Sidor

söndag 17 november 2019

jag ångrar av hela mitt hjärta det där jag kanske gjort - Eric Rosén



På bokmässan i september så lyssnade jag vid några tillfällen på samtal om Eric Roséns debutbok, den självbiografiska Jag ångrar av hela mitt hjärta det där jag kanske gjort. Igår lyssnade jag så på boken, den gripande berättelsen om kärleken mellan far och son som är så grundmurad att den håller trots missbruk, fängelsestraff och väldigt många svek. Erics historia är gripande men berättandet blir aldrig sentimentalt, det gör läsupplevelsen mycket stark.

Erics föräldrar separerar när han och hans bror är små och livet med mamma, som är nykterist och arbetar inom omsorgen, och pappa som är blandmissbrukare och sjukpensionär är inte enkelt. Det är knappt om pengar överallt och när mamman går i i en djup depression får barnen i princip klara sig själva. Boken handlar om Eric och han uppväxt, brodern nämns mest i bisatser och jag kan förstå att det måste vara så när man skriver så starkt självbiografiskt. Samtidigt så hade jag gärna velat läsa mer om hela familjen. Hur påverkas de som grupp av pappans missbruk, oförmåga att ta hand om sig själv och sina barn och hans våldsamhet som leder till att han döms för mord. Huruvida han genomfört mordet kan Eric inte helt känna sig säker på, han kan bara inte tro att hans pappa skulle ha dödat en annan man. Hans älskade pappa som visserligen är en slarver och som har svårt med vardag men som  är påhittig och rolig att umgås med och som inte skulle kunna döda ens ett djur, har han mördat?

Eric är sjutton när han nås av beskedet att hans pappa har slagit ihjäl en bekant och på något vis känns det som om att det är pappans fängelsevistelse, och distansen till pappan som det leder till, som hjälper Eric att bestämma sig. Han ska inte bli som sin far, han ska inte svika, han skall inte slösa bort sina förmågor och talanger utan faktiskt ta tillvara dem. Efter en stökig egen högstadietid och avhoppat gymnasie så samlar han ihop sig och börjar jobba.

Jag funderade under läsningen på var skolan och socialtjänsten var under brödernas uppväxt, Eric röker och dricker i mellanstadieåldern. Han är ständigt hungrig eftersom mamman inte har pengar till mat. Det här är sent 80-tal och tidigt 90-tal. Var våra välfärdsystem så trubbiga då att man inte upptäckte barnens behov? Var fanns familjens vänner? Visst borde det funnits vuxna som såg och som kunnat hjälpa?

Det här är en berättelse om hur utsatta barn kan vara när de är fullständigt lojala med sina inkapabla föräldrar. Inget tvivel om att föräldrarna gör så gott de kan, men de räcker inte till. Hur mycket kärlek i världen räcker inte till om barnen går hungriga och driver vind för våg, det måste finnas ett nät som fångar upp dem. Nu verkar det ha gått bra för Eric, han har hittade sitt språk och sitt skrivande och han arbetar som journalist på Aftonbladet. Det känns trösterikt. Det kan ordna sig, hans egen förklaring till det är bland annat att han har en grundtrygghet i sin pappas klasstillhörighet. Hans namne och äldre släkting var författare och det ger ett hopp om att det kan han också bli.

Fin debut. Hoppas han skriver mer!

Hitta boken på närmsta bibliotek, på en ljudbokstjänst eller använd Omnible för att hitta bästa pris.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!