bokhösten kan börja!

Tur att det är några semesterdagar kvar!

brännande skönhet

Det finns de som trivs i det kalla vattnet den här sommaren, brännande och fantastiskt vackra. Dessutom en ytterligt bra ursäkt för en badkruka!

The Talented Mr Ripley (Patricia Highsmith)

Det har skrivits mycket om Ripley-trilogin sedan den gavs ut på svenska i våras, men jag fattade nog inte vad det var jag skulle läsa förrän vid det utmärkta förordet (i den amerikanska utgåvan). "En amatörpsykopat" gav en ledtråd - Tom Ripley är  något mer än den psykopatkliché som man får tretton på dussinet nuförtiden. Han är osäker på sig själv men handlingskraftig. Feg men våghalsig. Självisk men... ja, självisk. Han är en sammansatt personlighet helt enkelt och utan att någon gång tycka om honom under resans gång vill man inte heller för en sekund att han skall åka fast för sina svindlerier eller mord. Det är lite av en diskbänkskriminalroman, där inget av det kriminella är elegant trots att Tom Ripley rör sig i sofistikerade miljöer, utan allt är simpelt och krångligt, tarvligt och hårt arbete. Det är lite Woodehouse över de "geniala" planerna som trots sin enkelhet lyckas, men inte alltid på det tänkta sättet. De europeiska miljöerna (främst italienska) är underbara, Tom Ripley är den perfekta antihjälten och kriminalhistorien ger möjligheten att måla ett fascinerande porträtt. Mot del två - Ripley Under Ground.

/Gästbloggare M

tematrio - titelfärg

Veckans trio handlar om färg i titeln och jag inser att sedan jag började blogga har jag faktiskt bara läst fem böcker med färg i titeln. Jag trodde att det skulle finnas gott om att välja bland i mitt lilla arkiv, nu blir det:

Den vita tigern av Aravind Adiga

Halv gul sol av Chimamanda Ngozie Adichie

Rödhake av Jo Nesbö

En humoristisk bok om ett Indien i förvandling, gripande familjeskildring med biafrakriget som fond från Nigeria och en norsk deckare med högerextremt tema. Alla tre favoriter hos mig, klicka er vidare till mina texter om ni blir nyfikna!

hammarbyserien fortsätter med Helgonet

Nummer fyra i Hammarbyserien av Carin Gerhardsen heter Helgonet och har då inget alls att göra med religion eller goda gärningar att göra. Jag får återse polisgruppen, semestern tar hastigt slut för under den runda augustimånen hittas Sven-Gunnar Erlandsson mördad med ett skott i nacken. Det är den andre augusti och i fickan ligger fyra spelkort och en lapp med ett utsmetat budskap och allteftersom leder hammarbygruppens arbete fram till en förfärande sanning.

Carin Gerhardsen skriver lättlästa deckare som utspelar sig i Stockholm med omnejd och hon beskriver angeläget samtiden. Människors, ofta barns utsatthet, fasader som rämnar och ett kreativt polisarbete där inte heller medlemmarna alltid är de som de verkar. Helt OK svenska deckare som dessutom finns som e-bok på biblioteket för alla som vill ha en stunds avkoppling i augustikvällen.

fint besök

Inte vidare skygg hind.
 Man kan undra hur det kan komma sig att just det gröna i min trädgård är så fantastiskt lockande?

rundel och streck på klotet ll

Prickarna över Ö - TjÖrnkonstnärerna presenterar Klotet del två,
Skärhamns bibliotek t o m 19/8

Rundel av Yvonne Karlsson

Streck av Ulrika Wallin

sågspån och eld

I tredje delen av Vibeke Olssons arbetarskildring om Bricken är hon vuxen, har kostkarlar och inneboende för att kunna försörja sig och sin far och hon har mött kärleken i Natan, kolare och löskekarl. Sundsvall brinner och kärleken brinner som en eld inuti, hon ger sig åt honom, det ska bli de två men vägen är inte enkel. Natan har mist en arm i en arbetsplatsolycka och tar till flaskan som tröst och tron har han inte. Bricken har döpt sig och förväntas gifta sig med en man från församlingen. För att paret ska få betänketid skickas Bricken till Stockholm där hon får tjäna piga i en familj på Östermalm.

Resan till Stockholm och arbetet där ger både Bricken och oss läsare perspektiv på livet på Svartvik, där finns ännu större klasskillnader än på verket och livet är annat än det hårda fysiska arbetet på sågverket men tron och solidariteten mellan arbetare är sig lik överallt. Samtidigt ser Bricken än en gång att vägen till misär inte är lång, fallet är lätt och brännvinet tar både förstånd och värdighet från människor.

Olsson beskriver industrialismens intåg i Sverige på ett så levande och spännande sätt att det inte går att sluta läsa. Hon väver in folkrörelsernas framväxt och deras betydelse för Sveriges utveckling och hon gör det med ordentligt på fötterna. Hon har folkrörelsernas historia, sågverkets historia, sågverkets vokabulär, kosthållning och vardagsliv så klart för sig att det känns helt äkta. Hon blandar in dialektala ord och människorna blir fyllda med kött och blod, de tvivlar och gör misstag, de känner glädje och ånger och jag kan inte annat än tycka om Bricken. Trots att hon är en vuxen kvinna så tror hon alla om gott, hon arbetar hårt för en god framtid för sig och sin familj och hon har skinn på näsan. Hon kan säga ifrån på skarpen när det behövs och utmanar i det lilla. Sågspån och eld är del tre i Svartvikssviten - kanske kommer där en del fyra så att vi kan följa Bricken? Jag skulle gärna vilja läsa mer!

sommar med Lars Lerin

Styvmorsvioler, Lars Lerin

åska, os och jordgubbar

Åskan mullrar, himlen har öppnat sig, handboll på TV och jordgubbssylt med saft av en lime i. Fräscht!

bokmässenedräkning som kom av sig

Redan när året började satte jag fart att förbereda för bokmässan, planering av nordisk läsning, inköp och inlägg om de nordiska författarna som skulle kunna vara aktuella. När sedan seminarieprogrammet kom så började jag skriva på min inläggsserie. Tänkte mig ett 50-tal inlägg kopplade till de olika seminarierna men nu har jag tappat både lust och fart.

