Saknade te havs passar liksom mycket bra att lyssna till när man läst Calle Brunells Brev från en bruten horisont.
Sidor
▼
tisdag 31 maj 2011
brev från en bruten horisont
Det som slår mig när jag läser debutanten Calle Brunells vackra roman är att det där med kärlek är inte så enkelt. Varken kärleken mellan man och kvinna eller mellan förälder och barn är självklar och okomplicerad, generationerna innan oss påverkar så starkt vårt sätt att förhålla oss att det är smärtsamt.
I ett bibliotek, i en stad, i Sverige möts två människor som båda är försiktiga med att binda sig och allteftersom romanens pusselbitar faller på plats inser jag som läsare varför. Den tråd som bilder dem samman tar oss med på resor från Västerbotten och Wales, från Västerås till Portsmouth, från irländska sjön till miraklet på de bohusländska hällarna och den följer den tunna linjen mellan kärlek och galenskap.
Det här är en sorglig, vacker minnesmosaik skriven på ett sätt som tilltalar mig, där finns dårskap, klokskap och människor som jag tar till mitt hjärta. Avsnitten som beskriver psykisk sjukdom är så levande gestaltade att jag lider med, kärlekens fröjder på de bohuslänska hällarna får mig att småle och beskrivningen av hur världen plötsligt känns trång och inskränkt kan jag identifiera mig med. Detta är en härlig läsresa och jag hoppas att många läser Brev från en bruten horisont.
I ett bibliotek, i en stad, i Sverige möts två människor som båda är försiktiga med att binda sig och allteftersom romanens pusselbitar faller på plats inser jag som läsare varför. Den tråd som bilder dem samman tar oss med på resor från Västerbotten och Wales, från Västerås till Portsmouth, från irländska sjön till miraklet på de bohusländska hällarna och den följer den tunna linjen mellan kärlek och galenskap.
Det här är en sorglig, vacker minnesmosaik skriven på ett sätt som tilltalar mig, där finns dårskap, klokskap och människor som jag tar till mitt hjärta. Avsnitten som beskriver psykisk sjukdom är så levande gestaltade att jag lider med, kärlekens fröjder på de bohuslänska hällarna får mig att småle och beskrivningen av hur världen plötsligt känns trång och inskränkt kan jag identifiera mig med. Detta är en härlig läsresa och jag hoppas att många läser Brev från en bruten horisont.
skatten i grottan
Såhär några dagar efter mors dag så skriver jag om en av de få barn och ungdomsböckerna som fanns i mitt barndomshem. Där fanns en hylla med Sigge Stark, Barn 312 och några titlar i En bok för alla bl a Mor gifter sig. Det var allt. Kan då tro att jag läste Skatten i grottan många gånger. En riktigt härlig äventyrshistoria med äppelkindade amerikanska ungdomar i huvudrollen. Boken var min mammas, undra egentligen var hon fått den ifrån? Jag är så tacksam för att jag vuxit upp med en mamma som ägde mycket få böcker men som skjutsade till biblioteket varje fredag. Eller nja, i ärlighetens namn så skulle det åkas från landsbygden till närmsta samhälle för att handla och då fick jag åka med. Lånade och läste allt. Utan urskiljning och jag hittade verkligen en skatt där nere i kommunhusets källare. Kvar i min hylla ligger som påminnare Skatten i grottan.
måndag 30 maj 2011
tematrio - mamma
Dags för tematrio igen! Lyrans Noblesser utmanar oss att berätta om tre minnesvärda mammor ur litteraturen och jag är med:
Först så får det nog ändå bli straffspark, kan inte gå förbi Muminmamman. Handväska, halsband, förkläde och ett stoiskt lugn. Oavsett om världen rasar så finns hon där trygg och syltkokande.
En mamma som lever alltmer i sina minnen berättar Tahar Ben Jelloun om i sin vackra och ömsinta roman Min Mamma. Glömska och ålderdom blandas med minnen från moderns barndom i Marocko. Vi får följa sonen som ser sin mamma alltmer tappa livsgnistan och blir varse hur svårt det är att se en anhörig förändras. Vemodigt.
Det tredje tipset är en aktuell svensk pocket, Josefine Sundströms Vinteräpplen berättar tre generationer kvinnors historia. Bäst av alla får vi lära känna Marie - som blir mamma vid 17-års ålder och som, trots sin egen mammas förtryck gör allt för att hennes dotter ska få ett bättre liv än hon själv. Det är Österbotten och berättelsen sträcker sig från 30-tal fram till nutid. Läsvärt!
Först så får det nog ändå bli straffspark, kan inte gå förbi Muminmamman. Handväska, halsband, förkläde och ett stoiskt lugn. Oavsett om världen rasar så finns hon där trygg och syltkokande.
En mamma som lever alltmer i sina minnen berättar Tahar Ben Jelloun om i sin vackra och ömsinta roman Min Mamma. Glömska och ålderdom blandas med minnen från moderns barndom i Marocko. Vi får följa sonen som ser sin mamma alltmer tappa livsgnistan och blir varse hur svårt det är att se en anhörig förändras. Vemodigt.
Det tredje tipset är en aktuell svensk pocket, Josefine Sundströms Vinteräpplen berättar tre generationer kvinnors historia. Bäst av alla får vi lära känna Marie - som blir mamma vid 17-års ålder och som, trots sin egen mammas förtryck gör allt för att hennes dotter ska få ett bättre liv än hon själv. Det är Österbotten och berättelsen sträcker sig från 30-tal fram till nutid. Läsvärt!
boktipsarkväll!
Jag gör härmed ett litet avsteg från min reklamfria blogg och jag skyller på Miss E. Imorgon kväll bjuder Pocketshop in till boktipsarkväll. Kl 19 på Kungsportsplatsen och rara Miss E ska nämligen tipsa om chick-lit. Andra fina tips, te, kakor och 25% rabatt utlovas också. Missa inte det alla läshungriga göteborgare!
Erkänner också att den lila loggan passade utmärkt in i min våriga färgskala på bloggen just nu. Finns där fler stollar än jag som färgtänker inläggen eller :-))
Erkänner också att den lila loggan passade utmärkt in i min våriga färgskala på bloggen just nu. Finns där fler stollar än jag som färgtänker inläggen eller :-))
vad hände med våren?
Plötsligt känns det mer som höst och jag lider med alla studenter som springer ut i kallt ösregn. Tänk vilken tur J hade som hade flera veckor av vackert, varmt väder innan sin dag. Nu är det faktiskt den näst sista dagen i den sista vårmånaden och då är det på plats med en vårbild. Ösregn eller ej. Varsågoda: plommonblom!
söndag 29 maj 2011
presenttorka?
Jag kan störas lite ibland över allt som ska shoppas, Mors dag, examen, konfirmation, bröllop eller annat som ska firas? Jag vill ju gärna ge något önskat, något uppskattat och inte en pryl som hamnar längst inne i ett skåp eller lämnas till myrorna direkt. Lider man som jag av presenttorka så är skolpaket, vaccin, näringslösning eller sagoböcker som finns hos Unicef ett perfekt alternativ. Vill man ge en gåva som varar riktigt länge kan man bli världsförälder. Några hundralappar i månaden kan göra skillnad!
lördag 28 maj 2011
tretton timmar
Det är ännu en gång Johannesburg, mitt i samtiden och den alkoholiserade kriminalkommisarien Benni Griessel har fått ultimatum av sin fru: sluta drick eller det är slut. Så startar då de Tretton timmar som kommer att förändra hans, och många andras liv för alltid. Läsningen far fram i ett rasande tempo, två mord utreds samtidigt som Griessel fungerar som mentor åt de nyanställda mordutredarna och kanske kan där finnas en länk mellan morden som de ännu inte upptäckt?
