gott slut och gott nytt!

Med ett tomtebloss önskas alla bloggisar ett gott slut och ett gott nytt! 

mannen utan hjärta - årets sista ljudbok

Jag fortsätter att läsa mig bakåt i Grebe/Träffs serie om psykologen Siri. Igår lyssnade jag klart på mannen utan hjärta  och jag har egentligen ganska lite att säga om den. Siri är ny på avdelningen för profilering och hon möter både nya och gamla arbetskamrater. När en känd homosexuell antikvitetshandlare mördas på ett brutalt sätt kallas Siri och hennes team in. Det är högsommar och semestrarna väntar, Siri måste prioritera mordet före sin familj och det är inget enkelt val.

Habil underhållning, driv i berättandet och ganska så slätstruket, så kan jag sammanfatta mina intryck. Jag fortsätter ändå lyssna på serien eftersom den har något varmt och medmänskligt i tonen som jag gillar. Man lär känna människorna och man bryr sig om hur det går för dem. Istället för en stunds slötittande på TV så funkar de här böckerna helt perfekt.

Det här var årets sista färdiglästa bok. Det betyder att det stannar på 169 lästa böcker i år. (Barn och ungdom och enstaka noveller oräknade.) Inget fantastiskt läsår, inte heller totalt katastrof. Med heltidsjobb och halvtidsstudier och två bloggar dessutom så får jag vara nöjd. Nu är det ett halvår kvar med studier - tänk sedan vilka eoner av tid jag kommer att ha när väl den där examen är klar ...

årets 5 bästa - romanromaner

Jamen, romanroman vad är det för konstig beteckning? Antingen är det väl en roman eller en så är det något annan sorts text? Romanroman för mig är en roman som på något vis utforskar eller utvidgar romanens form. Antingen med sitt språk, sitt innehåll eller med sin form. Här kommer årets mest spännande romanromaner i mitt tycke:

Hausfrau - passion och passivitet
Den vita staden - iskallt och klaustrofobiskt
Nora Webster - lågmält och intensivt
Resa i månljus - slump eller öde
Liv efter Liv - tänk om om inte hade varit

ett litet, litet löfte

Just nu så är det många som funderar över vilka läsmål som de vill utmana sig med under 2016. Jag ska vara stoisk och inte lova ett smack men jag kommer att ha en målsättning som man kan tolka som ett litet, litet löfte. Jag ska fortsätta att läsa och skriva om texter från hela världen. I år har jag hamnat ovanligt mycket i Sverige, Storbritannien och USA (hälften av årets titlar faktiskt) och det ska jag försöka styra bort från. Jag har läst texter från 39 länder i år, fler kan det blir nästa år. Sedär. Ett löfte. Börjar med Jamaica Kincaid och Karavan. Gott slut på det här året! 

megalistar idag på Kulturkollo

årets 5 bästa - ljudböcker

Jag har de senaste åren lyssnat allt oftare på böcker, fördelen är att man kan lyssna nästan var som helst och nackdelen är att det är svårt att spara på citat och snygga formuleringar under läsningen. Jag läser nästan bara deckare i ljudboksformen men inte en enda spänningsroman har hamnat på min topp-fem-lista: 

Det är något som inte stämmer - Martina Haags såriga skilsmässoroman går rakt in i hjärtat. Hon läser den själv och det gör att distansen till texten blir nästan obefintlig.
Det här är hjärtat - Bodil Malmsten är ännu en författaruppläsning som får tårarna att rinna. Svårt sjuka Bodil Malmsten läser sin dikt om sorgen efter en älskad. Huva, så bra!
Mina drömmars stad av Per-Anders Fogelström är en av årets bästa klassiker. Jag hade läst serien någon gång i tonåren och det blev ett fint återseende med Lotten och Henning.
De förklädda flickorna i Kabul - Jenny Nordberg är en reportagebok som slår rakt in i magen - stenhårt. Den beskriver flickorna och kvinnornas liv i Afghanistan på ett vis som man inte kan värja sig för.
The Children Act av Ian McEwan - snygg roman om moraliska och etiska dilemman men den domare i huvudrollen. Lyssnade på engelska och Ian McEwans språk är grymt!

fröken Frimans krig - TV som den ska vara! Fast på Play

Vilket enastående fruntimmer hon är fröken Friman!
Nu har jag sett säsong 1 och 2 på play.
Play är också enastående. Har ni missat Sissela Kyle och Co så klicka er genast dit.
Kostymdrama, feminism och klasskamp. Heja SVT!

två tomtar från 2005

Liten minnesbild från Backåsen 2005, idag skulle min pappa fyllt 71 och då firar vi med elvakaffe och kanske en prinsessbakelse.

