framtiden?

myrornas krig

De rödsvarta skogsmyrorna bär frenetiskt bort sina ägg och det ser ut som en flerfilig motorväg där på stenmuren. Vad är det som stör och hotar dem så att de bestämt sig för att flytta hela sitt bo? Jo, det är svartmyrorna, hälften så stora men många i antal, som attackerat. Än en gång är det konstaterat att storleken inte har betydelse, tänker på den uttjatade historien om myrorna som var så irriterade på elefanten som hela tiden trampade sönder deras bo. De bestämmer sig för att ge elefanten en match. När en av myrorna tagit sig upp till elefantens huvud ropar de andra myrorna exalterat:
- Stryp honom Emil, stryp honom!

Optimism och envishet lönar sig... Myrornas krig är annars för mig den sprakande bilden när TVn inte har någon sändning. Undra om dagens barn och ungdomar ens ser en tv utan sändning? Men svartmyror mot skogsmyror skulle kunna bli ett riktigt grymt TV spel. Bona med sina gångar, skötseln av äggen och attacker av andra myror. Se'n kommer människan med hett vatten och myrr och då är det Game Over.

växtkraft

Det behövs inte mycket för att det ska växa, bara en liten skreva fylld med halvmultnad tång ger grogrund till underbara lila blommor som i skyar svävar i vinden. I dagens höstlika ösregn får man trösta sig med en bild som påminner om hur det faktiskt var i förrgår. Fortfarande sommar faktiskt!

stickning och jag

Jag gillade att sticka och virka som barn. Otaliga är de dockkläder som stickats på frihand och senare även tröjor. För inte så länge sedan stuvades några av alstren undan i källaren, det är svårt att slänga det som man en gång skapat. Problemet var att jag inte hade tålamod nog att följa instruktioner och resultaten blev väl sådär. Men jag minns att jag tyckte det var mycket roligt och att jag var stolt då, samtidigt tyckte väl mamma att det var en bra och gratis sysselsättning. Restgarner fanns det gott om i mitt hem och handens arbete har varit självklar. Även om jag själv aldrig blev något vidare på att sticka så kan jag uppskatta riktigt fint hantverk och på Bohusläns museum har de just nu en utställning med bohusstickning. Vi såg grymt fina koftor och underbara mönster och färger. Men tålamod till sån't har jag fortfarande inte. Tyvärr.

vad är väl en bal?

Vad är väl en bal på Marstrand? Alldeles underbar!

the sorrows of an american

Sorgesång heter Siri Hustvedts senaste bok på svenska och för mig var det en av vinterns starkaste läsupplevelser. Mitt i romanen står Erik Davidsen, New Yorkbo med rötter i Minnesota och Norge, som när hans far dör börjar en resa för att genom brev, dagböcker och andra dokument lära känna sin far bättre. Sättet att leva har förändrats mycket på en generation och beskrivningarna av Eriks barndomshem får mig att tänka på Andrew Wyeths bilder som jag nyss sett. Samtidigt är romanen en resa i Eriks liv, ett utforskande av relationerna till dem han har omkring sig. Genom hela romanen går ett stråk av saknad och sorg över det liv som kunde blivit, de ärliga samtal som kunde hållits, den kärlek som kunde upplevts. Om inte om hade varit.

alla har vi våra talanger...

Dottern var i mellanåldern och vi hade besök som åkte med i vår bil. Besökaren kommenterade att bilen var så fräsch och fin varpå dottern försäkrade:
- Mamma är väldigt bra på att dammsuga.

Jojo, alla har vi våra talanger. Använder den idag när det regnar och är grått.

sorgesång för Easterly

Jag kan konstatera att jag fått smak för noveller. Under sommaren är Sorgesång för Easterly den tredje novellsamlingen jag tar mig an och jag gillar det. Korta koncentrerade berättelser som i Petina Gappahs fall oftast ger en liten inblick i livet som det ter sig just nu. Alla novellerna utspelar sig i Zimbabwe eller har huvudpersoner som kommer från landet och novellerna ger en bild av ett land i fritt fall. Korrumption, oerhörda inkomstklyftor mot en fond av "den stora sjukdomen med det lilla namnet". Människorna i novellerna tycks överleva genom att leva i lögner, de anar eller vet vad som händer men de orkar inte se och vänder blicken åt annat håll och novellerna ger en otäck bild av ett land där diktaturen tar sig bisarra uttryck. Jag gillar Gappahs sätt att berätta om sitt forna hemland, osentimentalt och med humor samtidigt som novellerna beskriver människornas liv i Zimbabwe på ett sätt som få reportage i en tidning skulle kunna. Tack för läsutmaningen på En bokcirkel för alla som tipsade mig om den här boken och om man vill vara med och diskutera den med andra läsare eller höra författarinnan så finns det möjlighet på Bokmässan i höst. Läs mer här!