Förra året var jag, som del av bloggen enbokcirkelföralla, ambassadör för bokmässan. Det innebar att jag skrev ca 40 inlägg innan, och under mässan på den bloggen samt på min egen blogg och jag tyckte att det var så mysigt. Det mysigaste av allt var att sedan kunna träffa alla medbloggare i mässans bokbloggarrum. Att där fanns en fristad i surret där man kunde skriva och samtala om det man sett och hört, i år är det nya ambassadörer och nya regler. Bara de som är anlitade av mässan som ambassadörer kommer att få tillgång till förmånen med arbetsrum. Jag förstår mässans inställning men jag själv tappade, förhoppningsvis tillfälligt, lusten.

Säkert kommer den tillbaka när det närmar sig mässa för det är klart att jag ska gå dit och vara där fyra dagar, förhoppningsvis kan alla bloggare som vill ockupera ett av caféerna så att det skapas en informell mötesplats. Samtalet och mötet i det verkliga livet är liksom grädden på moset på mässan.

- bokmässenedräkning är en serie inlägg inför årets bok och biblioteksmässa i Göteborg, alla är taggade med bokmässa 2012, häääääng med på mina förberedelser och så ses vi snart där! - 

Bricken på Svartvik

I Bricken på Svartvik har Bricken blivit 14 år, hon arbetar nu med att kapa ribb och bidrar som en riktig arbeterska till försörjningen. Jag får följa hennes vardagsliv i tiden där mitt emellan vuxen och barn och hon funderar över om hon ska välja att döpa sig i baptisternas bassäng. Ett liv med Jesus är det ett liv där annat som hör ungdomen till måste avstås? Dans och svärmeri lockar men livet förändras på en sekund när Brickens högerhand hamnar i sågklingan. Modern sjuk, Bricken ofärdig  och livet blir sig aldrig likt mer. Kan någon överhuvudtaget vilja ha en flicka som varken kan arbeta fullt ut, sticka eller väva längre? Arbeta som spånkulla kan hon i alla fall och i arbetet blir man en hel människa. Det har hennes mor och far präntat in i henne och när modern sedan dör så måste Bricken besluta sig för om hon ska bli sågverksarbetare eller piga.

Del två i Vibeke Olssons serien om livet på sågverket Svartvik under tidigt 1880-tal fångar mig inte lika mycket som del ett. Det är en hel del återblickar och omkvädesliknande omtag som känns onödiga när man läst böckerna i ordning, det är mer fokus på frikyrkorörelsen och visst finns där den varma solidariteten mellan arbetarna, kärleken i familjen men det blir för snällt, Bricken tar allt med jämnmod  och accepterar för enkelt sin lott. Det är åren mellan 14 och 16 som skildras, det händer dramatiska saker i Brickens liv, där borde finns utrymme för mer svärta i berättelsen. Det är samtidigt en lättläst allåldersbok som skildrar en ung flickas utveckling till ung kvinna under en tid i historien som byggt dagens välstånd. Arbetarhistoria som alla kan ta till sig, ärligt, rakt och mycket mänskligt berättat. Fortsätter genast med Sågspån och eld.

kolla in Karolina Nolin

www.karolinanolin.se

fredagsjerka igen - bäst och sämst?

Veckans jerka handlar om bäst och sämst hittills i år och som vanligt så börjar jag vela. Det beror ju på då vad man menar med bra. Bäst är svårt att välja... Nu kan man ju inte vara så omständig hela tiden så jag får bara klämma till med:

bäst hittills är Agaat 

och 

sämst hittills är Ugglemasken.

Jag har länkat till mina tankar om dem så det är bara att klicka sig vidare om man vill veta varför.

israel 5x - på flykt från ett sorgebud

Ursäkta, ursäkta alla som oroligt väntat och undrat om hon räknat fel den där Anna, här kommer det sista inlägget i serien israel 5x alldeles försenat. Det beror på att På flykt från ett sorgebud inte blev utläst förrän igår. David Grossmans omfångsrika roman har jag läst från och till sedan i julas, pocketversionen har till och med hunnit komma ut och det här var en roman som behövde få lästid, obruten sådan.

Det här är berättelsen om Ilan, Avram och Ora som träffas på ett  fältsjukhus under 6-dagarskriget 1967. De är tonåringar som växer upp i det lilla landet Israel, starka band knyts mellan dem och båda pojkarna blir förälskade i Ora. När romanen börjar är det nutid och Oras son Ofer kommer äntligt hem från sin obligatoriska värnpliktstjänstgöring. Ora har planerat en fotvandring genom Galileen för att fira men Ofer väljer att frivilligt vända åter till fronten. För att undvika att nås av nyheter, goda eller tråkiga, bestämmer hon sig för att ta med sig sin gamle vän Avram och bege sig ut i bergen. I takt med att de vandrar berättar Ora sin historia, hon berättar om sonen Adam, maken Ilan och förstås om Oran. Så länge Ora talar om Oran så kanske han får leva? I fonden följer man staten Israels historia, Avrams otäcka upplevelser som krigsfånge i Egypten och pojkarnas uppväxt.

