Jul på menyn av Debbie Johnson är en feelgoodroman som utspelar sig i den lilla byn Budbury vid Devons dramatiska kust och jag ser miljöerna från Tv-serien Broadchurch framför mig när jag läser. Till byn flyttar Zoe och hennes extradotter Martha, de lämnar storstan för att komma bort från minnet av Marthas mamma som dött i cancer. Zoes bästa vän och Marthas mamma är alltså borta och nu ska de försöka leva vidare.
Det här är en charmig underhållningsroman som passar väldigt bra i juletid. Livet i den lilla byn, som har kafét Havsbris som nav, är alldeles precis sådant som man förväntar sig. Originella människor, sammanhållning och lagom med dramatik. Särskilt dramatiskt blir det när det blir snöstorm och en liten bebis väljer att komma ut. Han som dyker upp för att hjälpa till med förlossningen där i kafét är dessutom ovanligt snygg och trevlig ...
Det som jag ska klaga på nu är något jag inte trodde skulle hända men - det var för lite bakverk och mat. Om man har en roman med ordet meny i titeln så måste den ju handla om ätbara ting, eller hur? Mer scones, fler mince pies, fruktkakor och skådebröd. Kalkon och brysselkål, hattar och christmas crackers. Mer engelsk jul helt enkelt. Det hade jag önskat.
Det här är en charmig underhållningsroman som passar väldigt bra i juletid. Livet i den lilla byn, som har kafét Havsbris som nav, är alldeles precis sådant som man förväntar sig. Originella människor, sammanhållning och lagom med dramatik. Särskilt dramatiskt blir det när det blir snöstorm och en liten bebis väljer att komma ut. Han som dyker upp för att hjälpa till med förlossningen där i kafét är dessutom ovanligt snygg och trevlig ...
Det som jag ska klaga på nu är något jag inte trodde skulle hända men - det var för lite bakverk och mat. Om man har en roman med ordet meny i titeln så måste den ju handla om ätbara ting, eller hur? Mer scones, fler mince pies, fruktkakor och skådebröd. Kalkon och brysselkål, hattar och christmas crackers. Mer engelsk jul helt enkelt. Det hade jag önskat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!