vindöga

Om det är ögonen som är själens spegel så tycker jag absolut att det är fönstren som är husets själ. Det fornnordiska ordet för fönster är just vindöga och det är ett så vackert poetiskt namn på det som ger oss ljus och luft och möjlighet att blicka ut på världen. Vindue blev window på engelska så något har vikingarna bidragit med i landet i väster. Just nu är fönstren hos oss nymålade, nyputsade och gardinerna nytvättade. Det känns som att hela huset har fått ett vackrare och ljusare inre. Tänk om en månad då har vi nya ljusa trägolv också. Vilket lyft!

kvällstur

perfekt

Fulla av förväntan, finklädda och så glada. Allt var perfekt!

humlebrist?

TV 4 talar om för oss på sina nyheter att det är humlebrist och ser vi inte upp så blir humlorna utrotningshotade. Det måste vara i andra delar av landet för hos oss surrar det mest hela tiden. I juni var det aklejorna som lockade, sedan riddarsporrar och just nu är det lavendeln.

Jag kan förstå att humlorna söker till sig de underbart doftande blommorna.

Jag lurar just nu på om jag ska försöka repa lite blommor och torka. Det vore ett sköndoftande sommarminne att fylla påsar och lägga i garderoben. Så kan man sova gott i november på lavendellakan och drömma om Provence eller kanske Tjörn. Cést egale.

Åh, är det bondkakor?

Det är något visst med bondkakor. Helt klart. Många gånger när jag dukat fram fika så säger gästerna. -Åh, är det bondkakor, det är/var min favoritkaka. Ung eller gammal verkar inte spela det minsta roll. Tur då att de är så lätta att få till. Här kommer mitt snabbrecept, max en halvtimmes arbetsinsats.

Hacka 100 g sötmandel i matberedaren och häll ur det i en skål. Behåll kniven i maskinen.

Lägg 200 g smör och 2,5 dl strösocker samt 2 msk sirap i matberedaren och kör tills mjukt.

Häll i 5 dl mjöl och 1 tsk bikarbonat - kör tills det nästan håller ihop, tillsätt sedan den hackade mandeln och kör någon minut till.

Häll (den smuliga) degen i en plastpåse och forma en rulle inne i påsen. Smöret ska smälta på plåten och inte i handen arbeta därför degen så lite som möjligt. Lägg rullen i frysen.

Sätt ugnen på 175 grader. När ugnen är varm skivar man rullen i 40 kakor och lägger på plåt. Gräddas i ca 6 - 8 minuter. Klart gott.

det luktar litet barn här

Besök av två små lintottar. Så härligt att känna doften av dem och höra glada barnaskratt!

Det luktar litet barn här.

Det luktar som av lakan,

täcken och små svala kuddar.

Det luktar litet barn här.

Det luktar spända kinder,

liten mage, skrovliga små skinkor.

Det luktar litet barn här.

Barbro Lindgren

... och luften fylld av kaprifol!

ängelns lek

Det är Barcelona på 20-talet och en ung föräldralös författare får ett erbjudande han inte kan motstå. I en vindlande berättelse får vi följa David genom uppdraget och se hur han lurar döden gång på gång. Jag gillade verkligen Vindens skugga och såg fram emot att läsa Ängelns lek men jag blev besviken. Det blir för enahanda, för omständigt och gotisk skräck hart aldrig attraherat mig. Nja. Får istället glädja mig åt att friidrotts EM startar idag just i Barcelona. Inga stora svenska medaljhopp men det spelar ingen roll, jag gillar att se försöken och hoppas på att de sänder både förmiddags och eftermiddagspassen. I väntan på att tävlingarna kommer igång ska jag se "Gråta med ett leende" ikväll. En vacker spansk film som ställer frågan om dödshjälp på sin spets. Minns den från bio och det är näsduksvarning. Mycket gripande men ändå osentimentalt. 22 i kväll alltså.

musselstranden

Musselviken står det på järngrinden som stänger grusvägen från allmänheten. Bakom träden skymtar ett stort brunt hus med verandor och en brygga. Varje gång jag passerar kommer jag att tänka på Marie Hermanssons skimrande berättelse om Musselstranden. Havet och skärgården är så närvarande i hennes roman och historien berättas växelvis av Ulrika och Kristina. Saga och verklighet blandas nästan omärkligt och språket är förledande enkelt. Boken går inte att lägga från sig-en riktig sträckläsare. En extra dimension blir det av att veta att platsen Marie haft i tanken bär hon skrev boken ligger här i Stigfjorden, nära.