En alldeles extra dimension till den här varmt mänskliga romanen som manifesterar familjen och vänskapens helande kraft är David Grossmans efterord där han berättar hur hans egen son dog i strid några månader innan boken skrevs klart. Känslan som finns kvar när man läst är att det måste finnas en väg, en väg framåt i regionen där konflikterna får ett slut. Det mänskliga lidandet är allt för stort. Hur kan världssamhället hjälpa till?

Israel 5x är en serie inlägg med litteratur om eller från Israel i fokus, fem inlägg - fem dagar i rad. Hääääng med!

bohusmarrisp

Bohusmarrispen är sällsynt enligt floran men vanlig här hos oss.
Kanhända för att vi bor i ett naturreservat? Just nu blommar det helt överdådigt.

tematrio - resor i litteraturen

Tänk att ha en hobby som gör det seemingly impossible possible - tänk att kunna sitta på sin plats i fåtöljen och se sig om, i världen! Den här veckan vill Lyran att vi tipsar om tre bra böcker som innehåller resor - gärna av en lite mer äventyrlig art. Äventyrliga tips beställda:

1. Jägarens hjärta av Deon Meyer är den andra delen i Meyers kriminalserie som utspelar sig i Sydafrika. I just Jägarens hjärta ingår en lång motorcykelfärd i handlingen och den afrikanska naturen beskrivs på ett fantastiskt sätt. Alla delarna rekommenderas, gärna i ordning. Senaste på svenska heter Den sista safarin och skulle också kvala in i veckans trio.

2. Änglarnas sorg av Jón Kalman Stefánsson beskriver en resa på Island i snösmältningens tid. Pojken blir ålagd att följa med postiljonen för att ro honom över fjordarna på väg med post till landets yttersta utposter. Otroligt vackert språk och karg miljö och vänskap som inte behöver så många ord.

3. Gryning i Kalahari och Skymningssång över Kalahari av Lasse Berg är populärvetenskapliga skildringar av Lasses resor bland ursprungsfolk i olika delar av världen men främst från Afrika. Han resonerar och reflekterar över människans utveckling på ett intressant och spännande vis som ger oss perspektiv på vår egen tid. Kommer förresten till författardagarna i Dalsland nästa vecka om man vill lyssna till honom också.

Klickar man på länkarna kommer man till mina längre texter om varje bok. Se där, tre tips på tre resor man kan göra redan i sommar!

Skagboys (Irvine Welsh)

Skagboys är en prequel till Trainspotting, som var Welsh debutroman tydligen och som ju blev en lysande film (jag har inte läst denna, däremot den mycket underhållande Porno). Trainspotting blev ifrågasatt för att den inte bara framställde heroinmissbrukare som tragiska spillror - det fanns också ett element av coolhet hos Mark Renton, Sick Boy, Spud och de övriga unga Edinburghgrabbarna. I Skagboys (skag är slang för heroin) finns detta eventuella problem också. Tragiken i missbruket är tydlig, men blandas upp med våld, sex och musik, ack så lockande ämnen. Det här är väl någon form av lad litt antar jag, lite cool slumsafari för oss geeks.

Nu har jag dock bett om ursäkt färdigt. Det här är väldigt underhållande och bitvis starkt. Boken inleds med att Mark Renton åker med sin far för en sympatiaktion med de strejkande gruvarbetarna och blir misshandlad av kravallutrustad polis. Detta sätter bakgrunden, Thatchers nya England och arbetarklassmiljö. I Edinburgh flammar ett lokalt heroinmissbruk upp då det smugglas ut morfin från en läkemedelsfabrikant i staden samtidigt som den begynnande massarbetslösheten tillhandahåller den perfekta grogrunden. Parallellt med detta makroperspektiv beskriver Welsh missbruket ur den enskildes synvinkel, framförallt Rentons, en begåvad ung man vars klassresa avbryts med drogerna. På detta, det personliga planet, vägrar Welsh att moralisera och det är det som möjligtvis kan uppfattas som provocerande (eller kunde det på nittiotalet). Jag vet inte om han lyckas fullt ut att beskriva psykologin bakom missbruket, men han kommer en bit på vägen.

Skagboys växlar scen mellan Edinburgh, en Interrailresa, Aberdeen, London och ett rehabcenter och mellan enkla jobb, arbestlöshet, universitet, pubar och knarkarkvartar. Man lämnar bara underklassmiljöerna för tillfälliga glimtar av det etablerade samhället (några flickvänner, välvillig rehabpersonal, en villa man gör inbrott i, stadens program för att rädda träd). Som för en positionsbestämning - en påminnelse om hur långt ute på grenen de här pojkarna är. Tonen känns någorlunda äkta, även om det handlar om underhållning lika mycket som diskbänksrealism så kompromissar Welsh aldrig med personernas integritet. De förblir sig själva trogna, bortom räddning och botgöring.

Ja just det ja - allt är skrivet på skotsk slang, ken.

/Gästbloggare M

varning: OS

Om bloggen understundom är något tystare än vanligt de närmsta veckorna så vet ni varför. :-)

empire falls

Äntligen har jag då läst ut boken som legat påbörjad i min hylla mer än ett halvt år och dröjsmålet handlade inte om att det var en dålig eller tråkig bok på något sätt. Tvärt om, Empire Falls av Richard Russo är en varm, humoristisk relationsroman om livet för de som blir kvar i det lilla samhället Empire Falls i nordöstra USA. Samhället är uppbyggt kring ån, vattenkraften har under långa tider försett fabrikerna med kraft och familjen som äger alltsamman har människornas öde i sina händer. Tiden har runnit förbi, det handlar om att handla eller gå under och precis så är det för Miles Roby, bokens huvudperson. Han har hela sitt vuxna liv varit föreståndare för ortens grill, frun har lämnat honom och tonårsdottern frigör sig allt mer, klassisk 40-års kris närmar sig. Han ser sig själv, en underhållande och omtyckt familjefar, i spegeln och undrar hur i hela friden han hamnade här. Stekande bacon på en sylta.