årets 5 bästa - uppväxtskildringar

Dagens lista blir kring texter som skildrar barndom, tonår och vuxenblivande. Bjuder här en fin femma med uppväxtskildringar:

We Were Liars av E. Lockhart
Kroppen jag föddes i av Guadalupe Nettel
Vi behöver nya namn av NoViolet Bulawayo
Göra sig kvitt Eduard Bellegeule av Édouard Louis
En dag ska jag skriva om den här platsen av Binyawanga Wainaina

Som alltid så är det bara att klicka på titeln så kommer man till mina tankar om boken.

jadeögat - ett besök i det moderna Kina

Jadeögat heter Diane Wei Liangs fösta del i serien om privatdetetktiven Mei Wang. Nu skulle jag väl inte kalla det här en deckare men ett försvunnet jadesigill spelar roll för berättelsen så låt gå för deckare á la Damernas detektivbyrå. Det som är den stora behållningen i den här romanen är mötet med ett modernt och ungdomligt Kina. Huvudpersonen Mei är i 30-årsåldern och bestämmer sig för att sluta på sitt trygga arbete på ett av de statliga ministerierna. Hennes mor, är inte nöjd och hennes syster som är TV-stjärna undrar hur det kommer att påverka familjens heder? Kan Mei ens komma på systerns societetsbröllop nu när hon har startat en egen firma och åker runt i en liten bil i Peking på egen hand? När modern blir sjuk läggs ledtrådar till i berättelsen om familjens liv och samtidigt som Liang problematiserar livet i det moderna Kina så får jag som läser en liten historielektion. När jag läste så var en vän med familj på besök i Shanghai och det var perfekt att kika på deras foton samtidigt som jag läste - Kina är lång bort på många sätt. Som sammanfattning är det här en spännande roman om man vill få en inblick i kinesiskt liv som det kan se ut idag men det är ingen spänningsroman. Vill man ha deckare så ska man läsa annat.

Det här var den femte boken som jag läst med anknytning till Kina i år. Fler än på länge alltså och trots att jag redan kört en lista idag så fyller jag på med ytterligare fyra fina titlar att läsa:

Balzac och den kinesiska lilla skrädderskan
Processen
Jag är Kina
Ensamhetens konst

Gemensamt för alla de här författarna är att de lever och verkar i exil. På Louisiana Literature lyssnade jag på Yan Lianke i ett frispråkigt och underhållande samtal med Leonardo Padura. Båda de herrarnas böcker har jag kvar att upptäcka men där och då insåg man att de båda lever i samhällen där man inte säger det man tänker. Inte heller skriver det man tänker. De bor kvar i Kuba och Kina.

årets 5 bästa - romaner som griper tag

Idag börjar listandet inne på Kulturkollo också, kika gärna in där och bidra med din egna lista i vår utmaning. Dagens femma här får bli årets mest gripande böcker. Det är en spretig blandning men med det gemensamt att de alla finna kvar i mitt minne för att de berörde mig. Mankells roman kommer med på den här listan eftersom hans bok, sedd utifrån att den blev hans sista, så fint beskriver en åldrande mans beslut att tro på framtiden. Mötet med Cilla Naumann på bokmässan gör hennes roman till ett minne för livet.

Hönan som drömde om att flyga av Sun-Mi Hwang
Bära barnet hem av Cilla Naumann
I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv av Tom Malmqvist
När hundarna kommer av Jessica Schiefauer
Svenska gummistövlar av Henning Mankell

Klicka på titlarna om ni vill vet mer!

Axels tid - en stund i sällskap med Axel och Lars

Ur sidorna i den vackra boken Axels tid  strömmar Lars Lerins röst - han berättar sin vän Axels liv och beskriver en tid som inte längre är. Texterna och akvarellerna, som foton i minnets bok, kompletterar varandra och trots att jag inte riktigt är gammal nog att minnas någon egen Axel så börjar minnen fara till alla de gånger jag setat under bordet på kalas och lyssnat på di gamle. Lars berättar sin väns historia och det blir till ett unikt tidsdokument, livet på bruket, livet i små omständigheter och drömmen om att få skapa. För en utomäktenskaplig pigson så var steget till konstnärsvärlden långt.

Jag läste den här boken under några lugna timmar och för att riktigt uppskatta den så tror jag att man ska ha tid att sjunka in i bilderna, tid att läsa en text i taget och ta sig en funderare mellan varven. Lars Lerin är en så begåvad man och hans texter är både kloka och humoristiska. Det som jag saknade i boken var Lars och Axels relation och jag hade gärna läst mer om Axels konst, kanske är den boken redan skriven? Vill man höra Lars berätta själv om sitt liv så kan jag bara tipsa om Vinter i P1, årets upplaga börjar med några fina ord från Axels tid och fortsätter med en personlig betraktelse över kärleken och konsten.

nu blir det lyxkaffe!

Vi har av dottern fått en riktigt fin kvarn att mala vårt kaffe i. Den lilla enkla kvarnen med två blad som hackade sönder bönorna som vi haft i många år var misshandel av råvaran enligt kaffekvarnsförsäljaren. Nej, en kvarn som mal sönder bönorna i den storlek man vill ha, det är grejen. Nu har vi provdruckit ett antal koppar och visst känns det skillnad, kaffet blir mer smakrikt och det blir mindre sump i perkolatorn. Perkolator ska man ju inte heller ha enligt kaffeconnoisseurerna utan helst en Moccamaster. Hej Carolina!  Jag är nöjd bara jag får mitt kaffe direkt på morgonen - särskilt en slaskig dag som idag! Let´s make coffee by Grant Snider: 

årets 5 bästa - kulturtanteri

Nu är det dags att sammanfatta året. Här inne hos mig så blir det några små kortisar. Det blir fem dagar med fem listor på bloggen och jag tänker mig att plocka ut några godbitar ur årets kulturskörd. Jag har läst (ungefär 170 titlar från 40 olika länder), besökt konstutställningar, sett några teateruppsättningar, besökt litteraturfestivaler, bokcirklat och läst (igen). Jag inleder mitt listande med mina fem finaste kulurtantsupplevelser:

Louise Borgeouis på Moderna och Massolits hedersamma pris till årets bokblogg. En solig dag i mars åkte jag till Stockholm och fick se både en fantastisk konstutställning och ta emot en fint pris å Kulturkollos vägnar, och träffa en massa fina bokbloggare. Riktigt kul!