konstrunda

Regnet faller och läge för konstrunda. Vackrast av allt var glas och textilkonstnären Anna Eggert. I galleriet i hamnen i Skärhamn hängde några riktigt härliga glastryck. Personliga screentryck där gamla foton och tryckta spetsar och tapeter blandades hängde mot fönstret. Läckra! Utställningen på akvarellmuseet är i år Andrew Wyath och jag var inte särdeles imponerad av hans arbeten däremot tittade jag länge på Kati Immonens bilder: memorabilia. De var monokroma i regnbågens färger och liknade stora polariodbilder som vattenskadats. Alla motiven skulle kunna sitta i familjealbumet men vattenskadorna förvränger motiven och perspektiven, låter vissa detaljer framträda tydligt och annat kan bara anas - precis som barndomsminnen.

att ta till vara eller inte ta till vara?

Man kan fråga sig om det är genetiskt det här med att ta till vara det som naturen ger. Vår hjärna ska ju enligt forskarna vara identisk med stenåldersmänniskans och då var det säkert viktigt för överlevnaden att kunna samla och konservera mat. Idag kan vi köpa det vi vill ha ändå gör det nästan ont att se hallonen på busken. Vinbären plockas och strövandet efter kantareller fortsätter trots att vi inte äter upp allt vi samlar så fortsätter det. Att ta till vara, inget får förfaras var grundstenen i bondesamhället och det är ju faktiskt bara en generation bort från mig. I min mormors hushåll var det konserveringsapparater, frysboxar, syltande och saftande igång halva sommaren och nästan hela hösten. Jorkällaren och matkällaren full. Kanske är det ändå en blandning av arv och miljö detta eviga samlande? Hursomhelst så blir vinbärssaften mycket god och nyttig och inget smakar väl så gott som det man gjort själv? Nöjd : )

dagens text

Kvällspromenaden som är en blandning av motion, reflektion och avkoppling har numer också blivit en kulturstund. Tack snälla okända grannar längs rundan som satt upp en liten anslagstavla och på den sitter en vacker dikt eller en sångtext i en plastficka - en ny varje dag. Idag har jag läst Ulf Lundell. Lovely!

strandaster

doftdator?

Önskar jag kunde bjuda på doften av luktärt som slingrar sig genom trädgården och att den gick att spara i en fil. Det vore något att ta fram till vintern!

fredagsläsning

Filter i brevlådan.

mörkrets hjärta

Passar kanske att skriva om Heart of Darkness av Joseph Conrad i samband med att jag har läst Vi, de drunknade som har en liten utvikning om en sjöman som varit lots i Kongo. Conrad var i sin ungdom sjöman och byggde många av sina texter på erfarenheter han gjort till sjöss och resor till de koloniserade delarna av världen. Mörkrets hjärta, som kom ut 1902, var ett av standardverken på engelska instutitionen på 80-talet och häromdagen letade jag fram min gamla pocket. Full av anteckningar var den och plötsligt föll sorgen över mig. Aldrig läser jag en bok och antecknar längre... Pappret i penguinupplagan var gulnat och blyertsen knappt läsbar. Så mycket möda som sitter i en enda läsning och så mycket arbete med uppgifterna som skrevs på skrivmaskin och lämnades. Härligt befriande är det då att se Henrik Langes version i "80 romaner för dig som har bråttom".

De som vill kan ju också se filmen Apocalypse Now som utspelar sig i Vietnamn men som bygger på tankarna om människans mörka sida som rymmer ondska och grymhet. För den som vill fördjupa sig kan man läsa Utrota varenda Jävel av Sven Lindqvist. Otäck och viktig läsning.

frisörsbesök

Hört hos frisören till manlig kund:
- Vad använder du för schampo då?
- Jag vet inte, jag tror det är gult.

varsågod

- Varsågod, en rötmånadspytt till lunch!

Tackar, matlusten kommer i rasande fart.

mitt liv som pingvin

SVT sänder en norsk serie om polarforskare. Det märks att vårt grannland är otroligt stolta över sina äventyrliga upptäcktsresande och senast handlade det bl a om Nansen och hans fartyg FRAM. Inte är jag väl särdeles intresserad av polarforskning men eftersom vi sett fartyget på ett museum i Oslo så fortsatte jag att titta. Tänk att människor gav sig av ut i det okända, kunde inte kommunicera. Vilka strapatser. Man undrar vad som drev dem?