Empire Falls är en härlig roman, man får lära känna invånarna i den lilla staden och Russo beskriver med värme och hjärta småstadslivet där de allra flesta önskar sig någon annan stans. Boken vann 2002 Pulitzerpriset och gjordes 2006 till TV-serie av HBO, allt gott alltså men hur tänkte de när de valde typsnitt i den här pocketupplagan? Pytteliten text och  dessutom stora delar av boken i kursiv. Det krävs mer än god vilja för att komma igenom en bok då, eller möjligen stark belysning och läsglasögon men det har jag svårt att acceptera ;-). 

Sommarens projekt blir att leta upp och miniserien med Ed Harris, Holly Hunter och Paul Newman i rollerna. Fastän det inte är alls samma story så tänker jag Sjöfartsnytt av boken. Får nu se om tv-filmen kan förmedla samma mysiga känsla. Särskilt tack till A som hade med den här fina romanen ända från LA!

  

suggestivt eller effektsökeri?

Som stalagmiter skjuter de upp ur golvet, Kjell Engmans lysande glaskonstverk som just nu ställs ut på Sliperiet i Borgvik. Mörkläggningen och belysningen skapade tillsammans med musiken som spelades en ganska suggestiv katedralliknande atmosfär där på övervåningen. Effektsökeri, sa maken och jag kan väl hålla med. Litegrann. Det dukade borden, fyllt med glasmat och djävuls? figurerna hängande från taken gjorde hela känslan till en mörk, något bisarr nattvardsdukning med gäster dansande inuti glashus. Suggestivt, jag håller på suggestivt.

sliperiet i Borgvik

En bit ut från Karlstad åt nordväst, bredvid en vacker sjö, ligger Borgvik där det gamla Sliperiet sedan några år fått nytt liv. Det har blivit ett vackert allaktivitetshus för kultur. Ateljeér, café och butik samt konsthall. Allt i ett och dessutom artister på besök vissa kvällar. Vi åkte för konsten och den stora hallen innehöll en blandad kompott med bl a Madeliene Pyks bilder och fotografier från Afrikas savanner av Nick Brandt. Mitt ute på landsbygden hittade vi det här härliga huset - otippat mysigt!

Cirkusdirektören i manegen av Madeleine Pyk

Lars Lerin

Åk till Karlstad. Se Lerins akvareller. Går inte att beskriva i ord. Måste upplevas!

Naturlära, 2012

värmlands museum

Vackert ligger det, museet på Sandgrundsudden och konstavdelningen var mycket spännande hängd. Istället för att samla tavlor från en speciell epok så var de samlade efter motiv. Alla tiders bilder bredvid varandra skapade många nya tankar. Snyggt jobbat!

alsters herrgård

Riktigt fin utställning om Frödings liv och diktning har vi sett. Ett fascinerande livdsöde, sorgligt men fantastiskt vackra dikter som ändå skrevs. Vacker trädgård, gott kafé. Vad mer att önska?

på väg mot frödingland

www.gronko.se har sitt ställe i Värmlandsbro och bjuder på cafe´och delikatessbutik. Allt i butiken är ekologiskt och närproducerat och dagens var dillkött. Härligt stopp på väg upp mot Karlstad!

saftsil deluxe

Välkommen till stugan saftsilen Jonas! Inte har jag tidigare ägt en så avancerad hållare till min silduk. Tänka att man kan sitta med sin smartphone i handen och kommunicera med hela världen samtidigt som man blir imponerad av en ny konstruktion på sildukshållare. Lätt att fälla ihop, stabil på alla sorters bunkar. Det kallar jag teknikutveckling!  

israel 5x - det började med Singer

Året var 1978 och Isaac Bashevis Singer fick nobelpriset i litteratur. Jag själv var 12 år och minns att jag tänkte att nobelpristagare måste vara bra så jag lånade och läste Familjen Moskat, kanske var det av en äldre släkting som var medlem i en bokklubb? Hur som, jag läste i mellanstadieåldern flera av hans böcker och så var då min vurm för judiska släktkrönikor född. Man kan undra vad jag förstod av dem men de har säkerligen lett till ett synnerligen gott ordförråd och dessutom ett livslångt intresse för judarnas livsvillkor i Europa genom tiderna.

Det kan tyckas att det är lite malplacerat att skriva om Singer i en inläggsserie som heter israel 5x, Singer föddes i Polen och levde största delen av sitt vuxna liv i USA, men jag tycker han här hemma just här i israel 5x. Han var början på något i mitt läsande liv som bara fortsätter och fortsätter. Tackar, tackar nobelpriskommitten, bra val hörrni!


Israel 5x är en serie inlägg med litteratur om eller från Israel i fokus, fem inlägg - fem dagar i rad. Hääääng med!

solen skiner också en dag som denna

Ett år sedan Utöya. Vi kan hedra de ungdomar som slaktades genom att bekämpa högerextremism och främlingsfientlighet var den än visar sig. 

Sörj nu, men sedan: gå med i ett demokratiskt parti, besök en moské, delta i en Prideparad, engagera dig i Amnesty, göm en flykting!

Tänd gärna ett ljus men kom ihåg att när ljuset brunnit ut är det i oss själva som lågan måste brinna.