Jag gillar Deon Meyers deckare, han beskriver ett land som är mitt i en förändring och där människor med olika bakgrund och hudfärg förmodas kunna leva och arbeta tillsammans. Helt lätt är det inte i ett land som har en historia som Sydafrika. Där finns en gammal man med i boken som skulle kunna vara Meyers alter-ego, han påminner läsaren om att afrikaanderna en gång var de förtryckta när engelsmännen styrde. Det gäller att inte bli historielösa och göra samma misstag gång på gång... Samhället har fortfarande stora klyftor, många hudfärger, religioner, språk och kulturer och det bidrar till att drömmen om ett bättre liv är så stark hos flera av karaktärerna i boken. Musikbranschen med idoldyrkan, kriminalitet och våld är några medel för att nå den drömmen och det blir påtagligt när jag läser Tretton timmar. Det här är en deckare helt i min smak: spännande från första till sista sidan, tänkvärd och välskriven!
Jag har också läst de tidigare böckerna i serien: Död i gryningen, Jägarens hjärta och Devils Peak. Klicka på titlarna om du är nyfiken...
Jag gillar Deon Meyers deckare, han beskriver ett land som är mitt i en förändring och där människor med olika bakgrund och hudfärg förmodas kunna leva och arbeta tillsammans. Helt lätt är det inte i ett land som har en historia som Sydafrika. Där finns en gammal man med i boken som skulle kunna vara Meyers alter-ego, han påminner läsaren om att afrikaanderna en gång var de förtryckta när engelsmännen styrde. Det gäller att inte bli historielösa och göra samma misstag gång på gång... Samhället har fortfarande stora klyftor, många hudfärger, religioner, språk och kulturer och det bidrar till att drömmen om ett bättre liv är så stark hos flera av karaktärerna i boken. Musikbranschen med idoldyrkan, kriminalitet och våld är några medel för att nå den drömmen och det blir påtagligt när jag läser Tretton timmar. Det här är en deckare helt i min smak: spännande från första till sista sidan, tänkvärd och välskriven!
Jag har också läst de tidigare böckerna i serien: Död i gryningen, Jägarens hjärta och Devils Peak. Klicka på titlarna om du är nyfiken...
lagom långa romaner finns de?
Kaj Schueler har ett problem i dagens SvD - han ska välja ut den roman som ska bli SvDs sommarföljetong och han hittar alltför många manus som har svårt för att sätta punkt. Han menar till och med att en riktigt bra roman kanske inte behöver mer än max 250 sidor för att få fram sitt budskap.
Hur är det egentligen, finns det en perfekt längd på en roman? Är tegelstenar fyllda med enbart omtag eller fyller längden någon funktion? Jag funderade under morgonen på de riktigt tjocka böcker som jag läst det senaste. Närmast till hands ligger väl Murakamis romaner Fågeln som vrider upp världen och 1Q84 som båda behöver varje ord enligt mig. Blonde av JC Oates är ett annat exempel på en läsvärd tegelsten som inte har ett ord för mycket. Hurdant hade de berättelserna gestaltats på 250 sidor? Hade det ens gått? Vad tycker ni andra, spelar längden någon roll? Påverkar den kvaliteten? Läslusten?
26 juni börjar SvDs sommarföljetong, då får jag se vad herr Schueler valt. Välskriven, koncentrerad, dramatisk, med sommarkänsla och passande omfång. Det lovar han mig.
Hur är det egentligen, finns det en perfekt längd på en roman? Är tegelstenar fyllda med enbart omtag eller fyller längden någon funktion? Jag funderade under morgonen på de riktigt tjocka böcker som jag läst det senaste. Närmast till hands ligger väl Murakamis romaner Fågeln som vrider upp världen och 1Q84 som båda behöver varje ord enligt mig. Blonde av JC Oates är ett annat exempel på en läsvärd tegelsten som inte har ett ord för mycket. Hurdant hade de berättelserna gestaltats på 250 sidor? Hade det ens gått? Vad tycker ni andra, spelar längden någon roll? Påverkar den kvaliteten? Läslusten?
26 juni börjar SvDs sommarföljetong, då får jag se vad herr Schueler valt. Välskriven, koncentrerad, dramatisk, med sommarkänsla och passande omfång. Det lovar han mig.
fredag 27 maj 2011
psst, ukkeparad idag!
Ukulelefest i Göteborg med parad på avenyn idag, konsert ikväll och stor gratisfest i Flunsåsparken i morgon mellan 12 och 15.30. Björn Skifs är årets glädjespridare! Häng på vetja!
lasse berg tror på den goda människan
Tittar på babel och får plötsligt stor lust att läsa Lasse Bergs Skymningssång i Kalahari. Han reviderar synen på människan och ger perspektiv på mänskligheten. 2005 läste jag hans tänkvärda bok Gryning över Kalahari och har många gånger återkommit till den i tankar och undervisning. Afrika ligger mig nära och jag känner att jag måste läsa mer. Klickar mig till Adlibris direkt.
otro
Christa von Bernuths deckare Otro är en riktigt spännande bok som jag troligen inte hade stött på om jag inte hade haft så trevliga bokpratskompisar. Just idag vet jag inte vem det var som la denna ganska otäcka berättelse om tristess, svek och hämnd på bytarbordet men jag tackar för en spännande läsning!
Förutom en ganska klurig kriminalhistoria med två mord och ett mordförsök, så får jag lära känna poliskommisarien Mona Seiler som känner sig trängd mellan sitt yrke och privatliv. Hon oroar sig för sin son som skolvägrar och förhållandet till sonens far är ansträngt, ett förhållande dem emellan är omöjligt eftersom han har ett kriminellt förflutet. Berättargreppet med två historier som flätas samman, varav en är en inre monolog som man förstår ganska snart tillhör någon djupt inblandad i brottet, är inte särdeles nytt men tillför faktiskt en dimension till boken. Lite tråkigt var kanske att det kunde utspelat sig varsom i Europa, inte förrän i slutet av boken nämns att staden är München. Där finns överhuvudtaget få miljöbeskrivningar, inte heller tar hon chansen att kommentera det tyska samhället. De deckare som jag uppskattar allra mest sätter också fingret på något i samtiden, det saknar jag här.
Bokmässan i år har tysktalande författare som tema och jag erkänner villigt att jag inte läst särdeles mycket tyskt. Christa von Bernuths berättarstil gillade jag, kanske blir det fler av hennes deckare innan hösten. Har någon läst några av de andra som översatts till svenska?
Förutom en ganska klurig kriminalhistoria med två mord och ett mordförsök, så får jag lära känna poliskommisarien Mona Seiler som känner sig trängd mellan sitt yrke och privatliv. Hon oroar sig för sin son som skolvägrar och förhållandet till sonens far är ansträngt, ett förhållande dem emellan är omöjligt eftersom han har ett kriminellt förflutet. Berättargreppet med två historier som flätas samman, varav en är en inre monolog som man förstår ganska snart tillhör någon djupt inblandad i brottet, är inte särdeles nytt men tillför faktiskt en dimension till boken. Lite tråkigt var kanske att det kunde utspelat sig varsom i Europa, inte förrän i slutet av boken nämns att staden är München. Där finns överhuvudtaget få miljöbeskrivningar, inte heller tar hon chansen att kommentera det tyska samhället. De deckare som jag uppskattar allra mest sätter också fingret på något i samtiden, det saknar jag här.
Bokmässan i år har tysktalande författare som tema och jag erkänner villigt att jag inte läst särdeles mycket tyskt. Christa von Bernuths berättarstil gillade jag, kanske blir det fler av hennes deckare innan hösten. Har någon läst några av de andra som översatts till svenska?
torsdag 26 maj 2011
göteborg behöver din idé
Ser på de stora ljusskyltarna vid motorvägen att det är dags för jubileum. Om tio år! 2021 firar staden 400 år och nu är planeringen i full gång. Jag uppmanans att lämna min idé om hur firandet ska gå till, men jag har förstås inte så många. Inte just nu. Kultur och musik och litteratur och arkitektur och...det finnns fina gejer att fira med. Bokbytarbord, vandringar i kända göteborgsförfattares fotspår? Passa på att lämna alla ni som har idéer!
http://www.goteborg2021.com/
http://www.goteborg2021.com/
jag har vunnit!
Ligger sjuk idag med feber och hosta. Vad kan glädja en mer då än en påse i posten som har ett platt, hårt, rektangulärt innehåll?
