kaddish på motorcykel

Hannele var den som påminde mig om att jag hela hösten tänkte läsa Leif Zerns Kaddish på motorcykel. Hennes blogginlägg gav mig ny lust och när jag sedan hittade boken på e-lib så var valet självklart. Det här är den sjätte svenska självbiografiska boken på ganska kort tid som jag läser som handlar om hur det var att leva och växa upp i skuggan av förintelsen och jag måste säga att jag blev mycket förtjust i Zerns sätt att berätta just sin familjs historia.

Han beskriver med stor värme och humor hur hans uppväxt präglades av två världar. Han far var troende jude, hans mor hade en enkel kristen uppväxt och hade konverterat för att kunna gifta sig. Leif växte upp med båda kulturerna, hans släktingar var både kristna och judar, högtider firades med båda släkterna och där finns en pragmatisk inställning. När farmodern dör och det ska läsas kaddish för henne så väljer fadern att låna en motorcykel och köra från sommarstugan trots att det är sabbat. De umgås med familjens kristna vänner och kräftfisket är en högtidsstund trots att familjen håller kosherkök resten av året. Zern beskriver ritualerna kring besöken i shul, hur viktigt det är att följa Lagen samtidigt som där finns en känsla av försoning och acceptans rakt igenom hela boken. Kärleken till familjen och tacksamheten över dem lyser ur sidorna. Där finns en underliggande sorglig ton över faderns drömmar som aldrig blev men jag upplever aldrig boken bitter eller anklagande. Simon Zernjaffskys son Leif Zern har skrivit en fin betraktelse över sin far och ger mig som läser en bild av det judiska livet i Stockholm i mitten av 1900-talet.

En får tacke!

De andra svenska böckerna på temat som jag läst det senaste är:
Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz
Änglarnas svar
Ni är inte så märkvärdiga som ni tror
Om man ännu finns
Med förintelsen i bagaget