(Jonas Gardell, FB 22/7, 2012)

första boken om Bricken

Frikyrkorörelsen, nykterhetsrörelsen, arbetarrörelsen. Det är folkrörelsernas tid i Sverige i slutet av 1870-talet. Den nya maskintiden är här med människor som arbetar efter fabriksvisslan, ångmaskinen och produktionen styr och industrialiseringen förändrar människornas livsvillkor. Den gamla tiden där man lever med årstiderna, är utsatt för väderlekens nycker kan inte föda Sveriges ökande befolkning, emigrera eller industriarbete är alternativet. Arbetare från hela landet samlas vid industrierna och till sågverket i Svartvik söder om Sundsvall har Brickens mamma och pappa flyttat för att komma undan svält. 3 barn fick de begrava, gå från hus och hem under nödåren och hoppet om en framtid för sig själva och Bricken finns i arbete. Hårt arbete, men när ägaren Dickson (som närmast ironiskt nog under samma tid är en av de stora donatorerna av folkbibliotek 100 000 riksdaler, arbetarbostäder 330 000 riksdaler osv i Göteborg) sänker lönerna för att möta en lågkonjunktur är det svårt att äta sig mätt trots 14 timmars arbetsdag och våren 1879 bestämmer sig arbetarna för att strixa. 

Vibeke Olsson beskriver på ett varmt och engagerande sätt i Sågverksungen hur Bricken, som är 10 år och arbetar som ströflicka, upplever den där våren då Sundsvallsstrejken samlade arbetare i 1800-talets största strejk. Grunden till en fackföreningsrörelse anas. Alla som känner mig vet att jag gillar romaner där faktiska historiska händelser vävs in i en fiktiv berättelse, särskilt när det är så glimrande fint skrivet som Vibeke Olssons text. Enkelt, rättfram och med en mycket mänsklig berättarröst lär vi känna Bricken och en tid som ter sig mycket länge sedan men egentligen var ganska nyss. Vi bor ju i Gårda, granne med remfabriken, som var den del av Göteborg där industrierna växte fram under 1880-talet i samband med att järnvägen kom till stan och jag tycker därför det är särskilt spännande att läsa om arbetarnas liv och arbetsvillkor.

Olsson har en förmåga att gestalta historien på ett enastående sätt, i romartiden har jag följt slavinnan Sabina,  under andra världskriget Hedwig och nu Bricken. Jag vill genast läsa vidare, tyvärr får man bara låna 3 e-böcker per vecka annars skulle del två redan vara påbörjad. Jag får stilla mig.

flickorna i Villette

Del två i serien om Martine Poirot som arbetar på Justitieidepartementet i den fiktiva staden Villette. Den här gången är det tre unga flickor som mördas på stadens festnatt, politikerna har bjudit in ett stort journalistuppbåd för att visa upp staden och ett trippelmord är inte precis den publicitet de önskar. Samtidigt som mordutredningen fortgår funderar Martine och hennes bror över vad det var som deras mamma och hennes väninna upplevde under krigsåren. Med hjälp av en gammal koffert och ett pussel av bevis försöker de få klarhet i vad som hänt fickorna då och flickorna nu. 

En av poängerna med en snäll pusseldeckare av det här slaget, där finns mycket lite våld och mer relationer, är att läsaren inte ska kunna lista ut förövaren förrän på slutet och det misslyckades Ingrid Hedström med i sin deckare Flickorna i Villette. Trots det är det en helt OK sommarläsning. Handlingen rinner på, nutid och andra världskriget varvas och det är skönt med en hjältinna som så ograverat slåss för sanningen. 

Extra plus är att hela serien finns att låna som e-bok på bibblan. Det gillar jag!

välkommen, välkommen hit

Varenda knopp. Lika prydligt som en häcksax.

Herr och fru Rådjur inbjudes härmed att intaga supé. Klädsel ledig, meny vad rabatterna bjuder när herr och fru Snigel har dinerat klart. 


Välkomna!

israel 5x - Amos Oz

Den israeliske författare som kanske mesta av alla arbetat för en tvåstatslösning i Israel-Palestinakonflikten är Amos Oz. Oz är hebreiska och betyder styrka, en passande pseudomym för en man som hela livet kämpat för fred. "Make peace, not love" är också ord som dyker upp när man letar fakta kring honom. Kärlek räcker inte, det ska till handling också! Jag hittar till en fin intervju i The Guardian, visserligen från 2007 men jag länkar ändå. Den beskriver hur Oz sakligt och med engagemang försöker hjälpa till att få en samexistens i regionen till stånd. Jag har läst två av hans böcker: I hans novellsamling Lantliga Scener får läsaren möta människorna i en  judisk bosättning som en gång var nybyggarnas mönsterby, nu fungerar den närmast som en semester och pensionärsort och invånarnas berättelser speglar landets utveckling från 48 och framåt. Riktigt bra noveller som tål att läsas om och om igen. Dessutom har jag läst En berättelse om kärlek och mörker , en självbiografisk roman om en pojkes uppväxt Jerusalem, pojken växer upp och staten Israel formas under samma tid. Läs den! skrev jag i augusti 2010 och Läs den! skriver jag nu. Jag glömmer den aldrig. 

Dags att börja lobba för Oz som nobelpriskandidat!

Israel 5x är en serie inlägg med litteratur om eller från Israel i fokus, fem inlägg - fem dagar i rad. Hääääng med!

Gästbloggarns känsla för kultur

Gästbloggarn vill gärna se sig som en bokbloggarnas Andres Lokko: en klädsamt arrogant smakdomare (ni kanske lägger märke till att jag skriver om mig själv i tredje person här - aldrig ett bra tecken). Idag fick sig självförtroendet en törn då bägge våra morgontidningar delade ut varsin rejäl snyting rakt på kulturnäsan. Det finns inget annat att göra än att redogöra för diskrepansen mellan mina åsikter och kulturparnassens.