Resan till Helsingfors med BBC var en perfekt helg med allt man kan önska. Konstmuseer, trevligt sällskap, litterär rundtur i stan och förstås mötet med Kjell Westö.

Jag upprepar mig nog nu men Louisiana Literature levererar varje år. I år var det Colm Toibin och Ngugi Wa T'hiongo som jag såg mest fram emot. Miljön och samtalen gör att jag vill åka varje år.

Bokmässan - tänk att få vara en del av bokmässan i år igen! Hela Kulturkollogänget fixade en fantastiskt fin mässa där vår tanke var att skapa en mötesplats för bloggare. Alla möten med andra bloggare, författare, seminarier och intervjuer gjorde det till en höjdare!

Stockholm Literature med Linda var en av höstens mest spännande helger. Att hänga på Moderna museet i dagarna tre och kolla in konst, (Eliasson i mitt hjärta) och lyssna på intressanta samtal är en ynnest.

Om man spanar här så kan man se en trend - det är när det finns en blandning av olika kulturformer som jag riktigt njuter. :-)

hårda klappar

lyckligt lottad

Då var min julläsning avklarad. Jag hade sparat bokmässefyndet Lyckligt Lottad till långhelgen och det var ju ett perfekt drag. Amy Blooms historiska roman var härlig underhållning!

Det är 30-tal i Ohio och boken börjar med att 12-åriga Eva blir avsläppt på sin fars trapp. Hans välbärgade fru från fin familj har dött och nu ska Eva kanske kunna få ta del av det ordnande liv som han gett sken av att leva. Snart förstår Eva och halvsystern Iris att det är upp till dem att bli sina egna lyckans smeder. Iris sparar alla pengar hon vinner i olika talangtävlingar så att de kan resa till Hollywood. Väl där får hon småroller och allt verkar gå spikrakt uppåt, lillasyster Eva begraver sig i böckerna. Allt hon drömmer om är att gå ut skolan och bli författare. Drömmen i Hollywood får ett snabbt slut och jag som läser får följa de två systrarna genom världskrig, glädje och sorg.

Det här är en välskriven underhållningsroman som litar på att läsaren kan hänga med i svängarna, där är hopp i tid och rum och berättarperspektiven ändras mellan kapitlen. Dessutom finns där brev, sända och osända, insprängda i texten. Som en fond ligger världskrigets fasor och en av bifigurerna, Gus, är en av dem som jag kommer att minnas från den här romanen. Jag önskar att jag hade känt till mer om amerikansk film från den tiden för jag är säker på att hela romanen är pepprad med referenser som jag inte ens upptäcker. I det, och också faktiskt i annat liknar den här boken Och snön smälter på Hester Street  som jag läste för några år sedan. Varje kapitel i Lyckligt lottad har dessutom en rubrik som jag efter googlingar har förstått är en schlager. Lite hollywoodglamour och en sång som sätter oss i stämning bjuder Andrew Sisters:

Provläs!

God Jul önskas alla!

solblekt av livet - Mark Levengood

Sista dagarna innan julhelgen har jag lyssnat på några korta texter och Solblekt av livet  är perfekt sällskap när man pysslar med annat eller, som jag idag har hela huvudet fullt med snor. Mark läser själv sin samling av kåserier och man kan inte annat än charmas. Hans underfundiga humor och hans påprickeniakttagelser av samtiden gör att man går omkring med ett småleende på läpparna. Aldrig elakt, aldrig plumpt men ändå med viss skärpa - så berättar han sina små historier som är både kvicka och tankeväckande. Och snyggt skrivna, han kan det där med att få till en knorr, han Mark.

Perfekt sällskap en regnig eftermiddag dan före dan!

i sista minuten - Jag grejar!

Igår tipsade jag om målarböcker för barn och vuxna inne på Kulturkollo och idag fyller jag på med en grymt rolig pysselbok för alla i mellanåldern. T fick den i 11-års present och kommentaren var: skitcoola grejer! 

det här är hjärtat - måste ägas!

Det här är hjärtat - vad kan man använda för ord som gör den här dikten rättvisa? Det är en sorgesång, en kärleksvisa och en protestmarsch. Varför ska du gå och dö innan mig? Hur ska jag kunna leva mitt liv vidare utan dig? Hjärta - slå, slå, slå!

