Sidor

lördag 18 april 2020

jag ser allt du gör - Annika Norlin



Inne på kulturkollo så har vi just nu ett tema som vi kallar reslust. Vi reser i fiktionen med hjälp av konst, musik och litteratur och de senaste dagarna har jag besökt norra Sverige i två fantastiska böcker. Häromdagen skrev jag om Stina Jacksons Ödesland och idag är det dags att skriva om novellerna Jag ser allt du gör av Annika Norlin. De läses i ljudboksversionen av Olof Wretling och det är helt fantastisk läsning/lyssning. Den västerbottniska dialekten tillför verkligen till upplevelsen av novellerna och jag tycker det är ett mycket bra val av uppläsare. Helst hade jag hört Annika Norlin själv, jag har hört henne läsa radionoveller och det har varit mycket bra. Nåja, Wretling är en helt ok ersättare. Jag går omkring i min trädgård med hörlurarna på och med ett konstant leende i mungipan. De här novellerna är för jäk*a bra helt enkelt.

Att återberätta noveller i en samling är meningslöst men det som gör att jag sträcklyssnar är humorn, de ironiska replikerna, igenkänningen och kombinationen av distans och närhet. Människorna är mänskliga och hjärtat brister när man läser om kvinna som en dag tar på sig sina Lundhagskängor och bara går. Mattan är en av novellerna jag hört förut eftersom den vann Sveriges radios novellpris 2019, den utspelar sig under högstadietiden och kanske är ändå temat för hela samlingen att växa upp och gå vidare i livet. Norlin skiftar tempo i sina noveller och det gör dem väldigt fina att lyssna på som ljudbok. En av novellerna handlar om ett punkband som ska ta bussen till Österrike för en spelning och den där smattrande punkiga energin blandas i texterna med Bachs air. Alltså de här novellerna ska inte skrivas om. De ska läsas. Eller lyssnas till!

Vill man lyssna på en riktigt bra intervju med Annika Norlin så länkar jag till Lundströms. Jag börjar genast tänka på vilka vänner som jag absolut måste tipsa om de här novellerna och tänker att jag måste börja lyssna på Säkert.

2 kommentarer:

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!