I Katarina Mazettis småroliga roman Mitt liv som pingvin ger sig en grupp från Sverige ut på en resa till Sydpolen för att hitta pingviner, eller kanske är det för att hitta sig själva? Som alltid med Mazetti så är igenkänningsfaktorn stor, alla personerna på resan känner du igen i en släkting, arbetskamrat eller måhända i dig själv. Resan blir betydligt mindre strapatsrik än de norska äventyrarnas men under ytan så har resenärerna hemligheter som avslöjas allteftersom ruttens gång. En lättläst bok som i sin komik också avslöjar tragik. Klart läsvärd! Fick när jag skrev detta lust att se Happy Feet. Får hoppas det kommer några barn hit på besök som alibi snart...

psykligt

På radion besöker de naturhistoriska museets samlingar i de mörka källarvalven. Rad efter rad med glasburkar fyllda med diverse...Forskaren som guidar menar att man vet aldrig vad som behöver sparas, det som verkar ointressant idag kan vara intressant att se om hundra år.
- Psykligt, är journalistens kommentar när han ser hyllorna fyllda med burkar.
Tänk att jag inte hört, eller använt ordet psykligt sedan jag gick i mellanstadiet. Det skulle behövas ett förråd fyllt med ord typiska för olika årtionden som man gå tillbaka till. Eller det kanske finns? Tipsa gärna om någon av min läsare vet!

mer än en tröja

Senaste dagarna har läsandet gått i sjöfartens tecken och vad passar väl bättre när man befinner sig på en ö? På västkusten, och i andra kustbygder vad jag förstår, har de olika öarna haft fiskartröjor i olika färger och mönster. Maken har fått en fin tröja stickad av svärmor och den är fylld med tradition. Mönstren finns samlade på Bohusläns museum och orginalet till Ms tröja finns att se på Tjörns hembygdsmuseum. Med hjälp av mönster och färg kunde man se fiskarnas hemvist och om de gick man överbord så kunde man se vart den omkomne hörde hemma även om kroppen var sargad eller hade legat länge i havet. Tröjan var på ett sätt som en identitetshandling och mönstren kändes igen runt hela Nordsjön. Tjörns tröja är av rött och blått ullgarn och uppe vid halslinningen ska bokstäverna IHS stå. Det betyder "Iesus Hominum Salvator" - Jesus världens frälsare, och skulle kanske ge beskydd på färden. Bäraren av tröjan nedan har fått sina initialer istället för gudomligt beskydd instickade. Väl så bra men jag är inte säker på att den funkar på banken, inte ens i Skärhamn...

vi, de drunknade

Sällan har jag läst en roman som utmanat mig med så speciell vokabulär. I Vi, de drunknade av Carsten Jensen fängslas jag av de många historierna som har havet som genomgående tema och språket är fyllt med sjömans, redar och sjöfartstermer. Också havet och naturen kring havet beskrivs på ett precist och ordriktsätt. Det är lätt att nästan drunkna i alla ord i denna episka berättelse som sträcker sig över 4 generationer och har sin utgångspunkt i Marstal, Danmark. Havet är människornas hopp men det är också grymt och läsaren får i romanen följa sjöfararnas öden runt om i världen. Jag tyckte mycket om att läsa boken som jag fått av min hemliga bokvän. Språket tar nästan andan ur en och historierna spretar i skön fabuleringskonst och man kan då inte anklaga Carsten Jensen för att vara minimalistisk. En ovanlig läsning: Tack min snälla bokvän för läsupplevelsen!

hoppla, en gubbe!

När man sätter sig i en liten båt och tar en tur så händer det plötsligt saker. Vägen som man cyklat många gånger, bergen som man trodde man kände, badplatserna man vandrat till ser man från en annan vinkel och så har man fått nya perspektiv och utökat sin omvärld. När vi kommer i en liten båt till en holme så klättrar vi upp till holmens topp. Där förväntar vi oss att finna ett röse som vi, om vi vill ha tur på färden, lägger ytterligare en sten till så som sjöfarare gjort i långa tider.

Men hoppla, här var det en gubbe! En underbar liten knotig gubbe av drivved som har hittat sin plats där han tittar ut över Stigfjorden. Och glad ser han ut också!

hörselproblem?

22 grader. Ett glas rött, bröd, ost, oliver, tapenade, avokado, tomat på verandan. Kaffe och biscotti. Jag undrar:
- Hör du syrsorna?
- Ja, jag hör allting men det är något konstigt där i mellanregistret där kvinnoröster är...

Såpass.

härproducerat

Närproducerat har ersatts av härproducerat och förvirringen i miljömärkningen ökar. Vad ska en liten konsument välja som vill handla så miljövänligt som möjligt? Å ena sidan så vill jag gärna se ett öppet, betat landskap runt mig, å andra sidan så hörde jag på radio häromdagen att småjordbruken ökar transporterna... Mannen som intervjuades från Arla påstod att deras närproducerade ekologiska mjölk som mjölkades i södra Småland, kördes i lastbil till Vimmerby där den packades, sedan till ett centrallager i t ex Växjö för att sedan komma tillbaks till södra Småland var en miljövänlig närproducerad produkt. Förtroendeingivande? Not. Härproducerad då, vad betyder det? På ICA finns ägg, jordgubbar och potatis som är lokala produkter. Tänk om jag behöver handla annat då? Här är här där man är, och man vill gärna välja och betala för betat vackert kulturlandskap!

utflykt till Dyrön

ny skissutmaning

På bloggen swescrapbook har de roliga skisser som man kan få inspiration från. Denna veckan har jag skapat utifrån sockergrynets fina skiss. Bilden är från vår resa till Rom vintern 2010.

snullet trasten!