Jag har lyssnat på Bodil Malmsten som själv läser sin dikt om sorgen, och på något vis så berörde det ända in i benmärgen att höra henne läsa. När man följer henne på twitter så förstår man att hon själv är mycket sjuk och på något vis så blir texten om sorgen så ofattbart drabbande. Det här är en text för alla som saknar, alla som älskar eller har älskat. Det är en texta att äga. Gömma. Läsa igen. Älska.

Eftersom jag lyssnade så har jag inga passande citat att välja men var så säkra. Formuleringarna är sylvassa samtidigt som de är så sköra, så sköra.

Textutdraget hittade jag på Finistère.se

Svindeln inför världsalltets 
likgiltighet
Det finns astronauter
som aldrig kommer tillbaka 
från rymden 
Ground control to

Genom de fagra riken på jorden
gå vi till paradis 
som inte finns

Hur gör folk för att leva?
Vid vilken ålder är det för sent

Det finns gamla par 
som dör samtidigt 
Men det är i dödsannonserna
och bara där

paradisträdet - en julnovell

Längtar ni efter julen? Längtar ni efter Ruth? Då är den lilla julnovellen Paradisträdet precis perfekt! Det är den 22 december och Ruth ska fixa de sista inköpen inför sin första jul med den lilla dottern. Hon köper sig en gran och mincepies från M&S, åker hemåt i snöyran för att sätta fart med julandet.

Vi känner igen oss från deckarserien och temat för den här korta texten är julemys med förhinder skulle man kunna säga. Elly Griffiths brittiska, humoristiska och varma ton strålar ut från sidorna.En härlig liten julkaramell som passar fin-fint att mysa med såhär dagarna innan julafton.

Visst minns ni att Elly Griffiths medverkade i Kulturkollo i höstas? Läs gärna min intervju med henne här!

ticket to ride - brädspelens tid är nu!

jag önskar - i en sjuårings värld

Jag har jobbat intensivt de senaste månaderna med ett gäng förstaklassare. Många av har under hösten lärt sig svenska och vi har tillsammans försökt att komma underfund med sambandet mellan ljuden och krumelurerna som är bokstäver. Som sista uppgift innan jullovet blev det önskelistor och nästan, nästan kom en liten tår i frökenögat. Allihop, allihop hade kommit på tricket att lyssna på ljuden för att kunna skriva. Dessutom var det två killar som inte bara önskade till sig själva utan också till sina bröder.  Tänk vad ett gäng leksakskataloger kan leda till.  

Nu så, är det jullov. Jag hoppas att nästa termin ska kunna innehålla lite fler lärartankar! 

nu är det jul här i vårt hus

Och bara en enda arbetsdag återstår på det här året. Så smått skall väl lugnet lägga sig!

hur blir man terrorist? Sirenerna i Bagdad kan ge några ledtrådar

Sirenerna i Bagdad av den algeriske författaren Yasmina  Khadra kom på svenska 2007 och man kan undra varför jag inte läst den förut? Det är en roman som är helt i min smak, den ger ett annat perspektiv och fördjupar bilden av den unge muslimske mannen som blir terrorist.  Den handlar alltså om en ung man som växer upp i en liten beduinby i Irak, ett land som är ockuperat av amerikaner och när trupperna kommer till byn utsätts berättarens familj för flera attacker. Vid en av dem utsätts hans far för en (för honom) oerhörd skymf, en händelse som gör att den unge mannen bestämmer sig för att hämnas de västerländska smutsiga förövarna.

Han beger sig till Bagdad, en stad där både han och människorna är så avtrubbade av krigets fasor att de inte ens hör krigssirenerna. En hjärntvätt följer, kusinen från hembyn menar att mannen är utvald för ett särskilt uppdrag och det är i gestaltningen av den unge mannens tankar, beslutsamhet och tvivel som den här romanen verkligen lyfter. Kanske skulle man kunna hoppats att den skulle blivit mindre aktuell sedan den skrevs men tyvärr, med IS som en stor aktör i regionen som beskrivs. Med personliga möten med flyktingar från området nästan varje dag och som arbetande i en stadsdel där unga män reser till Mellanöstern för att ansluta till IS så kommer den här romanen som ännu en pusselbit i mina försök att förstå vilka mekanismer som styr de unga männen som går in i döden.

Andra romaner som jag läst på temat är:  Den ovillige fundamentalisten, Döda dem alla och Khadras Efter attentatet.  Vad dagen är natten skyldig är ytterligare en roman av Yasmina Khadra och när jag nu läst hela trilogin så tror jag att den ändå är min favorit. Det var något med miljöerna i den som stannar kvar. 

Amos Oz är författaren som skrivit den lilla boken Hur man botar en fanatiker . 2012 skrev jag om den:

Han menar att fanatismen inte har något med religion eller kultur att göra, det handlar om en strid mellan de som tror att ändamålet helgar medlen medan alla vi andra som förespråkar pluralism, tolerans och pragmatism står för att livet är ett ändamål - inte ett medel. Han menar att en fanatiker är någon som bara kan räkna till ett, lyssnar man till flera röster, till flera åsikter så är man per definition inte fanatiker och hans botemedel mot fanatism är sinne för humor. 

