Sidor

onsdag 17 oktober 2018

olycksbarnet - del 2 i Malou von Sivers släktkrönika

Olycksbarnet  
av Malou von Sivers börjar där Mitt hjärtas oro slutar. Det har blivit 20-tal och direktör Axel Silversjö, boende i villan i Äppelviken har blivit änkling. Hans älskade unga hustru Sara har dött i barnsäng och nyfödde sonen Edwin blir betraktad som "olycksbarnet". Han tas om hand av hushållerskan Ingeborg och är ett svårlöstas barn som både fadern och morföräldrarna ser på som ansvarig för Saras död. När Axel så träffar Hedvig så vaknar hoppet för den lilla familjen. Matilda som är fem år äldre än Edwin saknar så en mor och trots att Ingeborg gärna skulle velat ta fruns plats i hemmet så gifter sig Axel med den tyska flickan Hedvig. Livet i den fashionabla villan blir inte enkelt och Axel är en svår man, han verkar utifrån dagens värderingar helt omöjlig att leva med. Självisk och empatilös, han misshandlar sina pojkar och avgudar sin dotter. Väldigt komplex man, hushållerskan Ingeborg får bli hans motpol, hon har lovat Sara på sin dödsbädd att ta hand om barnen och hon stannar lojalt vid deras sida.

Släktkrönikan tar oss som läser framåt i tiden genom 30-tal och till kriget där Hedvigs tyska släkt får ta en större plats i berättelsen och det spåret gillar jag att läsa om. Både Edwin och Matilda förblir för mig något av gåtor och jag hade gärna velat veta mer om dem, kanske hade jag velat att Sivers stannade lite längre i deras uppväxt och inte hastat fram till de spännande krigsberättelserna.

Jag var mycket förtjust i Mitt hjärtas oro när jag lyssnade på den och kanske är del två lite svagare, det är något som gör att jag strölyssnar ibland vilket är synd. Boken är inläst av författaren själv och det funkar extra bra, som det är en självbiografisk roman så skapar det närhet till berättelsen. Det känns som att Malou von Sivers sitter och berättar om sin släkts liv och det är både gripande och intressant men som roman så saknar jag något. Oklart vad.  

2 kommentarer:

  1. Tänk så olika vi upplever samma böcker ibland. Jag tycker den här boken var mycket starkare än den förra, se min reflektion om du vill :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sedär! Det är spännande att man läser samma bok så olika, det beror säkert på vad man har med sig i bagaget och vilket tillfälle man är i i livet också. Jag blev mest lite irriterad när jag läste den här faktiskt.

      Radera

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!