Harald i romanen faktiskt.

Här sitter jag på piren i Kivik i våras.
Bara som en liten upplysning :-) 
Efter mycket mutter och argumenterande med mig själv så har jag tillfälligt skaffat mig en ljudbokstjänst som har också bonnierskoncernens böcker. Ni som läser får alltså ett par veckor fyllda av texter om böcker från förlaget. Om det faller OK ut så kanske jag till och med byter till Nextory eller Bookbeat för jag är hjärtligt trött på att Storytel inte har alla de böcker som jag är intresserad av.