Fantasi, sinne för humor och kunskaper om varandras sätt att leva och tänka. Då kommer man en bit på väg, Yasmina Khadras romaner är fantastiskt fina om man har lust på att utvidga sin världsbild en smula. Jag själv fortsätter med Resa in i tomheten av Samar Yazbek.

en fläkt från en annan värld - Milena Busquets

Väldigt sällan hör jag en samtalsledare på en av bokmässans scener säga Fuck You till en av deltagarna men så var det bokstavligen den 26 september i år. Sonja Schwarzenberger ledde samtalet mellan den mexikanska författaren Guadalupe Nettel och spanska Milena Busquets och det var när det kom in på det finns så få kvinnliga författare och att kvinnornas röster sällan hörts genom historien och Busquets menade att kvinnliga författare kanske inte varit lika bra eftersom de inte hade fått sina böcker utgivna som det härskande till på scenen. Med en arrogant överklassair, en axelryckning som man kunde tolka att kvinnorna får väl skylla sig själva om de inte skriver tillräckligt bra menade Busquets att det är något man bara får acceptera. Fuck You blev Schwarzenbergers svar och Guadalupe Nettel satt nästan orden i halsen och försökte diplomatiskt släta över.  

Jag läser Milena Busquets även detta går över med det samtalet i minnet och förflyttas i mitt sinne till ett år i mitt liv som jag tillbringade i en välbärgad familj där Madame kom från en fin adress i kanten av Bois de Bolougne. Det självklara överklassperspektivet, det mycket franska nästan arroganta sättet att se på livet och sin omgivning. Den som man applicerar på livet när ekonomi inte är en fråga att bry sig om, när man självklart har en femme de menage, en person som sköter tvätten och en barnflicka. När man utan att reflektera över det tillbringar en timme om dagen med sin barn trots att man är hemmafru, när man lever så i sin egen bubbla att allt annat blir ganska ointressant.  

Nu är vi inte i franska överklassen här, vi är i den spanska och eftersom Busquets är från en känd familj i hemlandet så förutsätts det liksom att jag redan vet en hel del, det här är en självbiografisk roman och lite likt Felicia Försvann  så finner vi här en kvinna som äntligen börjar närma sig sin mor. Blanca i den här romanen sörjer, modern har efter lång tids sjukdom dött och Blanca är 40. Aldrig hade hon tänkt sig hur det skulle vara att vara 40. Mitt i livet och ha ingen ordning på något, ta dan som den kommer, spendera massor av pengar, ligga så snart tillfälle ges och vara allmänt självupptagen. Människans dödlighet, minnet av modern och de dubbla känslorna för modern är romanens genomgående teman. Plötsligt är det Blanca som ska vara den vuxna i familjen, hon som mest lekt vuxen tidigare. Med två ex-män, sina barn, en älskare och vänner drar Blanca till sommarvistet i den fashionabla badorten och där blir moderns röst så tydlig, så stark. Även detta går över. Det kommer en morgondag.  

Jag gillade Busquets roman, den gav mig en fläkt från en annan värld och sorgen var vackert beskriven. Än mer tyckte jag om Guadalupe Nettels bok om sin uppväxt: Kroppen jag föddes i. Den har jag läst och skrivit om här. 

och vem trodde att det var mindre planering?

En kommentar jag fick när jag skulle byta jobb var - så skönt då behöver du inte planera så mycket. Aldrig har jag planerat mer undervisning än nu! Allt ifrån språkgrupper för nyanlända små sexåringar till skrivstrategier för sexor. Muntliga nationella prov ena stunden med tonåringar och Flanobilder på Jul i Bullerbyn nästa. Åsså alla ettor, fyror och femmor däremellan, svenska mest men också engelska. Will do! Fixar! :-) Dagens fönster:

tobakshandlaren - Robert Seethaler

Utanför centralstationen i Wien står Franz, han har vinkat av doktor Freud som flyr till exilen i England, och inser att den unge naive pojken från den lilla byn i de österrikiska alperna inte finns mer. Alldeles för fort har han blivit vuxen och det knappa året han tillbringat i Österrikes huvudstad har förändrat hans öde.

En dag sommaren 1937 ordnar hans mor så att han ska kunna lämna byn för en plats i en bekants tobaksaffär. I mötet med Otto möter Franz en helt ny livsstil och en av Franz uppgifter i affären blir att läsa dagstidningar. Den unge Franz betraktar storögt sin omvärld och upptäcker den genom tidningarna, genom de trogna kunderna i affären och genom strövtåg i staden. En av kunderna är den kände doktor Freud och en av de finaste scenerna i hela romanen tycker jag är den när Franz finner doktorns kvarglömda hatt och bestämmer sig för att springa efter. Bokstavligen beger han sig ut i världen, lämnar pallen i affären och bestämmer sig för att se efter vad som kan finnas därute.