Spread the Sunshine Over the Earth, Pilane 2012

Ämne: Zhang Huans kinesiska tempel i Pilanes skulpturpark.
Gästbloggarns åsikt (vid middagsbordet efter en cykeltur i regn till Pilane): Touchen med en kitschig Mao-skulptur slarvigt fäst vid och redan på väg att lossna från en av templets gamla pelare ger perspektiv på kommunismen jämfört med den uråldriga kinesiska kulturen (åh, så insiktsfullt).
GPs åsikt: Mao kan tyckas överutnyttjad i kinesisk samtidskonst. Polariseringen mellan uråldrig religion och kommunistisk kult blir här för enkel.
Gästbloggarns replik: Öh... vi shortsklädda medelålders sommargäster som lallar omkring bland får och kollar skulpturer medan flintasteken marineras är inte så uppsjungna på kinesisk samtidskonst, så vi tycker det är... fräscht.

Ämne: Jennifer Egans Huliganerna kommer på besök
Gästbloggarns åsikt: Banalt och lättköpt om än lättläst
SvDs åsikt: Genom att ställa nu mot då, gång på gång, påminner Jennifer Egan läsaren om hur det var att leva utan mobiltelefon, att man faktiskt kunde tappa kontakten med folk och att det krävdes andra strategier för att få en artist att slå igenom än Twitter och Facebook.
Gästbloggarns replik: Jennifer Egan kunde skrivit en tidningskrönika, varför inte i SvD Kultur, om att man inte hade mobiler och Twitter på åttiotalet, men insikten håller inte riktigt för att bygga en "briljant roman" på. Hermia håller med så det kan ha något med gammelmedia vs bloggosfären att göra (en romanidé!).

/Gästbloggare M

israel 5x - Lizzie Doron

14 november klockan 19.00 ska man helt klart befinna sig på Kulturhuset i Stockholm. Då ska nämligen Lizzie Doron samtala med Göran Rosenberg på Internationell Författarscen och bodde jag bara i den stora staden så vore det klart och bokat! Doron är en israelisk författarinna som ar aktiv i fredsrörelsen och säkert något alldeles extra att lyssna till. Jag får trösta mig med att tipsa om hennes två romaner som getts ut på svenska hittills: Varför kom du inte före kriget och Min mors tystnad. (som vanligt kommer man till min text om dem om man klickar på länken) Båda ärliga, nakna och mycket gripande berättelser om hur det kunde vara att vara dotter till en överlevande. Att vara överlevarens barn har de ju gemensamt Doron och Rosenberg och det vore fantastiskt att få höra dem sätt ord på de erfarenheterna, kanske har vi utsocknes tur. Kanske blir samtalet till en liten film? Hoppas det.

Israel 5x är en serie inlägg med litteratur om eller från Israel i fokus, fem inlägg - fem dagar i rad. Hääääng med!

nigeria 5x - bonus: second-class citizen

Vad sägs om att läsa en bok som prickar in Bok-tolvan, Lyrans afrikanska lista, Lyrans lista över kvinnliga författare och klassikerutmaningen i ett enda drag?

Jag hittade den i min hylla så kanske skulle man kunna klämma ditt Kill Hyllvärmare också ;-)

Själva boken i sig var däremot ingen jätteutmaning och jag undrar varför den blivit oläst i flera år. På ett tydligt och rättfram språk berättar Buchi Emecheta osentimentalt sin historia. Hon har i intervjuer sagt att berättelsen om Adah är till 80 % berättelsen om henne själv. Vi får i Second-Class Citizen möta den unga nigerianska flickan som tidigt blir föräldralös. Hon har ändå en dröm, drömmen om att åka till United Kingdom, drömmen om att bli någon som andra lyssnar till så hon skaffar sig på egen hand ett stipendium till metodisternas skola. När skoltiden är slut finns inget annat val för Adah än att gifta sig. Hon försörjer sin man genom sekreterararbete och när han sedan reser till London för att avsluta sin utbildning reser Adah efter. I Nigeria var hon fru och hade en trygg anställning, och fastän hon var kvinna hade hon genom sin utbildning och sitt yrke en plats i samhället, när hon kommer till London har hon inte bara sitt kön att kämpa mot hon är dessutom svart afrikan. En andraklassens medborgare. Hon är en ung mor med 4 småbarn och en man att försörja.  Livet i London blir inte enkelt, men hon hittar sitt kall i livet. Hon vill skriva. 

Emechetas roman från tidigt 70-tal har blivit en feministisk klassiker, hon beskriver hur svårt det kan vara att bryta de traditionella könsrollerna och boken har mycket att säga oss i Sverige 2012 också. Den som har kunskapen har makten, den som ser annorlunda ut får kämpa mycket hårt och mannen styr. Förhoppningsvis mindre här och nu än då och där men normen är manlig. Utan tvekan. Det här borde vara obligatorisk lektyr för alla integrations/utbildnings/arbetsmarknadsnissar därute. Människor har drömmar och kan de bara få lite hjälp på vägen kan de ofta också förverkliga dem. 

Andra aktuella böcker som jag läst om flickor/kvinnors situation i Nigera är Little Bee och Små Solfåglar Långt Borta. 

Det här är ett bonusinlägg i min serien nigeria 5x som var en serie inlägg med litteratur från Nigeria i fokus, fem inlägg - fem dagar i rad. Tidigare inlägg hittar man HÄR.

ångra Angry Birds?

