Small things - Joburg Blues

Nthikeng Mohlele minns hur bakgrunden till historien som han berättar i Joburg Blues kom till honom. Han växte upp i ett apartheidsystem och när han började läsa om motståndsrörelser ville han berätta om det på ett nytt och fräscht sätt och det blev en utmaning. Han utgick från de små tingen i livet och byggde en berättelse kring det som läsaren kan sätta samman som kommentarer till de stora universella frågorna.

Elisabeth Hjorth frågar om han medvetet undviker frågorna om ras, klass som kanske är det som förväntas av honom som ung sydafrikansk författare.  

Miles Davies är hans idol, han har förändrat jazzmusiken flera gånger genom historien. Mohlele vill göra samma sak med litteraturen, han vill förändra sättet att skriva. Han vill sätta sitt fingeravtryck i historien genom sitt skrivande. Konsten vill ge en tillgänglig möjlighet att nå människor utanför sin kontext. Människan är det centrala i alla berättelser oavsett miljö eller handling.

Han ser på världen på sitt speciella sätt och det avspeglar sig i hans sätt att skriva. Han är noga med detaljer och han har inspirerats av poesi och musik. Han är uppvuxen i en kultur där orden är viktiga, orden är väl valda och det ger en person status. Mohlele uppskattar det som är vackert och vill omge sig med vackra saker och vill skildra också hemska och fula ting genom ett vackert språk. Författaren ska göra jobbet så att läsaren kan få en vacker upplevelse. 

Hur är det, har författare och konstnärer ett särskilt ansvar när det kommer till politik och ansvar för revolutionen? 

Nej, man kan inte se konst som ett enskilt uttryck, det hänger samman. All mänsklig aktivitet hänger samman och de kan inte separeras. Man måste ta med all de olika variablerna och smälta dem samman. Det finns olika sorters hjältar, det kan vara att stå upp för sina åsikter och det handlar om att kunna stå för den man är.