Svenska kyrkan har en scen på mässan som de kallar Se Människan och som en av de första programpunkterna där idag fick jag lyssna till Linn Ullman som talade om kärleken som den största nåden. På frågan om var nåden finns tänker hon en stund och säger sedan att nåden är de små ljusglimtar i verkligheten som gör att livet går lekande lätt, de mjuka ögonblicken av kontakt och närvaro som gör att man går dansande genom dagen.
Det är en nåd att stilla bedja om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!