Sidor
▼
onsdag 31 juli 2013
i vår herres hage
Jamen, välkommen, välkommen till vår trädgård. Hos oss samsas rådjur, grävlingar, spanska skogssniglar, koltrastar och numer herr Fasan. Nåde den som äter en endaste knopp! Låt prydnadsväxterna vara så är ni så välkomna i vår herres hage. Behave!
Egypten 5x - Gömslet
Det säger sagogestalten Zahwa till beduinprinsessan Fatima som sitter instängd i sitt fars hus. Fatima drömmer om frihet, att få flyga högt i himmelens skyar men hon känner sig som falkhonan som står tjudrad vid en tältpinne i öknen. Falkhonan har fått sina vingar bundna och ögonlock igensydda och när Fatima vill dra bort tråden hindras hon:
Hon kommer att bli galen om hon får se himlen. Lämna henne ifred.
Fatima lever ett mycket begränsat liv i sin fars inhängnade område och kontakterna med omvärlden är små, hon söker sig till sagorna, dikterna och snart är det svårt för henne att skilja på verklighet och dikt. Tillflyktsorten är den djupa brunnen där anden bor eller de höga trädtopparna där världen utanför kan skymta. Ett brutet ben gör att fadern, sent omsider, låter Fatima få vård och möta en annan värld hos Ann, men inte heller där kan Fatima känna sig fri. Hon berättar sina sagor, Ann skriver ned dem, hon får beröm för sin förmåga att lära sig språk men känner sig mest som ett utställningsobjekt i de vitas lust för folklore. Tryggast är att gömma sig för världen i beduinlägret vid öknens rand. En stor behållning av min läsning har jag i de vackra miljöbeskrivningarna.
Öknen vrider och putar på sin mjuka kropps alla kurvor och bukter och antar ständigt nya skepnader. Sanden lägger sig i vågor, översvämningarna ritar sin sorgs vågor där de drar fram och den sandiga khamseen rövar för alltid bort någon älskad varelse.
I efterordet kan jag läsa att Miral al-Tahawis roman är den första som beskriver en ung flickas liv i en beduinfamilj, jag kommer genast att tänka på en aktuell bok där huvudpersonen också är en ung beduinflicka nämligen Sånt jag berättar för Allah av Saphia Azzedine, ett helt annat perspektiv men mycket känns igen. Hederskulturen bland beduinfolket, synen på kvinnor och rotlösheten när samhället blir allt mer industrialiserat.
Gömslet av Miral al-Tahawi är en mycket vackert formgiven bok, det var omslaget och färgen som lockade mig när jag stod vid Tranans bord på mässan. Varje kapitel inleds med ett egyptisk hieroglyf och dikterna som är insprängda i den löpande texten har ett så vackert typsnitt. Vem har sagt att ytan inte spelar roll? Inte jag. Vackert innehåll, vacker yta blir dubbelt bra.
- repris från 2011 -
konstrunda i sensommartid
Hartey and Ginny, 1970, Alice Neel |
Almaprisvinnaren ISOL |
Lars Lerin |
tisdag 30 juli 2013
än finns det liv
Helt övertygad var jag att clematisen vid vår knut hade dött den trista vårkyletorkedöden men, hoppsan. För en dryg månad sedan dök nya skott upp och nu blommar den som aldrig förr. Finns det liv finns det hopp!
Egypten 5x - Egypten berättar: Den rättvisande spegeln
2008 kom på Tranans förlag novellsamlingen Egypten berättar: Den rättvisande spegeln och först nu har jag kommit mig för att läsa den. Synd, för det här är en ganska lättsmält samling av korta berättelser som alla är valda för att spegla politiken och kulturen i ett av de största arabiska länderna. I det välskrivna förordet läser jag en betraktelse om spegeln som bild eller symbol, jag blir påmind om att texterna är att betrakta som:
Ibrahim Aslans berättelse En del av familjehistorien handlar om en man som i egenskap av familjeöverhuvud besöker sin yngre bror på sjukhuset. Det visar sig att brodern tvingats amputera ett ben och nu kvarstår problemet vem som ska begrava det. Hur ska det komma i vigd jord, hur ska det transporteras och vem ska göra det? Det här är en absurd historia som i sin enkelhet ställer frågan om vad som är en människa och när upphör det att vara människa? Hur kommer religionen in i bilden?