Tack snälla Malin som skrivit så fint i min bok och tack till Enligt O som lottade ut. Nu har jag en sommarlovsbok att bita tag i, böcker om barn som far illa är viktiga men ack så jobbiga att läsa...
Återkommer med mina tankar.
Tack snälla Malin som skrivit så fint i min bok och tack till Enligt O som lottade ut. Nu har jag en sommarlovsbok att bita tag i, böcker om barn som far illa är viktiga men ack så jobbiga att läsa...
Återkommer med mina tankar.
onsdag 25 maj 2011
oj, oj, oj, grattis Karin!
Stort grattis till Karin som driver bloggen Enbokcirkelföralla! Hon har fått en fin-fin nominering till Forma Books Blog Award! Juryn skriver i sin motivering:
– Knyter ihop bloggen med den fysiska världen och bjuder in alla som vill vara med till samtal om högt och lågt i litteraturens namn. Sprider passion för bokcirklandet i hela Sverige. Härligt folklig blogg med en bredd som imponerar!
Riktigt fina ord som värmer även mig en aning. Blir nu nästan nervös inför texten som skall skrivas innan helgen... De andra som är nominerade är Bokhora och Kafka på jobbet som båda är väldans trevliga bloggar men jag hoppas att du röstar på oss!
Sedan hade jag tyckt att det varit kul om Stockholmsdominansen inte varit total...
Sedan hade jag tyckt att det varit kul om Stockholmsdominansen inte varit total...
bad boy
Peter Robinson har skrivit en deckare som jag slukat. Det kändes bra eftersom läsningen gått trögt ett tag men själva deckaren, hur var det med den? Historien är hyfsat trovärdig och lite spännande emellanåt, personerna lätta att känna igen och kanske till och med identifiera sig med. Jag inser att den nog förlorat en hel del på att jag bara läst några av alla delarna om den medelålders kommisarie Banks. Jag kan tänka mig att deras personliga öde hade gripit mig mer om jag inte hade läst del 10 efter del 1 men Bad Boy är ändå en habil deckare. Jag tog den ur hyllan på bibblan för att få omväxling och den var helt OK, som en trevlig brittisk deckare på TV en sommarkväll. God och välgjord underhållning!
på väg...
Den lilla flickan skuttar iväg mot framtiden. Gräset är grönare och studentlivet roligare någonannanstans. Sötnosen!
tisdag 24 maj 2011
att leva och dö som joe strummer
Egentligen är en roman som nämner sångaren i Clash i sin titel helt bortkastad på mig. Jag har aldrig lyssnat på punk, nu har jag tursamt en sambo som kan upplysa mig, men det spelar egentligen ingen roll. Det är inte särdeles mycket rockn' roll över den här boken. Istället möter vi medelålderskrisande män som undrade hur det plötsligt kunde bli, plötsligt sitter de ensamma med ölmage och drömmen om en familj känns inte längre alls så borgerlig. Det är romantiserade minnesbilder över svartklubbar,ett liv som går ut på att lura till sig pengar av socialen och supa. Det är poeterna och musikerna som ska göra revolution för de som arbetar, arbetarna, har fullt sjå att jobba och betala skatt... De sammanstrålar på vännen Franks begravning och konstaterar krasst när han dör i medfött hjärtfel: Det var coolt att dö som Joe Strummer. Ja,men det vore ännu coolare att leva som han... Dags att växa upp? Eller?
Jag lyssnar på Marcus Birro längs med E6 och på något vis passar det bra. Korta små kapitel som går att lyssna på nästan fristående, de liknar kåserier i sin form och nästan varenda 5 minuterskapitel lyckar han reta upp mig! När man hör honom läsa sin roman så är det svårt att inte tro att det som han skriver är en själviografi, han berättar i jagform och huvudpersonen verkar ha många likheter med Marcus Birro själv. Berättaren är en bitter man som tycker att han, och hans generationskamrater, blivit svikna av 40-talisterna som gjort allt. Rock n' roll, revolution och konstnärsscenen är redan upptagna och kvar stå de stackars ungdomarna frånkörda vid vägkanten, utan verktyg att skaffa ett liv. Jag undrar så vilken värld berättarjaget bodde i under 70 och 80-talet? Jag själv är visserligen några år äldre men jag tillhörde ju just den generationen där allt var möjligt! Alla hade möjlighet till en OK utbildning i en skola med resurser, skolvärdar, speciallärare osv. Det byggdes bibliotek ute i landsorten, simhallar, TV2 visade samhällsförbättrande barnprogram och vi barn lekte. Gymnasieskolan fanns för de allra flesta och musikskolan fanns överallt. För de som ville fanns världen och livet runt hörnet. Inte den bästa av världar kanske, men där fanns en framtidstro. 1992 och framåt, där kan jag förstå lite men innan dess?
Som alla fattar är jag inte särdeles imponerad, jag småler ändå en smula är när berättaren i sin monolog får en aning självdistans och högt skrattar jag faktiskt när berättarjaget läser sin kompis roman på 500 sidor och ger honom rådet: Det här handlar ju bara om dig själv. Det blir ingen roman om man bara berättar om sig själv hela tiden... Måhända är Marcus Birros text ett tidsdokument, måhända är det storartad nostalgi för de som var med men för att det ska bli bra litteraur krävs det mer än så för mig. Kåseriformen gillar jag, den är snyggt genomförd. Det var ungefär det.
Marcus Birro har triggat mig att skriva det längsta inlägget på evigheter. Alltid nå't.
bloggcirkel om "varför kom du inte före kriget"
Häng på och diskutera Lizzie Dorons roman Varför kom du inte före kriget inne hos en bokcirkel för alla! Alla välkomna!
Några tankar om boken från tidigare inlägg.
Några tankar om boken från tidigare inlägg.
en smula överblick
Igår fick jag frågan i tematrion: Vad har du för läsplaner? Kom på under tiden jag skrev inlägget att det är inte så dumt med lite överblick. Att flyga högt där uppe och se allt lite från ovan. Får nu göra som sparvhöken - lite distans gör mönstret tydligare, visserligen ser man inte detaljerna så noga men vad gör väl det? Överblick och rovfågelsblick samtidigt, då blir det bra!
måndag 23 maj 2011
tematrio - läsplaner
Nu kommer Lyrans Noblesser till känsliga och personliga saker nämligen läsplaner. :-)) Läsplaneringar som görs och som ständigt frångås för att "jag ska bara" läsa det här först... Frågan hon ställer till oss denna vecka lyder: Vilka böcker/typer av böcker planerar du ett läsa?
Först av allt så deltar jag i Enligt Os läsutmaning boktolvan och den utmaningen har gått hyfsat bra så långt. Jag har läst 9 av 12 författare på listan och sommaren ligger framför mig. On track!
Min andra läsutmaning handlar om att följa med på Lyrans resa jorden runt 3. Jag gillar verkligen att läsa böcker från hela världen och det är spännande att följa medresenärernas tankar, liten minibokcirkel i all enkelhet...Hittills har jag följt med och läst de flesta titlarna. Inte gillat allt men fått många nya tankar på vägen. On track.
Med afrikalistan, sammanställd av Lyran, går det lite sämre. 42 titlar lästa och 58 kvar av de 100. Jag startade starkt och sedan kom terminen emellan, hoppas på sommarmånaderna. Det ligger ett antal titlar och väntar på mig i hyllan...
Sedan väntar förstås sommarhögen, i den hamnar allt som jag ska läsa vilken dag som helst!
PS. Ni ser vem det är som inspirerar mig och min läsning va?
orange prize for fiction någon?
Den 8 juni delas Orange prize for Fiction ut i London, det är ett pris som tilldelas en kvinnlig författare som publicerats på engelska under året. Jag kan läsa på hemsidan att "Prize celebrates excellence, originality and accessibility in women’s writing from throughout the world." och det låter ju onekligen som böcker som skulle passa mig...
