Annika Estassys julroman En sång för Hedda får mig att gå runt och gnola en hel dag och bara det gör att den får full pott. Det är en fint berättad historia om Lina som reser hem till sin mamma över julen, egentligen skulle hon velat åka på tangoresa till Argentina men när mamman bryter handleden så behövs Lina hemma på pensionatet. Hon bestämmer sig för att ta med sig en gäst till julfirandet och väl hemma i det lilla samhället så inser Lina att väldigt mycket är sig precis likt. Julen skall förberedas som alltid och samtidigt så märker hon att mamma Hedda har tappat gnistan. Hon verkar trött och ekonomin på pensionatet är inte heller något att glädjas över. Brodern verkar ha det knöligt i äktenskapet, lillasystern är just väldigt mycket lillasyster. Tur att Lina då har tagit med sig en gäst som gärna vill uppleva den svenska julen.
Snön ligger vit på taken, abborrarna skall pimplas, ljusen skall stöpas och kyrkokören skall ha sin traditionella konsert. Det här är varmt och med kärlek och så Koppången förstås.
Jag tycker att Helen Sjöholm gör den allra finast. Lyssna och gnola ni också!
visst är den fin
SvaraRaderaVerkligen, överraskande bra!
RaderaBåde boken och Koppången är fina!
SvaraRadera