En annan av novellerna där jag hundörade och kladdade friskt var Jag kungen kom av Bahia Tahir där jag får följa ögonläkaren Farid Bey ut i öknen på expedition. Han saknar sin fästmö som sedan många år befinner sig i Frankrike på ett sinnessjukhus och resan ut i öknen är en resa mot sanningen. Han får rådet av sin far: Ha förtröstan så finner hjärtat frid. Karavaner, kameler, ökenliv och de djupaste frågor om vår existens. Och så titelnovellen då: Den rättvisande spegeln som utan pardon berättar för oss att döden väntar. På alla. Oavsett hur ung och vacker man är.
- en novellvåg i bokbloggarhavet -
Egypten 5x är en serie inlägg med litteratur om eller från Egypten i fokus, fem inlägg - fem dagar i rad. Hääääng med!
Intryck, uttryck eller avtryck? Och kan betraktaren undvika att synas i spegelbilden, att skymma? Kanske kommer du här att bara se dig själv och (nästan) inga egyptier alls?För mig är det riktigt bra litteratur där den aktuella tiden, kulturen och politiken tydligt har gett avtryck i texten samtidigt som jag kan se mig själv skymta i ett hörn. Då intresserar det mig och berör. Några av den 29 novellerna som presenteras i den här samlingen gör just det.
Ibrahim Aslans berättelse En del av familjehistorien handlar om en man som i egenskap av familjeöverhuvud besöker sin yngre bror på sjukhuset. Det visar sig att brodern tvingats amputera ett ben och nu kvarstår problemet vem som ska begrava det. Hur ska det komma i vigd jord, hur ska det transporteras och vem ska göra det? Det här är en absurd historia som i sin enkelhet ställer frågan om vad som är en människa och när upphör det att vara människa? Hur kommer religionen in i bilden?
En annan av novellerna där jag hundörade och kladdade friskt var Jag kungen kom av Bahia Tahir där jag får följa ögonläkaren Farid Bey ut i öknen på expedition. Han saknar sin fästmö som sedan många år befinner sig i Frankrike på ett sinnessjukhus och resan ut i öknen är en resa mot sanningen. Han får rådet av sin far: Ha förtröstan så finner hjärtat frid. Karavaner, kameler, ökenliv och de djupaste frågor om vår existens. Och så titelnovellen då: Den rättvisande spegeln som utan pardon berättar för oss att döden väntar. På alla. Oavsett hur ung och vacker man är.
- en novellvåg i bokbloggarhavet -
Egypten 5x är en serie inlägg med litteratur om eller från Egypten i fokus, fem inlägg - fem dagar i rad. Hääääng med!
Du följer väl med jorden runt?
Lyran bjuder in till Jorden runt 4 och jag kan ju aldrig motstå utmaningar när det kommer till världslitteratur. Hennes läslistor är alltid tokinspirerande och trots att jag läst 11 av titlarna redan så har jag hittat flera böcker i varje världsdel som jag är sugen på. I korthet går det ut på att man läser det man har lust på under espektive månad, bloggar om sina intryck och sedan länkar hos Lyran så att vi lätt kan hitta till varandras tankar. En utökad bokcirkel alltså!
Så här ser den planerade resrutten ut:
September - Europa
Andrej Platonov - Lyckliga Moskva (Ryssland)
Silvia Avallone - Stål - (Italien)
Astrid Rosenfeld - Adams arv (Tyskland)
Hilary Mantel - Wolf Hall (England)
Jean-Marie Gustave Le Clézio - Pawana (Frankrike)
Oktober -Afrika
Elieshi Lema - Bränd jord - (Tanzania)
Calixthe Beyala - Ännu talar träden (Kamerun)
Ngũgĩ wa Thiong'o - En blomma av blod (Kenya)
Lina Ben Mhenni - Tunisian girl : en bloggares berättelse om den arabiska våren (Tunisien)
Kopano Matlwa - Coconut (Sydafrika)
November - Asien
Susan Abulhawa - Morgon i Jenin (Palestina)
Zeina Abirached - Svalornas lek: Dö, Resa, Återvända - (Libanon)
Mo Yan - Vitlöksballaderna - (Kina)
Kim Thúy - Mãn (Vietnam)
Atiq Rahimi - Jord och aska (Afghanistan)
December - Oceanien
Thomas Keneally - The Daughters of Mars
Shaun Tan - Ankomsten
Melina Marchetta - Jellicoe Road
Australien berättar : drömtidens framtid : nitton noveller
Katerine Mansfield - Den nya Isabel (Nya Zealand)
Januari - Amerika
Neil Gaiman - Coraline (USA)
F Scott Fitzgerald - Det sällsamma fallet Benjamin Button (USA)
Sylvia Plath - Glaskupan (USA)
Machado de Assis - Vansinnesläkaren (Brasilien)
Jorge Luis Borges - Fiktioner (Argentina)
Klart att många vill med och resa! Anmäl er hos Lyran på studs!