I år är de nominerade:
•Emma Donoghue (Irish) - Room
•Aminatta Forna (British/Sierra Leonean) - The Memory of Love
•Emma Henderson (British) - Grace Williams Says it Loud
•Nicole Krauss (American) - Great House
•Téa Obreht (Serbian/American) - The Tiger’s Wife
•Kathleen Winter (Canadian) - Annabel
...och jag har bara läst en enda av dem. Nicole Krauss. Hur är det med bloggläsarna, har ni läst? Vilken favorit har du isåfall?
bytarhylla på gång!
Stora bokbytardagen kom och gick och kvar blev en hylla. Tanken är iaf att arbetsplatsen nu ska likna ett hotell - i hörnet vid de bekväma sofforna skall en hylla finnas med bytarböcker. Att läsa här och nu eller ta med hem, kanske blir samtal kring böcker en trevlig bieffekt?
söndag 22 maj 2011
det vi saknar är en teori eller?
Den regniga söndagseftermiddagen ägnas åt att bläddra i diverse tidningar och tidskrifter. I Pedagogiska Magasinet nr 2 är temat "Skicklig lärare" och huvudspåret i artiklarna är att undervisningen ska vila på vetenskaplig grund, framgångsfaktorer ska kartläggas och tillämpas och lärandet är avhängigt huruvida lärarna kan fokusera på det centrala innehållet. Håller delvis med, vi måste ha en plan att följa så att inlärningen blir så bra som möjligt men när en amerikansk forskare gör en lista över framgångsfaktorer som påverkar när elever skall få bra skolresultat så är de mest av allt insatser på organisations och ledningsnivå.
1. Lärarens undervisning ska systematiskt utvärderas
2. Snabbare takt för högpresterande elever inom klassens ram
3. Omfattande och relevant stöd till elever med inlärningssvårigheter
4. Höga förväntningar och feedback till alla elever
5. Skapa arbetsro genom insatser som reducerar störande beteende i klassrummet
Jag har en gedigen teoretisk bakgrund, lång erfarenhet, intresse och engagemang i mitt yrke - ge mig nu förutsättningar att genomföra den undervisning som jag skulle vilja....
hon simmade i havet vid Guanagaspar
Kärlekshistorien mellan Harry och Rose utspelar sig på den lilla karibiska ön och på Canadas västkust. Barndomens omöjliga kärlek och vänskap mellan husets dotter och tjänsteflickans son finns kvar, stark och orubblig, när de som vuxna möts igen. Hon simmade i havet vid Guanagaspar är en varm, lättläst roman om mogen kärlek, med förvecklingar, som faktiskt får bli av trots allt. Visst finns där en allvarlig underton, särskilt i tillbakablickarna på barndomen där skildringen av fattigdom klassamhället med tjänstefolk blir en svidande påminnelse om hur det ser ut i delar av världen än idag, men huvudstoryn är varm innerlig kärlek. För mig är den stora behållningen miljöbeskrivningarna, Shani Mootoo är uppvuxen i Trinidad och utbildad i Canada och det märks att hon har valt miljöer som är välbekanta. Hon beskriver tropiska dofter och växtlighet lika uttrycksfullt som det karga, dramatiska bergssidorna utanför Vancover. Riktigt skön solstolsläsning!
Återkommer längre fram i sommar med en text om Shani Mootos debutroman Kaktusen blommar om natten. Båda rekommenderas varmt.
Återkommer längre fram i sommar med en text om Shani Mootos debutroman Kaktusen blommar om natten. Båda rekommenderas varmt.
spänning på en söndag
Det är ett spännande liv man har tillsammans med en elektrisk gräsklippare. Åtminstone om man kör över sladden. Kortslutning. Över och Ut.
lördag 21 maj 2011
det stora huset
Det stora huset av Nicole Krauss är ett storartat romanbygge. Vi får lyssna till fyra olika berättelser som bygger huset, rum efter rum fylls med innehåll och mellan dem löper korridorer i både tid och rum. Det stora otympliga skrivbordet vandrar genom historierna som en gemensam nämnare, vi får följa skrivbordet med sina många lådor och på vägen lär vi känna de olika ägarna. Från krigets Budapest, till New York, Israel och London för berättelserna oss och på vägen får jag läsa om hur människan upplever och hanterar saknad. Saknad efter en tid som flytt, släktingar och familjemedlemmar som dött i läger, längtan efter en son, saknaden av en hustru och mor, avsaknaden av inspiration och allt mynnar ut i saknaden efter ett skrivbord. Skrivbordet har en stängd låda som inte öppnats på mycket länge och som rymmer något alldeles extra: känslan av frid och försoning.
Jag har läst Det stora huset under den senaste veckan och förundrats över den snygga kompositionen med berättelser som rör sig i tid och rum och ändå så snyggt länkas samman, ledtrådarna och beröringspunkterna mellan historierna som lagts ut i texten, människor med intressanta livsöden och ett språk som på ett utomordentligt vackert sätt ger mig mängder av tänkvärda och kloka meningar men... När jag lägger från mig den så är det något som jag tycker saknas. Jag finner att jag inte riktigt engagerat mig i någon av karaktärerna i boken, det känns som jag tittat på ett antal snygga välstädade, eller charmigt pittoreska, uppslag i en IKEA-katalog. På varje finns det ett skrivbord och människorna på bilderna angår mig inte riktigt, de finns där men jag engagerar mig inte i dem utan i tablån - romanbygget. På engelska finns ett ord som passar så bra in. Neat. Välordnat, snyggt, prydligt.
För några veckor sedan läste jag Kärlekens historia som hade en varmare mer humoristisk hållning, jag tror att jag just nu faktiskt tyckte mer om den är Det stora huset. De är båda fantastiskt bra romaner men personligen blir det en knapp vinst på poäng: Kärleken vinner över huset.
Vill man lyssna till Nicole Krauss när hon berättar om sin bok så finns det en fin intervju på babel. I GP kan man också läsa mer om hennes författartankar.
Jag har läst Det stora huset under den senaste veckan och förundrats över den snygga kompositionen med berättelser som rör sig i tid och rum och ändå så snyggt länkas samman, ledtrådarna och beröringspunkterna mellan historierna som lagts ut i texten, människor med intressanta livsöden och ett språk som på ett utomordentligt vackert sätt ger mig mängder av tänkvärda och kloka meningar men... När jag lägger från mig den så är det något som jag tycker saknas. Jag finner att jag inte riktigt engagerat mig i någon av karaktärerna i boken, det känns som jag tittat på ett antal snygga välstädade, eller charmigt pittoreska, uppslag i en IKEA-katalog. På varje finns det ett skrivbord och människorna på bilderna angår mig inte riktigt, de finns där men jag engagerar mig inte i dem utan i tablån - romanbygget. På engelska finns ett ord som passar så bra in. Neat. Välordnat, snyggt, prydligt.
För några veckor sedan läste jag Kärlekens historia som hade en varmare mer humoristisk hållning, jag tror att jag just nu faktiskt tyckte mer om den är Det stora huset. De är båda fantastiskt bra romaner men personligen blir det en knapp vinst på poäng: Kärleken vinner över huset.
Vill man lyssna till Nicole Krauss när hon berättar om sin bok så finns det en fin intervju på babel. I GP kan man också läsa mer om hennes författartankar.
ytterligare en anledning...
OMG the baden-badens have arrived in the building! Om någon missat det så har jag en liten lässvacka. Självklart kureras den med ett inköp, i dessa underbara stolar kan man väl inte göra annat än läsa eller?
Nu har jag varit på bibblan, skickat efter på adlibris, skrivit otaliga blogginlägg, skänkt och bytt böcker, städat min bokhylla, fått guldmedalj, putsat fönster, klippt gräs och grovrensat trädgården och inköpt två nya stolar. Nu så.
Nu har jag varit på bibblan, skickat efter på adlibris, skrivit otaliga blogginlägg, skänkt och bytt böcker, städat min bokhylla, fått guldmedalj, putsat fönster, klippt gräs och grovrensat trädgården och inköpt två nya stolar. Nu så.
lyckan är en sällsam fågel
Inser just att jag varit mycket oartig. I höstens pocketbyte fick jag Anna Gavaldas Lyckan är en sällsam fågel i den gröna kuvertet av snälla the week never starts around here... Boken, som är en riktig godbit, lästes en härlig helg på landet och hamnade kvar där. Det som göms i snö...kommer fram i maj!