Joyce Carol Oates i facebookcirkel

Väntar alltid på nästa roman. Ja, några författare har följt mig under många år och en som jag alltid väntar på är Joyce Carol Oates. Som tur är behöver man sällan vänta särskilt länge för hon är osannolikt produktiv. Jag har läst nästan hela produktionen och gillat det allra mesta också ungdomsböckerna. De senste åren har Blonde, Fallen, Älskade syster och Dödgrävarens dotter varit de titlar som fångat mig allra mest. Därför blev jag riktigt glad över att läsa att det blir Dödgrävarens dotter som ska bli En bokcirkel för allas facebookcirkel. Det ska bli så kul att läsa den igen och sedan bokcirkla live tillsammans med andra intresserade bokcirkelkompisar. Hoppas vi blir många som hänger på!

vy över Rom

med uppenbar känsla för stil

2005 var Med uppenbar känsla för stil en riktigt snackis och trots det så blev det inte av att läsa då. Stephan Mendel-Enks syn på manligheten är en fostran in i tuffhet, hårdhet och våld som startar så snart det lilla gossebarnet är fött. Han menar också att orsaken till att ingen förändring sker är att alla egentligen går omring och är rädda för männen medfödda raseri. Han jämför fotbollshuliganernas hederskod med sin egen uppväxt och ser många likheter. Framför allt handlar det om att inte verka vek, och där tycker jag att Mendel-Enk glömmmer en dimension i sin reportagebok. Hur kommer det sig att pojkarna fostras in i att hela tiden bedömas för vad de gör medan flickorna bedöms för vad de är? I detta synsätt förlorar både män och kvinnor. Hur kan det ändras? Vilken roll har förskola och skola?

Efter att ha läst Mendel-Enks underbara lilla uppväxtskildring Tre Apor nyligen så kan jag konstatera att jag uppskattar författarens drastiska formuleringar, provocerande innehåll och lättlästa flyt men jag håller nog inte riktigt med. Jag tror på det goda, att både män och kvinnor vill göra gott om de kan.

lion av Laura Ford

pilane - kultur och natur i samklang

En cykeltur till vår närmsta sevärdhet Skulptur i Pilane. Som varje år är det en mycket mysig utflykt. Skulpturerna tillsammans med det betade landskapet och alla fornlämningar gör platsen speciell. Den skulptur som fångade mig särskilt iår var Rekonstruktion av Nils Ramhöj. Högt uppe i en röjd glänta satt björkstammarna fastsatta på gamla stubbar och det blev en suggestiv stämning. Jag kan tänka mig att det kan vara mycket vackert i skymningen. I mina tankar handlade det om konformitet, träden var nedtagna, tuktade och sedan tillbakasatta i snygga rader men enligt konstnären hade han tänkt på människor i exil. Så'n är konsten: tolkningsbar utifrån betraktarens öga...
Uppe vid gravfältet var också en tankeväckande installation som Steinunn Thorarinsdottir kallar Borders. Androgyna gestalter i människostorlek och i olika poser som fanns i två identiska uppsättningar. En i aluminium och en i rostat gjutjärn, de stod grupperade på var sin sida av den forntida graven och mitt emellan går fåren och betar. Konst i skönt avslappad omgivning gör att den blir tillgänglig för många. Fast just idag hade jag gärna sett att det inte var så populärt. Tänk att få vandra där i hagarna i kvällningen alldeles ensam det vore en upplevelse...

sjöväder imorgon

Långpromenad när det äntligen håller upp, öser båten och möter en äkta tjörngubbe, en trevlig 70-årig man i jeans och dialekten på plats. "Jag kan se på molnen att det blir sjöväder imorgon" säger han trovisst. Han ska ut och dra makrill utanför Björholmen och ställer iordning sina redskap. Vad han kan läsa ut ur dessa molnen som inte jag kan det förtäljer inte historien men jag tror han har rätt. Vi hoppas på sjöväder imorgon.