Så här ser den planerade resrutten ut:
September - Europa
Andrej Platonov - Lyckliga Moskva (Ryssland)
Silvia Avallone - Stål - (Italien)
Astrid Rosenfeld - Adams arv (Tyskland)
Hilary Mantel - Wolf Hall (England)
Jean-Marie Gustave Le Clézio - Pawana (Frankrike)
Oktober -Afrika
Elieshi Lema - Bränd jord - (Tanzania)
Calixthe Beyala - Ännu talar träden (Kamerun)
Ngũgĩ wa Thiong'o - En blomma av blod (Kenya)
Lina Ben Mhenni - Tunisian girl : en bloggares berättelse om den arabiska våren (Tunisien)
Kopano Matlwa - Coconut (Sydafrika)
November - Asien
Susan Abulhawa - Morgon i Jenin (Palestina)
Zeina Abirached - Svalornas lek: Dö, Resa, Återvända - (Libanon)
Mo Yan - Vitlöksballaderna - (Kina)
Kim Thúy - Mãn (Vietnam)
Atiq Rahimi - Jord och aska (Afghanistan)
December - Oceanien
Thomas Keneally - The Daughters of Mars
Shaun Tan - Ankomsten
Melina Marchetta - Jellicoe Road
Australien berättar : drömtidens framtid : nitton noveller
Katerine Mansfield - Den nya Isabel (Nya Zealand)
Januari - Amerika
Neil Gaiman - Coraline (USA)
F Scott Fitzgerald - Det sällsamma fallet Benjamin Button (USA)
Sylvia Plath - Glaskupan (USA)
Machado de Assis - Vansinnesläkaren (Brasilien)
Jorge Luis Borges - Fiktioner (Argentina)
Klart att många vill med och resa! Anmäl er hos Lyran på studs!
måndag 29 juli 2013
Egypten 5x - Nawal el Saadawi
För två år sedan hade jag en omgång inlägg här på bloggen i samband med den arabiska våren - hoppfullheten som rådde då har förbytts i nya oroligheter. Jag är för dåligt insatt i politik för att kommentera händelserna i sak men jag tänker att det är tid för en egyptisk femma. Först ut är människorättsaktivisten Nawal el Saadawi:
Nawal El-Saadawi, är en välkänd egyptisk läkare, författarinna och människorättsaktivist. Hon har i mer än 50 år varit starkt engagerad i kvinnors situation i ett patriarkalt samhälle och har suttit fängslad i perioder. Hon beskriver i sin novellsamling Törst ett samhälle där kvinnornas försök till förändring möter många svårigheter både kulturella och religiösa. Den handlar om att i det lilla utmana det som anses passande för kvinnor och i titelnovellen Törst beskriver El-Saadawi hur en ung flicka en het sommardag står utanför en kiosk och dricker en läsk, hon blir sedd av en väninna som plötsligt inser att möjligheten till att dricka en läsk på allmän plats finns och hon bestämmer sig för våga, trotsa konventionerna. Nu fick det gå hur det ville för "Världen och all den plåga och fruktan som fanns i den var ingenting mot en klunk iskall läsk."
Nawal El-Saadawi, är en välkänd egyptisk läkare, författarinna och människorättsaktivist. Hon har i mer än 50 år varit starkt engagerad i kvinnors situation i ett patriarkalt samhälle och har suttit fängslad i perioder. Hon beskriver i sin novellsamling Törst ett samhälle där kvinnornas försök till förändring möter många svårigheter både kulturella och religiösa. Den handlar om att i det lilla utmana det som anses passande för kvinnor och i titelnovellen Törst beskriver El-Saadawi hur en ung flicka en het sommardag står utanför en kiosk och dricker en läsk, hon blir sedd av en väninna som plötsligt inser att möjligheten till att dricka en läsk på allmän plats finns och hon bestämmer sig för våga, trotsa konventionerna. Nu fick det gå hur det ville för "Världen och all den plåga och fruktan som fanns i den var ingenting mot en klunk iskall läsk."
The voice of Firdaus, Firdaus röst tränger in i mitt medvetande när jag läser Woman at Point Zero av Nawal El Saadawi (Röst ur djupet är den svenska tilteln som kom 1977). I romanen som skrevs 1975 och publicerades i Beirut eftersom innehållet var så brännande, möter vi en kvinna som berättar sin historia dagen innan hon ska avrättas. Nawal el Saadawi mötte själv denna kvinna när hon arbetade som forskare och psykiater i egyptiska fängelser och hon är noga med att låta läsaren förstå att detta är Firdaus liv, Firdaus historia som Saadawi har förvaltat och gestaltat.