På sin bildningsresa inser han att inte allt alltid är gott, inte allt alltid är rättvist och alla vill inte väl. Ett bryskt uppvaknande för en ung man överallt men när platsen är Wien i slutet av 30-talet och Hitler kommer till makten så blir allting tillspetsat. För mig var det här en mycket fin läsupplevelse, en söndagseftermiddag framför brasan kan nästan inte tillbringas i bättre sällskap. Med ett enkelt språk och ett osentimentalt sätt berättar Robert Seethaler den där historian som man hört förut men ändå inte. Jag är glad över att jag läst Tobakshandlaren, den har gett mig ännu ett perspektiv på vansinnet som kallades andra världskriget och vista mig hur den lille, enkle mannen kan peka finger åt vansinnet på sitt alldeles egna vis.

kvällen slutar med en hjärteparad

Jag hinner inte läsa och blogga något lite längre går inte heller men jag vill ändå bjuda på ett av dagens finaste. Skärmdump av förmiddagens utseende på Kulturkollo. Så många varma och värmande inlägg - i morgon ska jag samtala med eleverna i femman om medmänniska - motmänniska. Tack Katarina för den tanken! 

inte en lucia så långt ögat når

Men jag hittade ett pepparkakshusbygge från 2005. 

För precis 10 år sedan såg det ut såhär i köket på Falkgatan:

Och jag lovar att jag letade efter ett foto där tungan var inne men
det kräver sin koncentration att sätta dit dom där chokladlinserna!

inte för att jag räknar men ...

Det är faktiskt en smula retligt att bara ha läst böcker från 36 länder i år. Jag brukar ju komma över 40, vad göra? Som tur är så har jag en fin roman från Österrike i hyllan och en annan från Spanien i plattan. Klart att de två länderna ska med, men sen? Noveller räknar jag inte för det tycker jag är småfusk men tiden är knapp. Månne hinner jag lyssna på en ljudbok som utspelar sig i Irak och är skriven av en algerier och läsa en roman från Syrien? Kanske, kanske.

Min lilla egenutmaning lyder som följer:

Tobakshandlaren av Robert Seethaler

Även detta går över av Milen Busquets

Sirenerna i Bagdad av Yasmina Khadra

Resa in i tomheten av Zamar Yasbek


Hur går det med er andra - hur ser er läsning ut i år. Har ni utmanat er med författare från några oväntade länder?

så kan man också jula

Idag skickar vi goda tankar om värme, trygghet och medmänsklighet genom bloggvärlden med en lång kedja av inlägg. Kika gärna in hos Kulturkollo så missar du inga av alla inläggen. Jag själv har tagit bilen till sommarstugan för att lugnet på landet skriva vidare på de där akademiska studierna ... Brasan hjälper till för att få lite skön värme och visst måste jag också få till lite julstämning. Luciahelg och allt?

Jo men, då vet jag. Vad kan vara mer tomterött och mer juligt än att koka jordgubbssylt? Doften av sommar fyller mitt kök! 

vi bloggar för värme, trygghet och medmänsklighet

Kulturkollo står idag värd för en bloggstafett som slingrar sig under ett helt dygn genom bloggosfären. Tillsammans vill vi manifestera ett samhälle fyllt av värme, trygghet och medmänsklighet. Jag har fått den helt ohemula tiden 05.00 för publicering av mitt inlägg så jag bjuder helt enkelt en väldigt passande låt att vakna till:

go fredag önskas alla bloggisar

Idag blir det bokåbrasa! 

butcher's crossing - eller hur jag hamnade i den vilda västern

Man kan ju undra om jag blivit alldeles bonkers och gått totalt bananas. Tredje romanen läst på mindre än en månad som är skriven av en amerikansk man ... Det är inte särdeles vanligt på den här bloggen. Tro mig. När det sedan dessutom i det senaste fallet är en bok som utspelar sig i den vilda otämjda västern på 1870-talet så snackar vi nästan unikt. Men för att förklara mig en smula så är det helt logiskt. Min läsning började i Jonathan Franzen (Renhet) och då kom jag och tänka på Philipp Meyers senaste som jag inte läst (som jag nu då läst och skrivit om här) och när jag läste den så kom jag att tänka på hans roman Sonen och då kom jag att tänka på Butcher's Crossing av John Williams som jag hade hört var en fantastisk roman. Glasklart eller hur?

Nog om detta, jag var verkligen något på spåret när jag tänkte på Sonen och sedan satte igång att läsa John Williams roman från 1960. Jag kan sätt en stor peng på att texassonen Meyer har läst sin texasfödde frände Williams för det finns så många likheter mellan Sonen och Butcher's Crossing. Det som främst slår mig är det nästan sakrala sättet att förhålla sig till den vilda och nyckfulla naturen. I båda romanerna beskrivs naturen på ett så detaljerat och självklart vis att självaste Linné skulle vara imponerad. Samtidigt finns en total brist på respekt för det som lever i densamma, och det finns scener i båda romanerna som skulle passa i en överlevnadshandbok eller en instruktionstext för hur man bäst flår och tar ur en buffel. Man kan inte vara kräsmagad. Just sayin'

Titeln Butcher's Crossing är också namnet på den lilla håla i mellanvästern dit den unge harvardstudenten Will Andrews kommer för att söka det sanna och rena livet i samklang med naturen. Kanske tänker han till förstone inte främst på den ekonomiska lyckan men efter någon vecka på plats så bestämmer hans sig för att ta sitt sparkapital och utrusta en expedition som ska ge sig av för att jaga buffel. Det har blivit allt svårare att hitta de stora hjordarna men med löfte om storjakt så beger han sig av tillsammans med tre andra män. Det blir en strapatsrik färd över prärien och lärdomen är väl så enkel att naturen inte går att tämja. Civilisationen är en så tunn fernissa och när det handlar om överlevnad så ändras spelreglerna i ett slag. Den stora och helt skoningslösa buffelslakten gör människorna till våldsverkare på naturen och när de sedan ska korsa Coloradofloden så kan naturen ge igen. Besjälad eller ej, någonstans så kanske det finns en rättvisa. Och då är tanken tillbaka i Franzens Frihet där en del av romanen handlade om hur gruvdrift var på väg att utrota en sångarfågel. Cirkelrörelsen avklarad.

