onsdag 4 juli 2018

du lever i mig - Kajsa Grytt

Du lever i mig av Kajsa Grytt är en roman som har alla ingredienser som jag gillar. Det är samtid, man får följa två personer: Peter, en ung man och Veronica, en medelålders kvinna, båda tittar tillbaka vad som hände en gång när Peter var barn och miljöerna i både LA och New Orleans är färgstarkt gestaltade och tillför både djup och komplexitet till texten. Men. Det är något med människorna som jag inte riktigt greppar och då blir min läsning lite smått irriterad. Varför beter de sig som de gör, varför tar de inte en enklare väg?

Romanen öppnar med att Peter ska röja ur sin döde fars källarförråd. Han ser förvånat att det är tomt, det enda som står där är en låst byrå. Utan att avslöja för mycket så ligger där drivor av brev från den mamma som hans pappa alltid sagt att hon övergav dem när Peter var tre. Peter har inte velat leva som sin pappa, ett hårt liv med alkohol och småkriminalitet utan vill vara vanlig, han träffar en tjej på krogen och när det börjar bränna till och kanske bli allvar så gör han sig omöjlig, att läsa mammans brev blir en start till att försöka förstå hur han har formats av sveket.

I Los Angeles lever Veronica, hon arbetar men att skriva manus till filmer och lever ett på ytan framgångsrikt liv. Det senset åren har hon levt allt mer tillbakadraget i sin villa i bergen och de flotta designerklänningarna hänger mest i garderoben. Hon går en barrunda då och då och skaffar sig en man för natten men livet känns ödsligt och tomt. Tanken på sonen i Sverige som hon svikit lämnar henne inte.

Två vilsna själar, två livsöden som både formats av ett svek. I kapitel som varvas får vi möta de två och jag är glad över att jag lyssnade på författaruppläsningen. Grytts röst, som blir Veronicas i mitt huvud, passar bra för den här berättelsen. Helt klart en läsvärd roman men det är något som fattas, något som saknas och kanske är det så att just det inte finns att berätta förrän de Peter och Veronica faktiskt hittar till varandra igen. Saknaden är en av romanens styrkor. En annan är jag genast började lyssna på jazz.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!