Katastrofen kommer till Mumindalen. Det blir allt varmare, sotflagor kommer singlande från skyn och snart börjar vattnet att stiga. Muminfamiljen tar sin tillflykt till översta våningen i sitt hus och som alltid så försöker Muminmamman att se positivt på sakernas ordning. Medan pappan drömmer om en brevpress i lava så konstaterar hon att det är tur att muminfamiljen är en sådan familj som gillar att simma. Snart förstår de att de måste rädda sig och när det kommer ett nytt hus flytande förbi tar de till flykten, med sig har de en stor grupp invånare från dalen. Särskilt den misantropiska och missförstådda Misan är en av figurerna som jag småler åt. Hennes livhållning är helt fantastiskt välbeskriven. Över huvudtaget är Farlig midsommar en bok där persongalleriet utökas, många karaktärer får ta plats. Hemulerna, filifjonkorna och hattifnattarna, lilla My och Mymlan tar form och befolkar berättelsen. Tove Jansson låter hela gruppen hamna på en flytande teater och leken med kulisser, rekvisita och förklädnader gör att karaktärerna kan kommentera sina egna roller och hitta nya. Snyggt.
Boken är precis 60 år gammal i år och ändå diskuterar den så aktuella frågor. Inte är tankesprånget långt till alla de katastrofer som drabbar människor också idag, flyktingar som kommer med båt och utmaningen att förhålla sig till en ny och främmande värld. Gruppen från Mumindalen hamnar i en förtrollad teater där inget är likt det invanda och att hitta en plats som är hemma är inte enkelt.
Nu har jag lyssnat genom nästan alla Toves böcker för första gången i vuxen ålder och jag måste säga att jag är otroligt imponerad av hennes författarskap. Finns där någon som ännu inte upptäckt hennes böcker så är det hög tid. Läs! Eller lyssna, i YLEs arkiv hittar man hela boken uppläst av Tove Jansson själv. Lyssna!
Önskar alla en härlig, och kanske lite lagom farlig midsommar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!