Provläs!

nobeldagen lyses upp av en stjärna?

Your Star heter Olafur Eliassons solcellsdrivna stjärna som är tänkt att förgylla nobelveckan i Stockholm. Det senaste jag hörde så förhindrar vädret och konsteverket kanske inte kan gå till väders idag på nobeldagen. Läs gärna om projektet och befinner ni er i Stockholm så kika upp i skyn. Klockan 16 är det tänkt att den ska starta att lysa.

lite ljus och en uggla

trygghet, värme och medmänsklighet - och ett grattis!

Temat för vecka inne på vårt bloggkollektiv är medmänsklighet och lördagsdygnet kommer vi att fylla med en härlig bloggstafett genom cyberrymden. Hoppas ni hänger på!

Mina associationer hoppa hej vilt denna decemberdag som också är Anna-dagen. För mig i min uppväxtvar den dagen nästan märkvärdigare än födelsedagen. Det var nämligen så att min värme och trygghet fanns i min mormors kök, och hon var en person som kunde konsten att fira namnsdagar. Den sista gången jag besökte henne på sjukhuset så var det just alla sina syskons namn och deras namnsdagar som hon repeterade så att ingen skulle bli bortglömd. Och så berättade hon att hon hade en snygg kjol i garderoben till dopet för tösen. Hon, den lilla tävan som firar sin elfte födelsedag idag och inte ens hann födas innan mormor hade gått bort. Grattis till Tilda och grattis till alla Annor och alla som är mormödrar och ...

Vi har idag också publicerat en lista över varma och hoppfulla böcker och filmer som man kan trösta sig med när livet blir lite tungt. Det var väldigt svårt för mig att bidra till den eftersom de flesta böcker som jag gillar också har ett visst mått svärta. Ett tips som inte kom med där men som jag kör en repris på här nu är: 

Stillsamt småfilosofisk, vemodigt sorgsen är boken som handlar om läsande, skrivande och att ta vara på de dagar som går. En dag är barnbarnet Jades  Dagarna med farmor  Mamoune över och då är det försent att samtala, lyssna och uppleva. Mamoune bor i en by i bergen utanför Annecy och en dag ringer Jades faster och berättar att Mamoune inte klarar att bo kvar i sitt hus längre. Huset och trädgården som varit farmors liv skall bytas ut mot ett sjukhem och Jade blir förtvivlad. Visst skulle hon kunna hämta sin farmor, ta henne med till Paris och ta hand om henne där?

Frédérique Deghelt har skrivit en mycket fransk roman som går rakt in i hjärtat på läsaren. Det är en roman om att åldras, ta vara på varandra medan det är möjligt men också en roman om kärleken till orden. Jade är journalist och har skrivit en text som hon vill ha utgiven, Mamoune har i hemlighet läst litteratur hela sitt liv, i ett bibelomslag har hon gömt sina älskare; romanerna. I det fiktiva samtalet kring den blivande boken möts de båda kvinnorna och pratar om skrivandet och läsningen på ett sätt som gör var och en som läser sugen på att läsa alla de böcker de pratar om. 

Sedan var kanske slutet lite onödigt, det var det. Hade gärna levt kvar i illusionen som kallas roman en stund till!

Tack till Enligt O som fick mig att låna hem den här fina läsupplevelsen! 

- från juni 2013-

killing your darlings - inte i min smak

En svensk deckarserie som utspelar sig i Boråstrakten? Varför inte tänkte jag när jag behövde något lättlyssnat i mina öron. Nu har jag lyssnat på Lena Matthijs Killing your darlings i mer än 13 timmar och betyget är att det blir bara en bok i den här serien för mig. Jag är nog ganska kräsen när det kommer till deckare och det här var helt enkelt inte bra nog. Styltiga dialoger, massor av förklarande text och dessutom alltför lång för den intrigen som presenterades. Inte något för mig. 

FB-cirkla med oss!

Häng med i Kulturkollo läser - 

vi tar läslov och börjar vår bokcirkel den 1 februari!

Väl Mött!

M Train (Patti Smith)

Patti Smith lever ett ensamt slackerliv. I M Train skriver hon om en vardag som kretsar runt läsning, tevedeckare, promenader och cafébesök. Då och då åker hon på en bjudresa till någon konferens eller liknande ute i världen och passar då på att förkovra sig i något konstnärskap från trakten. Ibland när jag tänker mig ett framtida pensionärsliv, eller varför inte en ny karriär som uppburen författare, är det detta jag ser framför mig. En självvald ensamhet i en stillsam men rik vardag avbruten av... ja, någonstans där blir det inte realistiskt i mitt fall. Dessutom bor och vandrar Patti i New York och köper ett renoveringsobjekt vid Rockaway Beach. Alla coolhetsmätare bottnar vad Göteborgstrakten har att erbjuda.