önskeutflykten

skyline

Skyline är höghuset i Johannesburg som de omkringboende kallar "den afrikanska vägkorsningen". Romanen Skyline är fylld av möten mellan människor som på olika sätt lever utanför det förväntade; papperslösa flyktingar, ett blint par, transsexuella prostituerade, knarklangare, en religiös dam, Bernard-flaggförsäljaren och den autistiska flickan Mossie och hennes storasyster tillsammans med deras missbrukande mamma. Vi får genom storasysterns berättelse, och de människor hon är vän med i hustet, höra om de, ofta tragiska, händelser som gjort att de nu befinner sig i en trång, omodern lägenhet i Johannesburg. Ofta är det krig som tvingat dem på flykt men de har också närt drömmar om ett bättre liv i "Mandelas regnbågsstat". Kapitlen är korta episoder och varje kapitel följs av en beskrivning av en målning som är en tolkning av ett berömt konstverk. Så gör också invånarna i Skyline, de skapar sig sitt egna universum där det etablerade samhället finns som inspiration men inte som mall.
Patricia Schonstein Pinnock har skrivit en fantasisk liten roman som jag är mycket glad att jag hittade. Tack Adlibris som lockade med titeln när jag beställde andra böcker som utspelar sig i Sydafrika, jag är glad att jag klickade på köp!

PS. Hamnade på bokförlaget Tranans hemsida i jakt på en bild till mitt blogginlägg. Hur många intressanta titlar som helst hittade jag där särskilt med tanke på läsutmaningen Afrika i Fokus på En Bokcirkel för Alla. Kika in på Tranan alla afrikaintresserade!

rooto

Olika somrar har olika flugor, vi har tävlat med femkamper, hinderbanor, spelat kort, kubb, dart, kastringar, riddarspelet och nu var det dags för Rooto. Något anpassade regler för de små men i vår version blev det bra träning på addition och riktigt trevligt på en gång. Och så får man träna sig på att både förlora och vinna. Nyttigt!

a good man in africa

Vid ett besök i bokhandeln A Novel Idea i Dar es Salaam blev jag rekommenderad ett antal romaner och Willam Boyds A Good Man in Africa och An Icecream War var två av dem. A Good Man in Africa är Boyds debutroman och det har också gjorts en film med samma namn och manus skrivet av Boyd. Filmen har jag inte sett men boken har jag läst med stor behållning. Den är en ironisk och ganska svart skildring av ett fiktivt land i Afrika som håller på att falla samman med hjälp av kolonialmaktens missriktade inblandning. William Boyd själv är uppvuxen i Ghana och det är kanske inte allt för orimligt att tro att han skriver om erfarenheter från sin uppväxt. Huvudpersonen, en ung brittisk diplomat med liten egen drivkraft, hamnar i allsköns trubbel bl a blir han mycket förälskad i chefens dotter och delaktig i en smuggeltrad med strumpbyxor... Det smått raljanta språket, underdrifter och sarkasm, diplomatins protokoll gör att man fnissar sig igenom stora delar av berättelsen och jag påminns om min ungdoms läsning av PG Wodehouse. Lite Wooster och Jeevesvarning alltså!

mänskliga matberedaren kompletterad

När den mänskliga matberedaren inte är på plats och man får lust, ja då behövs en maskin... Beställde en på nätet och hoppas att vi gjort ett gott val. Jag är helt fascinerad av hur smidigt det är att handla precis vad man vill fast man bor långt från affärer och redlighet. Som storstadsbo har jag inte riktigt reflekterat över näthandelns möjligheter för glesbygd förrän i år. Jag har handlat från Adlibris, framkallat foton på Crimson och nu också köpt mig en hushållsapparat utan att lämna ön. Med mobilt bredband så kan man ju faktiskt få tag i precis det man vill varifrån som helst, hela världens affärer finns där och paketet levereras snabbt och lätt. Det kan man kalla service. Najs!

dagens äventyr

Äventyren fortsätter. Bestämde oss för att ta en tur till det vackra naturreservatet vid Säby ö. Underbar vindlande väg ledde genom vackra betade saltängar med unik flora och utsikten över Säby kile och västerhavet var fantastisk. M kände sig mest som en deltagare i ett tv spel. Level 1 var att navigera mellan alla enorma komockor utan splatter. Änligen framme vid grinden till level 2, lösa problemet för att komma igenom, och där mötte oss korna som bligade ondskefullt i sitt idisslande. Ny grind och ännu fler, och större kor som dessutom låg alldeles bredvid vägen. Level 3 completed. Slutligen kom vi fram till den lilla stenstugan och den dörren vågade vi inte ens öppna. Bossfight? Inga vapen och extraliv kunde vi samla på oss längs med vägen heller... Just det, naturen var underbar men korna, korna!