Hon återger ett kvinnoöde på ett rasande skickligt sätt där övergrepp, prostitution och vanmakt leder Firdaus till att döda en man och nu är hon redo att ta sitt straff. Hon har kommit till vägs ände, nollpunkten och hon är övertygad om att något bättre väntar henne. Det är ju enligt hennes sätt att se det endast män som kan vara kriminella... Jag antar att el Saadawi har valt hennes namn med omsorg då jag läser på Wikipedia att "Firdaus or فردوس (Arabic) In the Holy Quran it is written that Firdaus is the highest level and the most centered part of Jannah where prophets and the Muslims who followed God and his commandment as strictly as possible in their lives would go. Its said that their palaces and castles are made of diamond and gold. " Paradiset väntar.
Women at Point Zero är en skildring av en arabisk kvinnas liv, gripande, upprörande och berättad med slagfärdighet och patos, jag läser den och tänker på radiointervjun jag hörde med Nawal el Saadawi igår. Hon jublar, 80 år gammal, med sina medsystrar och dansar på gatorna för att fira Egyptens väg mot ett demokratiskt samhälle. Hon längtar, precis som Firdaus efter Frihet - jämlikhet - systerskap. Demokrati väntar?
För att se tidigare inlägg om Nawal el Saadawis noveller och romaner kan du klicka HÄR
Hon återger ett kvinnoöde på ett rasande skickligt sätt där övergrepp, prostitution och vanmakt leder Firdaus till att döda en man och nu är hon redo att ta sitt straff. Hon har kommit till vägs ände, nollpunkten och hon är övertygad om att något bättre väntar henne. Det är ju enligt hennes sätt att se det endast män som kan vara kriminella... Jag antar att el Saadawi har valt hennes namn med omsorg då jag läser på Wikipedia att "Firdaus or فردوس (Arabic) In the Holy Quran it is written that Firdaus is the highest level and the most centered part of Jannah where prophets and the Muslims who followed God and his commandment as strictly as possible in their lives would go. Its said that their palaces and castles are made of diamond and gold. " Paradiset väntar.
Women at Point Zero är en skildring av en arabisk kvinnas liv, gripande, upprörande och berättad med slagfärdighet och patos, jag läser den och tänker på radiointervjun jag hörde med Nawal el Saadawi igår. Hon jublar, 80 år gammal, med sina medsystrar och dansar på gatorna för att fira Egyptens väg mot ett demokratiskt samhälle. Hon längtar, precis som Firdaus efter Frihet - jämlikhet - systerskap. Demokrati väntar?
För att se tidigare inlägg om Nawal el Saadawis noveller och romaner kan du klicka HÄR
- texten om En röst ur djupet är en repris från 2011 -.
Egypten 5x är en serie inlägg med litteratur om eller från Egypten i fokus, fem inlägg - fem dagar i rad. Hääääng med!
fallvatten, vattenfall och översvämningar i största allmänhet
Utanför fönstret öser vattnet ned, tidningen berättar om avstängda vägar och utrymda köpcenter. På radion hör jag ännu en nyhetssändning om Vattenfalls dåliga affärer som i slutändan kommer att hamna i skattebetalarnas knä och inser att min senaste ljudbokslyssning ligger precis rätt. Fallvatten av Mikael Niemi är något för mig så ovanligt som en katastrofroman. Jag ske genast erkänna det här är utanför min vanliga läsning och snygga jämförelser med andra böcker eller filmer för den delen kan jag inte göra av den enkla anledningen att jag inte läst eller sett några...
Men till baka till Fallvatten, här har Niemi gjort det han är mästare på. Han berättar en spännande, gripande och underhållande skröna som kittlar sådär lite lagom. Han sätter fantasin i rörelse och man börjar fundera, skulle det här kunna hända och om det hände, vad skulle jag göra? Vad gör jag?
I boken får jag lära känna ett antal människor som lever och arbetar längs med Lule älv. Det har varit en höst med regn utan dess like och plötsligt en dag börjar dämmet på en av den översta kraftverksdammarna att spricka. Vattnet faller ohämmat ned mot dalgången och katastrofen är ett faktum. Telefoner och elektricitet slås ut och människorna fångas i vattenmassorna, liv och död sida vid sida. Solidaritet eller individualism, vem ska överleva?