Nu är det alltså hög tid att skriva några rader. Ibland kan det vara lite otacksamt för en författare som haft en sådan formidabel succé som Anna Gavalda att skriva fler böcker. Det är lätt att jag jämför med Tillsammans är man mindre ensam och det är faktiskt orättvist mot den här historien. Mitt i livet står arkitekten Charles som snart fyller 50, han har börjat fundera över den klassiska medelålderskrisfrågan: var detta allt det blev, mitt liv? Han lever välordnat med sambo och tonårig välartad bonusdotter i en parisisk lägenhet och när han en dag får ett brev som talar om att Anouk är död så börjar resan. Han åker för att söka upp sin vän, vars mor dött och minnen från barndomen blandas med en flykt ut på landet där drömmen om ett enkelt liv lockar. Den franska titeln är La consolante - trösterskan och det här är en trösterik roman, lyckan är ingen sällsam fågel som bara flyger förbi. Den låter sig fångas och den stannar kvar om man själv vill. Varma personporträtt, lite lagom medelålderskris att känna igen sig i, lättläst fransk feelgood! Cést bon ca!
Nu är det alltså hög tid att skriva några rader. Ibland kan det vara lite otacksamt för en författare som haft en sådan formidabel succé som Anna Gavalda att skriva fler böcker. Det är lätt att jag jämför med Tillsammans är man mindre ensam och det är faktiskt orättvist mot den här historien. Mitt i livet står arkitekten Charles som snart fyller 50, han har börjat fundera över den klassiska medelålderskrisfrågan: var detta allt det blev, mitt liv? Han lever välordnat med sambo och tonårig välartad bonusdotter i en parisisk lägenhet och när han en dag får ett brev som talar om att Anouk är död så börjar resan. Han åker för att söka upp sin vän, vars mor dött och minnen från barndomen blandas med en flykt ut på landet där drömmen om ett enkelt liv lockar. Den franska titeln är La consolante - trösterskan och det här är en trösterik roman, lyckan är ingen sällsam fågel som bara flyger förbi. Den låter sig fångas och den stannar kvar om man själv vill. Varma personporträtt, lite lagom medelålderskris att känna igen sig i, lättläst fransk feelgood! Cést bon ca!
fredag 20 maj 2011
energy saving mode
Fredag. Trycker på Energy Saving Mode på kopiatorn. Ja tack, absolut. Gärna för fröken också.
aaa men, vad är det som pågår?
Inte en bok läst på hela veckan - inlägg efter inlägg om vad jag har läst eller vill läsa. Nu får det bli lite läst också inte bara snackat! Jag skyller på våren.
torsdag 19 maj 2011
bokgeografi Grekland
Så snart Enligt O har bokgeografi och jag kan få till det så hänger jag på. Om nu ngn bloggläsare möjligen skulle ha missat det ;-) så gillar jag att läsa böcker från hela världen. Dags för Grekland.
1. Berätta om en bok du läst som utspelar sig i Grekland eller är skriven av en författare med anknytning dit.
The Slap är skriven av Christos Tsiolka och den utspelar sig i Australien, Melbourne närmare bestämt. I den grekiska kolonin är sammanhållningen stark och den sociala kontrollen likaså. Djungeltelegrafen sprider snabbt att en pojke fått en örfil på ett kalas och i boken får vi följa 4 olika människor som berättar och ger sin syn på händelsen. Första, andra och tredje generationens immigranter med rötter i Grekland ger oss en bild av hur det är att leva just nu.
2. Berätta om en författare som på något sätt har anknytning till landet. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.
Det måste bli Theodor Kallifatides, genom åren har jag läst många av hans romaner. Senast var det Mödrar och Söner som förtrollade mig. Kallifatides reser till sin mor i Athen med en skrift om sin far i bagaget och under en vecka samtalar de om föräldrarnas liv, modern lever 92 år gammal, i det förflutna. Minnena formar en berättelse som flyttar sig mellan tider, åldrar och länder. Full av kloka tankar, gripande, osentimental och en hel del dråpliga anekdoter!
3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till landet, som du inte läst, men är nyfiken på.
Jag skulle gärna vilja läsa samtida littertur från Grekland, gärna kvinnlig. Finns det någon därute i cyberrymden som har några bra tips? Mottages tacksamt!
1. Berätta om en bok du läst som utspelar sig i Grekland eller är skriven av en författare med anknytning dit.
The Slap är skriven av Christos Tsiolka och den utspelar sig i Australien, Melbourne närmare bestämt. I den grekiska kolonin är sammanhållningen stark och den sociala kontrollen likaså. Djungeltelegrafen sprider snabbt att en pojke fått en örfil på ett kalas och i boken får vi följa 4 olika människor som berättar och ger sin syn på händelsen. Första, andra och tredje generationens immigranter med rötter i Grekland ger oss en bild av hur det är att leva just nu.
2. Berätta om en författare som på något sätt har anknytning till landet. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.
Det måste bli Theodor Kallifatides, genom åren har jag läst många av hans romaner. Senast var det Mödrar och Söner som förtrollade mig. Kallifatides reser till sin mor i Athen med en skrift om sin far i bagaget och under en vecka samtalar de om föräldrarnas liv, modern lever 92 år gammal, i det förflutna. Minnena formar en berättelse som flyttar sig mellan tider, åldrar och länder. Full av kloka tankar, gripande, osentimental och en hel del dråpliga anekdoter!
3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till landet, som du inte läst, men är nyfiken på.
Jag skulle gärna vilja läsa samtida littertur från Grekland, gärna kvinnlig. Finns det någon därute i cyberrymden som har några bra tips? Mottages tacksamt!
det är guld Anna
- Anna, böj dej fram. Du är den bästa läsaren jag vet.
- Tack!
- Det är guld, Anna.
Med ett intejpat gåvomärke från Harlequin runt halsen går jag omkring stolt som en tupp!
- Tack!
- Det är guld, Anna.
Med ett intejpat gåvomärke från Harlequin runt halsen går jag omkring stolt som en tupp!
bokbytardag idag!
Jag har för mycket böcker...så är det bara. Idag kan jag göra något åt det. Stora bokbytardagen är aviserad och jag tar med en stor kasse böcker till skolan där jag arbetar och hoppas att några av dem kan hitta till nya hem där de blir lästa och uppskattade mer än hemma hos mig. Jag har nämligen blivit allt petigare med mina kärlekar och bara de böcker som jag tror att jag kommer att läsa igen får stå kvar. Allt annat skänks eller byts eller hamnar i sommarstugan.
Edit: I de bästa av världar är det så. För att blidka mitt ordningsinne är det dagens sanning. Just idag.
Edit: I de bästa av världar är det så. För att blidka mitt ordningsinne är det dagens sanning. Just idag.
onsdag 18 maj 2011
trashy blonde
TRASHY BLONDE - you know you shouldn't.
"A titillating, neurotic, peroxide punk of a pale ale. Combining attitude, style, substance and a little bit of low self esteem for good measure; what would your mother say?
You really should just leave it alone...
But you can't get the compulsive malt body and gorgeous dirty blonde colour out of your head. The seductive lure of the sassy passion fruit hop proves too much to resist.
...
All wrapped up with the customary BrewDog bite and imaginative twist.This Trashy Blonde is going to get you into a lot of trouble."
Så långt texten på ölen som M kommer hem med idag. Provsmakning står på tapeten och jag går igång på den sexistiska baksidestexten. Män som skriver nedsättande om kvinnor för att få män att känna sig coola och utvalda...Konstaterar att jag tillhör då inte målgruppen som lockas till köp. Roligt eller provocerande? Koolt? Välj själv!
"A titillating, neurotic, peroxide punk of a pale ale. Combining attitude, style, substance and a little bit of low self esteem for good measure; what would your mother say?
You really should just leave it alone...
But you can't get the compulsive malt body and gorgeous dirty blonde colour out of your head. The seductive lure of the sassy passion fruit hop proves too much to resist.
...
All wrapped up with the customary BrewDog bite and imaginative twist.This Trashy Blonde is going to get you into a lot of trouble."
