Samtalet mellan Lena Andersson och Juan Gabriel Vasquez tar sitt avstamp i tanken att en bra roman tar det som händer och förvandlar det till något allmängiltigt som kan tala till alla, över hela världen. Den personliga erfarenheten är motorn i den här romanen men det är ingen självbiografi. Teman och ämnen utmejslas i berättelsen och han ville skriva en bok om sin egen generation. Hans generation är jämnårig med droghandelns framväxt - hur har det påverkat den generationen? Hur har det påverkat människornas liv? Han kan inte svara men det är det som gör romanen både viktig och spännande.
Man skriver ju böcker för att kunna sätta sig in i andras liv och erfarenheter.
Lena berättar att flygplan spelar en viktig roll i den här romanen och Juan Gabriel har samlat på tankar om flygplan under många år, han har intresserat sig för flygplanskrascher och samlat material som sedan hamnade i bearbetad form i romanen. Symbolismen i att luftens hjältar från frihetskriget sedan blev de som gjorde droghandelns framväxt möjlig är en trådarna som går genom romanen. Våldets påverkan är ett annan, han ville utforska hur det påverkar familjen och det finns många colombianska familjer som kan att berätta om våldet som följer med droghandel.
Det vore för enkelt att göra USA till den store Satan och som roten till det onda, som romanförfattare har man en möjlighet att bygga upp en värld i vilken man kan sedan diskuterar ett ämne och visar på komplexiteten. Man har också möjligheten att diskutera frågor som historien inte riktigt har adresserat.
Hur påverkas moralen i ett land där de yttre betingelserna faller sönder?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!