Av alla personer jag får möta i den här romanen är det den pensionerade vattenfallaren Gunnar Larsson som berör mig mest. Han lever ett inrutat liv där han med tålamod och kärlek tar hand om sin svårt alzheimersjuka fru, bara en liten stund varje förmiddag kan han ta sig en promenad längs med älven. Just den här dagen möter han en före detta arbetskamrat som med mobiltelefon i hand segnar ned i en hjärtattack innan han hinner varna. Gunnar försöker hjälpa sin kompis och blir försenad på sin promenad, hamnar i tsunamin. Trots sitt namn så har Gunnar Larsson aldrig lärt sig att simma...
Nu ska erkännas att de detaljerande uppfinnarjockebeskrivningarna över hur människan blir både påhittig och driftig vid livsfara inte särskilt intresserade mig, behållningen med boken för mig var beskrivningarna av de olika människornas drivkrafter. Kärlek, ensamhet, sorg, skuld och hämnd och så spänningen, samhällsdebatten och ytterst frågan om vilket samhälle vi vill ha - vilket sorts samhälle vill vi leva i?
Jag har lyssnat på Mikael Niemis egna inläsning av boken på Storytel, det tyckte jag gav en extra dimension. Kul och välförtjänt att den är nominerad till Stora ljudbokspriset. Boken finns också som e-bok på bibblan och förstås både inbunden och i pocket i bokhandeln. Provläs HÄR!
söndag 28 juli 2013
tatuh #3 - döden
Så ska jag då vänta tills recdag i slutet av augusti innan jag kan skriva om den avslutande delen i Jonas Gardells trilogi. Jag sträckläste, som väntat, under en kväll och har faktiskt lite jag skulle velat prata om med er andra. En hel del faktiskt. Det får vänta.
På smakprov kan man provläsa och mina tankar om de tidigare delarna och inlägg om Jonas texter i allmänhet kan ni hitta här. Vill man följa samtalet på twitter om böckerna så är det #tatuh som gäller!
På smakprov kan man provläsa och mina tankar om de tidigare delarna och inlägg om Jonas texter i allmänhet kan ni hitta här. Vill man följa samtalet på twitter om böckerna så är det #tatuh som gäller!
Zadiesöndag: snart är det Louisiana Literature
Klickar man på bilden kommer man till deras hemsida. |
Den engelske stjerneforfatter Zadie Smith kommer også til Louisiana til august. Forfatteren, der debuterede med et brag som 25-årig medHvide tænder (2000), er aktuel med romanen NW, et blændende portræt af det nordvestlige Londons smeltedigel af skæbner. Zadie Smith er for anden gang netop kommet med på det britiske magasin Granta’s 10-års liste over de 20 betydeligste unge britiske romanforfattere. Den prisvindende irske digter Nick Laird, som er blevet sammenlignet med Seamus Heaney, og som privat danner par med Zadie Smith, optræder også med sin roste digtsamling Go Giants, der udkom tidligere i år.
Zadiesöndag: Granta listar begåvningar
Zadie Smith är en, av de genom åren få, författarna som har kommit med på brittiska Grantas lista över lovande unga författare två decennier i rad. Kikar man in på Grantas sida hittar man dessutom extramaterial kring varje författare, både intervjuer och recensioner. Jag minns hennes debut White Teeth som precis som NW utspelar sig i Willesdean, som en fantastisk roman. Så bra att den sparats i sommarstugebokhyllan för omläsning. Inte riktigt lika imponerad har jag varit av Om Skönhet och Autografjägaren. (Åååå, tänk nu om jag hade bloggat när jag läst dem, då hade jag haft fina länkar att bjuda...)
Zadiesöndag: intervju i SvD idag!
På klassresa i London NW - så lyder rubriken på SvDs fina reportage. Klicka er dit!
Zadiesöndag: NW (Zadie Smith)
Efter två "prologer", den första något seg men viktig senare, kommer huvudberättelsen igång och NW tar fart. Jag kan inte Londons geografi tillräckligt väl för att hänga med på vilken stadsdel som är vad, men det hela handlar om Keisha och hur man kan ta flickan ur slummen men inte slummen ur flickan. Genom begåvning och drivkraft arbetar sig Keisha ur sin familjs knappa omständigheter och blir advokat. På vägen säljer hon dock ut sitt ursprung, bland annat genom att byta namn till Natalie. I den ovan nämnda prologen har man getts en bild av Natalie sedd genom hennes ungdomsvän och den bilden är felaktig får vi läsare nu erfara. För att fylla det tomrum som uppstått lever hon ett dubbelliv som till slut får konsekvenser för hennes välordnade familjeliv. Runt Natalies liv fylls berättelsen av kommentarer om sociala villkor för andra generationens invandrare, gentrifiering och medelklassens ytlighet. Det som skulle kunna ha blivit banalt räddas genom Smiths transparens där berättarrösten då och då vänder sig direkt till läsaren för att förklara det som inte behöver förklaras. Denna övertydlighet ger en lätt ironisk touch, vilket behövs.