Det är i alla fall väldigt behagligt att hänga med Patti. Just Kids tyckte jag ibland klingade lite amerikanskt artighetsfalskt när alla fantastiska personer hon träffade under tidigt sjuttiotal var just så fantastiska. Här beskrivs hennes influenser mer rakt upp och ned. I ett avsnitt skriver hon om hur hon snöar in på Murakamis mästerverk Fågeln som vrider upp världen. Hon nagelfar den, försöker förstå den, vill inte lämna dess värld. Det är en perfekt beskrivning av hur en bok rymmer ett eget universum men också hennes speciella besatthet av att dissekera och förstå. Den senare känner jag inte igen mig i som läsare - det är troligen en del av Smiths yrkesroll.

Deckarna då? På Louisiana Litterature för några år sedan utbytte Smith och Henning Mankell artigheter till den milda grad att det kändes tillgjort, men troligen var allt äkta menat med tanke på den kärlek hon verkar känna för genren. I en underbar passage berättas hur hon stannar ett hotelldygn extra i London bara för att maratontitta på brittiska deckare. Som belöning stöter hon i hotellhissen på Robbie Coltrane, som genom en besvärjelse, men blir så star-struck att hon inte kan kommunicera med honom (hoppas jag minns rätt här, Coltrane är alltså han som spelar den jättelika vaktmästaren i Harry Potter-filmerna för er med andra referenser än brittiska deckare). Någonstans mellan det här barnsligt intresserade och det drivna, no nonsense-amerikanska berättandet ger Patti Smith oss sitt liv. Det är osentimentalt, odramatiskt, kanske lite banalt. Och hjälpsamt. Om Patti Smiths höjdpunkt en genomsnittlig dag är en kopp kaffe på stamstället är det liksom... okej för oss andra också. Som Löfven skulle säga.

/Gästbloggare M

i starens tid - Bannerhed på Göteborgsbesök

Tomas Bannerheds Korparna är en av mina finaste läsupplevelser de senaste åren. Sedan har jag lyssnat på de fantastiska radioprogrammen där Bannerhed tar med sig en mikrofon ut i fält och observerar fåglar. Lyssna genast om ni missat! Nu har boken med Brutus Östbergs fabulösa bilder tillsammans med Bannerheds reflektioner funnits i handeln några månader. Dags att promenera i stormen till Kapellplatsen för att lyssna på Tomas när berättar om sin bok I starens tid. I samtal med Svante Weyler:

handbollens tid är nu ...

Nu är handbolls-VM igång - jag bänkar mig! 

en amerikansk förlust - Philipp Meyer

Redan när jag hade läst några sidor i den här fina romanen så började mina tankar vandra till Alice Munros noveller, det finns några av dem som handlar om hur tågets räls och slumpen bestämmer en människas öde. Just nu minns jag inte exakt titlarna men känslan, den där känslan av att man vill bort från det liv man lever och att järnvägsrälsen som korsar den lilla staden ger löfte om förändring. Det handlar bara om att bestämma sig och våga kliva på.

Philipp Meyer tar oss med till 80-talet i Pennsylvania och i American Rust får vi följa två unga killars liv. Billy och Isaac är omaka, men ändå lojala, vänner som båda hade framtiden för sig. Isaac var den begåvade killen med fina betyg och Billy var den storvuxne fotbollsstjärnan som fick erbjudande om att studera vidare. Trots det så blev kvar i den lilla staden i stålverksregionen där det mesta är nedlagt eller på väg att läggas ned. Framtidshoppet är att komma därifrån. Medan Billy blir alltmer passiv, han har misskött sitt jobb på järnhandeln och han har fler gånger hamnat i klammeri med rättvisan så bestämmer sig Isaac för att lämna sin sjuke far och ta sig till Kalifornien. Han övertalar Billy att följa med men redan första kvällen händer något som påverkar de båda pojkarnas framtid. Vänskapen, lojaliteten och hoppet om en framtid sätts på prov.

En amerikansk förlust är den andra romanen som jag läser av Philipp Meyer (Sonen skrev jag om 2013) men jag har ju förvisso läst den här sortens berättelse många fler gånger än så. Det här är den episka amerikanska romanen som med självklarhet tar sig anspråket att skildra en tid, ett samhälle och en livsstil som till exempel också Jonathan Franzen gör i sin roman Frihet. Det där epitetet Den Stora Amerikansk Romanen ligger och lurar i vassen och när jag jämför de två Stora Amerikanska Författarna så vinner Meyer på poäng. Han skriver med en lättare hand än Franzen och det känns mindre pretentiöst, inte lika konstruerat för att framföra ett budskap. De båda är mycket säkra stilister och de delar förmågan att beskriva familjer som vittrar sönder och miljöer, särskilt naturscenerier och man förflyttas i Meyers roman till Bruce Springsteen och Gillian Flynn-land. Det skitigt, det är arbetslöshet, kriminalitet och trailers. Samtidigt som där finns en solidaritet och lojalitet mellan människor som värmer och gör den här romanen till en fin läsupplevelse. Jag gillar det mycket!