det stora i det lilla

På snurran i min lilla biblioteksfilial stod en novellsamling. Jag läser sällan noveller och hade därför helt missat Alice Munro. Hon är en kandensisk novellist som då och då nämns i samband med nobelpriset. Jag är mycket glad över att jag tog Nära hem i flykten - läsningen har gått ganska långsamt för varje novell handlar om det stora i det lilla eller kanske det lilla i det stora? Berättelser som vindlar sig fram i det som jag förstår är Munros barndoms och ungdomstrakter är läsning som kräver lite eftertanke och dessutom är de del av en annan miljö och tid än min egen. Mycket läsvärd! Ellen Mattson har skrivit en fyllig recension i SvD så jag länkar till den och ser fram emot att läsa För mycket lycka som är hennes senaste samling på svenska. Perfect for a rainy day!

ett sätt att koppla av

För J är tvspelandet den ultimata avkopplingen. Ett sätt att vistas i en annan spännande värld där livet är ganska tydligt. De goda är goda och de onda ska besegras och på vägen krävs både mod och skicklighet. I min barndom och tidiga ungdom fyllde läsandet till viss del samma funktion, jag läste för att kunna leva ett annat liv som var mer spännande, omväxlande och dessutom mycket avkopplande. Jag låg i mitt rum och var mer eller mindre okontaktbar och ville inte störas och plöjde det nyöppnade kommunbibliotekets ungdomsavdelning. Jag läste allt. Varje gång jag kom in gick jag till hyllorna och kollade ryggarna i bokstavsordning. Fanns där något jag inte läst så lånade jag det genast, vad jag läste minns jag egentligen inte men i Sven Wernströms serie om Trälarna längtade jag efter varje del. Kram, Puss och Love, love, love också förstås. Riktiga 70-tal klassiker!

bibliotekets lov

Min bloggdag idag skall tillägnas biblioteken! Jag fullkomligt älskar bibliotek och det de står för. Folkbibliotek som är gratis och öppna för alla. Vilken skatt! Jag arbetar i samma byggnad som ett folkbibliotek av den genuina sorten. Skolklasserna får komma och låna under guidning av kunnig barnboksbibliotekarie, lärarna är betrodda med larmnyckel = fri tillgång, pensionärerna ordnar Internetkurser, lokala konstnärer och hantverkare ställer ut, elever ordnar utställningar med dikter och alltid något bra att läsa på snurran. Innan sommarlovet sprang jag förbi och ryckte till mig ett antal spännande titlar och de gör mig sällan besviken. Ingvors val är så proffsiga och breda. Vilken ynnest att få ha tillgång till ett så härligt bibliotek och tack alla generösa kulturtanter där ute som har välkomnat en liten tös helt utan läsbakgrund in i litteraturens värld.

äventyrligt tillräckligt...

Mitt liv är inte så särdeles äventyrligt i vardagen men idag fick vi äventyr så att det räckte till och blev över. Båtmotorn bestämde sig för att lägga av på fjorden och det blev till att ro. M parerade strömmar och tränade samtidigt som damerna i familjen kom med käcka tillrop... Nåja, nu var det kanske inte så att det var fara för liv och lem eftersom a)fjorden är full av småöar att lägga till vid, b) trafikerad av många småbåtar som kan hjälpa till, c)ingen vind att tala om d) utmärkt telefontäckning, men det var tillräckligt med äventyr för mig...Undra om man blir fegare med åren automatiskt, finns det en komponent i åldrandet som gör en harigare? Ja, ja lite spänning ger livet krydda, eller inte.

Tematrio - Vive la France

Dags för ny tematrio och passande nog just idag så kommer tips om franska författare.

Först ut är barndomens äventyrsberättare no 1: Jules Verne. I skolbiblioteket fanns många av hans böcker och jag läste dem alla, Jorden Runt på 80 dagar och En Världsomsegling under Havet är de titlar som jag så här 35 år senare minst bäst, kanske för att jag i tonåren köpte dem på en auktion och läste dem igen. Undra om de håller för en omläsning i vuxen ålder? Det som lockade mig var resandet och upptäckandet och jag minns att jag tyckte romanfigurerna var så modiga.

Av nobelprisvinnaren Jean-Marie Gustave le Clézio har jag ännu bara läst Skattsökaren som fortsätter det äventyrliga temat i tipsen. Skattsökaren är inspirerad av le Clézios farfars öde och berättelsen börjar på Mauritius på 1890-talet. Alexis får efter en våldsam orkan en skattkarta i sin hand... Han finner så småningom sin paradisö men inte ens där är livet alltigenom enkelt att leva.

Sista tipset är en riktigt populär författare som nått många läsare över hela Europa. Anna Gavalda har bl a skrivit Tillsammans är man minde ensam och Lyckan är en sällsam fågel. Hon skriver romaner som på något sätt börjar med relationer och i persongalleriet och i handlingen finns det mycket man kan känna igen från sitt eget liv eller vänner och bekantas liv. Härliga och lättlästa romaner perfekta för stranden eller hängmattan.