För visst är det problematiskt att skriva om välbeställda samtidsmänniskor? Romaner alltså, man kan med fördel kåsera och blogga om ämnet, men en roman kräver en allmängiltighet som så lätt äventyras av aktuella referenser - igenkänningslitteratur kanske säljer bra men lär inte bli långlivad. Som ett exempel använder Smith (liksom jag) ordet gentrifiering, ett modeord som är så aktuellt att det redan känns passé. Här kommer den distanserade stilen in och räddar upp det dock, när Keisha/Natalie växer upp vävs uttryck in som berättaren uttryckligen använder som tidsbestämning. Jag kanske tjatar för mycket om det här, troligen för att jag fick resonera med mig själv för att komma fram till att jag tyckte om det, men även psykologiska slutsatser som läsaren hade klarat av att dra själv får man ibland hjälp med. Jag tror inte Zadie underskattar oss utan att kommenterandet är en blinkning. Jag gillar´t. Alternativet hade varit distanslös medelklassångest och den är helt enkelt inte intressant, ens med rasdimensionen eller med klassresan som bakgrund. And Zadie knows it.
/Gästbloggare M
För visst är det problematiskt att skriva om välbeställda samtidsmänniskor? Romaner alltså, man kan med fördel kåsera och blogga om ämnet, men en roman kräver en allmängiltighet som så lätt äventyras av aktuella referenser - igenkänningslitteratur kanske säljer bra men lär inte bli långlivad. Som ett exempel använder Smith (liksom jag) ordet gentrifiering, ett modeord som är så aktuellt att det redan känns passé. Här kommer den distanserade stilen in och räddar upp det dock, när Keisha/Natalie växer upp vävs uttryck in som berättaren uttryckligen använder som tidsbestämning. Jag kanske tjatar för mycket om det här, troligen för att jag fick resonera med mig själv för att komma fram till att jag tyckte om det, men även psykologiska slutsatser som läsaren hade klarat av att dra själv får man ibland hjälp med. Jag tror inte Zadie underskattar oss utan att kommenterandet är en blinkning. Jag gillar´t. Alternativet hade varit distanslös medelklassångest och den är helt enkelt inte intressant, ens med rasdimensionen eller med klassresan som bakgrund. And Zadie knows it.
/Gästbloggare M
lördag 27 juli 2013
Kina 5x bonus - vill du vara med och läsa och prata kinesiska noveller?
Vi är några bloggare som har tänkt att läsa kinesiska noveller tillsammans under sensommaren och sedan prata om dem på FB. Kanske en del av snacket dyker upp på våra bloggar också! Vill du vara med? Skaffa då Tranans fina novellsamling Kina berättar: Solskenet i munnen och anmäl dig här i kommentarsfältet. Väl mött!
Edit: Nu finns det en FB grupp som heter Kina berättar: Med solskenet i munnen (ja, jag vet att det blev fel men hjälp mig gärna hur man ändrar) I allafall kan man ansöka om att gå med i den HÄR. Välkommen!
- en novellvåg i bokbloggarhavet -
Kina 5x är en serie inlägg med litteratur om eller från Kina i fokus, fem inlägg - fem dagar i rad. Hääääng med!
Abdellah Taïa - Frälsningsarmén
Bloggosfären är fullt upptagen med att läsa Torka aldrig tårar - Döden och jag får i brist på Gardell läsa en annan homosexuell författare som på sitt sätt brutit barriärer. Abdellah Taïa är Marockos förste öppet homosexuelle författare, han bor numer i Frankrike och skriver sina böcker på franska. I sin senast till svenska översatta roman Frälsningsarmén får jag som läser följa med på en expedition genom uppväxten och ungdomen, Taïa försöker med sin korta text definiera och peka ut hållpunkter på livslinjen som skapat den man som skriver berättelsen.
Förälskelsen i sin äldre bror som abrupt får ett slut på en semesterresa till Tanger, mötet med mannen på frälsningsarmén i Géneve, förhållandet mellan mor och far och den mytiska kärleken till böcker.
Precis som i Ett arabiskt vemod är det här en starkt självbiografisk text och man möter en ganska förvirrad ung pojke (och ung man) som verkar blanda samman och förväxla sex med behovet av bekräftelse, kärlek, ömhet och omsorg. Sex är lockande men också förknippat med makt, beroende, skuld och skam och sökandet efter kärleken slutar oftast i något som är långt från vackert.
