Sidor

tisdag 11 december 2018

bränn alla mina brev - en djupdykning i vredens ursprung


Bränn alla mina brev inläst av Alex Schulman är en rasande bra roman. Schulman utgår från sin egen vardag, han bär på en nedärvd vrede som ligger under ytan och som när som helst kan explodera. Han frågar sig varifrån den stammar och han bestämmer sig för att göra ett detektivarbete, börja hos sig själv och backa bakåt. Han behöver bara ta sig till morfar Sven Stolpe för att känna igen beteendet, hans morfar var en intelligent, rolig och snabbtänkt man, utstuderat elak mot alla sina fiender och allt mer paranoid. Vid sin sida har han hustrun Karin och ända in i döden är hon honom lojal. Det är en gåta, varför stannade hon hos honom och vad hade egentligen hänt i deras äktenskap?
Alex Schulman börjar leta, han sätter fart med att läsa Sven Stolpes samlade verk som han har i källaren. han upptäcker teman i romanerna som gör att han börjar misstänka att det hände något sommaren 1932 på Sigtunastiftelsen. Då var paret Stolpe nyligen gifta och snart inser Schulman att samtidigt var en ung student där vid namn Olof Lagercrantz. Då tar han sig vidare till Lagercrantz texter och genombrottet blir när han vid ett möte med David Lagercrantz inser att det finns brev bevarade mellan fru Stolpe och studenten Lagercrantz. De får han i sin hand och där hittar han nyckeln. 

På en personlig och stringent prosa så undersöker Schulman hur relationen mellan hans morföräldrar och hans koleriske morfars sätt att behandla sin familj skapat sår som förs vidare genom generationerna. Han bestämmer sig för att det arvet måste brytas. Hans familj och hans barn är för viktiga för att bära det arvet. För mig blir det en på många vis en personlig text, jag vet att det går att bryta destruktiva mönster men en del är lättare än andra. 

Jag bestämde mig som barn att om jag får barn så ska jag aldrig slå dem, jag ska inte låsa in dem i mörka skrubbar och jag ska inte trumma in i dem att de är totalt värdelösa, fula och feta. Jag skulle stötta och uppmuntra dem i deras intressen och drömmar. Det har jag lyckats med, det jag inte klarat av är förmedla att man duger utan att prestera och vara duktig. Mitt sätt att överhuvudtaget få någon positiv uppmärksamhet var att vara duktig. Den känslan har jag tyvärr också gett till min dotter. Det är inte ok. Tankemönster är svåra att ändra men det måste gå.  

Efter att ha läst Alex Schulmans roman så har jag blivit påmind om att förändring handlar om hårt arbete, vill man det så måste man lägga sina pussel, ta sig an sin historia. Förstå och förändra. Kärlekshistorien mellan Karin och Olof är riktigt fin, att den skulle få sådana konsekvenser kan ju i dagens värld te sig helt osannolik men det var en annan tid och kvinnans plats var vid mannens sida. Punkt. Romanen gör mig något trött på de där männen, genierna, som har ett entourage runt sig. På det viset känns den här boken märkligt aktuell. Perfekt läsning och ett givet tips till julklappssäcken! 



2 kommentarer:

  1. Jag trodde inte jag skulle tycka om Alex Schulmans böcker - eftersom han hade en sån raljerande och spydig ton i sociala medier, där jag först såg honom - men hans böcker är verkligen fantastiska: välskrivna, engagerande, känslosamma. Jag har tänkt att jag måste läsa "Bränn alla mina brev", eftersom jag blev så tagen av de tidigare böckerna.

    Om du lyckades bryta mönster, men ändå överförde något annat - duktigheten, prestationskraven - så tycker jag ändå du ska vara snäll mot dig själv och acceptera att man inte alltid kan uppnå ALLT man föresätter sig. I allt väsentligt lyckades du med det du ville: du har stöttat, gett kärlek och värme och uppmuntran - det är långt mer än vad många andra barn växer upp med.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Han skriver verkligen på ett sätt som gör att man inte kan värja sig. Det är sant att man ska vara snäll mot sig själv, den här romanen påminde mig ändå om att det faktiskt går att förändra mönster som sitter närmast inbrända i kroppen.

      Radera

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!