Fler tematrior finns att läsa hos Lyrans Noblesser.

Här kommer Henrik Langes version av Jules Verne hämtad ur 80 romaner för dig som har bråttom...

så fint!

Devils Peak

"Ändamålet helgar medlen, någon måste ta ställning. Någon måste säga: Nu räcker det, hit men inte längre." Tobela, f d elitsoldat, bestämmer sig för att hämnas sin son som har blivit vådaskjuten i ett bensinmacksrån. Han ger sig, som alla barns riddare, ut på en jakt för att ta lagen i egna händer. Kriminalinspektör Griessel har blivit utsläng från sitt hem och fått ett ultimatum ställt: bli nykter eller du ser aldrig dina barn igen. Christine prostituerar sig för att kunna leva ett drägligt liv med sin dotter Sonia. Dessa tre vinddrivna personers berättelse får man följa i Deon Meyers Devils Peak och huvudpersonernas väg korsar så småningom varandra i en blodig uppgörelse.
Den tredje deckaren av Meyer som utspelar sig i dagens Sydafrika utspelar sig runt Taffelberget, Johannesburg och den är en riktigt spännande historia med rappt språk och det ger läsaren en extra kick med de tre parallella historierna som vävs in i vartannat. Som i Meyers tidigare böcker så vill huvudpersonerna göra gott, så gott de förmår, men omständigheter och egna felval ställer till det för dem - så som det gör för de flesta. Läs gärna de andra böckerna om Tobela "Tiny" Mpayipheli innan så växer porträttet av honom:

Död i gryningen: http://joanna-ochdagarnagar.blogspot.com/2010/06/dod-i-gryningen.html

Jägarens hjärta: http://joanna-ochdagarnagar.blogspot.com/2010/07/jagarens-hjarta.html

jag kan cykla nu del 2

Jag kan cykla nu, sa hon med övertygelse i rösten och så var det faktiskt. Det gick utmärkt att både starta och stanna och T cyklade ända till badet varje dag. Men när motvinden kom på hemvägen då var det jobbigt och ett par besök i diket fullt av vass blev det. Benen var blå-grön-gula till färgen och T sa förnuftigt:
- Jag har riktiga sommarben.

En härlig kväll cyklade vi på vägen och en äldre herre stannade bilen.
- Så sommarvackert ekipage, sa herrn till T.
- Tack, sa T.
- Å, en sån fräsig cyklelhjälm, sa herrn.
- Tack, sa T.

Efteråt frågade T mig lite oroligt, fräsig, är det fräck eller?

Vokabulären ändrar sig allteftersom tiden går...

cocoa daisy

Jag gillar att bli lite utmanad ibland. Riktigt roligt är det när mitt månadskit från Cocoa Daisy kommer. Scrapprodukter som någon annan har valt och koordinerat. Där finns alltid papper och dekos som jag inte skulle ens tittat på i en affär. Plötsligt finner de en självklar plats på en LO. Som här, gammelrosa crêpepapper - som hand i handske!

blixtar och dunder

Klockan är strax efter 10 och det är 25.4 grader ute. Mörkret lägger sig sakta och åskan mullrar i fjärran och regnet trummar på taket. Alla lampor är släckta, sladdar urdragna och några stearinljus ger hjälpligt ljus att lösa ett korsord. Tänk, när jag var liten då skulle man sitta i bilen när det åskade. Min faster var osannolikt åskrädd och spred denna vana över släkten. Ljudet är det starkaste minnet; regnet trummade mot biltaket. Mysigt var det att sitta där med en bok eller serietidning, jag var nog inte egentligen åskrädd men det låg liksom en spänning i luften... Nu ligger vår stuga så till att det mullrar förfärligt när ljudet rullar mellan bergen och det låter ofta värre än vad det är. Just nu så är det full fart på blixtar och dunder och kanske skulle man ta ficklampa och Alice Munro med sig till bilen?

abstinens

Framåt kvällen lär den slå till - abstinensen. Så var då nästan en månads fotbollsVM slut. När kvällen kommer efter en varm dag så har det varit härligt att följa en match och jag får hoppas att det kommer några bra deckare i tablån istället så att inte saknaden blir alltför stor. Spanien vann med sitt diciplinerade spel á la Barcelona och den katalanska flaggan viftades med i spelarnas händer. Tur att det finns mer sport att se fram emot. Längtar redan till 27 juli - 1 aug. Tänk om jag kunde följt det på plats. Vilken grej, den mest spännande idrotten i den fantastiska staden!

konserverad sommarro

Blåbären ute i backarna står,

bockar och säger: ta mig, du får.

Pajer och sylt ska de bli kan du tro,

vår konserverade sommarro.