Förälskelsen i sin äldre bror som abrupt får ett slut på en semesterresa till Tanger, mötet med mannen på frälsningsarmén i Géneve, förhållandet mellan mor och far och den mytiska kärleken till böcker.
Precis som i Ett arabiskt vemod är det här en starkt självbiografisk text och man möter en ganska förvirrad ung pojke (och ung man) som verkar blanda samman och förväxla sex med behovet av bekräftelse, kärlek, ömhet och omsorg. Sex är lockande men också förknippat med makt, beroende, skuld och skam och sökandet efter kärleken slutar oftast i något som är långt från vackert.
fredag 26 juli 2013
Iran 5x - blandade röster
I den här bloggen är det ont om grafiska romaner och serier men har man ett tema som heter Iran 5x så är det nästan omöjligt att hoppa över Marjane Satrapis själviografiska serie-serie Persepolis. Nu har jag själv inte läst men litar på bloggisarna Enligt O och Lyrans omdömen och får helt enkelt se till att utmana mig själv med en grafisk roman under hösten, den finns också som film för de som föredrar.
I mitt sökande på det stora nätet trillade jag på hemsidan PERSIRAN och utan att ha granskat innehållet närmre så fann jag fler spännande texter om persisk litteratur och en recension av Tranans novellsamling av Maryam Shiva. Hemsidan finns på både svenska och persiska och för mig var det en spännande upptäckt.
De senaste dagarna har jag kunnat läsa i Aftonbladet om hur kvinnor i Iran straffas mycket hårt och att de dessutom har svårt att övertyga svenska immigrationsmyndigheter om faran för deras liv, ett debattinlägg finns att hitta: http://www.aftonbladet.se/debatt/article17183594.ab
Jag vill så mycket som det är möjligt att min blogg skall vara hyfsat opolitisk men den här debattartikeln ville jag ändå ha med. Den minner mig om romanerna Sju stenar till den otrogna hustrun , Sån't jag berättar för Allah och En röst ur djupet. Läs dem, trots att de utspelar sig i Libanon, Marocko och Egypten. De berättar alla något om livet som kvinna i en värld där männen är norm.
Som slutkläm på iranfemman vill jag tipsa om Fjäril i koppel av Zinat Pirzadeh. Omtyckt av många:
Iran 5x är en serie inlägg med litteratur om eller från Iran i fokus, fem inlägg - fem dagar i rad. Hääääng med!
torsdag 25 juli 2013
alla sätt är bra...
Gästbloggar'ns i flera bemärkelser tunga sommarläsning har fått en alternativsyssla. 1000 sidor pocket kan man alltid få användning för. :-))
Iran 5x - Marjaneh Bakhtiari
Jippi! Det kommer en ny bok skriven av Marjaneh Bakhtiari i höst! Jag ser fram emot mycket, mycket trots den något mystiska titeln: God natt sagor för barn som dricker! Enligt förlagets reklam kommer den att utspela sig i Teheran och spänna över tre generationers minnen. I väntan på den kan man läsa hennes två tidigare titlar Kalla det vad fan du vill och Kan du säga schibbolet?
Om konsten att passa in, eller inte handlar Marjaneh Bakhtiaris debutroman Kalla det vad fan du vill som kom ut 2005. Den är skriven av en ung kvinna, Bahar, som med hjälp av sin dräpande humor och korta dråpliga scener ur den iranska storfamiljens och den svensk pojkvännens liv beskriver ett liv som ligger långt från mitt egna liv. Trots det är det en roman som berör. Med författarfingret rätt i förväntningarna, fördomarna och humorn skapar Bakhtiari en mycket underhållande roman som är skriven på skånska... Erkännas ska att just det greppet med diftonger sprutande ur raderna är lite svårläst för en utomstående men kanske är det ett medvetet stildrag att skapa ett alldeles eget universum som läsaren faktiskt får anstränga sig lite för att komma in i. Väl där ger läsningen en rolig och angelägen vinkling på diskussionen kring vi och dem. Vilka hör hit eller dit? Vem kan man kalla svensk? Egentligen? Garanterat skratt utlovas.
- repris från oktober 2010 -
Iran 5x är en serie inlägg med litteratur om eller från Iran i fokus, fem inlägg - fem dagar i rad. Hääääng med!
Iran 5x är en serie inlägg med litteratur om eller från Iran i fokus, fem inlägg - fem dagar i rad. Hääääng med!
pilane - konst i fårhage
Pilane skulpturpark visar i år upp sin lekfulla sida, briobil, betongdjur och en kraschad månraket som tagen direkt ur Jan Lööfland. Mysigast av allt var läsfåtöljen men tillhörande lampa allra längst upp på berget. Magnifik utsikt (som inte ville vara med på bild) mot Marstrand, Pater Noster och västerhavet.