Så långt texten på ölen som M kommer hem med idag. Provsmakning står på tapeten och jag går igång på den sexistiska baksidestexten. Män som skriver nedsättande om kvinnor för att få män att känna sig coola och utvalda...Konstaterar att jag tillhör då inte målgruppen som lockas till köp. Roligt eller provocerande? Koolt? Välj själv!
bytt bytt kommer aldrig igen!
I söndags var det bokprat med tillhörande bokbyte. Kom hem med en kasse full, flera titlar som jag nog aldrig skulle läst annars. Spännande, spännande! Och ja, ni ser rätt. Jag bytte till mig Sorgesång, mitt svenska ex var från bibblan. Mina bokpratskompisar ville mer än gärna bli av med sina böcker. Förstår inte det...
han heter eric saade!
Vi har fått husdjur på skolan! Senaste dagarna har snigelsamlandet spridit sig i 1A. Barnen samlar sniglar i en Big Pack, inreder med blad och gräs. Jag frågar:
- Men hur är det med sniglarna, trivs de verkligen i en burk?
- Ja, de gör de.
- Är de mysiga då?
- De är bara liksom lite slemmiga. Men Anna vet du?
- Nej.
- Han där heter Eric Saade.
Stackars Eric, han får ta på sig handsken och armbåga sig ut ur lådan...
- Men hur är det med sniglarna, trivs de verkligen i en burk?
- Ja, de gör de.
- Är de mysiga då?
- De är bara liksom lite slemmiga. Men Anna vet du?
- Nej.
- Han där heter Eric Saade.
Stackars Eric, han får ta på sig handsken och armbåga sig ut ur lådan...
tisdag 17 maj 2011
jag skyller på bibblan...
Var inom mitt bibliotek idag, de är fantastiska och hjälpsamma på alla sätt men de böcker som jag vill låna är det kö på. Jag vill läsa både Deon Meyer och Tom Rachman under sommaren och det var ingen chans att kön skulle förflytta sig till mig innan lov. Sagt och gjort. Adlibris it is. En salig blandning it is:
DEMICK, BARBARA:INGET ATT AVUNDAS
STRANDBERG, MATS:CIRKELN
MORTON, KATE:DEN GLÖMDA TRÄDGÅRDEN
RANKIN, IAN:MISSTRO
MEYER, DEON:TRETTON TIMMAR
RACHMAN, TOM:DE IMPERFEKTA
OHLSSON, KRISTINA:TUSENSKÖNOR
Och allt är naturligtvis bibliotekets fel.
DEMICK, BARBARA:INGET ATT AVUNDAS
STRANDBERG, MATS:CIRKELN
MORTON, KATE:DEN GLÖMDA TRÄDGÅRDEN
RANKIN, IAN:MISSTRO
MEYER, DEON:TRETTON TIMMAR
RACHMAN, TOM:DE IMPERFEKTA
OHLSSON, KRISTINA:TUSENSKÖNOR
Och allt är naturligtvis bibliotekets fel.
temtrio - nordiska favoriter
Dags för tematrio igen! Nordiska favoriter är veckans tema och jag slår till med tre författare som jag verkligen gillar:
Från Finland vill jag slå ett slag för Kjell Westö, hans skildringar av Helsingfors tycker jag mycket om. Senast läste jag Gå inte ensam ut i natten. Särskilt fascinerad är jag av det finlandssvenska språket vars klanger ljuder genom texten.
Norge får bidra med Lars Saabye Christensen. Tankar om hans roman Saabyes cirkus finns i ett inlägg från i somras, Halvbrodern fullkomligt slukade jag och Maskrosfamiljen finns på min sommarlista.
Danskt då? Carsten Jensen får det bli. Vi, de drunkade var ännu en av sommarens höjdpunkter. Historisk roman, ordrik och helt fängslande. Generationer i havets tjänst i en liten kuststad - en tegelsten att älska.
Slås av att jag tipsat om tre böcker jag läste i somras och dessutom tre manliga författare. Kan tolkas som att jag längtar efter semester och lite manligt sällskap...
fantasy eller inte?
På bokpratet i söndags snackade vi fantasy, skräck och science-fiction. Fantasy var det flera av bokkompisarna som gärna läste men jag är mycket skeptisk till alla böcker som har en karta längst fram. Då passar jag mig noga... Möjligen är det några barn och ungdomsböcker i fantasygenren som kan vara aktuella. Vampyrer, varulvar och utomjordingar går bort. Genast. Men osvuret är kanske ändå bäst för jag har faktiskt några fantasyböcker som jag ofta läser högt i mellanåldrarna och som både eleverna och jag gillar skarpt. Och de inleds med en karta!
Narniaserien av C.S.Lewis är klassikernas klassiker. Oftast brukar jag läsa Häxan och lejonet och där kan vi ju också jämföra med filmatiseringen efter att vi läst klart. Alla borde få ha en garderob!
Skämmerskans dotter av Lene Kaaberbol är också mycket omtyckt av eleverna. Miljön är medeltidsinspirerad och full med magi, drakar och kamp mot de onda. Dina är namnet på den starka flickan i huvudrollen, jag har ännu inte sett filmen som gjorts utifrån boken. Finns det ngn läsare som har det?
Karta eller ej men sedan kan jag förstås inte gå förbi högläsningsböckernas högläsningsbok. Mio min Mio av Astrid Lindgren. Hos Mio och Jum-jum i Landet i Fjärran finns Min fader Konungen och kampen mot riddar Kato befriar alla barnen från sorg och elände. Det kan man kalla en helt OK fantasy!
Narniaserien av C.S.Lewis är klassikernas klassiker. Oftast brukar jag läsa Häxan och lejonet och där kan vi ju också jämföra med filmatiseringen efter att vi läst klart. Alla borde få ha en garderob!
Skämmerskans dotter av Lene Kaaberbol är också mycket omtyckt av eleverna. Miljön är medeltidsinspirerad och full med magi, drakar och kamp mot de onda. Dina är namnet på den starka flickan i huvudrollen, jag har ännu inte sett filmen som gjorts utifrån boken. Finns det ngn läsare som har det?
Karta eller ej men sedan kan jag förstås inte gå förbi högläsningsböckernas högläsningsbok. Mio min Mio av Astrid Lindgren. Hos Mio och Jum-jum i Landet i Fjärran finns Min fader Konungen och kampen mot riddar Kato befriar alla barnen från sorg och elände. Det kan man kalla en helt OK fantasy!
måndag 16 maj 2011
vad bidde det då då?
...det bidde en blogg.
Idag är det precis ett år sedan det allra första inlägget skrevs här på bloggen, mitt i äppelblommens tid:
Mina tankar susar förbi eller lägger sig i loopar och kommer igen och igen. I den här bloggen hoppas jag kunna skriva om mina intressen och mitt liv på ett sätt som gör att tankarna finns kvar. Om jag får några läsare är det kul men bloggen är först och främst min egen lilla dagbok... Något att titta tillbaka i och minnas och påminnas om livet som gått när man har känslan av att dagarna bara går.
Bloggen har levt sitt eget liv och det känns bra. Jag har skrivit om allt mellan himmel och jord men allra mest om böcker och läsning. Inte trodde jag då, för ett år sedan, att jag skulle skriva 434 inlägg med etiketten böcker under ett års tid. Läsning och tankar kring den har blivit huvudinnehållet här i min lilla hörna men jag kommer att vara envis. Inget nischande här inte, jag kommer att fortsätta att skriva om ditt och datt, smått och stort allt emedan dagarna går....
Idag är det precis ett år sedan det allra första inlägget skrevs här på bloggen, mitt i äppelblommens tid:
Mina tankar susar förbi eller lägger sig i loopar och kommer igen och igen. I den här bloggen hoppas jag kunna skriva om mina intressen och mitt liv på ett sätt som gör att tankarna finns kvar. Om jag får några läsare är det kul men bloggen är först och främst min egen lilla dagbok... Något att titta tillbaka i och minnas och påminnas om livet som gått när man har känslan av att dagarna bara går.