Visst är det spännande med en ny sorts godis i hyllan? Maken kom triumferande från besinmacken med en påse arga fåglar och vad får vi i munnen? Rent godislotteri á la Hogwarts. Inte var det en gelegodis med öronvaxsmak men närapå. Nejlikor, diskmedel och syntetjordgubbe smakade de arga fåglarna. Hörde samtidigt på radio att Finlands ekonomi är smått hotad av Nokias nedgång, Fazer har ingen framtida sucess med det här godiset heller det kan jag lova. De får hålla sig till att hitta på små söta spel där man skickar iväg fåglar som ska rasa diverse hinder där borta i grannlandet i öst för det gör de bra. Beroendeframkallande bra!

israel 5x - morgon i jenin

S/V Estelle ligger just nu i Malmös hamn och om några dagar reser hon vidare till Göteborg, Estelle är namnet på Ship To Gazas nya fartyg, nästan lustigt att hon heter likadant som vår kronprinsessa, om inte annat är det säkert bra för publiciteten ;-). Jag är för dåligt insatt i konflikten i mellanöstern för att kunna ta ordentligt ställning men när jag hittade en bra skönlitterär bok som också ger oss en bild av palestiniernas förlust av sitt land så vill jag gärna pusha för den. Välskriven och som sagt en ny vinkling. Första boken i min inläggserie israel 5x blir alltså:

morgon i jenin - en ständigt aktuell bok

Det är morgon i det palestinska flyktinglägret i Jenin och Amal hör hur ett vapen osäkras och känner metallen mot sin hud. Året är 2002 och runt om henne syns resterna av ett blodbad där civila, kvinnor och barn har dödats i jakt på terrorister. Kaoset och våldet återuppväcker en flod av minnen, både egna och släktingars ända sedan den tid då Palestina var ett brittisk protektorat. Vi får genom hennes berättelse följa 4 generationers palestinier från tidig 1900-tal fram till idag – en historia som börjar i de bördiga dalarna utanför Jerusalem med oliv och fruktodlingar och slutar i Philadelphia, USA.

I Susan Abhulhawas underbara roman Morgon i Jenin ger författaren röst till ett folk i förskingringen som sett den jord de brukat i många generationer annekteras, familjer har splittrats, sysslolöshet har blivit grogrund för extrema rörelser och övergrepp har lett till hämndkänslor, sjukdom och tröstlöshet. Författarens budskap är tydligt, hon skriver en spännande och dramatisk roman på ett vackert och böljande språk och beskriver en pågående konflikt ur ett palistinskt perspektiv, och hon återkommer igen och igen till samexistens. Hon ger exempel på hur människor levde i området sida vid sida, religion bredvid religion innan den stora invandringsvågen av judar kom strax efter det andra världskriget. Under parollen ”Ett land utan folk till ett folk utan land” formades staten Israel på mark som redan ägdes av andra, som brukats av andra under århundraden. Det här skulle kunna vara en roman fylld av hårda ord, hat och hämnd men är istället en bok som andas hopp och försoning – framtiden finns hos de enskilda människorna som lär känna varandra, ungdomarna som vill leva ett rikt liv tillsammans.

Det här är en roman som drabbade mig, jag har pratat om den med alla jag träffat och den ger en pusselbit i det alltför aktuella politiska läget i mellanöstern. Det som mest fastnar i mitt minne är alla de mänskliga möten som jag får göra i texten, alla de människor som jag får lära känna i vardag och fest, i glädje och sorg. Morgon i Jenin gjorde det där som riktigt god läsning gör: fick mig att se ur ett annat perspektiv, framkallade känslor och satte igång ett driv att lära mer. Alla som är det minsta intresserade av mellanöstern, eller för den del att läsa en mycket välskriven bok, rekommenderas varmt Morgon i Jenin av Susan Abulhawa.

Israel 5x är en serie inlägg med litteratur om eller från Israel i fokus, fem inlägg - fem dagar i rad. Hääääng med!

önskar alla en perfekt dag med eller utan Warhol

Idag har man chansen att göra sig en heldag i  Andy Warhols anda, på konstmuseet kan man se hans bilder samhängt med Francic Bacon och på Pustervik tolkar Magnus Carlsson och Ebbot två av Velvet Undergrounds plattor. Vi såg dem på Slussens i måndags och det är två grymma sångare, tyvärr är ljudet inte perfekt men jag önskar ändå alla bloggisar en perfekt dag.

A Visit From The Goon Squad (Jennifer Egan)

Det finns vissa saker som inte låter sig göras, men som Egan ändå gör i sin kollageliknande roman, om det ens är en roman och inte en novellsamling löst sammanhållen genom att den kretsar runt samma två personer. Jag skall be att få återkomma till dessa no-no's senare. Formen som sådan gillar jag med vissa reservationer. Att kontinuerligt byta infallsvinkel, berättarjag och stil är uppfriskande, men känns samtidigt lite, lite sökt. Sökta känns också vissa historier i historien och halvvägs genom boken är jag på väg att ge upp när en NY'sk PR-kvinna jobbar för en latinamerikansk diktator bara för att, känns det som, ge Egan en absurd story. Precis då blir det istället riktigt kul, något som följs upp med en kändisintervju som spårar ur. Där peakar boken för mig, kanske för att de kapitlen har minst att göra med de ganska träiga Bennie och Sasha som är berättelsens två nav. Två nav på samma hjul till och med, vilket ger en lätt haltande gång. Det finns ett läsarkontrakt som inte riktigt uppfylls här någonstans, två parallella liv som möts bara i en punkt i mitten kanske ofta är med verkligheten överensstämmande men man fattar inte riktigt varför Egan inte fokuserade på en av dem istället.

Trevlig läsning, kul form med variation som gratis bonus. Var tvungen att googla Pulitzerpriset och det finns verkligen bara en kategori för skönlitteratur och att ett sådant pris går till en så här lättviktig bok fattar jag inte riktigt, men tyngdpunkten för den prisutdelningen ligger väl på journalistik antar jag. Och nu till saker som inte låter sig göras i skönlitteratur, så för guds skull sluta försöka:

1. Grafiska formexperiment, till exempel att skriva ett helt kapitel i Powerpoint-format.
2. Skriva om rock- eller popbranschen annat än ur ett teoretiserande Nick Hornbyperspektiv (och även detta funkar bara om man är Nick Hornby).
3. Försöka sammanfatta skiftet till informationssamhället genom lösryckta och redan föråldrade exempel på teknikanvändning.