Nu är det väl så att vi blivit lite bortskämda med magnifika utställningar på Pilane och årets upplaga saknar det där lilla extra. Platsen vid dammen gapar tom, gravområdet likaså. Hoppas, hoppas att det här bara är en tillfällig svacka och att de kommer igen nästa år med förnyad kraft. Idén är underbar, och från andra år så vet vi att det kan bli så bra. Kanske är i år ett mellanår, men om man inte som vi är bortskämda så ska man absolut ta turen till nordvästra Tjörn för att se konst i en fårahage!
onsdag 24 juli 2013
Iran 5x - en tesked jord och hav
En tesked jord och hav heter Dina Nayeris debutbok som handlar om familjen Hafezi, huvudperson är dotter Saba och hennes tvillingsyster Mathab. De växer upp tillsammans i Teheran och tillbringar sina ledigheter på familjens risgård nära Kaspiska havet. Flickorna älskar allt som är amerikanskt och samlar på filmisar och spelar utländsk musik. När flickorna är nio år avsätts shahen i Iran och mullorna tar över, plötsligt förändras livet för familjen. Modern planerar i hemlighet en flykt för henne och flickorna till USA men innan planen hinner sättas i verket händer det som kommer att påverka Saba hela hennes liv. Både modern och Sabas tvillingsyster försvinner och ensam kvar med sin far är Saba. Hon hoppas i det längsta att det ska komma brev från hennes familj i USA och i väntan på breven fantiserar hon ihop ett parallellt liv, Mathabs, det som hon lever i USA. Idéer till hur det skulle kunna vara hämtar hon från insmugglade tidningar och filmer och hon delar sina fantasier med bästa vännerna Ponneh och Reza.
Dina Nayeri berättar på sin hemsida att hon själv föddes under revolutionsåren i Iran och som tioåring flyttade till USA, det känns som att den här boken är romanen där hon vill berätta allt. Hon vill beskriva Iran under åren efter revolutionen, hon vill beskriva drömmen om Amerika och livet i exil, hon vill beskriva hur en familj faller samman och hur en storfamilj tar vid, hon vill beskriva det speciella band som ofta finns mellan tvillingar, hon vill ha med kultur, mat och magi. Emellanåt blir det lite för mycket för mig. Där är många människor att lära känna, många persiska seder att komma underfund med och lite för mycket drama. Kanske är det nybörjarens kantigheter som slipas bort till roman nummer två? Den är på gång och kommer också den att handla om en familj i Iran. In Transit kommer 2014.
Iran 5x är en serie inlägg med litteratur om eller från Iran i fokus, fem inlägg - fem dagar i rad. Hääääng med!
tisdag 23 juli 2013
ett skutt uppåt i läslistan för Man Bookernominerade!
Man Booker Prize longlist 2013 announced 23 July 2013:
Five Star Billionaire Tash Aw (Fourth Estate)
We Need New Names NoViolet Bulawayo (Chatto & Windus)
The Luminaries Eleanor Catton (Granta)
Harvest Jim Crace (Picador)
The Marrying of Chani Kaufman Eve Harris (Sandstone Press)
The Kills Richard House (Picador)
The Lowland Jhumpa Lahiri (Bloomsbury)
Unexploded Alison MacLeod ( Hamish Hamilton)
TransAtlantic Colum McCann (Bloomsbury)
Almost English Charlotte Mendelson (Mantle)
A Tale for the Time Being Ruth Ozeki (Canongate)
The Spinning Heart Donal Ryan (Doubleday Ireland)
The Testament of Mary Colm Tóibín (Viking)
Colm Tóibin, Jhumpa Lahiri och Colum McCann är de tre av tretton möjliga i min tipperad. Inget vidare utdelning i årets nomineringar av Man Booker. Det är de författare jag läst då, men inte en enda titel. Svagt! Som tur är ligger det en TransAtlantic här hemma och väntar, den får helt enkelt ta ett rejält skutt uppåt i läslistan. Jag hoppas att kunna se och höra McCann på Lousiana Literature i slutet av augusti, hans tidigare Let the Great World Spin, Zoli och The Dancer har jag läst och gillat. Gillar gör jag också utseendet på hans nya i inbunden version. Vackert vitt papper, svagt marmorerade vita pärmar och olika stora sidor vilket ger boken en handsprättad känsla. Det är inte att förringa det där med ett vackert yttre!