Bloggen har levt sitt eget liv och det känns bra. Jag har skrivit om allt mellan himmel och jord men allra mest om böcker och läsning. Inte trodde jag då, för ett år sedan, att jag skulle skriva 434 inlägg med etiketten böcker under ett års tid. Läsning och tankar kring den har blivit huvudinnehållet här i min lilla hörna men jag kommer att vara envis. Inget nischande här inte, jag kommer att fortsätta att skriva om ditt och datt, smått och stort allt emedan dagarna går....
stanna eller gå?
Å ena sidan är det en utmaning att stanna länge, bekvämlighet, relationer och anställningstrygghet kan locka. Å andra sidan så gäller det att finna utmaning och entusiasm i en bekväm miljö som alltmer går på rutin. M fick i fredags en present eftersom han varit på sin arbetsplats i 20 år. Det stora internationella företaget skickar sina anställda en mobil vackert inslagen i en presentkartong med trycket: keep moving - keep dreaming. Alltid på språng, alltid med nya drömmar i sikte eller 20 år på samma ställe? Kompatibelt? Kanske. Måhända. Eventuellt.
janet frame - nya zeelands mest kända författarinna?
På andra sidan jorden ligger Nya Zeeland, del av det brittiska samväldet med en stark påverkan på kultur och litteratur. Jag erkänner genast att jag är urdålig på böcker från landet, har egentligen bara läst Janet Frame. Hon i sin tur är bra, mycket bra och den självbiografiska triologin Till landet Är, En ängel vid mitt bord och Sändebud från Spegelstaden är riktigt utlämnande och mycket fängslande. Jane Campion har bearbetat texterna och skapat filmen En ängel vid mitt bord som jag gärna skulle vilja se, Janet Frames liv var dramatiskt och hon levde i skuggan av psykisk ohälsa och med sviterna av felaktig behandling under hela sitt liv. Efter hennes död 2005 kom Mot ännu en sommar ut som skrevs på 60-talet men som Frame själv valde att publicera först efter sin död. Frame skriver avskalat och osentimentalt om sin barndom, uppväxt och sin emellanåt svåra livssituation på ett sätt som aldrig känns överlastat eller tillgjort. Hon visar oss hur svårt det kan vara att skaka av sig sina egna och omgivningarnas förväntningar och erfarenheter samtidigt som böckerna utstrålar en obändlig livskraft, likt en bräcklig planta som biter sig fast och blomstrar trots allt.
Lyrans Noblesser har Janet Frame med i sin resa Jorden Runt 3.0 - kika gärna in hos henne och läs andra resenärers tankar.
"Framtiden samlas som en tyngd över det förgångna."
Lyrans Noblesser har Janet Frame med i sin resa Jorden Runt 3.0 - kika gärna in hos henne och läs andra resenärers tankar.
söndag 15 maj 2011
bokprat med bokbyte
Tack alla glada bokpratare som gjorde en regnig majeftermiddag lite trevligare. Många intressanta tankar, god fika och en tygkasse full med nya böcker i bokbytet. Inte alls dumt! Riktigt roligt var att höra allas tankar om Sorgesång, en roman som jag tyckte mycket om men som inte alls föll mina bokpratande kompisar på läppen. Rörig, ointressant, tråkiga huvudpersoner var den hårda domen. Tänk vad härligt att man kan tycka olika! Tänk vad tråkigt det vore om alla tyckte samma...
Nästa träff blir den 8 augusti och till dess ska vi läsa Tom Rachmans roman De imperfekta. Undrar just om vi kommer att tycka mer lika om den? Inte så säkert, men absolut kul.
Intresserad av att hänga på? Maila då till anna@joholofsson.se
Nästa träff blir den 8 augusti och till dess ska vi läsa Tom Rachmans roman De imperfekta. Undrar just om vi kommer att tycka mer lika om den? Inte så säkert, men absolut kul.
Intresserad av att hänga på? Maila då till anna@joholofsson.se
när man skjuter arbetare
"Hon var en människa som ville säga som det var och hon lärde sig aldrig att inte alla ville veta det"
Så lyder det eftermäle som Kerstin Thorvall lämnat i ett kuvert att öppnas efter hennes död. Kuvertet har legat bortglömt i Kungliga Bibliotekets arkiv tillsammans med ett storta antal lådor fyllda med Thorvalls papper och nu är det funnet av SvDs reporter Karin Thunberg. Vad gör man med en sista önskan som ingen bemödat sig om att hitta? Brevet lämnades till de vuxna sönerna som tänker sig att gravstenen skall få en inskription, nu när de vet hur deras mamma vill bli ihågkommen. En mamma som enligt dem inte klarade av att leva. Jag kan tycka att reportaget om Thorvalls efterlämnade papper var intressant men mest vill jag nog ändå minnas henne genom hennes arbete. Allra bäst för hennes triologi med samlingsnamnet Boken om Signe. (I dagarna är den första delen ännu en gång aktuell eftersom det är 80 år sedan skotten i Ådalen avlossades och arbetare dog.) När man skjuter arbetare är en personlig skildring av samhället i början av 30-talet då klasskillnaderna fortfarande är mycket stora. Vi får lära känna Hilma, en arbetarflicka som luras in i ett äktenskap där mannen är av fin familj men är psykiskt sjuk. I skuggan av oron och den avslutande delen, Från Signe till Alberte är mer dottern Signes berättelse och böckerna tillsammans är fantastisk svensk kvinnohistoria som jag läst, lånat ut och läst igen. När Thorvall i litterär form berättar sin mammas historia är det en upprörande text om hur kvinnan utifrån klass och kön trycks ned och hur hon får kämpa för sin värdighet. Tack för den historieskrivningen Kerstin Thorvall, att du ville säga som det var och hade förmåga att skriva ned det. Jag läser gärna.
lördag 14 maj 2011
sorgesång
Favorit i repris. Jag vet att jag skrivit om boken förut, men jag kan inte hålla mig från att skriva igen. Sorgesång av Siri Hustvedt är en bok som jag tycker mycket om. Jag är särskilt förtjust i böcker där dåtid och nutid blandas, läsaren bjuds in i berättelsen och uppmanans att tänka själv och där miljöerna talar till mig. Sorgesång är en berättelse som tar vid där Vilhelm Moberg lämnar oss, vi får bilder av hur det gick sedan med några skandinaviska immigranterna som byggde sina liv på dem amerikanska prärien. Mitt i berättelsen står sonen Erik, genom honom får vi följa den norskättade immigranten Lars liv i Minnesota, pappans kvarlämnade papper är minutiöst ordnande och när Erik läser dagböcker och brev tonar en ny bild av hans far fram. Erik lever ett ensamt liv i New York, hans arbete som psykoanalytiker är det ramverk som han hänger upp sitt liv på. Vi möter också syster Inga, neurotisk författarinna, ganska lik Siri Hustvedt själv utifrån vad jag känner till om henne, och sorterandet leder till att de två syskonen börjar sortera och omvärdera även i sina egna liv. Vad är viktigt? Vad vill vi lämna till våra barn? Vilka sanningar ska egentligen berättas? Det är dags att förändra och tro på ett annat liv, utan sorg över det förgångna. En pånyttfödelse "Inte efter döden utan här, när vi lever.".
För mig var detta en strålande läsupplevelse, det ska bli mycket intressant att höra vad mina bokcirkelkompisar tycker. Imorgon är det träff. 14.00. Pip.
För mig var detta en strålande läsupplevelse, det ska bli mycket intressant att höra vad mina bokcirkelkompisar tycker. Imorgon är det träff. 14.00. Pip.
tack min okända bokvän!
Nu börjar detektivarbetet på riktigt. Jag har fått en härlig grön påse med den spännande berättelsen om Souad som lever vidare trots att hon blivit svårt bränd i hederns namn. Recension av Levande bränd får jag återkomma med men böcker om kvinnor och särskilt från Mellanöstern tycker jag är mycket intressanta så det lär inte dröja allt för länge. I min fina påse låg också gott kaffe, godisar, fina klistermärken och en ledtråd... Det blir att surfa runt hos En bok om dagen och försöka leta mig fram. Hmm.