/Gästbloggare M

 PS: a visit from the goon squad heter Huliganerna kommer på besök på svenska. DS.

djärva naturvårdare

Mitt sommarviste ligger i kanten av ett naturreservat och vi säger välkomna till de senaste invånarna.
De verkar inte lida av höjdskräck precis, familjen Get.

haren med bärnstensögon

"Jag vet inte längre om boken handlar om min släkt eller om minnen eller om mig själv eller fortfarande är en bok om små japanska tingestar." (s325)

Ja inte är det lätt att kategorisera den här underbara boken; släktkrönika, självbiografi, konsthistoria, idéhistoria, ekonomisk historia och måhända roman. Hur som, att kategorisera är inte viktigt och inte ens nödvändigt för det här är härlig läsning. Uppslukad från första sidan blev jag av Edmund de Waals vagabonderande för att söka sina netsukers väg från Paris till hans hem i London. Jag hamnade på hans hemsida och där visar han generöst upp sina små fantastiskt snidade japanska figurer. Jag kan absolut förstå att han, när han ärvde dem, började att fundera på deras ursprung.

Med en netsuke i sin ficka reser De Waal till Tokyo, Paris, Wien och Odessa och överallt letar han spår efter sin farmors historia. Den som börjar med en judisk spannmålshandlare i Odessa på tidigt 1800-tal, fortsätter via ett kosmopolitiskt och intellektuellt liv med bankverksamhet i Paris och Wien, finansiell krasch vid det första världskriget och en förmögenhet konfiskerad och helt utplånad innan det andra. Han sätter sig in i hur familjens judiska bakgrund påverkar dem och många timmar tillbringas i arkiv av olika slag. Familjens eget arkiv består av några få dokument och foton, Gestapo gjorde ett grundligt arbete med att förstöra och annektera. Bara spillror finns bevarade av familjen Ephrussis  välstånd och så samlingen med netsuker förstås.

Det som för mig är allra mest intressant i Edmund de Waals bok Haren med bärnstensögon är beskrivningarna av Charles Ephrussis liv som konstintresserad mecenat i slutet av 1800-talet. Många gånger får jag googla och tittar på bilder som omnämns. Delar av hans konstsamling hänger nu på museer och han framställs som en man med genuint intresse för konst och samlande. Det är också han som en gång köpt samlingen av netsuker. Det är i så måtto där historien börjar och det är med samlingen som bärs in i de Waals hem i London som den slutar. Däremellan ryms en fantastisk bildningresa som jag hoppas många, många vill följa med på. Det blir inte bättre än såhär!

tematrio - la France

Precis som Lyran så  väljer jag att lyfta fram tre nutida författare i min tematrio. Jag har, tack vare Sekwa och Elisabeth Grates fina utgivning, läst en hel del franskt de senaste två åren. Skulle nog behöva en egen etikett för Frankrike så att jag själv hittar enkelt till mitt franska arkiv. Särskilt finns ändå i mitt minne:

Atlantens mage

Pojkflickan

Bubblor

Klicka nu på länkarna så kommer ni till en lite längre text om varje bok! 

staty med en twist

3 D incident av Tony Cragg - Pilane 2012

bokmässenedräkning: änglarnas svar

Stora ljudbokspriset delas ut 27 september på bokmässans invigningsdag och en av de böcker som tävlar är Stefan Einhorns fina lilla roman Änglarnas svar.  Jag håller tummarna för den, det här är en bok som ger oss en gripande och mänsklig bild av hur det kunde vara att vara överlevare. 

Andreas, som är årsbarn med freden, sitter på den judiska kyrkogården och inser att det är dags att berätta, de inblandade är döda och nu vill han föra historien om sitt ursprung vidare till nästa generation. Jag tänker vara lite kryptisk vad gäller handlingen för det här är en bok som jag tycker att alla ska läsa utan att veta allt för mycket innan. Han låter i vart fall de sju huvudpersonerna berätta sin historia och en rad människoöden sveper förbi. Jag skriver sveper för romanen är kort och det är mycket som händer, romanen är uppbyggd så att jag läser nästan till sista raden, sista kapitlet innan jag har alla händelser klara för mig. 

Händelseförloppet blir någorlunda klart och tydligt men fortfarande lämnar texten mig med frågorna om människornas öde, här känns boken ibland lite för kort, handlingarna är de på gott eller ont? Människorna i romanen gör det som de finner bäst i just den stunden och det får livsomvälvande konsekvenser, det är kanske romanens budskap till oss alla. Man gör så gott man kan, man gör det som man tror är bäst. Man räddar sina kära om man kan, om det så krävs mycket stora uppoffringar och ett liv med lögner.

Jag var imponerad över den här berättelsens form, närmast som en spänningsroman avslöjas ledtråd efter ledtråd i Andreas bakgrund och på vägen får vi följa med från medelklasslivet i Stockholm till ghettot i Lodz, lägret i Theresienstadt och kibbutzen i Israel och någonstans är det judinnan Hanna som ändå finns i romanens mitt. Hanna, en av alla de som överlevde.

Jag verkar ha hamnat i ett stim av böcker som skildrar tiden runt andra världskriget, tipset om den här boken fick jag av Ems i en kommentar till min text om Rosenbergs Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz  dessutom har jag just läst Allt som är jag av Anna Funder. I dagarna kommer ytterligare tankar, då om Haren med bärnstensögon. Berättelsen om en kosmopolitisk judisk släkt från Odessa som i kriget förlorar allt. Allt utom netsukerna. 

- bokmässenedräkning är en serie inlägg inför årets bok och biblioteksmässa i Göteborg, alla är taggade med bokmässa 2012, häääääng med på mina förberedelser och så ses vi snart där! -