Turkanarapporten är en spännande och mycket intressant kriminalroman som utspelar sig i östra Afrika. Full fart från första sidan, händelserik men inte ytlig action. Och med en svensk kirurg i huvudrollen som bestämmer sig för att hitta sanningen. Det blir inte någon enkel uppgift, det politiska spelet med stormakter och ekonomiska intressen är mäktiga motståndare.
Boken är skriven av överläkaren Christian Unge med erfarenhet från Läkare utan gränser och det skiner igenom, på ett mycket positivt sätt, att han vet vad han skriver om. Skildringarna av de primitiva förhållanden som råder i fältsjukhusen, hur den mänskliga nöden blir uppfinningarnas moder och hur utsatta befolkningen är i de nödställda områdena är kan göra vem som helst upprörd. Välbeställda, utbildade som skor sig på människor som är helt maktlösa och i beroendeställning. Förbannad är ordet.
Boken påminner mig både om Le Carres Den trägne odlaren (som förresten finns i utmärkt filmatisering: The Constant Gardener) och Deon Meyers deckare från Sydafrika, de skildrar alla ett samhälle som är präglat av dess våldsamma kolonialhistoria och där klyftorna i samhället är så stora att de är närmast omöjliga att förstå för en privilegierad svensk läsare. De är alla böcker som ger nya bilder av en kontinent som många bara uppmärksammar i idrottssammanhang. Hej fotbolls-VM! Bara det är en anledning att köpa och läsa Turkanarapporten, att sedan författaren Christian Unge dessutom skänker alla intäkterna till Läkare utan gränser gör boken ännu bättre. Passa på att läsa mer om deras arbete och stötta dem genom att gilla deras FB-sida, och kanske skänka en slant - gör det på studs!
Kommande bok heter Kongospår - kommer i oktober. Klart jag ska läsa den!
PS. Léonora Miano är en författarinna från Kamerun som jag kan rekommendera: Nattens inre och Konturer av den dag som nalkas är grymt bra skildringar av ett land i inbördeskrig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!