Sidor

söndag 21 juli 2019

systerklockorna - Lars Mytting



Jag har knappast rest i Norge alls. Det slår mig när jag läser Lars Myttings Systerklockorna  samtidigt som en arbetskamrat lägger upp spektakulära bilder från vandring till Trolltunga på Insta. Överjordiskt vackert!

Romanen utspelar sig i en liten by i Gudbrandsdalen och i mitten av byn står den gamla stavkyrkan, det är 1879 och en ny präst har kommit till den fattiga och barnrika platsen. Varje gång de två klockorna ringer till mässa så sluter byborna upp men nyårsdagen just det här året är så kall att Astrid funderar på att stanna hemma. Klockorna som samlar bygden är skänkta av hennes släktingar och de är till minne av de siamesiska systrar som en gång föddes och levde på gården. Det finns en legend som berättar att de kunde spå framtiden och kanske har Astrid samma gåva? Astrid minns det år som hon arbetade på prästgården med glädje och särskilt samtalen med den unge prästen. När så en av församlingens medlemmar fryser ihjäl under nyårsmässan bestämmer sig prästen att han måste försöka få en ny kyrka byggd. Stavkyrkan är för liten och otät. Han försöker få till finansiering av en ny modernare byggnad. Förändringens vindar drar genom den norska fjällvärlden.

Samtidigt kallar en tysk professor i Dresden till sig en av sina ambitiösa och begåvade studenter, skulle han vilja resa till Norge för att dokumentera stavkyrkor där? Professorn har hört att de rivs eller eldas upp för att de är omoderna. Det finns till och med möjlighet att få köpa en kyrka i Norge som de skulle kunna frakta ned till Dresden och återuppbyggas. Så skickas den unge konststudenten ut för att dokumentera de ornamenterade träkyrkorna och hans ankomst till byn väcker uppståndelse.

Lars Mytting  har i sin nya roman vävt samman legender från Gudbrandsdalen med historiska fakta och det tillsammans med fantastiska miljöbeskrivningar gör det här till en riktigt bra läsning. Episk roman med övernaturliga inslag är ju inte precis det som brukar locka mig men här funkar det. Hans böcker är ofta lite långa och lite mångordiga och det blir lite mycket här också. Samtidigt så tillför klädsel, maträtter, arbete på gården och årstidsväxlingar på fjället mycket som man inte vill vara utan.

Som alltid så vill jag genast resa och titta på miljöerna, det är en intressant diskussion som förs i romanen med krocken mellan det gamla och det moderna. Också i Sverige har mängder av äldre byggnader rivits eller eldats upp för att ge plats för det nya och någonstans så måste man tacka rörelsen som vurmade för det gamla och började att samla och bevara folkkultur i slutet av 1800-talet. Den mest kända samlingen är kanske Skansen i Stockholm med sina många hus varav Seglora kyrka är ett exempel på en flyttad kyrka. Ingen stavkyrka dock, jag åkte själv på skolresa till Hedared som barn. Inte tyckte jag att det var något särskilt då utan vi barn längtade mest efter Borås djurpark men nu skulle jag gärna se några medeltida kyrkor.  Lista över stavkyrkor finns att hitta och de allra flesta ligger eller har legat i Norge. 

Hedalens stavkyrka, Norge. 

2 kommentarer:

  1. Jag som är uppväxt i Habo kommun är glad att det är Seglora kyrka och inte Habo kyrka som finns på Skansen, det var tänkt så att Habo kyrka skulle flyttas dit men sockenborna sa ifrån de ville ha kvar sin fina kyrka. De hade blivit erbjudna 75.000 kr år 1900.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant. I en del orter så användes de gamla kyrkorna som magasin eller förråd, jag är uppvuxen i Fullestad och där finns den medeltida stenkyrka som renoverades i början av 1900-talet. Då hade den förfallit i mer än 100 år, som tur var så hade en del av målningarna klarat sig.

      Radera

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!