Tackar, tackar för den fina påsen! Hoppas nu att jag hittar till din blogg också!
Tackar, tackar för den fina påsen! Hoppas nu att jag hittar till din blogg också!
blogger har fått fnatt!
Jag kan inte kommentera i min blogg fn. Vad gör det stora företaget på andra sidan pölen? Lite orättvist inlägg kanske eftersom de i sin status skriver att de jobbar på att ställa allt tillrätta efter "a human error" men jag är en otålig person... Jag känner mig plötsligt ganska glad över att inte vara den person som orsakat hela sörjan... Human error. Stackars sate.
- Får får får?
- Nej, får får lamm och just nu är hagarna fulla med små lurviga skuttande krabater. Kan därför inte hålla mig från att tipsa ännu om en härlig bilderbok med får i huvudrollerna. I Har du någon ull av Marie-Louise och Mark Sekrève är Thomas mycket avundsjuk, han är avundsjuk, ledsen och arg på Romeo som är större, starkare, vackrare och dessutom har horn. Stora bocken tröstar Thomas och berättar att alla lammen är precis lika mycket värda men Tomas vill inte lyssna, inte förrän den dagen det är dags att få ullen klippt. Först in i klipptältet är Romeo...
Har du någon ull är en charmig och lite naivt tecknad historia som det är lätt att känna igen sig i, under ullen, utan hornen så är vi alla lika. En söt berättelse med killar i huvudrollen som blev ett riktigt bra samtalsunderlag i klass 1A. Känslan av att vara liten och oansenlig, att jämföra sig med andra och vara avundsjuk känner både killar och tjejer, och måhända även vuxna, igen sig i. Som i de flesta berättelser så slutar det med att Thomas och Romeo är vänner, de sitter nyklippta på en äng och njuter av vårsolen. Det hoppas jag att jag ska göra resten av eftermiddagen också. Härlig fredag önskas alla bloggläsare!
Edit: Blogger hade slarvat bort mitt inlägg så nu kommer det på en lördag istället men budskapet är det samma. Sitt i vårsolen och njut och vet i hjärtat att innerst inne är vi alla lika...
Har du någon ull är en charmig och lite naivt tecknad historia som det är lätt att känna igen sig i, under ullen, utan hornen så är vi alla lika. En söt berättelse med killar i huvudrollen som blev ett riktigt bra samtalsunderlag i klass 1A. Känslan av att vara liten och oansenlig, att jämföra sig med andra och vara avundsjuk känner både killar och tjejer, och måhända även vuxna, igen sig i. Som i de flesta berättelser så slutar det med att Thomas och Romeo är vänner, de sitter nyklippta på en äng och njuter av vårsolen. Det hoppas jag att jag ska göra resten av eftermiddagen också. Härlig fredag önskas alla bloggläsare!
Edit: Blogger hade slarvat bort mitt inlägg så nu kommer det på en lördag istället men budskapet är det samma. Sitt i vårsolen och njut och vet i hjärtat att innerst inne är vi alla lika...
fredag 13 maj 2011
fiktiva möten - en härlig jerka!
Annika ställer i veckans bokbloggsjerka en fråga som jag inte kan motstå:
Vilken/vilka fiktiv karaktär/er skulle du helst vilja träffa och vad skulle ni då hitta på?
Jag skulle resa till Botswana och tillbringa några veckor i sällskap med mma Ramotswe och dricka en kopp bushte, hjälpa till en smula i detektivarbetet och komma ner i det tempo som böckerna om Damernas detektivbyrå lunkar på i. Nu är jag fullt medveten om att livet i en afrikansk storstad kanske inte i verkliga livet liknar idyllen i Alexander McCalls böcker men det vore inte dumt att få spendera tid i södra Afrika, låta saker ta sin tid, uppleva nya miljöer och lära känna människor som ser på livet ur en annan vinkel. Arbeta och bo i Afrika är en dröm, tillsammans med mma Ramotswe tror jag att jag skulle ha det trevligt. Helt enkelt najs!
Vilken/vilka fiktiv karaktär/er skulle du helst vilja träffa och vad skulle ni då hitta på?
Jag skulle resa till Botswana och tillbringa några veckor i sällskap med mma Ramotswe och dricka en kopp bushte, hjälpa till en smula i detektivarbetet och komma ner i det tempo som böckerna om Damernas detektivbyrå lunkar på i. Nu är jag fullt medveten om att livet i en afrikansk storstad kanske inte i verkliga livet liknar idyllen i Alexander McCalls böcker men det vore inte dumt att få spendera tid i södra Afrika, låta saker ta sin tid, uppleva nya miljöer och lära känna människor som ser på livet ur en annan vinkel. Arbeta och bo i Afrika är en dröm, tillsammans med mma Ramotswe tror jag att jag skulle ha det trevligt. Helt enkelt najs!
blogger, blogger var är du?
Blogger har, som alla användare märkt, varit nere från och till ända ifrån i onsdags. Flera av mina inställda inlägg är helt försvunna, kommentarer borta och allmän oreda. Jag ber om ursäkt om ngn kommenterat här under detta debaklet och inte får svar. Dessutom är jag nu på landet och har inte tillgång till bilder och det som jag faktiskt hade skrivit. Trökit är ordet. Hoppas att blogger håller sig på plats fr o m nu så att jag kan slänga in ett inlägg eller två...
Extra synd är det om M som har fått sitt födelsedagsinlägg raderat. Men så fyller han ju på fredagen den trettonde också! Grattis ändå - utan medföljande uppmuntrande bild.
Edit: Här kommer bilden:
Extra synd är det om M som har fått sitt födelsedagsinlägg raderat. Men så fyller han ju på fredagen den trettonde också! Grattis ändå - utan medföljande uppmuntrande bild.
Edit: Här kommer bilden:
Slående likhet! |
torsdag 12 maj 2011
psst - babel!
ögonbindeln
Siri Hustvedts roman Sorgesång ligger på mitt bord och läsningen går sakta men säkert fram emot bokcirkelträffen på söndag. Passar på att skriva om den första boken jag läste av henne i mitten av 90-talet. Det är en mycket suddig bild av debutromanen Ögonbindeln som illustrerar det här inlägget men mina minnen av boken är så tydliga. Jag läste den när jag själv studerade och studenten Iris rastlösa liv i New York lockade mig in i boken. Vi möter en ganska förvirrad och jagsvag kvinna som påverkas starkt av de människor hon möter. Hon famlar sig fram genom några månader i storstaden och det är svårt att få grepp om Iris, eller är det kanske Siri boken handlar om? Det här är en gåtfull och ibland ganska skrämmande bild av en utsatt ung kvinna som har svårt att defiiera var gränsen mellan henne och omgivningen går. Spännande psykologiskt porträtt och utmanande form där läsaren får lägga pussel för att få ihop alla delarna - om det ens går att få ihop Iris värld? Ögonbindeln ger oss konturerna men lämnar mycket åt läsaren att fylla i, härlig läsning!
onsdag 11 maj 2011
scraplust!
Som bloggens läsare kanske noterat har jag scraplust just nu. Hoppas på att få lite pysseltid i helgen men i brist på scrap IRL just ikväll får jag kika in hos Anna. Hon har en skön scrapstil!
två dåliga samveten från Turkiet
Hos Enligt O kan man följa med på bokgeografi varje vecka men de senaste veckorna har jag inte riktigt varit alert och på. När jag såg dagens land: Turkiet tänkte jag genast att det ska jag skriva om! Insåg snabbt att det kommer att gå sådär, i min bokhylla finns flera böcker från Turkiet men ingen är läst. Några av mina dåliga samveten kommer alltså här: Orhan Pamuk som jag visserligen läst Istanbul av men av den minns jag intet... Det nya livet står i min hylla och väntar, sedan står där också Aziz Nesin. Finns det inga åsnor i ert land? var en av årets bokreatitlar, en novellsamling av den mest läste författaren i Turkiet som jag liksom samlar ihop mig för att läsa. Det ska bli mycket spännande att se vilka andra turkiska boktips som dimper in hos Enligt O. Jag behöver helt klart upplysas!